Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Enligt anmälan blifva å nedannämda dagar af innevarande månad följande vägstycken ofarbara till följd af nödig ombygnad af broar, nämligen: onsdagen 29 vägen emellan Klinte kyrka och Mölner gård; samma dag emellan Löfves gård och Anderesons, Medebys i Hejde bostad; torsdagen 30 vägen mellan Gervalds i Hogrän och Bander i Mästerby socken; fredagen 31 vägen mellan Sallmunds i Mästerby socken och södra landsvägen; samt samma dag vägen mellan Mickels gård och lägenheten Skoghem i Vall socken. Vidare kommer en bro å landsvägen mellan »Märtsbacke» i Linde och Klints gård i Lojsta socken samt tre broar å landsvägen mellan Gerum kyrka och Levede koregata att rifvas och omläggas torsdagen 30 innevarande månad, då sagde vägar till följd deraf blifva ofarbara. På grund af broomläggning varder allmänna vägen mellan Ekeby kyrka och Ardags gård i samma socken aflyst från begagnande måndagen och tisdagen 3 och 4 instundande November; i stället kan begagnas vägen genom Källunge till landsvägen vid Burs.
Gotlands Allehanda Fredagen den 24 Oktober 1890 N:r 165
Lokrume, 21 Nov. Guldbröllop firades sistl. söndag vid L:a Hammars i Lokrume, då f. d. husbondea och kyrkovärden Tomas Thomesson och hans maka Margareta, f. Olofsdotter, i kretsen af barn, barnbarn, slägt och vänner firade 50-årsdagen af sitt äktenskap; de båda gamla äro ovanligt krya och raska.
Burs, 21 Okt. I dag har den första snön fallit härstädes; nästan hela dagen har det snöat, fast snön smält efter hand. Många ha ännu sina potatis i jorden.
En Härfågel har synts på flere ställen här i socknev, men har ej visat sig, såsom det i beskrifoingarne om honom, rädd och skygg, utan tvärtom varit så närgången, så att han till och med flugit in i boningshusen till stor fröjd för barnen, som gerna ville fånga den »granna fågeln».
Vamlingbo, 20 Okt. Från den härstädes i dag hållna kyrko- och kommunaistämman kan rtöljande förijena att antecknas: Om inrättande af en slöjdskola för gossar hade skolrådet framlemnat förslag. Ärendet blef efter en längre diskussion af stämman afslaget. Skolrådet hade äfven begärt ett anslag för ett år af ett halft öre på fyrk till upphjelpande af sockenbiblioteket, jämte förslag till detsammas tidsenliga ordnande, Frågan rönte, hvad uttaxeringen beträffade, formligt motståud, hvadan den förföll för närvarande.
Till godeman vid landtmäteriförrättningar återvaldes hemmansägaren N. L. Olsson Nora för en tid af sex år, Brandstodsvärderingsmän för året bletvo hcemmansägaren Jakobsson och Pettersson i Rofinds saxt Cristiansson och Markusson i lsonsarfve, och till deputerad för val af tingsledamot i södra häradets brandstodsförenings styrelse utsågs N. L. Olsson Nora och till suppleant H. Jakobscon Allstra.
Hundskatten, som detta år utgått med fem kronor för hvarje hund, blef efter omröstning slopad för nästkommande år.
Kostnadsförslag för ett blifvande sockenmagasinsbygge, förut beslutadt, företeddes, slutande på en summa af nära 900 kronor jämte 11/2 kub. fot kalksten pr fastighetssyrk. Efter långvarig öfverläggning beslöt att bygnadsfrågan skulle anstå tillsvidare, änskönt tiden tör byggets uppförande förut blifvit bestämt till nästkommande år.
Priset å fårkött gäller nu omkr. 46 öre för kilo (= 4 kr. för 20 skålp.) och potatis röner liflig efterfrågan till 5 kronor gammal tunna.
Rågbrodden ser treflig och bra ut öfverallt, här och der äro får och storkreatur utsläppta på bete å densamma.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 22 Oktober 1890 N:r 164
Skonerten Ellen, hemma i Råå, förd af kapten Backe, kommande från Kolding på resa till Sundsvall i barlast strandade å nordöstra kusten af Gotska sandön fredagen 3 Oktober kl. 10 f. m. — Det i fredagens nummer omnämda fartyget, hvilket under stormen i torsdags strandade på kusten mellan Burs och Rone, har kommit flott, ty i fredags morgse stod det ej qvar på grundet. Ett par fiskare hade syns ro ut till fartyget, tydligen för att erbjuda detsamma hjelp.
