Från landsbygden.

Hemse, 24 Febr.
Agronomen Kihlberg höll idag

ett föredrag
i Rone skolhus. Landsh, Poignant var dervid närvarande. Vi vilja söka återgifva några af de vigtigare punkter, som föredraget rörde. Ett sjuttiotal åhörare bade infunnit sig.
Först tackade hr K. för det förtroende, han i denna trakt fått åtnjuta, och hvarom det nu i gång) varande andelsmejeriet nogsamt bar vittne, och sedan påpskadesvigten af att nu, sedan man kan få afyttra mjölken till 18 öre kannan, icka hålla för mycket dragare eller andra öfverflödedjur. Särdeles vore det här på landet uppsjö på hästar. Dernäst borde det odlas mera foderväxter och näst klöfver och timotej rekommmenderades luzern, som borde sås i blandning med dessa; Baljväxter, vicker, ett par nyare arter som kallades fågelvicker och häckvicker, förordades lifligt. Vore det en sanning att kon mjölkar genom tanden borde vår allmoge mer lägga an på foderväxtodling. Vid utfodring med baljväxter erhölle djuren det kraftfoder de så väl behöfde. På tal om kraatursstam vore den inhemska djurras vi ägde alldeles förträfflig. Talaren ville icke förorda införandet at andra . Men vår ko är för liten och mången gång mager. Ofta stå djuren och gnaga på balkon. Nyiödda kalfvar t. o. m, i kättan kunna gnaga och äta trä. Hvarom. vittnar detta? Jo fodret innehåller för litet forforssyra. Vid besök vid den största egendomen här, Davide, lågo korna bäddade i hö, men kunde knapt resa sig. Detta derför att myrhöet knapt innehöll någon fosforsyra. Äudock låge Ronemyr omgifvea af gödselhögar — grusåsar. Detta grus, utfördt på myrjorden, verkar för:rätfligt. Ea 15 lass i blandning med fosfat är nog på tunnlandet. Jorden blir då mera mottaglig för värmet. Kali finnes i gotländska myrjorden. Försök anstälda på Skäggs bevisade detta. Men för att utföra detta grus fordras mycket arbete och det är vissa tider på året omöjligt. Derför har man funnit på råd äfven här Några myrägare slå sig tillsammans och inköpa en s. k. rälsväg. Vid den verkställes detta arhata lätt.
Hafre är bäst att odla på myrmarken och jämfördt med kornodlingen lemnar den högre afkastning, när hafren uppfodrades i ladugården, hvilket bevisades med exempel. Med besök hos nämdeman Pettersson, Liffride, hade talaren sett förvånande vacker hafre på myr.
Kunde nu sådant komma i praxis, hvarje ko erhålla exempelvis bara 5 skålp. hafre dagligen, hvilket efter en tre till fyra dygn ökar mjölkmängden med minst en kanna, som efter nuvarande mjölkpris (18 öre k.) ovilkorligen bereder landtmannen en bank i mejeriet (och det vore bra mycket bättre skörda 12 gånger om året än som nu eker endast en gång, så bygde man påjbra mycketsäkrare grund än förut, som i motsats till detta betecknades som lösan sand. — Derefter berördes

ladugården.
Vi måste iarätta våra ladugårdar ändamålsenligare. Våra kreatur vore inga fåglar, som toge sin föda från luften, utan vanliga gräsätare. De borde derför erhålla sitt foder på s. k. foderbord, eller om ej detta ginge tör sig, en krubba med en grind öfver och så att djuret äfven der erhölle sitt vatten. Torfströ vore fördelaktigt emedan det uppsuper alla osunda ångor. Och då blir ladugården bra mycket helsosammare. Vattnet blir i krabban kylslaget, djuret slipper det iskalla vattnet. Vid vattning och utsläppning på gården är denna hal, så att djuren ofta förderfva sig. Skola de ut, böra de släppas på gödselstaden, den de trampa sammarz, hvilket är mycket nyttigt. Våra ladugårdar äro för qvafva; temperaturen bör vara mellan 12—15 Celsius.
Det gäller nu att förbättra vår ras, hvilket sker, om man väljer tjenliga tjurar. En sådan har sina mjölktecken likaväl som qvigan, tunn hud, jufver och mjölkspegel. I de 17 län, der talaren föreläst, stälde han detta med afseende på nötkreatur framför de andra, ty intet enda tuberkelfall hade, såvidt han visste, inträffat, och detta derför att rasen vore oblandad. Med afseende på

