Kungastafetten genom Hablingbo.

Trots regn och mörkläggning hade närmare 40-talet personer mött upp när Kungastafetten i går passerade genom Hablingbo med hjälp av stearinljus och ficklampor försökte man ge lite ljus över evenemanget.
Skolbarnen sjöng under folkskollärare Kjellbergs ledning. Erik Larsson höll ett anförande och Knut Mattsson läste upp kungahyllningen, varefter Kungssången sjöngs. Det var Tore Mattsson och Inga Pettersson som förde budkavlen från Snoder i Sproge till Hablingbo kyrka och sedan tog Sven och Manne Boberg vid och förde budkavlen till Sigsarve, där den hämtades av Gustav Jakobsson från Burgsviks IF.
Kl. 18.40 i kväll kommer Kungastafetten till Burgsvik och kl. 20 till Vamlingbo kyrka. I morgon kommer den kl. 18.40 till Hoburgen och kl. 20 till Sallmunds i Hamra. På torsdag blir det uppläsning av kungahyllningen kl. 8.50 vid Öja kyrka och kl. 20.30 vid Roes i Grötlingbo.

Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244

För 50 år sedan.

»Länge har det klagats över att Visby stad och med den hela Gotland saknat något som i den moderna kulturen är av sådan betydelse som en lokal, där dramatiska verk kunna göras levande …»
Citatet är från Gotlänningen för den 15 oktober 1902. Bristen hade då avhjälpas, ty Arbetareföreningens om- och tillbyggnad stod så gott som klar, i början av november skulle det nya Thaliatemplet slå upp sina portar, och sedan hoppades man att Visbyborna snart skulle få göra närmare bekantskap med Shakespeare, Hauptmann och Sardou.
Själva salen hade förlängts med en nio meter lång tillbyggnad, och denna tillbyggnad inrymde en nio meter lång och åtta meter bred teaterscen. Salen rymde 250 sittplatser, och under scenen hade placerats ett acetylengasverk, som skulle mata ett 40-tal lampor. Klubbrum — »Röda rummet» — kapprum, biljettkontor och kök hörde också till, och alltihop hade kostat knappa 10.000 Då tidningen tittade in i Thaliatemplet, återstod egentligen bara ridå, kulisser och övrig teaterattiralj, som väntades från Stockholm, »och sedan äro dessa bräder färdiga att föreställa världen».

Skonerten Ida, kapten Fredriksson, hemmahörande i Slite och på väg från Norrköping till Köpenhamn med plank, råkade en oktobernatt springa läck, det fartyget befann sig på höjden av norra Gotland. Det gick inte att hålla fartyget läns med pumparna, vattnet steg hastigt i rummet och fartyget blev omöjligt att styra. Så bröt en orkanlik storm lös, ett försök att nå nödhamn i Visby misslyckades, utanför Fridhem kastades styrmannen av storsegelbommen överbord och drunknade, och till sist törnade haveristen på en av mudderbankarna utanför Sicklings udde i Klintehamn. Fartyget blev vrak, men besättningen, kapten och fyra man, bärgades av lotsarna med fara för eget liv.
Om styrmannen — han var 23 år och hette Eriksson — berättades det, att han omkom alldeles utanför hemmet (han bodde nämligen vid Fridhem, och att tidigare hans fader och en broder drunknat på ungefär samma ställe vid skilda tillfällen.

»Envar sin egen besättning» hade tydligen skeparen A. Olsson i Visby, ägare av galeasen Laurine Marie, till paroll. Utan att ens ha en kockpojke till hjälp bedrev han fraktfart på Östersjön med sin lilla skuta, och under den nyssnämnda stormen, då han var på väg från Oskarshamn till Visby med tegellast, länsade han undan mot Klintehamn, på vars redd fartyget red ut ovädret för att sedan när det hela var över fortsätta resan till Visby. Den lika duktige som djärve skepparen var i 60-årsåldern.

Ett tredje gotländskt fartyg, som var ute i den orkanartade oktoberstormen, sjönk på resan från Trelleborg till hemorten Burgsvik. Det var jakten Josefina. Besättningen bärgades och infördes till Kronstadt.

Gotlänningen
Måndagen den 20 oktober 1952
Nr 243

Gotlandsfartygens positioner.

