Väghinder.

En större bro å allmänna vägen mellan Matsarfve i Barlingbo och Endre sockens kyrka kommer 23 dennes att omläggas, då landsvägen från Matsarfve förbi Röstäde i Ekeby till Endre kyrka i stället kan begagnas; en bro å vägen mellan Dalhems kyrka och Dune gård samt en bro å vägen i närheten af Näsugns i samma socken komma 16 och 17 dennes att omläggas, då resånde kunna begagna vägen genom Bara och Ekeby socknar; 17 dennes en bro å landsvägen vid Botvide i Öja, då vägen förbi Öja kyrka i stället kan användas; samma dag en bro å landsvägen mellan Burgsvik och Sibbjens i Vamlingbo, då vägen genom Hamra kan begagvas; 16, 17 och 18 dennes en bro å landsvägen vid Sundre fattigstuga, då resande i stället kunna färdas sockenvägen förbi Skogs och Othes.

Gotlands Allehanda
Fredagen 12 November 1886
N:r 91.

Vid biskopsvisitation

i Dalhems pastorat framhölls i pastors ämbetsberättelse, att de allmänna gudstjensterna besöktes någorlunda flitigt i Ganthems församling, något mindre i Dalhems och minst i Halla. Antalet gudstjenstbesökande hade minskats sedan förra biskopsvisitationen ; i Dalhems kyrka kunde ett dubbelt så stort antal som nu vanligen infunne sig utan trängsel få rum. — Dopet förrättades vanligen i hemmen (i annexförsamlingarne någon gång i skollokalen) 3 till 4 veckor efter barnets födelse samt i förening med modrens kyrkotagning, hvilken pastor dock sökt att så vidt möjligt vore återföra till kyrkan. — Nattvarden utdelades en gång hvar tredje månad i hvarje församlings kyrka samt till sjuka i deras hem. Misstroende för kyrkans nattvardsbord hade dock på senare tiden väckts af Valdenströmska separatister, som under nästlidne vinter förmedlat ett slags religiös väckelse i Dalhem och Ganthem samt i Dalhem bildat en s. k. nattvardsförening, till hvilken bland andra två af sistl. års nattvardsungdom slutit sig. Ungdomens konfirmation förrättades af pastor hvartannat år ; senaste gången utgjorde konfirmandernas antal 27. — Husförhören voro tämligen mangrant bevistade och åhördes med intresse; flere äldre personer ansåge det dock otillständigt och närgånget af pastor att till dem framställa frågor och låta dem läsa innantill. De s. k. kommunionförhören, åt hvilka pastor tänkt för framtiden gifva form mera af samtal, höllos numera vid anteckningen till nattvardsgång. Predikoförhör höllos ej och de af klockaren förut anstälda förhören hade för länge sedan upphört. Bibelförklaringar ägde rum emellanåt dels af pastor sjelf och dels af andre, ehuru ej så ofta önskligt vore, enär pastor vore upptagen af olikartade göromål och ej haft komministers biträde till mer än de nödvändigaste ämbetsgöromålen. Bibeln fans antagligen i de allra flesta hus och nya testamentet i alla hus, äfven de fattigaste. — Någon gemensam husandakt torde, uppgaf pastor, ej öfvas ej ens i de familjer, som hade en mera religiös prägel. — Sockenbibliotek fans i Dalhem, ehuru mindre väl försedt och delvis med mindre lämpliga böcker, hvarför det numera svagt anlitades. I annexförsamlingarne funnos ej dylika bibliotek; bristande medel hade här hindrat upprättande af bibliotek, som dock, så snart omständigheterna kunde medgifva, skulle af pastor söka” upprättas. — Folkundervisningen var på ett bristfälligt sätt organiserad i Dalhem, enär endast hvarannandagsläsning med folk- och småskoleafdelningarne der förekom, då derstädes af behofvet påkallad småskola ännu saknades.
Förhoppning vore dock att redan från och med nästinstandande vårtermin och sedan det under bygnad varande nya rymliga skolhuset blifvit färdigt få en sådan småskola till stånd i Dalhem. I Ganthem orsakade fattigdom ett förlamande inflytande på uudervisningsarbetet, som deremot var tämligen normalt i Halla. Hvarje annex hade sedan 1880 egen folkskola. — Troheten mot den evangelisk-lutherska bekännelsen är väl ännu öfvervägande i församlingarne, yttrar pastor, men tyvärr allmänt endast hos dem, som hade ett svagare religiöst intresse. Hos de för religiösa frågor mera lifligt intresserade hade inrotat sig den föreställningenv, att bekännelsetrohet