Några smärre oordningar

i hvad angår lugnet och stillheten på våra gator under den nu förflutna helgen ha som vanligt icke uteblifvit.
Så hitkom pingstaftonen ett tjugotal arbetare från Roma, hvilka uppträdde litet bråkigt och i öfverlastadt tillstånd.
Dess bättre afreste de emellertid samma dags afton men under uppsigt af några af ordningene upprätthållare, hvilka följt och öfvervakat bråkmakarne hvar de dragit fram.
I öfrigt ha några störande uppträden icke förekommit; under helgen ha endast en 3—4 personer anhållits — för fylleri, och fingo i finkan sofva ruset af sig.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Maj 1894
N:r 74

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Med den för stöld af kläder från sin kamrat häktade arbetaren Ernst Teodor Öberg har idag ransakning hållits å länsfängelset härstädes.
Den 25 April på e. m. skulle nämligen Ö., hvilken likeom H. är anstäld vid sockerfabriken i Roma, ha gått ifrån sitt arbete, hem till det ram vid Busarfve, som Ö. och H. gemensamt bebodde, och tillegnade sig dervid H:s alla gångkläder.
Med det stulna reste han sedan till Visby hvarest han dagen derpå häktades.
Öberg, som erkände stölden under förklaring att han endast tänkt låna kläderna, är född 1874; han dömdes för första resan stöld till 3 månaders straffarbete och ett års vanfräjd.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Maj 1894
N:r 73

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
För misshandel hade pigan Emma Nordström, Sofieberg i Rute, förut instämt f. båtsmannen Oskar Engström. Något nytt häri förekom icke.
Svaranden nekade fortfarande och anhöll om slut på målet.
Detta bestreds af käranden, som ånyo begärde uppskof, som beviljades, hvadan målet åter förekommer första dagen af sjette samsamträdet.

För ärekränkning var drängen Vilhelm Carlsson, Hulte i Endre, instämd. Käranden, pigan Karolina Eriksson derstädes, yrkade ansvar å C. för det han beskylt henne för tjufnadsbrott samt öfverlemnade målet och begärde för inställese 30 kr. jämte ersättning med 8 kr. för rättegångskostnader.
Detta bestreds af svaranden, som framhöll att det var kärandens fel att åtal blifvit väckt och anhöll att bli fri från målet.
Utslag afkunnas första dagen af sjette samma trädet.
— I ett liknande mål med samma kärande yrkades ansvar å husbonden Adolt Englund i Endre, hos hvilken käranden tjenat.
Under denna sin tjenstetid hade käranden blitvit af svaranden anklagad för tjufnadsbrott, men blef frikänd i hofrätten, der han anfört besvär öfv r häradsrättens utslag.
Härefter har hon nu uttagit stämning å Englund för ärekränkning.
Svaranden kunde icke erkänna hvad som lades honom till last, föröfrigt ansåg han det nu omöjligt kunna bevisa hur käranden stulit emedan ban fått veta det först efteråt sedan han flyttat.
Och hvad betyget, som hon fått, angår, hade han funnit att enligt tjenstehjonsstadgan är husbonde skyldig utsätta i betyget om den tjenande varit oärlig. Bägge parterna öfverlemnade målet och utslag deri afkunnas första dagen af sjette sammanträdet.

För bristande redovisning af arfemedel hade f. d. skepparen L. A. Hammarström i Lärbro, god man för V:s omyndiga barn, instämt kapten J. R. Vickerman.
Svarandens ombud genpmälte att V. är engelek undersåte och endast periodvis vistas bär någon kort tid, samt att medan V:s hustra ännu lefde blef ett inbördes testamente upprättadt, som varit före vid engelsk domstol och vidtages nu åtgärder att få det gälJande enligt engelsk lag.
På grund häraf ansåg svarandeombudet att häradsrätten icke vore behörig upptaga målet, utan skall det vid engelsk domstol afgöres huruvida testamentet är giltigt. Käranden bestred att V. är engelsk undersåte, emedan han här ägde fastighet hvarpå erhållits lagfart.
Som svarandens ombud icke varit beredd på att V.:s pationalitet skulle bestridas, begärde han uppskof; målet förekommer åter andra dagen af sjette sammanträdet.

