Inom södra häradets

brandstodsförening hafva försäkringsbeloppenStyrelsen beslöt, att sammanskott, fyra

(4) öre på 100 kronor försäkringsvärde, hvaraf två öre till betäckande af förestående skade-ersättring och två öre till betalning för en del assurans-sprutor, skulle uppbäras.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 30 September 1887.
N:r 78.

Auktion i Burs.

Onsdagen den 28 innevarande månad kl. 11 f.m. förrättas auktion vid Herta fiskläge i Burs socken, hvarvid kommer att till försäljning utbjudas, dels Herta salteriaktiebolags å sagde fiskläge befintliga bygnader, dels ett mindre parti salt, samt en mävgd obegagnade fiskkärl, bunnpar, kettar och avdra för salteriet erforderliga redskap jämte en del: möbler. För lösegendomen lémpas 3 månaders betalnivgsanstånd och för bygnaderpas gäldande kan, ötverenskommelse träffas vid auktionstillfället. Burs den 19 September 1887.
Salteribolagets Styrelse.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 23 September 1887.
N:r 76.

Arbetsstyrelsen

för afdikningen af Kuts myr i Burs har, på grund afskrifvelse från k. m:ts befallningshafvande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen; erhållit rätt att af beviljadt odlingslån nu genast bekomma två tusen kronor. Återstoden af lånet erhålles, sedan afdikningen efter behörig afsyning godkänts af väg- och vattenbygnadsstyrelsen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 19 September 1887.
N:r 75.

Gotländska folklekar.

(Intryck vid deras första åskådande.)
»Ni bör ovilkorligen gå dit ut till södra byrummet och se på pärkspelet i dag», sade man till mig. »Det är något för Gotland så egendomligt, att Ni aldrig kan göra Eren föreställning derom, förrän Ni sett det med egna ögon. Det är den årligen förekommande täflingen mellan »våg» från olika socknar, och tillställningen får på samma gång något af en folkfests karaktär.»
Nåväl, jag begaf mig tidigt på eftermiddagen ut till valplatsen för den intressanta idrotten. Jag behöfde ej gå vilse: svenska flaggor, svajande från högalstänger, visade mig snart stället. Fästande Visby bollklubbs märke med det blå bandet i knapphålet, steg jag innanför inhägnaden. Den vidsträckta platsen vimlade af folk, än i grupper än spridda om hvarandra. En herre i blågul jokeymössa kommer artigt emot mig och erbjuder sig att visa mig omkring. Här och der varseblir jag en hop unge män, alla i skjortärmarne, somliga istrumpfötterna och som i en viss regelbunden »spridd ordning» synas röra sig fram och tillbaka. Och emellan dem flyger då och då i högre eller lägre lyror en brunaktig boll. Man spelar pärk.
För att få någon riktig uppfattning af spelet föreslår min ledsagare att jag skall följa två täflande partier till slutet. »Här ha Vi t. ex. »Idrottsklubben och Mästerbyborna»; de anses för de styfvaste. Se blott på deras pärkkarlar, d. v. s. anförare», förklarar han.
Jag stannar och söker följa de olika skiftningarna i spelet. Beskrifva det behöfver jag ej, ty mina läsare känna det väl. Men min beundran kan jag ej underlåta att uttrycka öfver den vighet, smidighet och styrka, som utvecklades på båda sidor. Och hvad som föreföll egendomligt var att se äldre, nästan gråskäggiga män deltaga i den uppfriskande leken.
Spelet var ändligen slut. Båda partien hade fått »vunnet». Mästerbyborna hade afgått med seger i första instansen. Men nu beror det på »frispelet», upplyser min meddelare. »Det segrande partiet har rätt att välja en lek, som måste upptagas af de besegrade».
Mästerbyborna gingo afsides och öfverlade. Om en stund skickade de fram sin pärkkarl, som tillkännagaf att de valt »fingerkrok». Nu går segern »Idrottsföreningen» ur händerna sade jag — det var ej meningen att witza —, men mot landtbornas härdade och seniga fingrar, ansåg jag studenternas och läskarlarnes ej kunna mäta sig.
»Fram med er nu då!» ropade emellertid en starkt bygd student.
Mästerbybornas pärkkarl kom fram, satte sig på marken och sträckte fram högra armen, »Ska\’ vi sitta? Nej, vi ska\’ naturligtvis dra öfver axeln.» »Vi bruka så hemma hos oss.» »Hvem tusan kan hålla stången mot Ilva era knep derute på landet.» Allmänt skratt af de kringstående åskådarne.
Men Mästerbybon har rätt att välja och han sitter qvar. Motståndaren måste foga sig. Man tar spjärn mot hvarandras fötter, spottar på fingrarne, fattar tag och i ett nu ligger Mästerbybon rak lång på marken. Han hade blifvit besegrad. Ännu tre andra besegras af Idrottsföreningen — och partien stå jämt. Idrottsföreningen väljer nu till frispel kappspringning, och äfven der afgår den segrande.
Dagens täflingar äro slutade för dessa och rockarne tagas på.
Men ännu är man i fullt arbete på andra håll; pärkbollarne flyga högt iluften, varpstenarne singla fram mot målet, här drar man hank, här hoppar man kråka. Allt är lif och rörelse, alla äro glada och muntra som det anstår friska och sunda menniskor.
Jag vandrar på måfå rundt kring täflingsplatsen för att se på folklifvet. Det är sig så der tämligen lika öfver allt.
Plötsligt uppfånogar mitt öra några ord: …. »till det rum, der masken icke dör och elden icke utsläckes». Mina ögon vändas åt det håll, hvarifrån orden kommit, och jag ser ou uppe i ett stenrös en skara samlad, som lysnar till en predikant, hvilken i salvelsefulla fraser ordar om menniskornas ondska, om den rätta till flykten, om hvad som väntar syndens trälar-och Guds barn.
Det gör ett egendomligt intryck detta. Midt ibland allt det friska, midt ibland friska hafsvindar, friska viljor och friska sinnen, allt detta osunda, som gör själen sjuk. Men så är det ofta här ilifvet.
Längre bort — hvad nu? Befinner vi oss på den glada Djurgårdsslätten? Man skulle nästan tro det, om ej omgifningarna sade annat. Men här är samma lif, öl och bakelseförsäljande gummor, snattrande qvinnor och skroderande karlar Militärerna med sina »flammor» fattas ej heller, och nu uppfångar också mitt öra de välkända tonerna af
»Säg, vill du väl blifva min maka!»
sjungen af en skrikande röst, ackompanjerad af det ädla instrumentet. Det var en »blind Kalle», som till allmän förnöjelse sjöng sina smäktande visor. gDet blir afton allt mer och mer, skuggorna sänka sig kyliga. Uppe vid prisdomarbordet ha prisen redan utdelats, punschbålarne tömts. Dagen är slutad, och så småningom blir valplatsen öde och tom.
Prisen 10 kr. voro äfven för i år skänkta af sällskapet D. B. V. och utdelades vid 1/2 7 tiden af hr Schenholm, enligt följande prislista, i hvilken de vinnande vågen sättas först och med lutande stil:

Utom dessa pris utdelades följande extra pris å 5 kr. åt notarien R. Wahlstedt, Aug. Pettersson i Mästerby, Olsson i Alfva och N. Hägg, Hakuse i Björke.
I ett kort tal tackade prisutdelaren alla dem, som deltagit i den tilländagångna täflingen, och hoppades att om denna också vore den sista som Visby bollklubb kunde anordna, kärleken till de gamla gotländske lekarne dock icke skulle slappas. Vidare höjdes ett lefve och tvåfaldigt hurra för sällskapet D. B. V. och jägmästare Herlitz föreslog en skål för Visby bollklubb.
Under hela tiden man var samlade kring bålarne, utfördes fosterländska sånger af några valda röster.
Täflingarne, som gynnades af det härligaste väder, hade ej lockat så mycket folk, som föregående år. Med extratåg hade anländt endast 600 personer, mot omkr. 1000 ifjor: Dock torde minst 1,500 personer varit tillstädes på stridsplatsen.
Anordningarne voro goda och ändamålsenliga. Såsom marskalkar tjenstgjorde hrr L. P. Eriksson, John Andersson, J. Eklund och Ödin.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 September 1887.
N:r 73.

Från landsbygden.

Burs, 3 September.
Begrafning
utan presterligt biträde försiggick härstädes sistlidne onsdagsqväll, då stoftet efter en 7 års flicka nedbäddades i grafven. Modren hör till baptistsamfundet och ville ha flickau begrafven enligt deras formulär.

Strömmingsfisket
ser ut att blifva gifvande på eftersommaren, ty de senaste vätterna ha somliga båtar haft 80 till 90 valar på man. Flere ha till och med måst lemna garn i sjön för att icke öfverlasta båten.

Efter en längre torka
har nu ett godt regn fallit till stor vederqvickelse för den vysådda rågen.

Lärbro, 3 Sept.
Ryktevis berättas, att ett
barnamord

ägt rum vid en gård härstädes, Förhållandet lär vara att i våras vid pingst hade en tjensteflicka mot tysthetslöfte visat för en sin kamrat liket af ett nyfödt barn, inlagdt i en rishög. Under hela tiden ända tills för någon tid sedan hade de burit på denna hemlighet.
Vid tillsägelse af matmodren att hämta vatten ur en invid rishögen varande källa lär dem ena pigan sagt: »det går ej an taga vatten, der ett barn blifvit dränkt».
På tillsägelse hafva de nu omtalat förhållandet, men ännu har ingen rättslig undersökning förekommit.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 5 September 1887.
N:r 71.