vore af mindre betydelse blott Kristus predikades. Oaktadt vänliga varningar och föreställningar af pastor hade man derför utan urskilning öppnat sina hus för hvilken kringresande predikant som helst, och följden hade blifvit att Valdenströmska separatister här fått insteg och redan bildat en liten friförsamling. Det sorgliga vore att partisinne och ett fanatiskt hat mot statskyrkan, dess prester och allt hvad dertill hörde allt för oförtäckt framträdde hos dessa nyssnämde separatister. — Det sedliga tillståndet angafs vara i allmänhet godt. Folket hyste aktning för borgerliga lagar och samfundsordning, hvarför gröfre brott här voro sällsynta. Dryckenskap förekom nu mycket sällsyot och vid gästabud iakttoges nu en berömvärd måttlighet. Kyrkorådet hade ännu ej behöft sammankallas för något sedlighetsmål och någon öppet framträdande oenighet i äktenskap hade ej sports.
Med anordningen af de allmänne gudstjensterna förklarade sig församlingarne och biskopen nöjda. Med anledning af de minskade kyrkobesöken påvisade biskopen vigten och välsignelsen, som innebures i den yttre, fast ordnade gudstjensten och de former i allmänhet, hvari församlingslifvet tedde sig. Formen vore väl icke lifvet lika litet som skalet kärnan men för lifvet lika väl skyddande som skalet för kärnan. Den vore hägnaden för vingården, hvilken snart förtrampades och ödelades, der denna hägnad borttoges eller fölle. Biskopen framhöll vidare, att dopet och kyrkotagning borde förrättasi kyrkan, der eljes så utan fara för barnens och mödrarnas helsa kunde ske. Med anledning af att en s. k. fri nattvardsförening bildat sig ville biskopen mana en hvar att med sig sjelf gå till rätta och pröfva hvad som för en kristlig ödmjukhet kunde vara mest befordrande att antingen anse sig sjelf såsom för god och from för att anamma Herrens nattvard tillsammans med sådana, hvilkas lefverne man i många stycken visserligen icke kunnat godkänna, men hvilkas innersta hjerteförhållande vid sjelfva nattvardsbegåendet man dock hvarken kände eller hade att döma, eller att äfven och i all synnerhet vid Herrens bord hålla sig sjelf för den förnämligaste bland syndare. — Biskopen uttalade sin tillfredsställelse öfver att de allmänna hus: förhören tämligen mangrant bevistades; sättet för kommunionförhörens hållande gillades äfven af biskopen. — På grund af pastors upplysning att någon gemensam busandakt ej öfvades uppmanade biskopen på det allvarligaste församlingsmedlemmarne till sådan andakts dagliga öfning. Der husfadren för egen del ville i sanning tjena Herren, der torde han för visso ej underlåta att åtminstone någon dag i veckan och isynnerhet hvarje afton samla sitt husfolk omkring det ord, hvilket han för egen del aktade såsom sina fötters lykta och ett ljus på alla sina vägar. Sin tillfredsställelse öfver pastors uttalade afsigt att söka med första upprätta socken: bibliotek i annexförsamlingarne uttalade biskopen. — Med anledning af föreställningen att bekännelsetrohet vore af mindre betydelse, blott Kristus predikades, erinrade biskopen om den stora betydelsen och välsignelsen af en ren evangelisk lära, och då församlingarne vore i besittning af denna, borde de ock älska och värna om densamma som sin dyraste skatt. Ettom ock i någon mån vilseledt nit om Gud och hans rike vore visserligen att föredraga framför andlig håglösliet och otro men innebure ock sin stora fara, Aposteln gladåäe sig öfver att Kristus förkunnades, skedde det ock för skens skull, eftersom han dock förkunnades, men sörjde ock der så skedde af partisinne och icke af rent uppsåt. — Angående sedlighetstillståndet erinrade biskopen hurusom hvarje fader och moder borde anse som en hederssak, att deras dotter icke hängåfves sin trolofvade, innan äktenskapet genom vigsel lagligen knutits och af Guds ord helgats.
Mot det inbördes förhållandet mellan pastor, församlingsmedlemmarne, skollärarne och klockarne framstäldes ingen anmärkning. Mot prestgårdens häfd var intet att anmärka.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 November 1886
N:r 88.