Ersättningsanspråk. Hemmansägaren Oskar Olofsson, Känungs i Hellvi, hade instämt handl. Adolf Falk, Hellvi, med yrkande om ersättning för det svaranden skulle ha låtit köra bort en häck korn från kär. åker, samt att han icke, oaktadt öfverenskommelse, fått- hälften af den potatisskörd, som svaranden inhöstat på sin åker.
Enligt uppgörelse sins emellan hade bägge parterna gjort utbyte af jord och öfverenskommit att så på hvarandras jordbit och skörda gemensamt.
För att styrka sin rätt i målet hade käranden som vittnen inkallat Maria Molin, Emma Vesterlund och Josefina Özren, af hvilka Ö, och V. en dag förl. höst bjelpt Fredrikssons dräng plocka potatis, då denne, när det var slut, yttrat: »Ja, nu ba vi plockat slut på Olssons potstie»; det blef omkring 4 tunnor, som sedan kördes hem till Falk.
Svaranden genmälde att kär, enligt uppgötelse endast skulle ha kornet och icke potatisen; dessutom hade kär. satt 1 1/2—92 tunnor i stället för en och dertill envändt större jordareal än svar. upplåtit.
Detta bestreds af käranden, som dessutom anförde att kornet hade han icke fått; svar. och hans dräng hade skurit det och sedan kört hem det till Falk.
Då denne på det bestämdaste protesterade häremot, yttrade O., på domarens fråga hur härmell förhöll sig, tvekande: Ja, de har… kanske de står kvar ännu… annars är de’ förskingradt . . .
— Af väder och vind kanske? inföll domaren.
Svar. begärde uppskof för att styrka i målet, som förekommer första dagen af sjette sammanträdet.

Ersättningsanspråk. Detta af J. Uno Pettersson, Mölnare i Fleringe, mot sjökapten. Oskar Fredriksson och hans hustru väckta mål för skada å kär. ägor af svar, husdjur förevar ånyo till behandling.
Kär:s vittnen, pigan Johanna Vessbom, Laura Lundgren och drängarne Oskar Norrman och Edv. Martin berättade att de vid olika tillfällen sett svar:s får gå in på kär:s mark, dervid skada vågra gånger åstadkommits å kär. rågåker.
Svar. genmälte att kär. ej hållit sin mark tillräckligt omhägnad, dessutom kunde P. sjelf tillse att grinden till. hans-ägor var stängd, samt att ett får, om det blir skrämdt, lätt kan hoppa öfver.
Kär. yrkade äfven ansvar å F:s hustru för det kon en gång i vittnes närvaro skulle ha sagt att P. å deras mark nedhuggit en liten tall. Båda parterna öfverlemnade målet med yrkande om ersättning för rättegångskostnader.
Utslag afkunnas på sluttinget.

För förskingring af utmätt gods var Lars Johansson, Butrefs i Norrlanda instämd.
Kronolänsman Boberg hade för en tid sedan för en skuld gjort utmätning af två hästar hos svar. värderade till 225 kr. och som derefter kvarlemnats i gäldenärens vård.
Sedermera hade emellertid svar. sålt den ena hästen värd 150 kr.
Svar. ombud bestred stämningen på den grund att svar. sålt hästen derför att hans barn genom lösöreköp blifvit ägare af densamma, ooh kunde det följaktligen icke vara förskingring svar. gjort sig skyldig till.
Målet uppsköts till sjette sammanträdets första dag, då svar. personligen skulle komma tillstädes.