ONSDAGEN DEN 15 OKT.

VISBYFARTYG:
Visby rederi AB, Nils Friberg: M/s Baltica på resa Norrköping—Visby; M/s Bardia lossar i Ronehamn.

SLITEFARTYG:
Myrstensrederierna: M/f Dalhem på resa New Orleans—Houston; M/f Othem lossar i Itsmir.
Rederi Sven Mattsson: M/f Solklint ligger i Slite.
Slite Cement AB: M/s Meteor i fart Stora Vika—Södertälje.
Hederi AB Ankaret: M/f Gullö upplagd i Slite; M/s Rune på resa Sandviken—Storugns; M/f Dirken lossar i Oaxen.

BURGSVIKSFARTYG:
Rederi Victor Hansen: M/f Vale lastar i Kemi.

RONEHAMNSFARTYG:
Rederi W. Claesson: M/s Mercur på resa Enköping—Visby; M/s Fortuna II lastar i Kalmar.

Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239

Sökande

till kontrollörstjensten vid tullkammaren i Gefle är, bland andre, tullinspektoren i Burgsvik, K. P. A. v. Schantz.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 November 1876
N:r 89

Gotlandsfartygens positioner.

ONSDAGEN DEN 8 OKT.
VISBYFARTYG:
Visby rederi AB, Nils Friberg: M/s Baltica lossar i Helgenäs; M/s Bardia lossar i Holbaeck.

SLITEFARTYG:
Myrstensrederierna: M/f Dalhem på resa Jacksonville—New Orleans; M/f Othem lastar i Istanbul.
Rederi Sven Mattsson: M/f Solklint beräknas anlända Ronehamn i dag.
Slite Cement AB: M/s Meteor lastar i Stora Vika.
Rederi AB Ankaret: M/f Gullö upplagd i Slite; M/s Rune på resa Ronehamn—Slite; M/f Dirken lossar i Stockholm.

BURGSVIKSFARTYG.
Rederi Victor Hansén: M/f Vale lastar i Keni.

RONEHAMNSFARTYG:
Rederi W. Claesson: M/s Mercur ligger i Visby best. t. Stockholm; M/s Fortuna II lossar i Visby.

Gotlänningen
Onsdagen 8 oktober 1952
Nr 233

Laxfisket

pågår nu som bäst men med växlande lycka. Från Katthammarsvik och Herrvik rapporteras endast mindre fångster — de senaste dagarna har också det disiga vädret inverkat. Sysne-fiskarna har haft det litet bättre och i Burgsvik, där nu flera Blekingebåtar ligger liksom några danska båtar, har man på senaste tiden noterat relativt goda fångster.

Gotlänningen
Onsdagen 1 oktober 1952
Nr 227

Gotlandsfartygens positioner

ONSDAGEN DEN 1 OKT. VISBYFARTYG:
Visby rederi AB, Nils Friberg: M/s Baltica lossar i Visby; M/s Bardia på resa Uleåborg—Holbaeck.

SLITEFARTYG:
Myrstensrederierna: M/f Dalhem på resa Dalhousie—New Orleans; M/f Othem lastar i Piraeus.
Rederi Sven Mattsson: M/f Solklint lossar i Odense.
Slite Cement AB: M/s Meteor lastar i Stora Vika.
Rederi AB Ankaret: M/f Gullö upplagd i Slite; M/s Rune på resa Norrköping—Ronehamn; M/f Dirken lossar i Södertälje.

BURGSVIKSFARTYG:
Rederi Victor Hansén: M/f Vale lastar i Piteå.

RONEHAMNSFARTYG:
Rederi W. Claesson: M/s Mercur på resa Smöjen—Norrköping; M/s Fortuna II på resa Köping—Visby.

Gotlänningen
Onsdagen 1 oktober 1952
Nr 227

För 50 år sedan.