Väghinder.

En bro å kommunikationsvägen mellan Austers gård i Hangvar och Tingstäde skall rifvas och omläggas 2 November, då vägen i stället kan begagnas genom Stenkyrka ; två broar å landsvägen vid Tejnubgs gård i Hangvar 3 November, då vägen förbi Kassle i stället kan användas; en bro å landsvägen mellan Vägome i Lärbro och Norrgårda i Hellvi 4 November, då landsvägen förbi Lärbro kyrka och prestvägen till Helvi i stället kan befaras; samma dag två broar å vägen mellan Sjonhem och Ala, då vägen gecom Buttle kan begagnas; 4 och 5 November en bro å vägen mellan Vänge och Guldrupe i närheten af Nickartve, då resande i stället kunna färdas å vägen genom Halla och Sjonhem; 10 och 11 November två broar å vägen genom Ganthem mellan Hartviks gård och Dalhems sockens gräns, då i stället vägen genom Sjonhem och Halla kan begagnas; 11 November en bro å vägen i närheten af Kopungs i Ardre, då vägen förbi Vesterby gästgifvaregård i stället kan befa ras; samt från 8 till 18 November s. k. Krampebro å landsvägen i Fole, under hvilken tid vägen från Larsarfve i Källunge genom Fole till Bro kan begagnas.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 Oktober 1886
N:r 87.