Rapphöns under förbjuden tid. Detta mål, hvari hustru A. Björkander, L:a Bjers i Stenkyrka, är anklagad för att ha dels sålt, dels köpt rapphöns på förbjuden tid förekom ånyo.
Som vittnen hade allmänna åklagaren inkallat Hilda Pettersson, Arvid och Emil Vessman; den förstnämde, som tjenat hos svar. hade en dag på våren 1892 blifvit befald gå ned i källaren efter 2 rapphöns, dem svar. sedan inlindat i papper och tagit med sig till Visby. I Febr. nämda år såg samma vittne ett bref, som svar. fått från staden, hvari det taltes om pengar för höns, vidare hade en dag mellan nu nämda tider vittnet sett en rapphöna hänga på vagnen, då svar. en gång skulle resa.
Arvid V. hade under förbjuden tid sett en rapphöna i kär:s källare.
Svar. erkände genem ombud att hon en gång i jan. 1892 haft befattning med några rapphöns skjutna under förbjuden tid, icke sedan.
Målet förekominer åter andra dagen af första sammanträdet.

Det för oloflig försäljning af spritdrycker väckta åtalet mot husbonden Edv. Jacobsson, Hammars å Fårö, som uppsköts vid tredje sammanträdet på grund af att svar. uteblef, förevar ånyo.
Allmänna åklagaren, kronolänsman J. Smedberg framlemnade en skrift, i hvilken det upplystes att svar. till drängarne Bolin och K. Nyström försålt spritvaror. Betalningen togs i afdrag på deras lön, ty B. och N. innehade då tjent hos svar.
Denne bestred detta, bedjande få anföra att. Bolin visserligen fått en liter punsch, men derför hade han icke erhållit någon betalning, dessutom var vid detta tillfälle B. sjuk.
— Inte kunde väl då punschen tjena som läkemedel? frågade domaren.
Det riktiga häri medgafs af svar. som derefter vidare invände att Nyström deremot icke fått några dricksvaror.
Målet uppsköts för vidare bevisning till första sammanträdet af nästk. hösteting.

Ärekränkningsmål. Hemmansägaren K. P. Björkqvist, Ekebols i Lummelunda, hade instämt hemmansägarne Anders Magnusson och Klaes Andersson med yrkande om ansvar för ärekränkning.
Enligt stämningen skulle A. och M.12 sistl. Juni 1893, då B. tillika med ett par personer voro samlade för att afgöra en tvistefråga, kommit ut till dem; Klas A:s fader, Magnusson, gick mot B. med knuten band och öfveröste kär. med en massa glåpord såsom skojare, lushund, dj-l m. fl. andra vackra tillmälen, hvarjämte M. skulle ha sagt att B. bedragit honom på 500 kr.
Genom ombud erkände M. och förklarade sig villig återtaga de ord han yttrat i häftigheten samt att i alla afseenden anse kär. för en präktig karl.
Käranden yrkade ansvar och ersättning för kostnader i målet.
Hans yrkande om att i tidningarne utslaget skulla införas bestreds af svaranden.
Äfven Klaes Andersson erkände; målet uppsköts till 6 sammanträdets första dag.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 Maj 1894
N:r 72

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Femte vårsammanträdet 7—8 Maj. (Ordf. häradsh. Lindroth) Olofligt afvikande från tjensten. Drängen Anders Karlsson, som från och ed den 1 sistl. Nov. tagit årstjenst hos J. D. Olsson, Pilungs i Mästerby, hade redan 12 Februari öfvergifvit sin tjenst. Olsson yrkade nu att drängen måtte ådömas ansvar enligt lag samt återbära uppburna 10 kr. i städjepenningar samt 3:45, som uppburits aflönen.
Svarandeombudet hr C. E. Björkegren, bestred ntt hans hufvudman varit laga stadd hos kär., men medgaf att han vid pingstiden 1893 bekommit 10 kr. af kör. dock ej såsom städja utan såsom förskott på arbete. Kär. åter företedde orlofssedel, som erhållits af svar. samt upplyste att de äfven varit öfverens om en årlig lön af 170 kr, För att få svar. personligen hörd uppsköta målet till andra dagen af nästa sammanträde med föreläggande för svar. att vara tillstädes, vid vite af 25 kronor.