mjölken
var renlighet framför allt en vigtig sak. Pigorna borde tvätta sig före mjölkningen, hålla jafren rena, mjölkkärlen snygga, korna ryktas och mjölkflaskorna väl sköljas. Endast iså fall kan ett rent välsmakande smör produceras, Afionmjölken kan gerna sändas till mejeriet helst om den öfver natten stått i kallt vatten och icke gräddslefven cirkulerat öfver den på morgonen, Kaffegrädden får tagas annorstädes eller undvaras. Räåmjölk mottages ej. Icke förr än 8 dagar efter kalfningen bör den bäras till mejeriet. I de första vårdagarna, då mjölken vanligen har löksmak, får mejerit ysta, ty smör är då -otjenligt att bereda. Hr Kihlberg trakterade derefter sällskapet med prof på välsmakande sötmjölksost, beredd förra året vid Hushållsgillenas sammanträden. Ett bolag var under bildning, som köpte sådan 2 månader gammal.
Landshöfding Poignant föreslog derefter att husbönderna borde låta sina hustrur erhålla laglig giftorätt i mejerivinsten d. v. s. halfva förtjensten. De blefve då säkerligen mera villiga att afyttra mjölken. Herr Kihlberg ordade derefter om nyttan af rensningsmaskiner för säd (pris 500 kr. st.), om vigten af kornets bindning vid skörden och om fördelen ef svinuppgödning vid mejerierna samt lofvade anskaffa en annan svinsort med s. k. »marmoreradt» fläsk.

Kråkfångst.
13 kråkor fångades nyligen på ett loft hos garfvare Krokstedt i Ronehamn. I fjor vinter fångades på samma ställe 22.

Kölden
fortfar med 10 och 11 gr. hvarje natt. Snön ligger alnsdjup och i skogarna är det omöjligt arbeta.

Skogsafverkning.
Ena hemmensägare i Burs ämnar hugga timmer för 10 till 12 tusen kr. Ett sågverk med lokomobil skall anskaffas i vår samt på sommaren ett fartyg från utrikes ort befraktas. Omkring 200 tolfter sågstockar äro redan : framkörda, Och detta från endast en hemmansägare, — Men hur skall Gotland se ut om szogen kommer bort? Jo, som korallöarna i söderhbafven.

Gotlands Allehanda
Måndagen 27 Februari 1888
N:r 17

Från landsbygden.

Näs, 19 Jan.
Barnfest
hölls härstädes i söndags hoz hemmansägaren O. Mattsson, Rangsarfve. Bibelförklaring, sång och spel omvexlade. Den som erlade 25 öre erhöll en kopp té. Festen var anordnad af de s. k. frikyrklige.

Tvänne drängar
kommo häromdagen i gräl med hvarandra, hvarvid den ene tilldelade den andre en dugtig örfil. Saken bar nu uppgjorts i godo, och den som utdelat rappen fick betala 5 kronor.

Under ett vedlass
i sex dagar låg för kort tid sedan att får härstädes, En person som afvältrade ett veddlass såg icke att ett får var i närheten och kom under lasset. Efter sagda tid kom man händelsevis att röra på veden och faun då fåret ännu vid lif, men det kunde icke stå. Iaom några dagar var det friskt igen.