Vid biskopsvisitationen

i Dalhems pastorat, hvilken förrättades 9 och 10 dennes, biträddes biskop v. Schéele af kontraktsprosten doktor Öfverberg; såsom protokollsförare tjenstgjorde konsistorienotarien Öfverberg.
Vid inspektion af Halla folkskola leddes förhöret dels af biskopen och dels af läraren. Särskildt jordland för undervisning i trädgårdsskötsel förefans ej, men upplyste pastor, att sådant komme att vederbörligen afsöndras vid pågående laga skifte. Rörande de barn, som före fylda fjorton å medhunnit folkskolans kurs och erhållit afgåogsbetyg, framhöll biskopen vigten af att de genom fortsatt undervisning behölles vid det kunskapsmått de i skolan inhämtat, hvilket kunde ske på sådant sätt, att de, såvida de eji hemmen kunde erhålla sådan undervisning, en dag i veckan deltogo i den undervisning, som meddelades i skolans högsta klass. Om till följd deraf småskoleafdelningen samma dag kunde behöfva från skolan endtledigas, ansåg biskopen detta innebära en mindre olägenhet.
Halla kyrka befans i goåt och prydlig skick. Beträffande portalen till koret anmärktes dock en mindre brist, som med någon cementsstrykning lätteligen kunde och borde afbjelpås. Kyrkogården var hållen i godt och värdigt skick: Kyrkans inventarier och arkiv granskades med väsentlig anslutning till protokollet vid 9 sistl. Augusti af kontraktsprosten förrättad inventeriog samt befannos vara i öfverensstämmelse med nu lemnad förteckning. Mässkruden befans vara försliten och alldeles obrukbar. Biskopen hemstälde, att församlingen gemensamt med den andra annexförsamlingen måtte inköpa en ny mässkrud, enär intet hinder mötte för samma skruds begagnande i båda församlingarne; med anledning af denna. hemställan påbörjades genast för ändamålet en subskription af frivilliga medel. Kyrkooch skolkassornas ställning för dagen öfverensstämde med nu lemnad redogörelse.
Beträffande skolkassans kontanta behållning omkring 400 kronor, upplystes att den gjorts räntebärande genom insättning i bank på kreditiv.
Förhöret i Ganthems folkskola leddes äfven delvis af biskopen sjelf. Granskning af skolans dagbok föranledde biskopen att uppmana pastor och skolråd tillse, att bortovaro från skolan utan tillstånd ej måtte äga rum, så att barnen sålunda äfven med hänsyn till sin skolgång måtte vänjas vid ordning och punktlighet. Enär all åskådningsmateriel för undervisning i naturkunighet saknades, beslöt skolrådet, på hemställan af biskopen, att de oundgängligaste behofven bärutinnan skulle afhjelpas med första. Ej. heller fans något jordland för trädgårdsskötsel; något lämpligt sådant kunde för närvarande ej erhållas, men ville pastor och skolråd ienlighet med folkskolinspektörens derom redan gjorda yrkande tillse, att vid ett möjligen blifvande laga skifte vederbörlig afsöndring af ett jordland måtte för ändamålet ske, och förklarade sig biskopen vilja härvid låta bero.
Ganthems kyrka och kyrkogård voro i godt och prydligt skick. Inventarier, arkiv och kassa granskades liksom i Halla och befunnos öfverensstämma med nu lemnade uppgifter. Kyrkorådet beslöt, att kyrkans silfver, hittills förvaradt hos klockaren, som ville slippa det dermed förenade stora ansvar, hädanefter skulle förvaras i korets väggskåp, som dertill befans lämpligt. Vidare skulle dopskålen förtenas och putsas samt ett gammalt krusifix, nu uppstäldt på korgolfvet, upphängas Å korets vägg. Angående mässkruden, som förklarades oduglig, vidtogos samma åtgärder som i Halla, nämligen frivillig subskription.
Vid inspektion af Dalhems folkskola deltog likaledes biskopen i ledningen af förhöret. För undervisning i trädgårdsskötsel förefans vederbörligen afsöndradt jordland.
Dalhems kyrka och kyrkogård befunnos öfverhufvud vara i någorlunda godt och prydligt skick. TIuventarier och arkiv i likhet med annexförsamlingarnes. Vid nuvarande pastors tillträde och ännu saknades en del böcker och handlingar. Bland de saknade fann biskopen in- och utflyttningslängder för pastoratet under åren 1835—1860 af vigt och betydenhet, hvarför biskopen anmodade pastor att med omsorg ytterligare efterforska dessa samt derefter underrätta biskopen, om de återfunnits eller ej. Den obrukbara mässkruden ansågs böra ersättas med en ny, och skulle förslag väckas & kyrkostämman om inköp af en ny skrud medels en årlig utdebitering af ett öre på fyrk, tills det erforderliga beloppet erhållits; såsom extra bidrag härtill ville pastor årligen under tre år för ändamålet skänka en tunna råg. — Kyrko- och skolkassorna öfverensstämde med upprättad förteckning. Vid granskning af skuldsedlarne anmärktes, att två dylika, en å 150 kr och en å 200 kr., voro försedda endast med en borgesman hvardera. Pastor upplyste att 100 kronor voro inbetalda å hvardera förbindelsen samt att den ena var upp: sagd till betalning före 1 instundande November och att lagsökning redan var verkstäld å den andra.
Samtliga församlingarnes i bruk varande ministerialböcker voro förda med ordning och noggranhet.

