28 December hör väl till det ovanliga. Ett sådant står dock med till hälften utslagna blommor i närheten af Sigdes gård i Burs. Det lilla trädet, som växer på sandjord, är omkring 2 1/2 aln högt.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Januari 1886
N:r 1.
Burs socken ligger vid Gotlands sydöstra kust.
Gårdsnamn: Alands, Allmunde, Ammunde, Apse, Bandlunde, Bondarve, Bopparve, Flors, Gajbjänne, Galtungs, Ganne, Gläves (Lilla och Stora), Hummelbos, Häffinds, Häffride, Hägvide, Kvie, Kålmans, Kärne, Lindarve, Lingvide, Ljugännes, Lukse, Prästgården, Salmans, Sigdes, Sigsarve, Stenstugu, Vanges, Vidringe, Västerlaus, Änges.
28 December hör väl till det ovanliga. Ett sådant står dock med till hälften utslagna blommor i närheten af Sigdes gård i Burs. Det lilla trädet, som växer på sandjord, är omkring 2 1/2 aln högt.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Januari 1886
N:r 1.
i tisdags å landskansliet inropades Petter Larssons 1/4 mantal Häguls i Garda, värderadt till åtta tusen kronor, af Burs pastorats sparbank för sju tusen kronor.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 2 Januari 1886
N:r 1.
Tre tama gäss
vid Frixarfve i Rone hafva helt nyligen med vildgässen flugit från ägaren till varmare trakter i söder. Man följde dem till kusten och trodde, att de skulle stanna vid holmarne, men förgäfves.
Fiskeri.
Natten mellan 18 och 19 d-nuts hade 2 båtar satt vid Herta i Burs, dervid den en fått sammanlagdt 55 valar strömming.
Sin belåtenhet
med magasinsräntaus nedsättning har allmogen vid nu skedde ändringar allmänt uttryckt, n. b. der räntan är sänkt.
I Rone sockenmagasin fnnes en skopa för mätning och kastning, som vär årtalet 1 757.
Sjuklig tid
med lunginflammation och nervfeber bar börjat på landsbygden och flere dödsfall ha inträffat.
Ångsågen
på Ronehamn med lokomobil och tillbehör är såld till ett bolag i Sproge för timmer sågning i stor skala. Alva ångsåg skall äfven flyttas till norra delen af landet.
Enkan Anna Erasmidotter
från Smiss i Eke, som ehuru mindre vetande på eftersommaren i fjor rest den långa vägen till Amerika, har derifrån helt nyligen åter kommit, och det ser ut, som om denna resa verkat god på hennes förstånd, ty bon uppför sig nu under sina vandringar efter hemkomsten rätt likt andra menniskor. Men så lär hon på andra sidan atlanten ej haft glada dagar.
När hon berättar detta, gråter gumman som ett barn. Sina barn, som hon skulle besöka, säger hon sig aldrig träffat. Men deremot en hel mängd som bebandlat henne illa, Sist blef hon inspärrad på ett hospital för sinnessjuka, der hon med bakbundna häuder i sällskap med andra fånar drefs för piskan. Isin nöd säger hon sig anropat Gud om befrielse, och en dag kommer en herre och säger: nu »smissmor» skall ni få resa hem. Denne man (som troligen, fastän hon ej vet derom, var hennes son) löste biljett och följde henne till Stockholm. Denna tjenst och denne man har djupt fäst sig hos benne. Nu vill hon i ro förblifva hemma till döddagar.
I fjor vid denna tid nämds jag i Gotl. Alleh; några drag ur hennes lif och hennes boriresa, hvarför jag äfven i år ville nämna detta, helst som hon är ryktbar och populär bland allmogen och alltid närvarande vid tingen, auktioner och större folksammankomster. Hennes växlande öden i lifvet, vore nog värda sitt eget lilla kapitel.
Vår s. k. modernärmg
är ju jordbruket. Och jag antager, att de fleste utaf tidningens läsare äro jordbrukare.