Gotlands Allehanda Måndagen den 6 Oktober 1890 N:r 155
medlemmar voro sistlidne fredag samlade till sitt höstmöte i Alskog skolhus. Sedan mötet öppnats med sång och bön, hölls lektion af skoll. Qviberg, Garda, som derunder inledningsvis behandlade form- och satsläran. En andra lektion måste inställas med anledning af inträffadt förbinder för lektionsgifvarinnan. Sedan följde en stunds öfverläggning om ämnet: »Bör man i skolan söka att utforska och uppmuntra barnens medfödda anlag?» De moraliska anlagen vore det hvarje lärares plikt att utforska samt att uppmuntra de goda och bestraffa de onda. Deremot ansågs det icke höra till skolang egentliga uppgiftjaatt utforska och uppmuntra barnens yrkesanlag möjligen kunde dock läraren i enstaka, fall komma barn och föräldrar till hjelp vid val af lefnadsbana äför ide förra, men opåkallad borde han endast göra detta, då han ansåg sig) hafva fulla skäl till att dervid afråda och varna. Då inledaren icke infunnit sig och då de andra kretsmedlemmarna icke haft tillfälle att sätta sig närmare ia i saken, beslöt kretsen att till nästa möte uppskjuta frågans slutbehandling. Skoll. Lindgren, Burs, framstälde och inledde derefter följande fråga: »Skulle det vara till något gagn för såväl skolan som dess lärare, om dem bereddes tillfälle att afhöra undervisningen i andra skolor?» Under middagsrasten och efter mötets afslutande utfördes sång och musik.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 1 Oktober 1890 N:r 152
— åtminstone efter våra förhållanden — har i dag öppnats i D. B. V:s paviljong. Det är den af hushållningssällskapet anordnade utställningen af maltkorn samt trädgårdsalster, rotfrukter och trädfrukter. Hvad först maltkornsutställningen angår bar den lockat 73 utställare. I allmänhet är kornet i år mörkt till färgen, men åtskilliga vackra prof på vigtig och ren vara förekomma. Såsom ny är trädgårdsutställningen af särskildt stort intresse och man kan icke utan förvåviog iakttaga, hvilken rikedom af särekildt frnktsorter vår öhar att bjuda på. I denna afdelning finnas icke mindre än 107 utställare från alla delar af länet. Särskildt vackra samlingar af frukter (och äfven andra trädgårdsalster) ha hrr J. May i Visby, V. Wöhler i Klintebys, M. Larsson å Skäggs, Visborgs kungsladugård, landtbruksren Hällgren å Katrinelund, H. Viman, Henriksdal, J. Lindbom, Botvide, Sanda, Gabriel Gardell, Gadrings grund i Ganthem m, fl. m. fl. J. May har äfven utstält Åtskilllga prof på ympar från den af honom vårdade trädskolan. Såsom ett bevis på den mängd varieteter af trädfrukter, som förekomma, vilja vi endast nämna några: gröna jernäplen, höstastrakaner gravensteiner, melonäplen, Calville, Stenkyrkeäplen, Yms, Höstgyllen, glasäplen, citronäplen, strimling, rosengyllen, vinteräplen, paradisäplen, hvit astrakan, gulpipping, klaräplen, grågyllen, rosenäplen, granpäron, borgmästarpäron, munvätepäron, bergamotter m. fl. m. fl. Af äplen finnas de flesta och vackraste varieteterna, päronen äro ej så talriktrepresenterade. Utom dessa finnes en hel mängd andra frukter: mullbär, månadssmultron, aprikoser, persikor, körsbär, en mängd sorter af plommon etc. Utställningen af andra trädgårdsalster, särskildt rotfrukter, är både vacker och talrik. Äfven den nya växten choro-gi är representerad. De på myr växta äro af anmärkningsvärd storlek. Hr Malmros å Ihre har utstäld en vacker samling från sin myrodling. Hans höstvete väger 15 pund pr tunna, vårhvetet 14 pund 15 skålp., kornet 13 pund 14 skålp. (på fast jord väger det 13 pund 19 skålp.), ärter 16 pund 7 skålp. o. s. v. Prisutdelningen har för trädgårdsafdelningen skett kl. 1. Dervid ha följande pris utdelats: Pristagare för trädfrukter. Charles May för trädskolealster 10 kr. Silfvermedalj W. Wöhler, Klintebys. Silfvermedalj J. May, Visby. Bronsmed. lanåtbr. Hällgren. Bronsmed. A. Dassow, Kungsladug. Bronsmed. Nämdem. Granberg, Granskogs jämte 20 kr. Bronsmed. Söderberg, Skrubbs. Bronsmed. konsul E. Cramér, Visby. Bronsmed. J. N. Viman, Barlingbo, jämte 10 kr. Bronsmed. M. Larsson, Skäges. Bronsmed. O. G. Gardell, Gudrings, Ganthem, jämte 20 kr. Bronsmed. kapten E. Fahnehjelm, Visby. Hederstedt, Nygranne, Halla, 15 kr. Lindbom, Sanda, 15 kr. E. Pettersson, Slitegårds, Dalhem, 15 kr. J. Johansson, Stenkyrka 5 kr. äplen. Fru E. Herlitz, Klintehamn 5 kr. äplen, Fru E. Bergman, Visby 5 kr. stenkyrkeäplen. Fru Agnes Ekman, Visby 5 kr. mullbär. Vesterberg, Vesterby, Klinte 5 kr. äplen. J. P. Johansson, Björke 5 kr. päron. Fru Moberger, Visby 5 kr. plommon. C J. Björkander, Hörsne5 kr. plommon. Elfström, Orleifa, Levide 5 kr. plommon. C. Rubarth, Lärbro 5 kr. plommon. Fr. Johansson, Vesterby, Sanda 5 kr. äplen. Häradsh. C. B. Lindroth, Visby 5 kr. päron. H. L. Söderberg, Visby 5 kr. päron. Fra M. Ihre, Visby 5 kr. Könserverad frukt. Pris för trädgårdsalster. 1:a pris (15 kr.) J. May, Visby, för trädgårdsalster och rotfrukter. 1:a pris M. Larsson, Skäggs, d:o d:o. 2:a pris (10 kr.) W. Wöhler, Klintebys, d:o d:o. 2:a pris H. Wiman, Henriksdal, d:o d:o. 3:e pris (5 kr.) J. Hansén, Källhage i Barlingbo för rotfrukter. 3:e pris G. Johansson, Snovalds i Roma, d:o. 3:e pris V. Klingvall, Vellarfve i Roma, d:o. 3:e pris P. Johansson, d:o d:o d:o. 3:e pris Laurin, Speer i Fardhem, d.o. 3:e pris C. H. Löfveberg i Burs, d:o. 3:e pris J. P. Nordin, Veskinde, d:o. 3:e pris O. R. Kahlström, Atlingbo, d:o. 3:e pris G. Gottberg, Kube i Stenkumla, d:o. 3:e pris J. Jacobsson, Gardarfve i Fardhem, d:o. 3:e pris G. Olsson, Kassle i Väte, d:o. 3:e pris H. Lundberg, Timans i Roma, d:o. 3:e pris P. O. Vesterberg, Klintehamn, d:o. 3:e pris O. Pettersson, Magnsarfvei Ekeby, d:o. 3:e pris P. Lindström, Tomase, Lokrume, d:o.
Bronsmedalj för kollektivutställning: J. May, Visby, M. Larsson, Skäggs. H. Viman, Henriksdal. W. Wöhler, Klintebys.