Följande dag hölls högmässogudstjenst af pastor, hvarefter biskopen trädde inför altaret och talade öfver Esaias 54 kap. 6—13 verserna. Sedan biskopen anstält förhör med den senast konfirmerade nattvardstingdomen, afslöt han gudstjensten på sedvanligt sätt, hvarförinnan hvar och en lemnades tillfälle att samtala med -stiftsschefen.
Kyrkostämma hölls derpå med församlingarne, hvarvid en del af kyrkoråden på hemställan af biskopen väckta förslag behandlades.
Halla församling beslöt, att ett rökelsekar, en ringklocka och återstående i tor:rummet uppstälda delar af en korbänk skulle deponeras i Gotlands fornsal; att väggskåpet i sakristian skulle för förvariog af kyrkans silfver förses med stark bom och säkert lås samt att kassakistan i sakristian skulle på ändamålsenligs sätt fastskrufvas i golfvet.
Ganthems församling godkände förslagen, att ett skåp till förvaring afarkivet skulle anbringas i tornrummet; att dopfanten skulle flyttas till uppgången till predikstolen ; att kordörren jämte dithörande träpilastrar och vestra dörren, tills nya sådana kunde skaffas, skulle in- och utvändigt målas i likhet med skeppets dörr; att kassakistan skulle flyttas från koret till tornrummet; att ett gammalt defekt solur skulle deponeras i Gotlands fornsal samt att en »Dansk altarbog» för 1584 och en »Dansk psalmbog» för 1593 såsom defekta och odugliga skulle afskrifvas. Angående frågan om en ny mässkrud för båda annexförsamlingarna meddelade biskopen, att det på Halla församling fallande belopp torde snart varda insamladt genom frivillig subskription ; i Ganthem hade deremot ett ringare belopp på liknande sätt erhållits. Med anledning häraf hem stälde biskopen i likhet med kyrkorådet, att Ganthems församling framdeles måtte draga försorg om den möjliga bristens fyllande till åstadkommande af full likställighet mellan bägge annexförsamlingarne i detta hänseende. Efter öfverläggning biföll stämman denna framställning om ny mässkrud.
Dalhems församling gillade förslagen om öfverflyttning till sockenbiblioteket af sjutton böcker samt om afskrifniog af en mängd böcker, två gamla pallar och en vinkagge. Efter omröstning afslog deremot församlingen förslaget om årlig utdebitering för inköp af ny mässkrud: Med anledning af detta beslut och då flere nedlagt sina röster äfvensom många aflägsnat sig från stämman, tillkännagaf pastor sin afsigt att på den frivillighetens väg, han sjelf redan betridt, söka anskaffa de för anskaffande af ny mässkrud erforderliga medel.
För pastors ämbetsberättelse och för de erinringar biskopen framstälde på grund af i berättelsen förekommande meddelanden skola vi redogöra i nästa nummer.

Gotlands Allehanda
Fredagen 29 Oktober 1886
N:r 87.

Väghinder.

En bro å allmänna vägen mellan Alskog och Ardre kommer 26 och 27 dennes att omläggas, då i stället vägen kan tagas öfver Ljugarn.
En bro å vägen åt Lau utanför Guffride gård i Alskog kommer 26 dennes att omläggas.
Å vägen mellan Roma och Halla kommer 26 och 27 dennes s. k. Högbro att omläggas, då vägen genom Halla och Dalhem i stället kan begagnas.
En bro å vägen mellan Sanda och Klintehamn nära Smitts gård omlägges 4 November, då vägen kan tagas förbi Sandäskes.
Samma dag skola flere broar å vägen genom Hogrän mellan Källgårds i Atlingbo och Vall socknens kyrka omläggas, då denna väg varder ofarbar.
Flere broar å vägen genom Atlingbo och Vall mellan Källgårds och Valls sockens kyrka komma 8 November att omläggas, då sagda väg ej kan att befaras.
Samma dag skall omläggas en bro å vägen nära Mästerby kyrka, då denne väg varder ofarbar.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Oktober 1886
N:r 85.

Anmärkningar vid kyrkoinventeringar.

Vid inventering 12 sistl. Augusti i Levide kyrka anmärktes en del bristfälligheter å förbindelser för utlånta medel samt att åtskilliga böcker saknades m. m, Domkapitlet har nu förklarat att med afbjelpande af den förstnämda bristen får anstå på af kyrkoherden Bolin begärd tid, hvaremot kyrkoherden Bolin ålagts att ofördröjligen tillrättaskaffa de saknade böckerna samt att i öfrigt senast inom sex månader hafva återförsatt allt i vederbörligt skick.
Vid kyrkoinventering 1 sistl. September i Endre var ej annat att anmärka än att det i kassan befiotliga kontanta beloppet syntes domkapitlet väl stort, varande dock domkapitlet förvissadt att medlen gjordes räntebärande.
Vid inventering 9 sistl. Augusti i Dalhem anmärktes att någon inventering ej der ägt rum efter den nye kyrkoherdens ditkomst, ehuru han tjenstgjort der så lång tid som två år. Domkapitlet har nottalat sitt ogillande, att inventering ej förr begärts och verkstälts, till följd hvaraf ou svårligen kunde utrönas genom hvilkens förvållande de saknade böckerna och handlingarne förkommit, samt anmodat pastor och kyrkoråd att anställa noggranna forskningar efter det saknade och senast inom sex månader inkomma med underrättelse, om det felande återfunnits eller ej.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Oktober 1886
N:r 85.

