(Bref till Gotl. Allehanda.)
Norra Gotland, 8 Dec.
Iakttag nödig försigtighet vid handterandat af hackelse- och andra maskiner!
Häromdagen råkade en tjenstedräng å Kyllej i Helvi att vid arbetet med hackelseskärning få venstra handen, tumma emellan vefven och lådan å maskinen med den följd, att allt skinn och kött bokstafligen slets från benet å tummen; af smärta och blodförlust föll den olycklige i vanmakt, i hvilket tillstånd han en stund efter fans af pigan på stället.
Stormen. Under samtal med personer, boende vid kusten, om stormen, som rasade här den förra månaden, sade de sig ej kunna minnas en dylik storm; de påstå denne var svårare än Novemberstormen den 13 och 14 år 1872. Som ett exempel på den förstes styrka kan nämnas att många halmstackar blefvo förda långa vägstycken, derunder mötande vägfarande, som på så sätt hindrades i sin resa. På ett ställe fattade vinden i en under ett skjul stående vagn och förde den ett långt stycke med sig. I hafsvikarne var vattnet som i en kokande gryta, och närliggande holmar voro omöjliga att skönja för det yrväder af vattenpartiklar, som stormen uppdref. Ramponerade tak, kullblåste gärdesgårdar och afbrutna träd bara öfverallt vittne om stormens raseri.
Drunknad. I lördags 1 Dec. eller fredags 30 Nov. passerade jakten Adolf från Slite, förd af styrman O. Ahnqvist, då den sorgliga händelsen inträffade, att bästemannen Berg gick öfver bord och omkom. Han hade en god stund hållit sig uppe; utan att kunna lemna någon hjelp måste de ombord qvarvaranda 2 männen se den nödstälde försvinna. Den omkomne var gift.
Vraket efter å Rute Misslauper strandade norska barkskeppet »Alfen» inropades i gå å auktion af Neptunbolaget för ett pris a 300 kr.; af samma bolag inropades i vraket varande och i land bergad last för omkring 2.000 kr.
Det minsta krypin, som funnitshär på norra Gotland, har nu försvunnit från sin plats, i det att ägarinnan till detsamma låtit ändra om det. Den bostad jag menar, upptar en yta af omkring 16-20 qv,-fot och var ej högre under takåsen än att man godt kunde stående på golfvet, nå den med handen. Intet loft fans der förut.
Maken till nu nämda bostad var till finnandes för några år tillbaka någonstädes vid vägen, som går till Visby från Fårösand. I denna bygnad bodde då en broder till en rik och mäktig man, hvars bostad var ett slott mot denna kurra. Så olika kunna ödets lotter falla.
I ett hyble i en socken vid ofvan nämda väg bor en qvinna, som — litet smått idiot — har en egen vurm för får. Ej ägande en bit jord, på hvilken hon kan ha sommarbete till något djur eller få vinterfoder till dem, föder hon mellan 8-12 får, som om vintern instängas i ena ändan af bostaden och om sommaren få gå på gatbrinkarne eller hänvisas att genom bästa öppning på någon gärdesgård söka sig föda på klölvervallar och i ängarne; blir hon tillsagd att derifrån borttaga sina kreatur, är hennes tal alltid: di olyckligä kräkän, nå ha di kummi in igän, hva ska\’ man göre bi dem da, så här ska ja ränna u ha ett evinnerlit bestyr, o. s. v., oaktadt hon sjelf gifvit dem anvisning på bästa stället att komma in. Att slagta ner någon af dem kan hon på intet vilkor; derför ock, om någon vill köpa något får af henne, så får han det, endast mot löfte att aldrig slagta det. — Genom samma dörr gå både qvinnan och djuren ut och in, de sistnämda genom hennes rum till sitt. Det är rent af vämjeligt att komma in för hennes dörr. Genom två små blyinfattade fönster kommer dagern in i rummet, der ett höns vanligen stoltserar i sängen eller på bordet, katten i spisen; matvaror, kokkärl och några få gångkläder ligga huller om buller på stolans eller under sängen och bordet.
På hvad sätt hon får foder till sina djur, är nästan en gåta; det oaktadt äro de vid godo hull. En idiot — till yrket lappskomakare — har hon äfven boende hos sig.
På tal om elände får jag ej underlåta att omtala ett fall, men af helt annat slag, och der menniskohjertat måste känna sig beklämdt. Å Lärbro sockens fattiggård bor en f. d. båtsman Walla, hvars verkliga namn år Nygren, med familj. Bland en talrik barneskara hafva de tvänne söner, som af försynen blifvit å vanlottade som möjligt. Den äldste af dem — omkring 30 år gammal — är född blind och för öfrigt krymrling. Dag ut och dag in sitter han på en stol, hållande i händerna en sten, som genom gnidning mellan dem blifvit helt och hållet blanksliten, oroligt vaggande med hafvudet under ett beständigt numlande.
Den yngste af dem, omkring 27 år gammal, har ständigt sin plats vid kakelugnen; han är också blind men på samma gång döfstum och äger ingen tillstymmelse till förstånd; under svängningar med kroppen och vridning med hufvudet framstöter han ett läte, liknande vissa djurs stönande ock qvidande. Kol, kalk, sten, eller hvad han får fatt i, för han till munnen, tuggar och sväljer det.
Här är ett fält för den menskliga barmhertigheten att ingripa. — I vårt land finnas många stiftelser och inrättningar för den lidande menskligheten. Då mensklig skröplighet och elände äro vilkoren för inträde på dessa anstalter, så äro väl ofvan nämda varelser mer än någon annan berättigade dertill, för att få en passande vård, hvaraf de nu äro i saknad, tillföljd af föräldrarnes fattigdom.
En friplats på Gotlands sjukhem finnes som vi se af en annons i Gotlands Allehanda, ledig; för den ena af Nygrens vanlottade söner skulle detta vara ett tillfälle få en passande vård.
Biten i högra handen, som nog en längre tid blir oförmögen till arbete, blef en person i Stenkyrka i förra veckan. Djuret, som alltid visat sig folkilsket, nedsköts samma dag, olyckan skedde.
Försäkra kreaturen! För en tid sedan förlorade en arbetare sin enda häst. I dagarna kringgår lista för tecknande af bidrag till en ny, enär det döda djuret som vanligt var oförsäkradt.
Jämlikt med hvad vi gjort en gång förr, anhålles det djurförsäkringsbolaget ville en gång i månaden t. ex. i tidningen tillkännagifva priset på försäkringar. Men fruktar vanligen det är för dyrt och vågar derför ej försäkra.
Gotlands Allehanda
Måndagen 10 December 1888
N:r 99