Om skadeersättning hade O. V. Alfvin, Nygårds i Etelhem instämt J. N. Rundlund, Bara i samma socken. Enligt kär. påstående hade denne den 17 Nov. 1890 af svar. för 10,000 kr. köpt ett hemman 19/48 mtl Nygårds. Vid köpets uppgörande hade båda parterna gått ikring och besett hemmanet, som nyligen undergått laga skifte. Dervid hade från åtskilliga andra hemman blifvit detta hemman tillskiftadt mindre jordlotter å hvilka befunnits mycket vacker skog, men som vid skiftet varit undantagen.
Detta undantag hade af säljaren icke uppgifvits, hvarför när after köpets uppgörande denna skog blifvit borthuggen, hemmanet sjunkit i värde med 1,500 kr. hvilket belopp ru fordrades såsom ersättning. Vid skiftesförrättningen hade omnämde ståndskog värderad till 839 kr. till hvilket belopp äfven kär. nedsatte sina anspråk.
Svar bestred alla kär. påståenden, sade sig vid köpets uppgörande lemnat alla de upplysningar han kunnat, samt för öfrigt hänvisat honom till skiftets förrättningsman, samt höll sig föröfrigt till köpebrefvet, som visade att hemmanet sålts såsom det befunnits. Utslag vid tingets slut.

Om bättre rätt till släketägt ville J. A. Lindström m. fl. från Öja och Vamlingbo, gräla med Gabriel Jacobsson, Bilds i Vamlingbo, men som kär. ej haft klart för sig hur Jacobsson borde stämmas, fingo de åtnöja sig med att betala honom 10 kr. för sin inställelse, samt börja på nytt om de så önska.

Ansvarsyrkande hade Lars Persson, Enges i Burs, å Laura Nilsson sammastädes.
Som svar. icke blifvit ordentligt delgifven stämningen uppeköts målet till andra dagen af nästa sammanträde, med föreläggande för kär. att ordentligen underrätta sin vederpart.

Tjuf och rackare hade Lars Nilsson Enges i Burs, kallat sin granne, förenämde Lars Persson, samt nedbrutit ett stycke stängsel, för hvilket fordrades 20 kr. Svar. bestred alltsammans. Med två vittnen styrktes att svar. till sin vederpart förutan förenämda skymfliga tillmälen äfven sagt denne vore en galning. Kär. fordrade 40 kr. för ärekränkning. Utslag vid tingets slut.

Olaga fotogénsupplag. Det långvariga målet emellan länsman Eneman å tjenstene vägnar å ena samt firman A. Pettersson och k:i i Oskarshamn förevar ånyo, Svar. bestredo fortfarande att han vore ägare till fotogénen. Under målets handläggning förekom ingenting nytt, utan öfverlemnades målet å ömse sidor. Utslag vid tingets slut.