Väghinder.

En större och en mindre bro å landsvägen mellan Dalhems kyrka och Gandarfve gästgifvaregård komma 5, 6, 7 och 8 dennes att rifvas och omläggas, under hvilken tid nämda vägstycke varder ofarbart, och då i ställer kan begagnas dels vägen genom Halla, Roma och Barlingbo, dels vägen genom Hörsne och Ganthem.

Gotlands Allehanda
Fredagen 1 Oktober 1886
N:r 79.

Auktion.

Med Vällofl. Häradsrättens tillstånd låta arfvingarne i boet etter aflidne handlanden herr L. P. Berglund i Sjonhem genom offentlig och frivillig auktion derstädes torsdagen den 23 dennes från kl. 10 f.m. till den bögstbjudande försälja 1/16 mantal Vesterby i Ardre socken och 1/4 i Alfva ångsåg samt en hel mängd köpmannavaror och husgeråd såsom: dofflar, kläden, kordrojer, tyger; hvetemjöl och helgryn; porslin och jernsaker; grepar, yxor, skyfflar och spadar; tomkärl och sädessäckar; mansoch qvinsgånvgkläder såsom en respels, rockar, kappor och skodon m. m. som ej så noga kan uppräknas. At säkre och af mig godkände köpare lemnas 3 månaders anstånd med betalningen för lösegendomen. Fastigheten, som utbju des kl. 2 e.m., är af god och bördig beskaftenhet med god tillgång på skog samt säljes sådan den nu befinnes, och skall köparen vara beredd att ställa nöjaktig borgen. Sterbbusdelägarne förbehålla sig rätt att antaga eller förkasta de blifvande anbuden. Betalningsvil koren blifva förmånliga och tillkännagifvas före auktionen.
Granskogs & Dalhem den 14 September 1886.
Efter anmodan,
LARS GRANBERG.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 September 1886
N:r 76.

En allmän täfling i de gotländska folklekarne

ägde i söndags afton rum å södra byrummet, i hvilken täflan 224 i rottsmän (mot 238 sistl. år) från olika delar af ön deltogo. Denna var den femte i ordningen af de pristäflingar Visby bollklabb ordnat.
Vid 1-tiden på middagen samlades idrottsmännen å den inhägnade rymliga platsen, som var prydd med fanor och vimplar. En half timme derefter togo täflingarne sin början och pågingo i närmare fem timmar samt togos flitigt i betraktande af tusentals personer.
Sexton dubbla våg från 32 socknar deltogo i täflipgen. De våg, som äro upp: tagna under rubriken »Vinnande», erhöllo hvartdera ett pris af tio kronor.
Vinnande:

Till enskilde framstående bollspelare utdelades derjämte extra pris af fem kronor till hvardera. Dessa pristagare voro N. Hägg, Hakuse i Björke, N. Larsson i Endre, K. F. Pettersson i Hejde, Herman Hedström i Visby och August Pettersson i Mästerby.
Bland »frispelen» förekommo kappränning, varpkastning och hankdragning, hvarjämte en del andra kroppsöfningar, somliga af den lustigaste art, idkades.
Prisen, till hvilka sällskapet D. B. V. äfven i år anslagit 200 kronor, utdelades af Visby bollklubbs ordförande handlande John Munthe, som i ett kort tal tackade idrottsmännen för det intresse, hvarmed de fortfarande omfattade dessa öfningar. Å de spelande landtbornas vägnar hembar landtbrukare Herlitz i Vestergarn ett varmt tack till Visby bollklubb såsom ordnare af öfningarne. Sällskapet D. B. V., som frikostigt anslagit medel till prisen, egnades en skål, utbragt af handl. Hugo Pettersson.
Vid 7-tiden på qvällen var allt åter öde och tyst på den vidsträckta slätten, der under hela aftonens lopp rådt det rörligaste lif.
Extra tåget å jernvägen, som hitkom på morgonen, medförde öfver ett tusen personer, hvilka strax efter klockan åtta på qvällen åter afreste till sina hem.

Gotlands Allehanda
Tisdagen 7 September 1886
N:r 72.