Derför tänkte jag meddela några spridda drag om burndant detsamma tett sig här för det nu snart tillindagångna året 1885.
Väderleken har i år ej varit gynsam, Försommarn ovanligt torr, eftersommarin lika ovanligt våt. Den kalla, torra våren gjorde Kornet kortväxt, en del »kom ej i ax», som allmogen säger, och der axbildningsn försigsick ordinärt, blef det »bara ax», endast 1/2 lot långt mångenstädes, Vid bergningen vållade detta, att en stor mängd koru ej af räfsorna typfiskades, utan blef qvarliggande; kornet blef mörkt och fullt at orenbeter, sten och jord. Klövern har i år varit så kort, tunnoch dålig som den ej varit på ett par decennier och hårdvallshöet lika så, men det lilla, som deraf fåtts, har varit af utmärkt beskaffenhet. Myrfodret har derför i år stått ovanligt högt i pris, 30 till 40 kr. häcken. Kornkalmen är också i år odryg, hvarför hästarne lära få spisa hackelse i långa banor. Rågen gaf en god skörd, visserligen ej särdeles vigtig vara, men dock ymnig a\’kastning efter lass, 2 1/2 till 3 tuunor; halmen såväl af råg som hvete af god besksffenhet. Hvetet gaf omkr, tannor efter lass (65 band) Förvågra, som 1j istid bergade densamma, utrann nog eu tredjedel på roten. Ea del hemmansägare fingo sivasädesskylar illa skadade af det myckva, ihållande regnet på eftersommaren, och särskildt kornet led deraf ganska kävbart. s. k, hafreår var det ej heller, men den hafre £om bergades god var vigtig och kärnig. Denna sorts säd odlas ej mreket och det som sås användes merändels till hästarnes utfodring. Potatisen, som i September månads slut ansågs ej fallt mogen, upptogs för sent under regn cch slask i midten af Oktober och hade genom vätan tagit röta, så att en del fått mer än halfva FÖRRE GER förstörd. Om den upptagits i slutet af Sept-mber, hade den sannolikt varit räddad. Största delen af allmogens kreatur fingo äfven, oförsvarligt nog, vistas ute under det stora regnvädret i oupphörligt regn i åtta dygn i Oktober. Att sådant kan förderfva kreaturen, är ju sjelfklart, Hosta och andra sjukdomssymp:omer hafva derefter visat sig, På grund at de låga prisen har man rödgats sälja sin säd till det yttersta och när sålunda påströet är borta, får man nog se magra kreatur på våren. E1 storoförståndighet tror jag ligger deri, att mårga sitta med 4 hästar, då de deremot ej bafragmerajän två kor. Nej, korna böra intaga främsta platsen.
Lin, hampa, ärter, vickir, betor och rofvor odlas här på söder jämförelsevis litet. Skörden häraf var dock god. Ett undantag gjorde morötterna, som lemuade rivga afkastning.
I och för utdikning af åkrarna vill jag utfrycka som ett önskningsmål täckdikning omsorgsfullt verkstäld. Men innan den kan försiggå, bör jorden vara fullständigt afdikad med öppen afdikning och väl planlagd. Eadast i så fall skall vårt jordbruk lyckas, och vi ej beböfva grufva oss så förfärligt för ett itemveraturförhållanden så växlande år som år 1885.
Jordbrukaren bör ej görastorslagna beräkningar hvilka endast med stor kostnad kunna realiseras, utan han bör gå sakta och lugnt till väga, endast så att säga med tupp\’jät, men göra allt med klokhet och omtanke, om än aldrig så litet, och han skall på ett sådant land som Gotland vinna härliga segrar. Detta kan bovisas bland aunat deraf att en mängd småländingar, som på en liten jordtäppa slagit tig ned här, stå sig bra och taga vodubbelt bättre skördar än de så att säga infödde.
Gute.
Till Amerika.