Landshöfdingen förrättade prisutdelningen. Han betonade dervid i ett kortare anförande den stora vigt för Gotländska jordbrukets framtida utveckling trädgårdsodlingen hade, huru som särskildt rotfruktsodlingen vore af betydelse derigenom att den beredde jorden för sockerbetsodlingen, hvilken vore det högsta uttrycket för en väl skött jord. Utställningen i dag vore ett vackert bevis på hvad vi kunde åstad komma i den vägen. Hvad trädfruktsodlingen anginge vore den storartad och visade, att vår ö, rätt skött i detta hänseende, skulle kunna lempå ut en myckenhet af trädens frukter i marknaden. Gotland skulle kunna blifva en verklig lustgård ej blott till glädje utan äfven till stor nytta för dess invånare. Talaren vidrörde äfven den projokterade konservfabriken såsom ett önskningemål och ett vilkor för trädgårdsodlingens utveckling. Vid 1883 års utställning hade drottningen tillåtit, att man nämde henne som beskyddarinna af densamma, och man sände henne sedan ett urval af det bästa utställningen haft att bjuda på. Så hade också bestyrelsen tänkt göra i år, och talaren slöt med att utbringa ett lefve för konungen och drottningen, hvilket af de talrikt församlade besvarades med fyrfaldigt hurra. — Utställningen bar under dagens lopp varit besökt af ett par hundra personer. — Klintebys utställning var särdeles vacker och talrik, omfattande 83 nummer. Hr J. Mays samling var äfvenledes särdeles rik. — Särdeles anmärkningsvärd var tf. husbonden Gabriel Gardells, Gudrings, Ganthem, utställning. På 14 års tid har denne gamle man ensam utan någons hjelp på en oländig stenbacke anlagt en vacker trädgård med öfver 100 fruktträd. Ett föredöme för alla på flit och ihärdighet. — Prisbedömningen af det utstälda kornet kommer att försiggå först i medio af November månad.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 1 Oktober 1890 N:r 152
Södra häradsrätten, (Länsfängelset). Bokströmska menedsmålet. Såsom vi i onsdagsnumret i en notis korteligen omnämde hölls segde dag ransakuing med f. handlenden Johan Bokström i Hemse, häktad för det han i ett af oss flere gånger refereradt mål rörande ett uppträde 24 April 1888 mellan den häktade, skomakaren Karl Jacobsson samt Olsson skulle ha användt falska vittnen, hvilka han tubbat till att sfgifva sina vittnesmål till hans förmån. Angifvare var ofvannämde Karl Jacobsson och såsom åklagare fongerade kommissarie Lindström. Till att börja med inlemnade Bokström en längre skr.ft, hvari han dels gjorde en mängd anmärkningar mot protokollet för föregående rättegångstillfälle, dels bestred de vittnesmål som vid tingssammanträdet 3 September afgifvits af drängen Alfred Norberg och arbetaren Johan Nilsson. Bokström sökte visa att deras berättelser innebölle idel motsägelser, hvarför han yrkade att deras vittnesmål måtta förklaras utan kraft och verkan samt de sjelfve ådömas strängaste straff för mened, Tillika påstod han, att käranden icke förebragt sådan bevisning, som kunde ha föranledt hans häktande, hvarför han yrkade att blifva försatt på fri fot. Arbetaren Stenqvist, hvilken enligt förut afhörda vittnesutsago aldrig åsett ifrågavarande uppträde, men ändock vittnat om tilldragelsen, var också tillstädes. Da båda tilltalade hördes först hvar för sig. Bokström fick först redogöra för sina lefnadsomständigheter. Han var född 12 Oktöber 1848 i Stenkumla. Som gosse genomgick han fyra klasser af Visby läroverk och konfirmerades vid 16 års ålder härstädes. Derefter kom han i handel till Åkerman å Komp. i Dala i Burs, der han var anstäld i nära 8 år, samt derifrån till N. G. Duse i Hemse, I 16 år var han i dennes affär, tills han jämte sin broder öppnade den minuthandelsaffår han i omkring 10 års tid bedrifvit i Hemse, Han hade aldrig förut varit straffat för brott, undantagandes att han två gånger fälts till böter tör olaga bränsvinshandel. Härefter hördes Stenqvist. Han påstod att han i sitt förut aflagda vittnesmål fullständigt hållit sig till sanningen. Han hade åsett uppträdet och Norberg hade stått jämte honom i gårdsgrinden, Bokström hade aldrig sökt tabba honom till att vittna annat än hvad han sjelf sett och hört. Började så vittnesförhören. Åklagaren anhöll att få ånyo höra skräddaren Sven Petter Johansson från Rone. Bokström åberopade husbondedottren Alma Larsson, Teodor Hagvall, fra Amanda Bokström, pigan Lina Brobäck, hemmansägaren Oskar Duse, arbetaren Johan Nilsson, drängen Alfred Norberg, provinsialläkaren V. Nyberg, veterinär E. Boman, hemmansägaren Jakob Melin, hustru Lina Melin, drängen Johan Johansson, Albin Melin och kyrkvärden J. Hägg. Stenqvist hade som vittnen inkallat målarelärlingen Fr. Sjögren, fjerdingeman Melin och hemmansägaren O. Isenberg. Endast de, hvilkas vittnesmål härnedan stå upptagna, hadeinfunnit sig. Dr Nyberg var frånvarande på gruud af bortresa, dr Boman förklarade skriftligen, att han icke hade det ringaste att upplysa i saken och Jo-han Nilsson, som åtnjuter fattigunderstöd och icke kunde infinna sig, vidhöll skriftligen sin två gånger förut aflagda berättelse med tilllägg, att då han vid senaste rättegångstillfälle anhållit att få vittnesersättning af Bokström, denne hade sagt, »att han ej skulle ha betalt, enär han ej vittnat som B. ville». Detta tog Nilsson på den förut aflagda eden. Mot fru A. Bokström, såsom varande svägerska till den häktade, anmäldes jäf, men tilläts hon att höras upplysningsvis. Pigan Lina IBrobeck, som vid föregående rättegångstillfälle jäfvats, enär hon var i J. Bokströms tjenst, företedde nu intyg att hon efter ömsesidig öfverenskommelse före den lagliga tiden vore fri från sin tjenst, hvarför hon tilläts att vittna. Sven Petter Johansson vidhöll sitt förut aflagda vittnesmål på det bestämdaste. Han hade vid det tillfälle uppträdet ägt rum mellan Bokström, Jakobsson och Olsson stått inne i bröderna B:s bod och Stenqvist hade hela tiden äfven uppehållit sig der, med undantag af några ögonblick som han gått ut np bodtrappan. Vittnet, som