Norra häradsrätten.
Följande utslag afkunnades:
För mi shandel och bruk af lifsfarligt vapen mot drängen Adolf Pettersson sistl. trettondag jul dömdes drängen Osk. Vilh. Holmqvist till 2 månaders straffarbete samt att ersätta käranden hans kostnader å länslasarettet jämte 50 kr. för sveda och värk.
— I målet mellan ogifta Maria Olivia Widdin å Smide grund i Wäte socken, kärande och drängen Ludvig Larsson, svar. angående utbek mmande af barnuppfostringshjelp, dömdes den senare att med ed i målet sig värja och i sådant afseende betyga att han ej är fader till det af kär. 5 Mars 1893 födda gossebarnet.
— I fordringsmålet mellan hemmansägaren Karl Jakobsson, Suderbys i Bro, kärande, och Mauritz Adrian Berg, Riddare i Hejnum, svarande, förpliktades den senare att emot utbekommande af skuldsedel till käranden utgifva 26 kronor samt ersätta käranden hans kostnader i målet med 32 kr.
— I målet mellan grossh. H. H. Kristensson i Göteborg kär. och sjökapten O. Högqvist, Kappelshamn, svarande, angående fordringsanspråk dömdes den senare till käran den utgifva 290 kr. samt ersätta käranden hans rättegångskostnader med 52 kr. 50 öre.
— I skiljsmessomålet mellan skräddare Adolf Nordström i Amerika och hans hustru Lovisa Kristina Jacobina Nordström född Klintberg, dömdes, enär det visat sig att hustrn N. efter mannens afresa 27 Mars 1890 15 Febr. påföljande år framfödt en okäta son, till skinad i äktenskapet makarne emellan och förklarades hustru N. hälften af sin giftorätt i makarnes bo förlustig.
— I målet mellan hemmansägaren J, P. Jacobsson, Bjers i Guldrupe, kärande, och Karl Lyberg, Gyle i Ala, svar. angående fordringsanspåk, förklarades den senare berättigad att å omtvistade beloppet 1,286 kr. njuta skäligt afdrag för hvars bestämmande saken hänskjöts till tre gode män; ägande den af parterna som blir missnöjd med gode männens belut. vid förlust af talan inom 3 månader efter dess meddelaude genom stämning till vederbörlig domstol klandra detsam ma, hvarjämte svar. förpliktades att å hvad svar. skall af omstämda beloppet gälda, erlägga 6 procent ränta från förfallodagen.
Rättegångskostnader kvitterades.
— I målet mellan hemmansägaren August Hederstedt, Austers i Tingstäde, och hälftenbrukaren Reinhold Jacobsson, Råby i Hejdeby, svar. angående fordringsanspråk, dömdes den senare till kär. utgifva 2,708 kr. 6 öre:
— I målet mellan sergeant Elof Johansson, Hellinge i Sjonhem, kärande, och hemmansägarne Oskar Björkqvist och August Pettersson, båda vid Bjerby i nämda socken svarande, angående utbekommande af lösegendom m. m., skildes svar. Pettersson från målet; i öfrigt ogillades käromålet samt förpliktades käranden, hvilken sjelf får vidkännäs rättegångskostnaderna, att ersätta Björkqvist dennes rättegångskostnader med 23 kr. samt svar. Pettersson för dennes inställelse med 20 kr., hvaremot B:s i öfrigt framstälda yrkanden om ersättning ogillades.
— I målet mellan landtbrukaren Willy von Corswant å Stafva i Barlingbo, hvilken yrkat ansvar å sin f. statsdräng Adolf F. Cesar för förskingring, ålades svar. edgång, som är utsatt att äga rum å första dagen af nästk. lagtima höstetings första sammanträde.
— I målet mellan Joh, Pettersson vid Broungs, Olof Stengård och Karl O. Högberg vid Tystebols, G. O. Thorell vid Kvie och Adolf Malmros, Medebys, alla i Stenkyrka, kärande, och nämdeman O. Löfvenberg och löjtn. Löwenberg, Lauhage i samma socken angående fordringsanspråk, förpliktades svar. Oskar Löfvenberg att till kärandena utgifva 1,477 kr. och 46 öre med afdrag af derå sedan stämningens delgifning guldna 495 kr.
De af parterna å ömse sidor framstälda yrkanden om ersät ning för rättegångskostnaderna kunde icke i någon afsevärdare mån bifallas, men Osk. L. ålades ersätta kärandena för deras kostnader med 51 kr. 50 öre.
— I målet mellan hemmansägaren J. P. Jacoksson, Bjers i Guldrupe. kär. och O.
Sjögren, Norrbys i Vänge svar. angående fördringsanspråk, förklarades svar. berätti ad att å omstämda beloppet 1,734 kr, och 50 öre njuta skäligt afdrag, för hvars bestämmande saken hänskjutes till afgörande af tre gode män.
Rättegångskostnaderna kvitterades.
— I målet mellan ångbåtskommissionären Axel Pettersson i Visby kärande och Joh.
P. Ekdahl och Frans J. Ekdahls hustru, Stora Hästnäs, svarande angående fordringsanspråk, ogillades käromålet; käranden dömdes deremot enligt 16 kap. 4, 7, 8 paragraf strafflagen för emot svarandena väckt åtal, hvilket kan ha skett af obetänksamhet, att böta 13 kronor samt utgifva rättegångskostnader.