Från Hafdhem reste häromdagen en ung hemmansägare, hvilken ej längre kuude håller ut på stället härstädes, emedan skulderna öfverskredo inkomsterva, Han sålde innan sin afresa till en bekant i närheten åtskilligt bo hag och kreatur och erhöll derför respenningar. Flere fordringsägare blefvo lurade, ensamt tvänne sådana hade att fordra 1,100 kr.
tillhopa. Hemmanet är »Hypotiseradt» så att af datta har man ej mycket att vänta. Vår sagesman påstår att orsaken till hans ruinerande voro verkningar af det tryckande laga skifte, som derstädes kort förut blifvit verkesäldt, samt de dåliga tiderna.
En väderleksspåman
å Söder, som i många år förutsagt hvad väderlek man hade att vänta, har förklarat att »slädväg» och snö skulle inträffa före jul, och han tror äfven på slädväg i julbelgen, — få se, om det slår in.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 22 December 1885
N:r 102.
17 Nov.
Hafvets arbetare
äro mången gång utsatta för svåra faror, ja verkliga, lifsfaror när de — såsom isynnerhet är förhållandet med dem, som idka fiske utanför våra kuster, och som hvilka jag här vill tala något — i en liten öppen båt befiona sig låvgt ute till bafs på de guvgande böljorna för att skaffa sig och de sina nödtorftig föda och näring. Ofta uppstår en fruktansvärd storm, som försätter de stackars fiskarena i en förfärlig belägenhet, och hvarvid ofta händer, att mången familjefader, make och son, får för alltid sluta sina ögon tillsamman, till stor sorg och sakrad för de efterlefvande, som i de flesta fall merändels befiona sig i torftiga omständigheter. Ett sådant fall har äfven för kort tid sedan timat, då trenneraske och sjövane fiskare från Djupdy fiskeläge, hvilka befunno sig ute på strömmingsfiske, omkommo, efterlemnande sörjande hustrur och barn. Af den upplysning, jag erbållit, har jag funnit, att de drunknades båt hittats dagen efter delen af någre fiskare, Jångt ute till rjös på omkring 30 famnars djup, då två bland de omkomne befunnos ligga döda ibåten, som var full med vatten, under det den tredje antagligen blifvit vågornas rof. Troligen har det vid olyckan så tillgått, att båten under färden mot land blifvit fyld af någon s. k. fallsjö, hvarvid denne kantrat. Dock har det lyckats de tvänne att få tag i båten, och, då han af den svåra sjögången åter blifvit vräkt omkring, inpraktisera sig i densamma, der de dock till följd af det myckna vattnet och kölden- blefvo dödens rof; en fasansfulldöd i sanning?
På tal om strömmingeflske kan jag nämna, att det på senare tiden varit särdeles gifvande — ända till 250—300 valar på ett båtlag så att också denna vara sjunkit i pris från 42 till 17 öre valen vid fisklägen. Vid hvarje fiskläge finnes en s. k.
Hamnrätt,
en styrelse, hvilken det åligger att vaka öfver ordning och skick på platsen, och som äfven är bemyndigad att afdöma smärre brott och tvister, som begåtts vid fisklägena. Ett sådant mål förekom häromdagen till afgörande vid Herta fiskläge i Burs socken, med anledning deraf, att trenne fiskare, som sålt ett parti strömming till en person från Silte, falskligen – uppgifvit partiets storlek, hvilket vid skedd omräkning af den sålda strömmingen uppdagades. De brottslige dömdes härför till 2 års förlust af rätttigheten att idka fiske vid fiskläget.
Landsatt sjöman.
Då en fiskarebåt från Kapelle fiskläge måndagen 9 Nov. utgick på driffiske. anropades den af befälhafvaren på ett norskt barkskepp, hvilken bade en sjuk sjöman ombord. Båtens besättning landsatte nu den sjuke och forslade honom sedan till läkare.
Naturens lek.