icke sjelf kunde iakttaga något af uppträdet, tog på sin ed, att Stenqvist ej heller kunnat det. Drängen Alfred Norberg: Han vidhöll fortfarande att han första gången han vittnat i målet icke talat sanning, enär han af Bokström blifvit tubbad att vittna till denues förmån. Betalt hade han ej fått af B., men väl hade denne efter första rättegångstillfället hos sig bjudit på punsch samt yttrat glädje öfver att saken gått som den gått. Bokström hade för de flesta vittnen gjort i ordving frågeformulär, efter hvilka domaren, der han fann att det gälde saken, framstälde sina spörsmål. Nu förklarade Norberg på särskilda frågor, att han aldrig varit Ta Bokströms gård, då vapieader pågick, men väl ett styeke derifråo. Bokström bade sedan sagt att grälet ägt rum då, men det visste vittnet ej, om så varit förbållandet. Då vittnet senast åkte till tinget hade han visserligen sagt att han åsett uppträdet, men det hade pratats så mycket om hela denna sak, att han föga brytt sig om hvad han sagt, och dessutom hade han ju erkänt att han farit med lögn, till dess samvetet vid senaste rättegångstillfället slagit honom, så att han ej kunnat ljuga länvgre. Såväl Bokström som Stenqvist hade sökt »inprägla»> i honom hvad han skulle säga, gedan han sista gången var stämd som vittne. De hade velat, att han skulle fullfölja den lögn han förut sagt. Dock hade de ej hotat honom eller lofvat honom något. Han bade icke blifvit »bjuden» af angifvaren Jacobsson för att vittoa till hans förmån och ej heller hade Jacobsson bedt honom att återtaga hvad han förut sagt. Det var allenast hans samvete, som bjudit bonom det. Hem mansägsren Jakob Melin hade vid det tillfälle, då uppträdet skulle ha ägt rum, färdats förbi Bokströms gård och då sett Stenqvist stående på landsvägen. Möjligen kunde denne ha sett uppträdet. Ätlven Norberg hade befunnit sig på landsvägen. Norberg hade åkt med vittnet till Skogs sista sammanträdet och dervid yttrat oro öfver hur han nu skulle vittna. Husbondedottern Alma Larsson visste icke någonting om hela saken. Pigan Lina Brobeck hade sett Jacobsson och Norberg tillsammans vid senaste tinget. Vidare hade hou iakttagit uppträdet mellan Bokström, Olsson och Jakobsson. Norberg hade hon ej sett, men väl Stenqvist, som väl en qvarts timme stått i gårdsgrinden under grälet, Hon tog på sin ed att under den ofvannämda färden till tinget Norberg sagt till Melin att han sett Stenqvist samt att Jakobsson hotat Bokström med knif. Härtill nekade Norberg, äfvensom till att ban erkänt att Svensson kunuffat bort Stenqvist fråa grinden. För öfrigt var han ej säker på hvad han sagt, tills han senaste gången aflade sitt vittnesmål. Oskar Duse visste ingenting. Hnstra Melin hade hört Norberg erkänna, att han sett uppträdet i fråga, och hade Norberg sart att Stenqvist stått ett litet stycke ifrån honom. Kyrkvärden Hägg berättade att dagen före senåste tingssammanträde hade Norberg till honom yttrat, att han åsett uppträdet. Målsägaren Jacobsson anmärkte, att allt hvad Norberg ywtrat intill senaste rättegångstillfället hade han tvingats att säga för att icke bli beslagen med tvetalan. Målarelärlingen Sjögren hade varit ute på landsvägen, då enligt berättelse slagsmålet skulle ha ägt rum. Stenqvist hade stått ett godt stycke ifrån och kunde vittnet ej taga på sin ed att Stenqvist sett och hört något. Norberg hade han ej sett. Fjerdingsman Melin berättade att då han delgifvit Norberg senaste vittnesstämningen hade denne omtalat för bonom att han åsett uppträdet. Hemmansägaren O. Isenberg hade hört Norberg säga att han sett Stenqvist. Fru A. Bokström hade vid det tillfälle, då slagsmålet skulle ha ägt rum, sett Jakobsson och Olsson gå efter J. Bokström på landsvägen. Stenqvist hade också gått förbi. Hon hade ej åsett uppträdet, utan endast hört andra berätta derom, Hon trodde, att Stenqvist möjligen kunnat se hvad som försiggick. Härefter afslutades förhöret för denna gång. Åklagaren erhöll uppskof för ytterligare bevisning. Bokström skulle qvarstanna i häktet och Stenqvist häktades nu också likasom äfven Norberg.
Rörande den skottkärra, som J. Bokström skulle ha snattat trån Nils Lyander var likaledes i måndags förhör. På åklagarens sida hördes som vittnen Olof och Johan Häglund, hvilka intygade, att den kärra Lundqvist köpt af Bokström tillhört Lyander i många år. Trädgårdsmästaren J. May d. y. hade trott att kärran möjligen kunde ha varit Bokströms, ehuru han senare fnoniv att den var något olik den B. haft. Hemmansägaren Lars Duse samt hr Fraus Lysholm kunde ingenting upplysa om, enär de aldrig sett den kärra det här var fråga om. Åklagaren öfverlemnade målet, men Bokström begärde och erhöll uppskof.
Gotlands Allehanda Fredagen den 26 September 1890 N:r 149
Skulder för inrop å auktioner, förrättade af undertecknad detta och föregående år, böra till mig inbetalas under loppet af denna månad och senast lördagen den 4:de nästkommande Oktober, då jag för denna uppbörd träffas å br Mübrers i Hemse värdshus från kl. 11 f.m, till kl. 1 e.m. samt från kl. 3 e.m. i mitt hem. — Ofördröjligen efter sistnämda uppbördsdag varda de resterande beloppen genom laga åtgärder utsökta. Frihem i Burs den 11 Sept. 1890. C. H. Lötveberg.
Gotlands Allehanda Fredagen den 12 September 1890 N:r 141
Södra häradsrätten. Att med ed fria sig från faderskapet till ett af pigan Emma Larsson, Muntsarfve, framfödt gossebarn hade f. hemmansägaren J. R. O. Ahlin ålagte af såväl härads- som hofrätten. Till följd deraf att svaranden först 15 Aug. fått kännedom om edgången, erhöll han uppskof med densamma till första rättegångsdagen af tredje sammandet.
För barnauppfostringshjelps erhållande hade pigan Amalia Berggren instämt Johan Gabrielsson, Vestergarn. Målet förliktes på vilkor att svaranden utgaf till käranden 25 kr. om året, tills barnet ifråga uppnått 15 år.
Med ed friade sig handlanden Öskar Bokström, Hemse, från faderskapet till pigan Johanna Jakobssons år 1883 framfödda flickebarn.