Det af t. f. länsman A. Jacobson såsom åklagare anhängiggjorda åtalet mot hemmansägaren Oskar Kahlström, Kyrkebys i Hejnum, för olofligt tillgrepp af en bagge från P. A. Svensson, Oppuse i Bäl, förevar åter.
Nämnda bagge, som varit hvit till färgen, baft venstra hornet afslaget och venstra örat afklippt samt varit värd 12 kr., hvilket allt af kär. betygades med edgång, hade enligt vittnesberättelse af hemmansägaren Mårten Olsson, m. fl. af svarandens hustru Brita Kat. Kahlström afhemtats från den gårdsplan, dit den tillika med andra får indrifvite, och sedermera blifvit nedslagtad.
Svaranden erkände nu, men bad få anföra att det skedda uppkommit genom något misstag.
På grund häraf, och då det visat sig att nämda bagge blifvit Svensson frånhänd då den gick på bete ute å mark, yrkade åklagaren ansvar å K:s hustru för stöld af kreatur samt på K. för delaktighet deri och anhöll att de måtte förklaras skyldiga genast träda i häkte.
Svar,, som sade sig ha erkänt att baggen varit S:s, bestred alla ansvarsyrkandena under förklaring att här endast kunde ifrågakomma ersättning samt yrkade i sin tur ansvar å kär. för obefogad angifvelse för stöld, 20 kr, för hvarje inställelse och 150 kr. för skada å sitt avseende.
Efter enskild öfverläggning fann rätten icke något skäl till att förklara svar. skyldig träda i häkte.
Utslag vid sluttinget.

I konkurs försattes hemmansägaren P. Heliberg, Anvgelbos i Lärbro.

I målet mot drängen Oskar Hultqvist, i Stenstu i Stenkyrka, om ansvar för misshandel å Augusta Björkander, Medebys i Ekeby, vittnade nu samstämmigt drängen Arvid Vessman, Emil Vessman och enkan Katarina Vessman att svar. en dag i början på året gifvit kär. en örfil jämte sparkar på benen.
Trots detta nekade svar. fortfarande, ehuru, som han sade, han ingenting hade emot vittnesmålet.
På domarens tillrådan erkände han slutligen både örfilen och sparken men han hade gjort det derför att hustru B. grälat på honom.
Kär. yrkade bifall till stämningen och ersättning för kostnader; utslag faller vid sluttinget.

För djurplågeri var hemmansägaren Karl Lindvall, Fole, instämd.
Sommaren 1893 skulle svar. en längre tid ha användt en selbruten häst; erkändes; utslag på sluttinget — För samma förseelse var hemmansägaren K. Fr. Lindvall, äfven vid Fole, instämd.
Erkände likaledes och utslag faller vid sluttinget.