Jordfästningar.

— Lantbr. Gunnar Andersson, Hetfride i Burs, har jordfästs i Burs kyrka. Officiant var kyrkoherde Gunnar Lönroth och organist Josef Fredin. Akten inleddes med ps. 167: 2, kyrkoherde Lönroth höll grifetetal med utgång från Hebr. 4: 9 och till sist sjöngs 568: 3—5. Efter gravsättningen på gamla kyrkogården hölls en minnesstund i Burs bygdegård, där kyrkoherden och f. folkskolläraren Alex Stengård talade.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Inget pastorat i s:a kontraktet ograverat vid omregleringen?

I södra kontraktet av Visby stift skall enligt departementets utkast till ny pastoratsindelning de nio pastoraten minskas till sju. Pastoraten skulle enligt detta utkast bli följande:
Fardhems pastorat skulle tillföras Levide och Gerums församlingar o. få en kyrkoadjunkt. Eksta skulle som förut nämnts, gå till Klinte.
Ardre skulle föras till Garde pastorat, som därigenom likaledes skulle kunna få en kyrkoadjunkt.
Närs och Burs pastorat skulle sammanslås till ett pastorat med komministratur troligen i Burs.
Hemse pastorat skulle minskas med Eke men få behålla sin komminister.
Hablingbo och Silte skulle bilda pastorat tillsammans med Näs.
Havdhems pastorat skulle bestå av Havdhem, Grötlingbo och Eke.
Öja pastorat skulle som nu ha kyrkoherde och komminister men utökas med Fide församling.

Gotlänningen
Fredagen 7 November 1958
N:r 258 B. Årgång 74.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
I ersättningsmålet, instämdt af Hejde sockens skolråd mot v. pastor Å. H. Hallström m, fl., afkunnades nu utslag. Som ingen ersättningsskyldighet för svarandena i omstämda hänseende kunde ifrågasättas, innan det visats, att skolkassan lidit någon förlust, och då enligt hvad i saken blifvit upplyst erforderliga åtgärder icke ännu vidtagits till utrönande af skolkassans fordringsrätt hos sparbanken eller sparbankers betaloingsförmåga, så förklarades käromålet såsom för tidigt väckt ej kunna vinna afseende. Kärandeparten ålades derjämte ersätta Hallström för inställelse med 100 kronor samt hvar och en af de andra svarandena med 25 kronor.

För oloflig utskänkning af spritdrycker (ett stop rom) var J. P. Pettersson, Sibbjens i Vamlingbo, åtalad af länsman Lindström.
Svaranden ådömdes edgång.

Barnuppfostringsbidrag. Inspektor Johan Velander, instämd af pigan Jenny Andersson i Vesterhejde, frikändes, sedan han aflagt honom ådömd ed.
— Vilhelm Jakobsson, Grens i Mästerby, var i ett dylixt mål instämd af Vendela Pettersson, Båtels i Mästerby. Svaranden dömdeg till edgång och ålades, om han vill gå eden, att å edgångsdagen, höstetingets andra sammanträdes första rättegångsdag, infinna sig.

Vådaed aflades af enkan Maria Andersson, Halor i Rone.

För släpande af gödselämne öfver enkan Anna Olofssons i Burs mark dömdes Nils Persson, Kärna i Burs, att böra fem kronor och ersätta käranden för skadan med tre kronor, hvarjämte svaranden ålades betala kärandens rättegångskostnader med tjugu kronor.

För att hafva olofligt afverkat skog var Matts Mårtensson instämd af Hans Haneson, Nora i Vamlingbo. Käromålet ogillades såsom ej styrkt samt ålades käranden ersätta svaranden med 25 kronot samt utgifva lösen för protokoll och utslag.

Ett liknande mål, instämdt af Nils Olsson; Nora; i Vamiingbo, mot Matts Mårtensson, ogillades. Käranden ålages ersätta svaranden med tjugufem kronor och utgifva lösen för protokoll och utslag.

Ett mål om laga betesrätt, instämdt at sistnämde kärande m. fl. mot Matts Mårtensson, ogillades. Rättegångskostraderna qvittades parterna emellan.

Återvinning åt konkursbo. Sysslomännens i Nils Ahlqvists, Hamnoagårda i När, konkurs yrkande mot Hans Ablqvist ogillades. Parterna fingo hvar och en vidkännas sina kostnader i målet.

Norra häradsrätten.
För resande af lifsfarligt vapen mot vallackaren O. Fredriksson hade arbetaren Johan Lindgren, Sigdes i Östergarn, åtelats af länsman Bolin.
Sedan Lindgren aflagt honom ådömd ed, vardt målet ogilladt.