För olofligt tillegnande af karameller jämte glaslådor till ett sammanlagdt värde af 16: 50 hade A. D. Ahlberg, Visby, instämt frå Matilda Berger derstädes. Tillgreppet skulle ha skett på Visborgs slätt 25 och 27 sistlidne Juni och från Ahlbergs minderåriga son Alexander. Härå svarade fru Berger, att hon enligt öfverenskommelse fått åt sig öfverlåten rätten till maltdrycks-utskänkning samt försäljning af mat, cigarrer m. m.å Visborgs slätt under mötestiden, samt och hade hon att härvidlag sjelf skydda sig mot intrång i dessa rättigheter. Ahlbergs son hade flere gånger trots hennes förbud sålt karameller till och med vid ingången till fru Bergers marketenteribygnad. Fru Berger hade då två gånger tagit karamellådorna från pojken, genom honom bedt fadren infinna sig hos henne samt slutligen genom polisens försorg tillstält Ahlberg karamellådorna. Käranden bestred svaromålet, medgaf att han återfått karamellerna samt yrkade på svarandens personliga inställelse. Härvid fäste häradsrätten icke afseende, men uppsköt målet till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
J. A. Urlander, Kuse i Alfva, hade instämt gästgifvaren Karl J. Andersson Domer arfve i Öja, derför att han 4 Juni i år dels i fru Krokstedts gästgifvaregård i Burgsvik lömskt öfverfallit käranden med ärekränkningstillmälen, knytnäfsslag och boxningar samt dervid hotat honom till lifvet, om käranden icke på hans befallning lemnade Gotland, dels samma afton å allmän landsvägs och å Burgsviks färgeri förnyat sina hotelser, att innan käranden lemnade ön skulle svaranden se hans bjertblod, om det ock skulle kosta honom 1,000 kronor och 10 års fängelse. Svaranden genmälde, att käranden, som bott hos hans föräldrar, sagt sig der ha fått erlägga betalning två gånger, öfver hvilket yttrande svaranden hos fru Krokstedt velat ha en förklaring af Urlander samt dervid blifvit het. Hans hotelser hade afsett endast stämning å käranden. Käranden erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för bevisnings förebringande.
För ärekränkning hade Anna Andersson, Botvide i Öja, instämt hustru Gustafva Andersson, Domerarfve. Käranden påstod, att svaranden sagt, det käranden köpt en skinka af en person som stulit den från svaranden samt dervid gifvit käranden ett tillmäle som ej i tryck kan återgifvas. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Angående barnaföda hade Josefina Vallin Hablinge, instämt drängen Johan Mattsson å Vastäde grund. Han nekade. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Oguldet arrende, 82 kr., ville August Norrby, Mattsarfve i Gammalgarn, ha ut af husbonden K. Björkqvist, Lunda i Väte. Käranden bestred krafvet. Uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Edgång hade af såväl härads- som hofrätt ålagts husbondesonen Karl Niklas Felix Jakobsson, Gläfves i Burs, hvarigenom han skulle fria sig från faderskapet\’ till ett af ogifta Karolina Maria Jakobsson, Sigdes i Burs framfödt barn. Svaranden var ock beredd att gå eden.
Emellertid hade nu ett vittne, August Johansson, hvilket ej förut kunnat anträffas, infunnit sig, och hade sådant att berätta, som gjorde att målet uppsköts till första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
För beskyllning att ha förorsakat den eldsvåda, som midsommarnatten ödelade deras ladugård hade Johan Bolin, Siffride i Öja, och T. Vestberg, instämt Hans Jacobsson, Sandqvie. Käranden återtog emellertid sitt ansvarsyrkande och förlikning ingicks mot det att svarandena ersatte käranden hans omkostnader i målet.
Angående bättre rätt till jord med derå befintlig släkatägt hade hemmansägaren Olof Bodin, Hemmor i När, instämt sin gårdsman Fritjof Jakobsson. Käranden grundade sina anspråk på den s. k. Nygårdsdyen derpå, att i köpebrefvet å hans hemmansdel var inbegripen äfven ifrågavarande släkedya. Svaranden genmälde derå, att han genom sitt köpebref, som var af äldre datum, förvärfvat sin hemmansdel med allt hvad dertill af ålder hört, d. v. s. äfven släkedyav. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag afkunnar första dagen af tredje sammanträdet.
För ärekränkning hade hustra Josefina Larsson, Rikvide i Slite, instämt förra pigan Anna Kristina Olsson, Silte, enär den senare skulle ha beskylt käranden för att ha från en vind stulit ett halft pund ull. Vittnena Båtel Tomasson och Petter Larsson, Rosarfve i Silte, hade en dag i Maj månad i år åtföljt käranden till svaranden, hvarvid denna, efter något nekande, erkänt att hon haft ofvanstående äreröriga yttrande om käranden, hvarpå Kristina Olsson, på knä bedt Josefina Larsson om förlåtelse hvilket käranden dock ej ansett nog. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
Om utbekommande af lön hade drängen Ferdinand Jakobsson, Telleby, instämt nämdeman Johan Larsson Smiss i Alskog. Käranden påstod, att han för tjensteåret 1887—88 af svaranden betingat sig i lön 40 kronor med 5 kronors afprutning, om han, som var sjuklig, blef inkallad till värneplikt. För det andra året hade lönevilkoren varit 75 kronor utom beväringstiden, samt ett par grå vadmalsbyxor. Nu hade käranden erhållit för första året blott 85 kronor, oaktadt han ej beböft göra krigstjenst, samt för andra året icke bekommit de grå byxorna, hvarförutom han fordrade dagspenning för den tid han arbetet under beväringstiderna samma år. Svaranden påstod att öfverenskommelsen under första året varit, i stället för respektive 40 och 85 kronor, 35 och 30 kronor, hvarjämte de grå vadmalsbyxorna lofvats käranden vilkorligt, ifall han ej blefva alltför mycket sjuk; och hvad ersättning för öfverarbete beträffar bestred svaranden densamma. Båda parterna öfverlemnade målet och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredjo eammanträdet.