De sökte bara efter räfangar. För öppnande och förstörande af forntida grafvar stod bandl. A. D. Ahlberg fr. Visby tilltalad. Den 26 sistl. Mars skulle nämligen svar. varit synlig på ett graffält vid Björkome iVeskinde, der han tagit sig för att öppna och gräfva i en af grafvarne.
Domaren: Nå, hvad svarar Ni?
— Nej, jag försäkrar, der ute har jag icke varit.
— Har ni icke varit der?
Men det fins ju dem som har sett er.
A.: Jo, jag ska säga att de var så att jag gick ut åt landet.
Dom.: Nå, och så kom ni till Björkome?
— Björkome? Nej det vet jag inte hvar de är. Se, jag gick utåt skogen, ska jag säga.
Domaren: Ja, de’ veta vi ju; gick ni förbi Bingers kvarn?
— Nej, då, inte alls, jag gick in i skogen, (skratt).
Domaren otåligt: Ja, men ve ni inte kvar Ni gick och hur långt? Om Ni gick åt norr eller söder.
Ahlberg: Jag gick inte alls långt, bara in i skogen (skratt.)
Domaren: Nej stå nu inte här och sväng Er, utan säg ut genast: var Ni derute?
Ahlberg; Ja, jag ska säga att de’ var så att jag gick i Visby och nere vid hamnen träffade jag en husägare, som heter Tunberg, och han träffade en annan herre…
Domaren: När träffade han den herrn, voro Ni icke tillsammans?
— Jo, men jag kände inte den herrn.
— Sedan?
— Den herrn frågade om vi ville gå med och söka efter räfungar. (Skratt.)
— Efter räfungar?
— Jo, så var de’ och jag gick med.
— Men ni kände ju inte den der herrn?
— Ja, det vill säga, jag har nog sett honom några gånger, men si jag kommer inte ihåg hvad han heter.
— Alltså gick Ni då utåt landet?
— Ja, men hur långt det var, mins jag icke.
— Inte heller om det var åt söder eller norr?
— Neej, vi gick in i skogen (skratt) och…
— Så kom Ni till Björkome?
— Nej, det vet jag inte alls, vi träffade bara på ett räfbo under en sten, och då sa’ den jag hade med mig: Se der, ta ungarne.
Domaren: Hvem af er fick syn på dem?
— De’ fick vi begge två.
— Och då gräfde Ni upp den gamla grafven?
— Nej, det var bara ett räfbo, jag stack in handen, men fick inte tag i ungarna.
— Nå erkänner Ni?
— Nej, jag bestrider.
Målet uppskjöts för vidare bevisning till sjette sammanträdets första dag, då svar. vid vite af 25 kr. skall komma tillstädes.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 Maj 1894
N:r 71

Lömskt öfverfall.

Kristihimmelsfärdsdag på aftonen voro arbetaren Johan Gustafsson och rättaren Gustaf Vedén, Rosendal i Folingbo, på väg hem ifrån staden. Då de hunnit ett stycke ut på östra landsvägen blefve de utan ringaste anledning öfverfallna bakifrån af i Follingbo boende arbetaren Karl Rörfeldt, hvilken tilldelade Gustafsson ej minän 6 ganska allvarsamma knifhugg i hufvudet, så att G. skyndsamt måste söka läkarhjelp. Vedén erhöll äfven ett par mindre farliga hugg.
Saken är anmäld för härvarande polismyndighet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 Maj 1894
N:r 70

Från landsbygden.

Södra Gotland, 1 Maj.
Ett egendomligt foster framföddes häromdagen af en tacka tillhörig en landtbrukare vid Bonsarfve i Vamlingbo. Fostret i fråga, som före födseln var vid fullt lif, hade två hufvud och två halsar, fullt utbildade; för öfrigt var kroppen som vanligt.

Olyckshändelser å kreatur spörjas från flera platser. En fattig arbetare hade ett par små hästar hvarmed han ansade sin jordbit. Då hustrun en morgon kom ut i stallet, låg den ena, ett sto, liflös i spiltan, hvadan ägaren, som hade de samma oförsäkrade, drabbats af en för honom ganska känbar förlust.

I en kanal, ett stycke från hemmet hittade er landtbrukare, som är ifrig jagtvän, häromdagen sin längesedan saknade präktiga stöfvare. Man förmodar, att hunden af någon illasinnad person som hyst hat eller afund till djurets ägare, bragts om lifvet — och sedan kastat ut det i kanalen för att dermed få ägaren på den tro att hunden sjelf omkommit i vattnet.

Från Vamlingbo mäles att folkskolläraren derstädes hos distriktets skolinspektör anmält att han ej af kommunen erhållit tillräcklig och erforderlig (det vill säga nödig) vedbrand. Nu har inspektören begärtsocknemännens hörande öfver saken å kyrkostämma och har skoirådet för sin del, (I likhet med kyrkostämman för ut), i sin beredning af frågan, vidhållit det förut fattade beslutet att läraren skulle för egen del till nödig vedbrand erhålla 10 kastar furuved. Ärendet behandlas nästa måndag.