En dag i slutet av september 1902 kom en långväga resenär hem till Gotland.
Det var Adolf Claudelin, tidigare handlande och konsularagent i Burgsvik men under 20 år bosatt i Sydafrika, där han bl. a. deltagit i boerkriget under general Cronje. Han hade naturligtvis åtskilligt att berätta, bl. a. detta:
I de blodiga striderna vid Maggersfontein stupade 18 medlemmar av den skandinaviska kåren, bland dem anföraren, kapten Flygare, och efter honom blev Claudelin befälhavare. Under elvadagarsslaget vid Paardeberg, som slutade med att Cronje måste ge sig fången med hela sin arme, fick C. ett våldsamt slag över munnen av en engelsk soldats gevärskolv med resultat att fem tänder slogs ut. Men C. var inte sen att betala med samma mynt, ryckte geväret ur engelsmannens hand och gav honom ett slag över hjässan, så att han blev liggande avdånad. Därefter plockade han lugnt upp de utslagna tänderna. Då C. berättade denna episod, tog han upp två oxeltänder ur västfickan och lade framför sig på bordet. Både boerna och engelsmännen, bl. a. lord Roberts, beundrade skandinaverna för deras hjältemod, och boergeneralen Delarey hade yttrat, att hade han haft endast 500 skandinaver under sitt befäl så skulle han ha marscherat till Kimberley och tagit både det och Cecil Rhodes. Cronje utnyttjade också skandinaverna grundligt. Vid anfall gick de främst, och vid återtåg bildade de alltid eftertruppen och fick sålunda även då vara närmast fienden.
I över två år fick Claudelin leva i fångläger, och det var inte alltid så roligt. Nästan hela tiden låg han i tält med trägolv men utan madrass och kudde. »Det blev hårda bräder i längden», sade han, »jag fick nog av dem, och fastän det var svenska bräder, så älskade jag dem inte.» Till huvudgärd hade han en sten i, men den måste han alltid gömma när vakterna kom, ty inte ens denna »bekvämlighet» var tilllåten.

Landstinget fastställde år 1902 en stat som slöt på summa summarum 103.000 kroonr. Hälsovården kostade då 63.000 — för år 1953 begärs enbart för lasarettet 2,6 milj. kr. Utdebiteringen blev för jordbruksfastighet på landet 17 öre pr bevillningskrona och i övrigt 80 öre pr bevillningskrona. Till jordbrukets främjande anslogs 2.000 kronor, men dr J. O. Klintberg yrkade blankt avslag!
Många likheter tycks inte finnas mellan landstingen av i dag och för femtio år sedan. T. o. m. landstingsfestema har förändrats. Nu brukar de hållas redan första kvällen, då väntade man med festen, tills förhandlingarna helt avslutats, men de obligatoriska talen tycks vara ungefär desamma nu som då.

Riksdagsmannaval var det, som förut nämnts, år 1902. Efter valens slut beräknades partiställningen i Andra kammaren bli: liberala samlingspartiet 100, lantmannapartiet 95, »vildar» 35, allt ungefärligen. Man fick följaktligen räkna med en mycket växlande partigruppering, eftersom »vildarna» kunde bestämma avgörandet i varje fråga genom att lägga sina röster i den ena eller andra vågskålen.

Talrikt besökt blev stortorgdagen i Hemse, men affärerna gick ändå trögt och kreaturstillförseln var ringa. För hästar betalades 800-325 kr, för oxar 400 kr paret och för kor 80-90 kr.

Gotlänningen
Onsdagen 1 oktober 1952
Nr 227

Söndagens Matcher i Södra serien,

liksom väl också övriga fotbollsmatcher på Gotland gick under ganska svåra förhållanden. Det ihärdiga regnandet gjorde såväl bollar som planer hala och slippriga. Under sådana omständigheter ställes spelarnas teknik och balans på svåra prov. Även domarna får en svår uppgift. Alla sammanstötningar och kollisioner på grund av halkan äro inte regelstridiga och ska absolut inte beivras. Det fordras mod och sinne för proportioner att trots hemmapublikens tryck ändå hålla huvudet kallt och konsekvent följa sin egen uppfattning.