Om utbekommande af arronde jämte ersättning med 200 kronor för åtskillig skadegörelse hade Mattias Pettersson, Smiss i Hemse instämt Axel Brun, Lillrone i Lye. Svaranden infann sig ej, hvarför han dömdes att vöta 5 kronor, samt ålades vid 25 kronors vite att inställa sig andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
»Klubbekriget i Hemse», d. v. s. slagsmålet mellan Johan Bokström och skräddaren Nils Persson äfvensom tvärtom förevar vid detta sammanträde ånyo. I slutligt svaromål yrkade Bokström å Persson ansvar för våld samt å hans hustru för oqvädinsord. Åklagaren vidhöll gent emot Bokström hvad han förut anfört. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
För olaga ölförsäljning var instämd värdshnusidkaren Louis Mührer i Hemse, hvilken erkände. Utslag första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
För djurplågeri var i ett uppskjutet mål instämd ft. handlanden Johan Bokatröm. Fjerdingsman Vilhelm Vahlberg intygade, att såväl Bokström sjelf som hans dräng under sommaren 1889 flerfaldiga gåvger i arbete användt dels en, dels två hästar, selbrutna, behäftade med sår. Särskildt vid ett tillfälle hade vittnet tillsagt Bokströms dräng, som med ifrågavarande hästar harfvat i en åker i Alfva, att köra hem med hästarne enär den ena af dem var så sårig i lokstaden, att blodet rann ända ned på hofvarne. På denna häst användes bringsele. På denna tillsägelse hade drängen först svarat, att det tjenade till ingenting att köra hem, men sedan likväl gjort det. Dagen derpå hade hästarne likväl gått med skjuts till Burgsvik. — Skomakaren J. Lundqvist intygade äfven att ifrågavarande hästar varit selbrutna, och på fråga upplyste han att de vid ofvannämda tillfälle gått för harfven på en Anton Pettersson tillhörig åker. — Såväl vid föregående tillfällen som nu aflagda vittnesmål bestred Bokström och svarade på alltsammans endast, att hästarne icke vid ifrågavarande tillfälle varit hans, utan tillhört Bröderna Bokströms administration, i hvilken han visserligen deltagit, men hästarne »hade ej hört till hans afdelning», han hade aldrig kört dem, aldrig heller gifvit drängen befallning om att köra dem. Häremot invändes från åklagaren och bestyrktes af Vahlberg, att hästarne tre gånger, deribland äfven sommaren 1889, utmätts fören Bröderna Bokströms skuld och då uppgifvits tillhöra J. Bokström. För att styrka att djuren varit J. Bokströms egendom och i hans vård erhöll åklagaren uppskof OR rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
I målet mellan hemmansägaren J. T. Levänder, Sixarfve i Näs, kärande, och Bröderna Bokström, svarande, angående den förut mycket omskrifna växeln, för hvilken kärande ville ha betalning, dömde häradsrättev, att Johan Bokström, såsom varande uuder konkurs, finge svara endast för sig sjelf. Häremot anmälde Bokström missnöje samt bestred allt hvad som från kärandesidan anförts. Käranden yrkade bifall till sina påståenden, och utslag afkunnas första rättegångsdagen af tredje sammanträdet.
I våldsmålet mellan Johan Bokström, kärande och O. Nilsson Ringome i Alfva, svarande, hvilken, bland annat, skulle ba slagit B. med en lykta, hördes vid detta tillfälle lumpsamlaren A. Böklund, för hvars hörande målsägaren erhållit ytterligare uppskof till detta sammanträde. — Nå, vet vittnet något om den här saken? — Ingenting alls. — Hvad vet vittnet om, att svaranden misshandlat käranden ? — Ingenting alls, — Har vittnet sagt till någop, att svaranden erkänt, att han slagit Bokström. — Inte! Det får Bokström ekaffa vittnen på, om han kan. — Ni vet således ingenting. — Ingenting alls. Men jag vill ha 15 kronor för inställelsen. Under dessa förhållanden nedlade Bokström målet »tillsvidare».
Angående barnaföda hade ogifta Maria Eriksson, Mästerby, instämt Petter Jonas Danielsson från Länglöte på Öland. Förlikniog ingicks parterna emellan på vilkor, att svaranden i ett för allt betalade käranden 150 kronor. Nämdeman Ahlin frånträdde med innevarande tingssammanträde sitt uppdrag vid häradsrätten. Nytt val kommer att förrättas inför kommunalstämmans ordförande i Klinte
Fader som förgiftar sitt barn. Stenhuggaren Johan Wilhelm Erlandson, som i afsigt att skada gifvit sitt 8 nästlidne Maj födda flickebarn en så stark dosis morfin att det afled, dömdes 8 Juli jämlikt 14 kap. 9 § strafflagen till 1 år och 6 månaders straffarbete. Svea hofrätt har på E:s besvär nedsatt strafftiden till 6 månader. Hofrätten har tillika förordnat om B:s försättande på fri fot.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 3 September 1890 N:r 136
För omkring tre månader sedan väcktes af en ledamot inom idrottsföreningen i Visby förslag om anordnandet af allmänna bollspelstäflingar för den gotländska befolkningen innevarande sommar. Förslaget vann bifall och någon tid senare var i denna tidning synligt ett upprop till samtliga gotländska bollklubbar och idrottsmän till gemensamt sammanträde för dryftande af saken. Detta möte hölls i D. B. V:s paviljong den 13 sistlidne Juni, och då sympatierna voro allmänna för en idrottsfest, tillattes en af 5 personer bestående komité, som fick i uppdrag att ordna saken. Det resultat, som deras arbete gaf, det var de stora täflingarne i går ute på Visborgs slätt, i hvilka mer än 500 gotländske män med lif och lust deltogo. När regnet öste ned och åskan mullrade under natten till söndagen var det säkert ingen, som tänkte att gårdagen skulle visa en sådan verkligen strålande uppsyn. Det var hög och ren himmel med leende sol, man kunde ej önska sig bättre i detta hänseende, Men särskildt ur täflingarnes synpunkt kunde med fog anmärkas att det blåste väl mycket. Dock aftog vinden märkbart under dagens lopp. Ute på täflingsplatsen såg det redan