Sockenmagasinets omreglering
var det frågan om på senaste kommunalstämma härstädes. Som blott hemmansägare haft del i detsamma var meningen den, att detju skulle inrättas efter fyrk. En komité blef tillsatt att utreda frågan.

Våra skogar
börja allt mer och mer att glesna. Det är ledsamt för hvarje skogsvän att se, huru det ena skogstycket efter detandra faller för yxan. Det vore i sanning önskvärdt, om man ville spara skogen litet bättre, än hvad man verkligen gör.

Burs, 17 Jan.
Härvarande sångförening
hade för någon tid sedan en liten fest, hvarvid till föreningens ledare skolläraren hr O. N, Lindgren öfverlemuades såsom gåfva en gungstol. Gåfvan öfverbringades å föreningens vägnar af hr Otto Fagerberg på Dahla, som dervid i lämpliga ordalag tolkade sångens betyde\’se, samt att gåfvan lemnades såsom en liten erkänsla för den tid och de krafter herr Liodgroa upp offrat för ungnomens sanna nytta och nöje.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 Januari 1888
N:r 6

Till ordförande i bevillningsberedningarne

för 1888 har länsstyrelsen utsett: för Visby stad kronofogdon Aug. Bokström, för Norra fögderiet kronofogden D. Callissendorff, för Visby Södra landsförsamling, Stenkumla, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Sanda, Hejde, Klinte, Fardhem, Lefvide, Burs, När, Alskog och Garda pastorater häradsskrifvaren T. Bergman samt för Hafdhem, Grötlingbo, Öja, Vamlingbo, Habblingbo, Ejsta, Rone och Alfva pastorater kronolänsman J. A. Lindström.

Gotlands Allehanda
Måndagen 19 December 1887
N:r 101

Auktion vid Hertas fiskläge.

Onsdagen dea 28 innevarande månad klockan 12 middagen anställas auktion vid Hertas fiskläge i Burs socken hvarvid kommer att till försäljving utbjudas en för salterirörelse derstädes uppförd större bygnad, kommande bygnaden att dels utbjudas i dess helhet och dels i skilda delar på det sätt näml. att den stora massan friskt och godt trävirke bestående af tak, sparr med band och beklädnad, eo mängd svåra riar och stående virke, en massa golf-, beklädnads, skiljeväggsbräder och plank, karmar, dörrar m. m. utbjudas hvar för sig, samt stenmassan bestående af murar med fot och flisgolt samt dithörande huggna stenrännor för sig. Styrelsen förbebåller sig pröfningsrätt för antagande eller förkastande af blifrande anbud. För godtagna anbud lemvas betalningsanstånd till den första Mars 1888.
Burs den 9 December 1887.
Styrelsen för Herta Salteribolag.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 12 December 1887.
N:r 99.

Ett odlingslån

på tolftusen kronor har, såsom vi förut meddelat, af k. m:t beviljats för torrläggning af vattensjuka marker hufvudsakligast inom Källunge socken. De hemman som af denna afdelning beröras äro Skäggstäde, Suderbys Aumunds, Burs, Ekeskogs, Skällhorns, Kullsarfve, Börlunds, Uggårds, Säggeby, Kullingbos, Gannarfve och Källunge prestgård samt tre båtmanstorp inom samma socken, äfvensom Gadrungs och Öijers i Ekeby socken, lägenheten Rota i Hejnum och Bolarfve i Hejdeby socken.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 2 December 1887.
N:r 96.

Från landsbygden.

