Statsbidrag till ett vackert yttre, men…
I sina tjänsteberättelser ha provinsialläkarne inom länet även berört bostadsförhållandena på landsbygden och samtliga ha anmärkningar och önskemål att komma med. De vitsorda dock nyttan av de förbättringsbidrag och nybyggnadslån, som under senare tiden ställts till förfogande av statsmedel och varigenom icke obetydliga förbättringar åstadkommits.
Förste provinsialläkaren Kurt Bergström säger beträffande Visby distrikt, att i flera fall, särskilt hos barnrika, fattiga familjer, hava bostäderna varit undermåliga.
Provinsialläkare Sasse i Hemse påpekar, att en bättre dränering runt de gamla kalkhusen, en höjning av golvet, där dessa ligga direkt på marken samt bättre anordning av eldstäderna, bäst genom införande av centraluppvärmning, i avsevärd mån skulle kunna avhjälpa de olägenheter, som vidlåda de gamla kalkstenshukkn, som finnas i länet.
Provinsialläkare Forsing i Ljugarn framhåller, att husmödrarnas ofta mycket krävande arbete bör underlättas genom anordnande av centralvärme och att vid beviljande av byggnadsbidrag bör det villkoret uppställas att bostaden försåges med värmeledning. Skola nya fönster sättas in i bostaden, borde dessa vara dubbelkopplade, ty därigenom bleve fönstren tätare och skulle vädringen av rummen lättare försiggå. På många håll äro fönstren utan gångjärn och igenspikade, eller också saknas innanfönster eller kunna dessa ej öppnas.
Provinsialläkare Harner i Klintehamn framhåller, att de flesta av de äldre byggnaderna äro uppförda av kalksten och äro kalla och dragiga. Dessa bostäder skulle vinna avsevärt i hygieniskt avseende om värmeledning inledes och väggarna brädpanelades. I Klintehamn har under året tillkommit byggnadsnämd.
Provinsialläkare Bergstrand i Slite framhåller, att i Slite, Fårösund och även annorstädes råder bostadsbrist, så att även mycket dåliga bostäder ibland fått användas i brist på bättre. Behovet av kraftig ökning av bostadsbeståndet är nu trängande på dessa orter. Ett önskemål är att räntan å egnahemslån sänkes. På landsbygden är en stor del av bostäderna mycket undermåliga, i vissa byar ära nästan alla byggnader behäftade med alla möjliga sanitära brister.
Flera fall påpekas, där byggnaderna omändrats med hjälp av statsbidrag och erhållit ett vackert yttre, under det att sanitära olägenheter fortfarande vidlådde dessa bostäder (t. ex. grundfukten var ej avlägsnad, de hade tillbommade fönster, undermålig eldstad, otillräcklig höjd i taket, biutrymmen saknas i tillbörlig utsträckning eller vattentillgången är ohjälplig). Krav framställes på att hygienisk sakkunskap, som ju finnes i varje län, rådfrågas innan bidrag tilldelas. I de fall, där det ej är möjligt att få isolering av golv från grund eller att få golv från mark eller någorlunda tillfredsställande höjd i taket bör den statliga hjälpen ges som nybyggnadslån och ej som förbättringslån och det är just den distinktionen som ej göres. Varje Landsända har sitt speciella problem — här på Gotland är det grundfukten i de äldre kalkstenshusen, som borde tilldraga sig det största intresset. Eldstäderna äro flerstädes olämpliga och böra ersättas med värmeledning.
Som en pendang till dessa uttalanden förtjänar framhållas vad dr Harner i Klintehamn säger om hönshusen inom sitt distrikt, vilka betecknas som särskilt goda. »Det erbjuder en ganska säregen anblick», framhåller han, »när man efter mörkrets inbrott färdas ute i bygden och ser dessa moderna byggnader med sina stora fönster och kraftiga belysning från primuslampor lysa som fyrar vid sidan av de knappt skönjbara, huvudbyggnaderna med en svagt plirande fotogenlampa i något fönster».
Gotlands Allehanda
Tisdagen 20 April 1937
Nr 89