från tidigt på morgonen riktigt festligt ut. Flaggor svajade från trettio stänger rundt den inhägnade arenan, som mätte 3 tusen fot i omkrets. TIaskrankningen var gjord med jerntråd och utom densamma var en ny sådan på två sidor för be: talande åskådare. Vid ingången till banan hade sekretariatet sitt tält, der det arbetades från tidigt på morgonen, hvarjämte äfven vid arbetet på banan lades sista hand. Ty redan tidigt började folkmassorna strömma ut till slätten. Vid tio-tiden på morgonen inkom lusttåg från landsbygden med 1,030 passagerare; hade icke morgonens ruskväder afskräckt mången från resan, är troligt att antalet varit ännu större. Och från öfriga delar af ön kom dep ena fullpackade skjutsen efter den andra. Det begynte, som sagdt, att blifva lifligt ute på slätten. De täflande infunno sig efter hand och anmälde sig. Det surrade som en bisvärm i sekreteraretältet, men så småningom rangerade sig allt, alla voro antecknade. Då sågo listorna ut så: till bakpärk anmälda 30 grupper om 7 personer, eller 210; till frampärk 8 grupper, eller 56; till varpa 65 grupper om 3 personer eller 195; i stångstörtning 6 personer, i språng 15;ikapplöpning 16 och i hankdragniog 10. Alltså inalles till täflingarne anmälda 508 personer, hvarjämte senare tillkommo ännu åtskilliga deltagare i »frispelen.» När alla anmälningar väl voro gjorda, aftroppade pärkspelarne &t ett håll under anförande af handl.| Schenholm, varpkastarne åt ett annat under befäl af kassör Hellgren, Pärkarne, som spelades af tre lag hvarje gång, hade sin plats på fältets vestra sida\’ uppåt landsvägen, varporna kastades på en plats längre nedåt sjelfva lägret. Alla spel voro stälda så, att de båda sidorna hade lika fördel eller olägenhet af vinden. Det stora faggomgärdade fältet erbjöd nu under flere timmar från kl. 2 en mycket liflig, om ickejust så omväxlande tafla. Randt om väldiga folkmassor, hvilka helt säkert då de voro som störst, kunde skattas till mellan 3 och 4 tusen personer, och inom denna mörka spetsgård de spelandes rörliga gestalter, de flygande bollarne, de kraftigt slungade varporna, uppmuntringsropen de spelande emellan, med ett ord, det var friskt lif derute på slätten under dessa timmar. Prisbedömningen vid en täflivg sådan som denna var in galunda en lätt sak, då det ju i år gälde, i olikhet mot hvad förut varit fallet, att utröna hvilket parti som var det bästa af alla. Komiterade hade derför uppgjort nedan stående grunder för bedömandet af pärken: 1:o Hvarje prisdomare bedömer i anvisad ordning ensam de täflande grupperna och gifver hvarje grupp efter duglighet en poäng sålunda: 0—3 dåligt spel 4—6 godt spel 7—8 mycket godt spel 9 utmärkt spel 10 högst berömligt spel 2:o Hvarje siffra antecknas i prisdomarens enskilda protokoll, hvilket, sedan alla grupper äro bedömda, inlemnas till sekreteraren, som sammanräknar poängsiffrorna; 3:o De: fyra grupper, som erhållit högsta poängen, täfla sedan med en pärk och slutligen de två vinnande af dem om prisen. För bedömandet af varpa hade såsom regel uppstälts, att afståndet från målet till den bästa stenen inom hvarje grupp mättes i centimeter, hvarefter gruppens hela centimetertal hopräknades. Afståndet var 25 steg.
Prisdomare voro: i bakpärk: handl. R. Snöbohm, Klinte, bankbokb,. A. Pettersson, Visby, handl. C. Degerman, Visby, fabrikör J. Ödin, Visby, bokb. J. Eklund, Visby, handl. J. L. Kahlquist, Visby.
i frampärk: konsul Lars Cramér, Ronehamn, lektor M. Klintberg, Visby, fanj. N. Hägg, Bjerges, kommissarie E. Svallingson, Klinte, handl, C; Smitterborg, handl. G. Cramér, Ronehamn.
i varpa: doktor O. Klintberg, Visby, skoll. J. P. Nordin, Veskinde, handl. Robert Löfving, Visby, handl. Josef Johansson, Visby, garfvare T. Ödin, Visby, fabrikör J. Stenström, Visby, löjtnant B. Sillén, Visby, stadskassör Kr. Ekelund, Visby, handl. R. Vallér, Visby, bokh. Cedergren, Visby, styckjunkare O. Johansson, Visby, landtbr. L. J. Eklund, Dalhem.
För bedömande Vv bäste. pärkkarlen: Kapten J. Facht, Fröjel, handl, J. N. Myrsten, Slite, kamrer J. Ihre, Visby. i öfriga täflingar : löjtnant E. Sillén, löjtnant E. Nyberg, löjtnant E. Fahnebjelm, direktör A. Lindström, L. P. Hansén Dalhem, handl. C. Smitterberg, löjtnant L. Sellergren, löjtnant J. Elert.
Anordnare af dessa senare täflingar var kapten E. Vestöö. Klockan blef sex, innan de stora täfliogarne i pärk och varpa hunnit afslutas. Då vid denna tid de olika prisdomarenas protokoll sammanförts, visade sig resultatet sålunda:
I pärken liksom vid varpan, afgjorde lottdragningen i fråga om motspelare. Enligt förut nämda bedömningsgrunder skulle, sedan ofvanstående resultat blifvit kändt, de fyra bästa grupperna täfla i två lag. Dessa grupper voro: i bakpärk Ljugarn med 52 poäng, Visby bollspelare och Halla med 46 samt Sproge med 44 poäng; i frampärk: Rone med 53, Hablingbo med 47, Alskog med 46 och Alfva med 39 poäng. Vid lottningen spelade sedan emothvar andra: Visby bollspelare och Sproge, Ljugarn och Halla, Rone och Alskog, Hablingbo och Alfva. De vinnande blefvo: i bakpärken Visby bollspelare och Ljugarn, i frampärken Rone och Hablingbo, men prisdomarne ansågo i sista fallet dei andra spelet tappande Alskogsborna så mycket bättre än Hablingarne, att de fingo täfla med Roneborna om prisen. I sista täflipgen blefvo Visby bollspelare och Roneborna i hvar sin pärk segrare, hvadan de alltså erhöllo de båda första prisen samt Ljugänningarne och Alskogiterna andra prisen. I varpan blef resultatet följande:
Här blefvo sålunda de vinnande: K. Jacobsson Gerum, O. Hansson, Veskinde, Tomas Johansson, Visby och A. Classon Visby. Från täflingen bortgingo utan känd anledning sju grupper, hvadan däe täflande allts&k blefvo 58. Det började, som sagdt, lida mot aftonen, de stora spelen voro slut, och nu började