Hemse, 26 Nov.
Eldsvåda
utbröt i onsdags natt vid tretiden på morgonen hos svickare Hagström, (boende på Hulte grund) i en honom tillhörig verkstadsbygnad. Elden varsnades först då verkstaden stod i ljusan låga af nårboende grannar. Då de kommo till stillet, hade elden åfven fattat i boningshuset, som stod endast några fot med sin ena gafvel från verkstadsbygnaden.
Med möda haun också elden, som redan genomtrångt gafvelu in på loftet i boningshuset, slåckas af flere tillskyndande persouer. Verk, staden, som åfven var af trå, brann totalt upp. Ej heller några af de i verkstaden varande verktygen hunno bergas, utan de blefvo lågornas rof; åfven en del på bestållning fårdiggjorda möbelarbeten blefvo uppbrånda. Huset och en del af verktygen voro försikrade. Hur elden uppkommit kan ej med beståmdhet sågas, men troligen, då eld dagen förut vid fyratiden på eftermiddagen varit uppgjord i verkstadsspiseln har någon gnista sprakat fram och legat dold bland sågspånen och först senare brutit ut til eld. Ägaren hade en half timme före eldens utbrott varit uppe, men då ej varsnat något.

Sundre, 23 Nov.
En gripande jordfästning,
förråttades höromdagen å Sundre kyrkogård, då stoftet, efter den i sina blomstrande ungdomsår vådligen omkomne husbondesonsn Niklas Nilsson från Hallbjens, invigdes åt den sista hvilan och nedsinktes i jordens tysta sköte. På kyrkogården var en ovanlig mångd folk församlade, kanske för att såga ett tyst farvål åt åt den allmånt afhållne ynglingen.
Kyrkoberde Kulliu, som förråttade jordfåstningen höll, efter de vanliga ceremoniernas slut, ett för tillfållet och efter omståndigheterna sårdeles anslående tal, hvaruti han framhöll lifvets ovaraktighet, och huru snart såvål ung som gammal blir skördad af dödsengelns hand, helt hastigt och oförmodadt. Till den i tårar badande, djupt sörjande modren stlde talaren många trösten och uppbyggelsens ord. »Denne son» sade han »som nu nedbåddades i jorden, hade, menskligt sedt, varit en förhoppningsfull yngling, sin moders ålderdomströst; men hvem visste ifall han fått lefva långre, om haus lif blifvit till någon glådje för de sina; kan hånda, hanhånda icke. Detta låg i den allvises beslut förborgadt för oss menniskor; om det ån syntes oss svårt, vore det helt visst till nytta, ty »mina vågar åro icke edra vågar», stiger Herren. Man fick hoppas på ett lyckligare återseende derofvan, der ingen död mer år».
I de nårvaraudes ögon glånste sorgens och saknadens tårar.
Oaktadt ifriga spaningar har man ånnu icke lyckats finna liket efter fadren Nils Larsson.
Såsom en sårskild ömmande omståndighet kan antecknas att denna familj, som så tvårt hemsökts af sorg och olycka, befinner sig i knappå ekonomiska omståndigheter.

En åldrig gumma,
— jag tror Vamlingbo sockens åldsta invånarinna, — har i dessa dagar gått ur denna verlden, nåmligen förre husbondeenkan Kajsa Lona Söderlind vid Rofinds, hvilken — enligt uppgift — uppnått den höga åldern af 94 år.
På tal hörom han anföras att i Sundre lefver ett fattighjon, Anna Kajsa, som snart nog kan fira sitt hundraårs jubelium. Gumman år, i förhållande till sin höga ålder, ovanligt kry och rask.

Egendomligt jagtäfventyr.
Att stena harar till döds hör nog till sållsyntheterna. Detta inträffade dock för kort tid sedan, då en landtman från Vamlingbo, åtföljd af sin hund, befann sig ute på marken i arbete, ty då den senare plötsligt fick upp en »jösse» hvilken iblixtsnabb fart kom kilande förbi bonden, fattade denne en mindre sten, och slungade åt haren med den påföljd att han föll till marken och blef således den lycklige jägarens byte.

Från sjön.
Tre större okände ångare inkommo i dag — antagligtvis för motvind — till ankars å vestkusten utanför Burgsviks hamninlopp.