Ett får tillhörigt en hemmansägare i Burs socken vardt på våren sjukt och skulle framföda lam, hvilket dock icke lyckades. Nu anlitades en s. k. klok gubbe, som gaf kreaturet. en dosis pulver, hvaraf fostren (de voro tvänne) dogo utan att hafva blifvit förlösta. Man trodde nu, att fåret äfven skulle dö, men så vardt dock ej händelsen, ty det tillfrisknade åter och trifdes efter allt utssende bra – sommaren. Mången förundrade sig att så kunde vara förhål\’andet; då icke fåret blifvit förlöst med sina ungar. På hösten nedslagtades det och hvad tror ni väl att man fick se? Jo, båda ungarna liggande i födselgömman, alldeles så som de voro vid det tillföllé qvacksalfvarens medicin förpassat dem ur lifvet, utan någov öfvergång till förruttnelse. Så otroligt än detta låter, lär dat dock vara sanning, ty jag bar sjelf hört lamägaren med egen mun omrala denna tilldragelse, hvarvid han kunde med flere per:oner b visa sanningsenligheten deraf.
Väderleken
är, här detta skrifves, kall och blåsig, frisk nordvestlig vind. Stark frost ha vi haft ett par dagar å rad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 November 1885
N:r 93.
Att Herren efter sitt allvisa råd behagat genom en stilla död hädankalla min älskade hustru Katarina Gertrud Borg, som efter ett långvarigt lidande den 5 innevarande November afled i en ålder af 57 år, 2 månader och 19 dagar; djupt saknad af mig, barn, en åldrig moder och svärmoder samt många sy-kon, anhöriga och vänner, får jag endast på detta sätt tillkännagifva.
Lindarfve i Burs den 7 Nov. 1885.
Hans Petter Pettersson.
Uppenb. 14: 13, Sv. Ps.-b. 477 v:na 8, 9.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 10 November 1885
N:r 90.
Att Herran Gud i sin allvishet efter förutgången svår sjukdomspröfning hädankallatmin kära dotter Emma Maria Vallin, född den 30 Oktober 1857, död den 7 Okt. 1885, nära 28 år gammal; sörjd och begråten af fader, syskon, en åldrig mormöder, anhöriga och många vänner, varder härmed tillkännagifvet.
Bandelunda i Burs den 19 Okt. 1885.
A. P. Vallin.

Ehvad vi lefva eller dö,
Iät.oct hära Harran till.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 Oktober 1885
N:r 85.
låter hemmansägaren Lars Hansson, Hummelbos i Burs, medels offentlig auktion, som förrättas fredagen den 16:de innevarande Oktober, försälja hela arfboet efter aflidna hustrun.
Detta bo, bestående af möbler och husgeråd at hvarjehanda slag, åkerbruksoch körredskap, slöjdverktyg och handredskap, kreatur, såsom hästar, oxar, kor, ungboskap och får, — anses vara särdeles väl vårdadt och i synnerhet äro djuren af känd, utmärkt beskaffenbet.
För att om möjligt medhinna allt, börjas auktionen kl. 10 f.m. — Endast kände, vederhäftige inropare få påräkna betalningsanstånd till den 1:sta September nästkommande år.
En timme före auktionens början emottager undertecknad liqvid för till mig den 1:sta sistl. September förfallna auktionsinrop.
Burs den 8 Okt. 1885.
C. H. LÖFVEBERG.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Oktober 1885
N:r 82.
Regn och blåst,
det är den väderlek vi nu ett par veckors tid fått fröjda oss åt. Öfverallt både i hagar, ängar och åkrar mötes ögat af en ovanlig mängd vatten. Blir här ej snart uppehåll med det myckna våtvädret, är det fara, att många ej få ta upp sin potatis, ty den står på många ställen un der vatten. Att höstsädet, under sådana förhållanden, ej trifves väl, behöfver ej sägas. Blåsten, som ibland varit rätt skarp, nådde likväl sin höjdpunkt i onsdags qväll (7 Okt), då den öfvergick till en fruktansvärd vestsydvestlig storm, hvilken ramponerade en del fönsterrutor, qvarnvingary fiskarebåtar, gärdesgårdar, bustak m. m. m m. Simma dag inkom för storm och motvind i Burgsviks hamn. Göteborgsåsgaren »Otto», kapten Åberg, på resa från Petersburg till hemorten med last af hvetemjöl. Dykareångaren »Hero», kapt. Torén, inkom äfven ofvannämda dag till Burgsvik. — Ea potatis vägande omkring 2 skålpund plockades nyligen i en åker i Vamlingbo.