För oloflig jagt å J. A. Bachérs sterbhus mark dömdes drängen Hjalmar Gahnström att böra femton kronor och ersätta kärandes rättegångskostnader med fjorton kronor.

Återvinning åt konkursbo, Sysslomännen i hemmaneaägaren Johan Olofssons, Suderbys i Vänge, konkurs, hafva instämt handlanden J. L. Borgström med yrkande om återgång af en del-saker till boet, sålda 14 Oktober 1886 till svaranden, Bergström dömdes att med ed betyga, att han ej köpt en lokomobil, såg och qvarn med inventarier för en summa, som helt och hållet eller till stor del qvittats mot en Olofssons skuld till svaranden. Edgångsdagen utsattes till första rättegångsdagen af andra sammanträdet vid höstetinget.

För olaga ölförsäljning dömdes på åtal af länsman Håkansson gtationsinspektoren i Barlingbo A. Kullberger att böta femton kronor.
Svaranden, som har rättighet att sälja maltdrycker två timmar före och efter hvarje tågs ankomst till Barlipgbo, hade äfven sålt på andra tider.

För våld mot Ferdinand Nordin, Häfiings i Hangvar, hafva Adolf och August Pettersson Pauli, Kassle i Hangvar, åtalats. De ådömdes edgång.

Ärekränkningsmål. Husbonden Petter Högbom och dennes hustru, Puttersands i Rute, hafva instämts af Alfred Fredrikssons och dennes hustru. Mannen Högbom dömdes till edgång.

Öfverträdelse af vitesförebud. Hemmansägaren Mårten Persson, Öfverrejse i Vestkinde, dömdes på åtal af länsman Håkensson att utgilfva försutet vite af femtio kronor, emedan han hämtat grus på närmare afstånd än sex fot från allmän landsväg. Förseelsen mot nämda påbud straffas enligt k. m:ts befallningshafvaudes resolution med vite af nämda summa.

Gotlands Allehanda
Fredagen 22 Juni 1887
N:r 58.

En enkel fest

för söndagsskolbarnen, skrifves från Burs, var ordnad sistl. söndag ute i det gröna.
Sedan sångföreniugen afsjungit sånvgen: »Re\’n bådar morgonstjernan» etc. och psalmen 204:2, talade pastor Hedgren till barnen med ledning af bibelspråket : »Och deras (barnens) englar se alltid deras faders ansigte som är i himmelen». Dorefter talade skollärare Lindgren till dem öfver Davids 1 ps. Sedan barnen fått sig tilldelade några små presenter och några fyrstämmiga sånger sjungits, afslöts festen med bön och psalmsång.

Gotlands Allehanda
Fredagen 15 Juni 1887
N:r 56.

Från landsbygden.

Burs, 2 Juli.
Examen i pastoratets-skolor har i dagarne försiggått, Vid examen i Burs\’ småskola öfverlemnades till lärarinnan Vendela Löfveberg en fruktkorg och en servettring af nysilfver. Gåfvan var åstadkommen af slöjdskolans flickor, som på detta sätt ville visa sin tacksamhet för sin lärarinna.

Kanalgräfning
pågår i socknen på tvänne olika håll nämligen i Kutsmyr och Svior. Arbetsstyrkan uppgår till mellan 40 och 50 man dels från Gotland, dels från andra orter. Dessa kanaler blifva för mången hemmansägare rätt kännbara, synnerligast den i Svior, emedan intet amorteringslån der är taget, utan arbetet betalas genom direkt utdebitering.

Auktion
på grönfoder, stående på roten, har hållits på flere ställen och har detta betingat ett pris af 16 till 20 kronor häcken.

Grödan
ser i allmänhet lofvande ut, och få vi snart regn, vänta vi god skörd.

Vidskepelse
råder ännu på ett och annat håll. Så hade ett dibarn varit sjukt någon tid, men istället för att då söka läkare vände föräldrarne sig till en »klok gumma», hvilken förklarade att barnet råkat ut för »ondt väder», och nu skulle kuren försiggå. Denna bestod i att instänga barnet tillika med dess sköterska i tre dygn, under hvilken tid barnet skulle »rökas». Men hvarken rök eller instängning ville tysta den lille. Efter någon tid befans det onda bastå i en elakartad böld.

Alfva, 2 Juli.
Ett fynd
påträffades en dag i denna vecka, då någre bygnadsmän från Alfva arbetade hos hemmansägare Jakob Christiansson, Vanges i Burs, medels nedbrytande och bortförande af efter branden qvarstående murverk vid ladugårdsbygnaderna. En kronobåtsman påträffade då i jorden under grundvalstenarne en silfversnusdosa samt tre silfvermatskedar. Fyndet säges hafva varit tjufgods, gömdt derstädes at för omkring 30—40 år tillbaka härjande kände tjufvar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 4 Juni 1887
N:r 53.