Hamra, 24 Nov.
Hamra socken,
en bland Gotlands mindre församlingar, har på senaste åren haft många och stora utgifter. För.ett par år sedan uppfördes ett nytt skolhus och anskaffades tidsenlig materiel för undervisningen, så renoverades kyrkan och nu i dagarne har uppsatts i nämda kyrka en orgel — sjuståmmigt labialverk — hvilken högtidligen invigdes söndagen 13 dennes Orgelverket är bygdt af herr Johan Lindgren från Göteborg, född i Linde socken på Gotland.

Fo!kskollärareval
har för eu tid sedan hållits i Eke, der ende sökanden, vikarien på stället, hr Ezström, född i samma församling exhälligt antogs som ordinarie lärare.

Herta salteribolag.
som nyligen upplösts, har sålt sin salteribygnad, som stod vid Herta strand, till styrelsen för Levide mejeribolag, hvilken skall använda bygnaden till mejerilokal.

Brandsynerna
å Södra Gotland hålla nu på att verkställas inom socknarne för innevarande år. Måtte nu vederbörande synesmän äfven efterse, huru pass flitige föreningens deltagare äro att hålla sina skorstenar frie från sot. På de flesta ställen torde sällan eller aldrig sotas, fastän erfarenheten lärt oss, att många för att ej säga de flesta eldsvådor uppkommit genom skorstenseld.

Stararne,
dessa lifliga och sällskapliga fåglar, tyckas i år hafva god lust att stanna qvar hela vintern, ty ännu för en vecka sedan såg man dem i stora flockar slå sig ned i trädens numera nakna kronor och sjunga lika muntert som om våren.

En nykterhetsförening
är bildad inom Öja socken, och har densamma i kyrkoherden derstädes en varm vän och beskyddare, som esomoftast uppträder med uppmuntrande och sakrika föredrag för hämmandet af dryckenskapslasten.

Orgelverket
i Wamligbo kyrka, hvilket är ett af de största och äldsta på gotländska landsbygden, undergår för närvarande reparation och ombygnad af orgelbyggaren herr Johan Lindgren, förut nämd-i brefvet.

Den regniga väderleken
har orsakat att vägar och stigar nu befinna sig i ett tillstånd, som påminner om nyligen tillredt murbruk. Våra skolpligtiga barn härute på landet, helst de fattiga, som sakna täta och bastanta skodon och ytterplagg, hafva derför under denna årstid det ej för angenämt.
Att i »ur och skur» dagligen gående trafikera de samtliga vägarne från och till skolorna är verkligen för barn ett påkostande arbete. Deras skodon och kläder äro alldeles genomvåta, då de komma från skolan, och hinna knappast torka, förrän de följande morgon åter skola påtagas för att ytterligare vätas ned. (Tänk huru luften i skolrummet blir beskaffad då kläder och skodon från ett 50-ja 60-tal barn under dagers lopp i skolrummet få torka på barnkroppen!) Och renligheten sedan? — Somliga barn hafva en half mil ja insändaren känner ett skoldistrikt så vidsträckt, att de fjermast boende barnen hafva tre fjerdingsväg till skolan. När dessa sistnämda barn Komma hem om qvällarne i mörkret, äro de alldeles uttröttade och förmå ej ordentligt lära sina hemlex\’r; och nästa morgon måste dexbege sig i väg långt före dagningen för att i smutsen och slasket arbeta sig fram till bestämd tid. Det fordras i sanning stor lust till skolan för att ej under sådana omständigheten tröttna. Många af oss vuxne torde knappast äga en så seg vilja, som dessa små visa sig besitta.

Ovanlig fruktsam jord.
En person i Rone hade på ett »lopsland» (1/4 tunuland) jord fått några kappar hvete förliden höst, och i eomras skördade han på denna jordbit sex tunnor.

Strömmingsfångsten
har åter de senaste dagarne varit rätt gynnande vid några af våra fisklägen härute.
Vid t. ex. Herta i Burs såldes strömmingen för 28 öre valen.