frispelen, hvilka för åskådarne, som icke förmådde att följa det invecklade bollspelet, helt säkert utgjorde en ganska angenäm of terrätt ofvanpå det mera bastanta som förut bjudits. Ingen bör dock tro att dessa våra min) dre gotländska lekar icke äro bastanta nog. Nej, att de fordra styrka, det visade nogsamt stångstörtningen. Ty det var sannerligen intet Iekverk att bryta upp den väldiga stången och sedan slunga den ifrån sig. Eller hankdragningen. Äfven den fordrar kraftiga armar och näfvar- För sprången beköfves dessutom vighet och man såg i går ganska vackra prof på, icke en tränad, sportmässig sådan, utan naturlig vighet, sådan som man ibland träffar hos allmogen. Skulle man i sammanhang med dessa afslutningsspel vilja fälla ett omdöme om gårdagens täflingar, så torde de kunna få anses på det hela taget mycket jämna och båda godt för framtiden. Att täflingarna ådragit sig allmän uppmärksamhet äfven utom Gotlands gränser, framgår deraf, att Stockholmstidningarne Nya Dagligt Allehanda, Aftonbladet, Vårt Land, Stockholms Dagblad och Dagens Nyheter hitsändt representanter. Med »Tjelvar», något försenad af blåsten, följde dessutom en del sportvänner. På ångaren hade hvarenda sofplats varit upptagen. Prisutdelningen. Kirckan var inemot half 8. En liten tribun restes vid täflingsplatsens ena sida och kläddes med flaggor. På ett bord bredvid stodo konungens pokal jämte vandringspokalen och en extra tredje. Då protokollen hunnit justeras, besteg landshöfdingen tribunen och höll till menigheten, som samlats i en stor ring deromkring ungefär följande tal: Gotlands folk har alltid högt skattat manlig idrott och särskildt sina fäderneärfda folklekar. Dessa lekar, öfvade med fröjd men ock med allvar, lifva sinnet och stärka kroppen. Om dem gäller i fallt mått den romerska häfdatecknarens ord om de forntida germanernas idrottsöfaingar: »De äro barnens lek och ynglingarnes täflan och dermed fortfara äfven de gamle». Ja, utan sådan idrott skulle förvisse Gotlands ynglingar icke hafva blifvit hvad de nu allmänt äro: hågade och duglige att till fosterlandets försvar bära vapen redan vid 18 år och att dermed fortfara in i en långt senare ålder än befolkningen i rikets öfriga delar. Sveriges konung, med öppen blick för allt som är godt osh stort och tosterländskt, bar ock tagit Gotlands idrott under sitt särskilda hägn och med frikostig hand till höjande af dagens fest skänkt åt främste segraren vid täflingarna denna kungliga pokal. Derför tacka vi honom med vårt Lefve Konungen ! Ett fyrfaldigt hurra besvarade detta tal, hvarpå landshöfdingen öfverlemnade pokalen till den bäste pärkkarlen i puttpärk, handl. Lars Cramér å Ronehamn, hvilken prisdomarne enhälligt efter täflan mellan honom och hemmansägaren J. Johansson, Utalskog i Alskog, tilldömt densamma. Ännu en silfverpokal, ett extra pris inköpt af idrottskomitérade, tilldelades den bäste pärkkarlen i bakpärk, teologie kandidat A. G. Hauffman. I öfrigt fick prislistan följande utseende:
Bakpärk: Första pris: 50 kronor, Gotlandsgillets i Stockholm jämte Visby bollklubba vandringspokal (med årtalet 1795): Visby bollspelare. Andra pris: 25 kronor: Ljugarns pärkspelare.
Fram- (puttpärk): Första pris: konsul E. Liljewalchs pris å 100 kronor: Rone pärkspelare. Andra pris: Gotlandsgillets i Stockholm å 25 kronor: Alskogs pärkspelare. Extra pris: Stetaniegillets å 20 kronor: Hablingbo pärkspelare. Extra pris: 10 kronor (skänkta af Ronebor): K. Pettersson, Ekebornas puttkarl.
Varpa: 1:a pris: 40 kr.: C. Jakobsson, Gerum, för 217 centim. 2:a pris: 20 kr.: O. Hansson, Veskinde, för 294 em. 3:e pris: 10 kr.: T. Johansson, Visby, 315 cm. 4:e pris: 5 kr.: A. Klasson, Visby, 321 cm.
Stångstörtning: 1:a pris: 10 kr.: O. Persson, Follingbo, 2:a pris: 5 kr.: V. Pettersson, Follingbo.
Höjdsprång: 1:a pris: 10 kr.: Ekeberg, Stockholm. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Längdsprång: 1:a pris: 10 kr.: E. Fahlatodt, 2,43 meter. 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, 2,42 meter.
Höjdsprång med staf: 1:a pris: 10 kr.: R Mätaby 2:a pris: 5 kr.: A. Fogberg, Fröjel.
Hankdragning: 1:a pris: 7 kr.: Andersson, Eke. O. Persson. V. Pettersson.
Pristagarne helsades af åskådarne med handklappningar, och när allt var slut höjdes ett lefve och fyrfaldigt hurra för Gotland och dess framtid. Och så voro dagens stora täflingar slut. De aflöpte godt och lugnt. Icke en enda oregerlig person kunde märkas bland dessa tuseaden.
*) De genom lottdragning bestämda mot hvarandra spelende grupperna äro här sammanförda.
Gotlands Allehanda Måndagen den 18 Augusti 1890 N:r 127
för södra domsagan förrättades igår, då nuvarande ombudet hemmansägaren Ludv. Norrby i Fardhem omvaldes med 278 röster. Motkandidaten hemmanvsägaren Kristoffer Johansson i Hogrän erhöll 192 röster. I valet deltogo endast omkring 23 procent af de röstberättigade. Jämfördt med närmast föregående val visar detta (494 röstande) något större lifaktighet än valet på hösten 1887 (285 röstande), men kan icke jämföras med valet till Majriksdagen 1887, då icke mindre än 998 valsedlar aflemnades. Hr Norrby erhöll till Majriksdagen 869 röster och 253 röster på hösten &r 1887. Hr Kristoffer Johansson, som en gång i början af 1880-talet erhöll 199 röster och hvars kandidatur sedan låg nere, fick vid valet på hösten 1887 endast en enda röst. Resultatet är kändt från alla socknar utom två:
1) Pettersson, Odvalls 1 röst. 2) Kapten Vennemo 3 röster. 3) O. R. Pettersson, Stånga 2 röst:r. 4) J. Vessman, Hogrän 2 röster. (* 1 sedel kasserades. (** 3 sedlar kasserades.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 13 Augusti 1890 N:r 124