Åskslag.
Ihjälslagna af åskan blefvo för en kort tid sedan tre stycken får i Burs socken, hvilka tagit sin tillflykt bredvid en gärdesgård. Vid samma tillfälle slog äfvon åskan ned i tvänne furuträd, dervid börjande i toppen på den ena furan och fortsättande nedåt roten, der bägge furorna voro sammanväxta, och sedan upp i den andra, alltjämt följande trädens yta.
Ett egendomligt jordfynd
har hittats vid Rofinds bemman i Vamlingbo under pågående dikesgräfning. Fyndet består nämligen af en sko, som tyckes vara af någon sorts gråsten; den har både fotsula och klack, fastän de äro nötta, hvilket bevisar att den fordomdags varit begagnad af menniskor.
Stenkol
från strandade, men nu flottagna engelska ångaren »Inverleith» flyta nu i massa i land och bli uppslagna på sjöstranden, der folket bergar dem. Norska barkskeppet »Rivalen», som strandade på Hoburgs refvet, står ännu fast, trotsande både vä der och vågor, fastän &et befinner sig på ett så farligt ställe, så öppet för sydliga och vestliga vindar.
Sedan förestående skrefs, har jag för sport att »Rivalen» af den svåra stormen natten emellan 7 och 8 Okt: sönderslagits och flutit af grundet. En del af vraket lär ha blifvit ilandslaget utanför s. k. »Sandvik» på gränsen mellan Sundre och Vamlingbo socknar, under det den öfriga delen totalt försvunnit.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 13 Oktober 1885
N:r 82.
Tillkännagifves att min älskade maka Anna Katharina Häglund, född Österberg, stilla och fridfullt afled å Gebjenne i Burs fredagen den 25 Sept. 1885, 66 år, 2 månader och 1-dag gammal; sörjd och saknad af en åldrig moder, make, barn, barnbarn och många vännner.
Olof Häglund.

»Af hvem blir lugn oss gifvet?
hvem får själen ljus?
Af Jesus, som är lifvet,
Som för till Fadrens hus»!
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 September 1885
N:r 78.
Södra Gotland 14 Sept. 1885.
Väderlekens
växlingar äro mångahanda; ihållande regn, vindstilla, kylig luft och storm byta om nästan hvarje dag, vackert väder ha vi sällan: I natt har en vestsydvestlig, orkanlik storm rasat härstädes, som dock när detta skrifves något. aftagit i bäftighet, Att den späda rågbrodden under sådana förbållanden ej trifves särdeles väl, behöfver knappast sägas; också är den i allmänhet klen, hyartill äfven sädesmaskens härjande verkningar på många ställen i icke ringa mån bidraga. Laudtmännen vänta på blidare luft och vackrare väderlek, hvilket äfven i hög grad behöfs, om den (rågbrodden) skall få önskad framgång. En och annan har ännu ej slutat inbergningen af kornet, ty bergningstiden har varit svår.
Strömmingsfisket
har fortfarande varit klent i våra trakter. Vid Herta fiskläge i Burs socken fångades för några dagar sedan af ett båtlag på en natt ej mindre än 700 valar s. k. lekströmming, hvilken ilandfördes i tre båtar, som deraf blefvo drygt lastade. Torskfisket har äfven varit litet gifvande på senare tiden.