MATCHEN BURS—ALVA vanns av hemmalaget efter övertag i spel och över ett decimerat Alva-lag. Lille »Benne» råkade nämligen få en stöt på lårmuskeln i början av matchen och var sedan oförmögen att vara med. Matchen är tidigare ref. i denna tidning, varför det inte är mycket att tillägga. Tyvärr råkade domaren Knut Mattsson göra sig skyldig till en (svår) tabbe.
Det är alldeles riktigt, som fru! Gannholm skriver i sitt referat. vakten får bytas under vilket tillfälle som helst under pågående match efter meddelande av lagkaptenen till domaren. (En olycklig förväxling med insättande av reservmålvakt vid landskamper o. d. har tydligen skett.) Som en ursäkt, för den enl. fru Gannholm svaga insatsen också i övrigt, kan anföras Pit Mattsson fick hoppa in som ersättare för Larsson, När, vilken enl. uppgift från Alva SK, lär vara klubbmedlem i Burs IF och alltså inte kunde komma ifråga.
Då Larsson var närvarande och tittade på matchen, och även lagledaren i Burs. K. E. Gannholm med fru befann sig bland åskådarna, spände väl Mattsson sig aldeles för hårt inför det representativa auditoriet och kunde kanske inta göra sig själv rättvisa.
Det var verkligen synd att en så inkompetent domare skulle förstöra matchen mellan de sympatiska Burs- och Alva spelarna.
Vi hoppas emellertid att såväl Larsson som Gannholm en annan gång inte skall vara förhindrade av skäl som dagens, utan att de i gammal god form ska kunna sköta pipan.
Tilläggs bör kanske att Bins ledde med 2-0 i halvlek, varför det skedda tydligen inte fick någon rivetkan på slutresultatet. Alltid en tröt för den säkerligen mycket olycklig »domherren», vilken väl som häst idisslar alla svalda kameler från söndagen.

FÖR OMGÅNGENS andra sensation svarade Burgsvik genom att ta poäng av Hemse. Som vi tidigare nämnt är inte skillnaden mellan lagen på övre halvan så stor. Vi tro också att detta kommer \’att sporra på ett helt annat sätt än tidigare. Rone vann övertygande mot När, vilket var väntat.
Ska bli roligt se Rone mot något av de bättre lagen. De lättaste matcherna ha tydligen kommit först. I Hablingbo vann hemmalaget klart över Vamlingbo, som inte funnit melodin ännu.
Nästa omgång ser Hemse och Grötlingbo som klara favoriter mot resp. Burs och När. Hablingbo möter Rone hemma och vinner troligen, men Rone kan överraska. I derbyt Vamlingbo-Burgsvik blir det kamp som aldrig förr, genom att Burgsvik är en klass bättre och Vamlingbo en halv klass sämre än i förra serien.
Vårt tips är att Burgsvik, vinner denna gång. I södra reservlagsserien leder Hablingbo på bättre målkvot före Grötlingbo men har tre spelade matcher mot grötlingarnas två.
Son.

Gotlänningen
Fredagen 26 september 1952
Nr 223

Söndagsfotboll

Klass 1:
Slite—Vänge (T. Dahlström)
VAIK—Fardhem (I. Wallin)
Roma—Othem (K-E Pettersson)
Stenkyrka—Havdhem (B. Hammarström).

Reservlagsserien:
Slite—Vänge (A. Hjulström)
VAIK—Fardhem (S. Jupither)
Roma—Othem (B. Svensson)
Stenkyrka—Havdhem (Hammarström).

Juniorserien:
Slite—Vall (T. Dahlström)
VAIK—VIF (A. Eriksson)
Roma—Othem (K-E Pettersson)
Dalhem—Gute (H. Lorenz).

Norra serien:
IFK—VIF (S. Nilsson)
Bro—Fårösund (G. Larsson)
Lärbro—Tingstäde (J. Andreasson)
Hellvi—Gute B (B. Widen).

Centralserien:
Hörsne—Torsburg (E. Larsson)
Garda—Stånga (B. Persson)
Ljugarn—Klintehamn (G. Larsson)
Dalhem—Lye (I. Lindell).
Centrala reservlagsserien:
Garda—Stånga (B. Persson)
Dalhem—Lye (I. Lindell).

Södra serien:
Burs—Hemse (E. Hansson)
Grötlingbo—När (S. Boberg)
Hablirtgbo—Rone (G. Svennefelt)
Vamlingbo—Burgsvik (A. Augustson).

Södra reservlagsserien:
Vamlingbo—Burgsvik (Augustsson).

Gotlänningen
Fredagen 26 september 1952
Nr 223