Fisket af strömming har slagit rätt bra ut i slutet af förra veckan, såväl på vestra som östra kusterna i det att ända till 25 valar fångats på ett garn. Priset å denna vara har här varierat från 33—25 öre pr val och är fisken af ovanligt god beskaffenhet, Apropå fisk hade en arbetare äfven tur en morgon nyligen att få ej mindre än 17 stycken ålar i ett par gamla ryssjor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Maj 1894
N:r 67

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mot Joh. Norrby och Aug. Martell, angående våldsamt uppträdande & Vedin’s ölstuga förevar åter idag.
Konstaplarne Nilsson och Jakobsson, som nu voro inkallade som vittnen, berättade samstämmigt att då de inkommo på ölstugan företrädesvis N. uppträdde våldsamt och dertill varit berusad, och efter hvad de fingo höra hade han kastat omkull bord m. m.
Norrby dömdes till 10 kr. böter, hvaremot Martell frikändes.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 April 1894
N:r 66

Från landsbygden.

Hemse, 29 April.
Det tredje djuret för i år har Petter Pettersson, Myre i Fardhem, i dagarne förlorat, i det en tjur till följd af benbrott måste nedslagtas, och hvilken till lycka för ägaren äfven lär varit försäkrad. Större förlust gjorde dock en hemmansägare vid Nickarfya som häromdagen förlorade ett oförsäkradt hästkreatur.

Södra Gotland, 29 April 1894.
Olyckshändelse. En hemmansägare från Wamlingbo utsläppte i fredags sina nötkreatur på bete. I glädjen öfver den erhållna friheten skulle de pröfva sina krafter med hvarandra genom »stångning». Denna eflöpte dock icke bättre än att det ena djuret, en ko, afbröt ryggraden och måste såsom obotlig nedslagtas. Djuret var oförsäkradt.

Strömmingsfisket med fastsättning har under veckan utfallit lönande. Vid vestra kusten utanför Wamliogbo har fångats ända till femtio valar pr man för natten, Äfven vid östra kusten, har fångsttörsöken gifvit rätt vackra resultat.

Olofligt tillgrepp. Från en bondgård vid Burgsvik, bortstals häromnatten ej mindre än åtta stycken slipsterar. Hvem den eller de nattlige gästerne varit har man ingen spaning på.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 30 April 1894
N:r 66

Inbrott

föröfvades hos handl. J. Norrby i Hemse natten till gårdagen. Tjufven eller tjufvarne beredde mig inträde genom fönstret till kontoret, hvarefter vägen togs till penningelådan i boden der omkring 35 kr. tillgrepos. Någon spaning på förbrytaren har man ej ännu funnit, men hoppas dock att han skall blifva röjd, enär han troligen svårt sårat sig af glaset, ty hans väg betecknades af blod.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 28 April 1894
N:r 65

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För öfvervåld å Nils Larsson 30 sistl. Jan. på f. m. utanför tullbuset voro arbetskarlarne Edvard Falk och J. Lindabl instämda; härför nekade de, men erkände att de varit något berusade vid sagda tillfälle, hvilket äfven lagts dem till last. Arbetsförman Törnqvist, hvilken var inkallad som vittne, omtalade emellertid att bråk icke uppkommit, emedan han, fom sett då F. och L. närmade sig Larsson, genast gick fram och afstyrde ofoget. Om det sedan efteråt kommit till slagsmål visste han icke, ej heller extra poliskonstapel Engström hvilken äfven var inkallad som vittne.
För att styrka med vidare vittnen att våld å Larsson föröfvats, begärde allm, åklag. uppskof; målet förekommer åter 7 Maj.

För vårdslös körning i förening med fylleri var drärgen Anton Vestergren inkallad.
Då emellertid V. ej var tillstädes — det upplystes att han f. n. aftjenar böter — uppsköts målet till 15 Maj.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 23 April 1894
N:r 62