I lifsfara
på sjön var häromdagen en dräng i tjänst hos hemmansägaren Oskar Hansson, St. Sindarfve i. Hamra socken, då han var stadd på färd mot hemmet från torskfiske. Försegelspriet sprang nämligen ur och då drängen, som satt vid rodret, gick fram i båten för att åter isätta detsamma, lotvade båten i vind och lade bi på andra sidan med en sådan häftighet, att den kantrade, hvarvid karlen kom i vattnet och ifrån båten; med stor möda lyekades det Honom dock att åter få tag i densamma och, då den ånyo af sjön vräktes ikringy, inkomma deri och med tillbjelp af en segelmast, som han fått fatt uti och lagt tvärs öfver båten, hålla balansen, så att den ej ånyo kantrade, till dess att en aunan fiskare, som var i närheten och såg den nödstäldes belägenhet, hann änlända till stället och hbjelpa honom, så att han fick ösa båten läns och åter fortsätta sin så ofrivilligt afbrutna resa.
Fartygsstrandningar.
I söndagsnatt strandade utanför Heligholm i Vamlingbo norske skonerten »Kjaek», kapten Nilsen, lastad med oljekakor. Etter några timmars lossning, kom skonerten af grund och fortsatte resan. Fartyget var oskadadt.
I måndags kl. 11 f.m. strandade på grundet »Fiygaren» utanför Sundre engelske ångfartyget »Inverleitb», fördt af kapten Jobling och hemma i Leith i England, kommande från Grangemouth och destinerad till Kronstadt med last af stenkol. Från sagda tid tillionsdags kl. 10 f.m. stod fartyget på grund; hvarunder utkastades öfver 6,000 tunnor stenkol.
Neptunsbolagets ångare Belos ankom i tigdag kl. 6 f.m, till strandningsstället men kunde ingenting uträtta, I onsdags kl. 1/210 f.m. blef vattnet (som törut varit ganska lågt) högre, hvarefter ångaren omedelbart dref af grund. Den emellan Inverleith och Belos liggande nya och oförsökta. trossen, kom vid detta tillfälle att fastna i Inverleiths propeller, hvilket hade till följd att dykare måste afsåga den dyrbara kabeln, hvilken lär kostat 2,000 kronor. Sedan fartyget blef flott, inbogserades det af Belos till Burgsvik. Ångarén, som stod på sandbotten och i fint väder, bade icke tagit några anmärkningsvärda skador. Det är att märka att det icke fullt tre år gamla fartyget, oaktadt sin korta tillvaro, varit på grund två gånger förr, hvadan alltså denn& är den tredje. Nu äro kustborna fullt sysselsatta med upptagning at: stenkol och då det är gynnande väderlek, kan man räkna 30 båtar, deribland 1 jakt, på strandningsstället. Kolen bergas möt femtio procent.
Goodtemplarfest.
Då jag häromdagen med ångbåt anlände till Klintehamn, erfor jag att ett stor goodtemplarmöte der var anordnadt. Den i Hemse nybildade goodtemplarföreningen hade dit anländt och bidrog med sång. Sången ledd-af en skicklig föreståndare klingade friskt och rent i den stilla qvällen. Folkskolärare Stengård höll ett längre föredrag, hvari han på ett anslående sätt framstälde dryckenskapens följder samt nyttan af nykterbeten. Det var glädjefullt att se de många, som förr varit eländiga och i trasor höljda, nu snygga och ordentliga.
Fem sälhundar
dödades i förra veckan af en yngling från Sundre. Utanför »udden> (belägen mellan flis och refviken) är en mycket besökt vistelse ort för sälhundar och då det är solvarmt, ligger en sälhund nästan på hvarje sten. På en stor sten, benämd »mälsten>, kan man ofta få se 4 till 5 stycken.
Kastellet i Sundre.
Efter det jag förat något omuvämt den förmodade underjor diska gång, som troddes leda från kyrkan till kastellet och tvärtom, kan jag nu meddela, det undersökningar i dessa dagar gjorts, mén till intet resultat. Man trodde sig verkligen hafvå funnit den omtalade gången, men i och med detsamma påträffades åter fast jord och grus.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 September 1885
N:r 75.