Ett par storkar
syntes en morgon i förra veckan på södra Gotland. Troligen var besöket härstädes af kort varaktighet, eller hålla de blott här ett par dagars hvila för att sedan, ehuru sent, med all kraft anträda resan till Nilländerna.

Fyrmästarens och fyrvaktarens,
på hvilken klippa eller strand de än må beffona sig, öden tänker jag på både dag och natt, såvida jag är vaken. Sofverjag på skinnsoffan å vindskammaren, drömmer jag om de tåliga och oförskräckta menniskorna, då nämligen stormarne ryta och rycka och kila in under utsprånget på spåntaket, så att väggarna (men icke jag, som tycker om sådan musik) darra af skrämsel.
Vare sig det är på Sandön, der flygsanden far in genom nyckelhålet och lägger sig i drifvor inne i rummet, ifall man inte är ytterst försigtig att väl stoppa till hvarje hål, om ett sådant också icke är större än ögat på en böjtnal (stoppnål som man bytt sig till, t. ex. för ull eller säd), ty gör man inte detta, då får man tro på annat; eller på Fårön derborta något i nordost om Ava gård; (i hvars närhet alen växer vildt, men på den ena partens storgård står en stor väldig ek, åtminstone har hon stått der, — kanske hon nu i tysthet för sudergutar ramlat öfver ända till följd af hög ålder). Men jag borde väl inte vara så långrandig, utan skynda fram till Fåröbåken. Det är tre och tretti vintrar sedan jag en mörk höstqväll vandrade dit i sällskap med en af Ava-karlarne. Under vägen förde han mig upp på en hall (hög), som bar namn efter gården. Slutligen kommo vi fram till båken, den första i sitt slag undertecknad gutason sett i sina dagar, Jag fick stora ögon, när jag såg det stora, vackra ljusskenet derborta i vrån (af viken), långt skildt från kyrka, prestgård och skola, men man vakade här då vi hunnit spiraltrappan uppför och fått se resans mål. I en handvändning kunna vi (tidens kraf är att resa fort), om icke just med hästar och vagn eller ångslup, vara vid Stenkyrke-huk och efter gammalt helsa på fyrmästaren derstädes, han, som i många år slet ondt som hund under tiden å Gotska Sandön, der han, menskligt sedt, icke kunde hafva mycket att roa sig med. Vil sådana kritiska lägen gäller det att vara uppfinningsrik och hafva godt förråd af idé-associationer.
Till sist bär det ändå aftill hemorten, resan får vara lång eller kort: Stora Karlsön, vid hvars båk man några fot från den höga lodräta klippväggen kan eisna eller frukta för att blåsa öfver lotsstyrelsens staket cch plumpsa ner »uti hafvet». Isynnerhet kan det vara farligt för små barn, som älska friheten mer än lifvet och vilja se sig om utför fyrtornet, som står »ytterst på skärets strand, sköljd utaf hafvets svall.» Och det blåser och det brummar och det tjuter derute! Det kan man tänka sig, om ock man ej varit mer än tre alnar från sjöstranden. Och aldrig någon vänlig menniska att få se och tala med på vintertid. Bara sin Gud, sin båk, sin klippa, sitt haf. Bara? Ja, det är tillräckligt tör den, som lärt sig förstå att vara nöjd; och är man inte det, då är det beklagligt.
Jag kan ej förneka att de stackars isolerade menniskorna jämt och samt komma för mig.
Ibland tänker jag: då de stadigt måste vara på sin post och aldrig komma på land, borde vi, fria barn, glädja dem då och då med ett litet besök. Senast tänkte jag så kl.5 på morgonen vid mitt uppstigande då jag såg deras vänliga helsning, de tre blänkarne efter hvarandra lik kornblixt vid horisonten. Da synas öfver trädens toppar endast vid duskig, snöblandad luft. En gång har jag sett det förut. Inte kommer jag för det, och troligen icke många andra heller medan det är vinter , ty den falska Ran fruktar man så mycket i öppen båt. Det är ingalunda såsom att gå till närmaste granne och sjuvga tillsammans med denne, om han har röst, Sehlstedts tilltalande »Fyrtorn»:
»Alltid lika på vakt
vakar du dag och natt
gungar en stolt fregatt
eller en gotlands-jakt;
lika för hög och låg
trotsar du vind och våg.»

Fyrbetjeningen måste kunna förströ sig med ett kärt och hemtrefligt familjelif, läsning, slöjd, fiske, ja brefskrifning till den öfriga lilla verlden. Det sista nöjet blir väl ej så strax besvaradt. Kanske kommer kuttern i regel en gång i månaden med post och förnödenheter. Men när böljorna vyreda som lejon, gå höga som hus, eller det är snötjocka såsom i dag, då får man vänta och vänta och blott lefva på hoppet. Men när han, lotskuttern, då ändtligen kommer, är den lilla farkosten säkerligen välkommen.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Domkapitlet

har utfärdat missiv för v. pastor G. Hedengren i Burs och Stånga att 8 Januari 1888 vara första profpredikant i Dalhem samt för adjunkten K. Havrén i Visby att vara andre profpredikant i samma församling 15 Januari.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 25 November 1887.
N:r 94.

Dödsfall Kristina Katrina Isaaksson

Tillkännagifver, att Herren Gud allsmäktige behagat i sin allviehet hädankalla från detta jordelif vår älskade moder, kyrkovärdareenkan Kristina Katrina Isaaksson, född Hansdotter, stilla och fridfullt afled härstädes tisdagen den 15 dennes kl, 1,30 f.m. i en ålder af 70 år, 9 mån. 12 dagar; är sörjd af barn och barnbarn, slägt och vänner.
Ganne i Burs den 16:de Nov. 1887.
Å egna och öfriga syskons vägnar
Maria Nilsson, Nils Nilsson.
Kol. 3: 1-4.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 18 November 1887.
N:r 92.

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
För olaga utskänkning affmaltdrycker dömdes arbetaren Adolf Johansson i Burgsvik att böta 15 kr.

Ett piskrapp på halsen fick på aftonen 10 Juli husbondesonen Lars Johansson Asarfvei Hemse socken af arrendatorn Johan Östergren i Hemse. Rappet kostade Östergren 15 kronor i böter, 14 kronor i rättegångskostnader oeh dessutom vittnesersättningar.

En knuff i nacken, som husbonden Oskar Vestberg vid Gustafs i Fröjel gifvit ogifta Lovisa Hejdeström vid Robsarfve i Fröjel kostade Vestberg 10 kronor i böter.

För oloflig rapphönsjagt fick hemmansägaren Göran Jakobsson, Gläfves i Burs, böta 25 kronor.

För djurplågeri, körande med ofärdig häst, dömdes Nils Nilsson, Sandarfve i Fardhem, att böta 5 kronor.

För snatteri, första resan, dömdes f. artilleristen Per August Nilsson att böta 25 kronor.

För otrohet i äktenskapet hade kakelugnsmakaren C. O. Berg i Alfva socken instämt sin hustru, född Wahlberg. Som hon erkände, dömdes hon till en månads fängelse samt sedan till skillnad i äktenskapet och hade hustru Berg till mannen förverkat hälften af sin giftorätt. Egande Visby konsistorium att, sedan utslaget vunnit laga kraft, på anmälan af endera makarne utfärda skiljobref.

Hvad vi sluppit äta. Torparen Karl Johansson, Roma kungsgård, har förbjudits torgföra kroppen af ett får, som lidit at blodfiltration. Likaså har för P. Lindvall, Tungelbos Levide, tagits i beslag bakdelen af ett nötkreatur.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 7 Oktober 1887.
N:r 80.