Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets första sammanträde 3—4 Sept. Ordf. häradsh. Lindroth.)
Vägmålet i Burs emellan fanjunkaren Oskar Höglund m. fl. och kyrkoh. Åsberg m. fl. Käromålet ogillades, sedan det vid syneförrättning visats att kär. af de omtvistade vägarne haft sådana fördelar, att de ansågos skyldiga äfven underhålla dem. Såväl rättegångs- som synekostnader skulle gäldas af de tappande, hvilka erlade vad i målet.

Statkarlen Alfred Engström, Uggårds i Rone, gick honom ådömd värjemålsed för djurplågeri.

En mot fyra stäldes. Åklagaren, länsman Svallingsson, hade under vårtinget tilltalat handelsidkerskan Josefina Österberg från Klintehamn, för oloflig utskänkning af maltdrycker. Åkl. hade dervid inkallat fyra vittnen, hvilka hvar för sig vid skilda tillfällen at svar. köpt öl, som förtärts på stället. Det oaktadt gick nu Österberg ed på att hon icke på sätt dessa vittaen berättat sålt maltdrycker.

Våld och okvädande mot länsman. Det sedan vårtingets sista sammanträde uppskjutne målet emellan kronofogden Aug. Bokström och Jakob samt Gustaf Pettersson från Vamlingbo, förekom ånyo till behandling, Vid målets sista handläggning medgafs uppskof till detta sammanträde för att ångf. Klintehamns befälhafvare och besättning skulle som vittnen höras i målet vid rådsturätten i Visby, Vid sådant förhör hade åklagarens påståenden blifvit fullkomligt styrkta, hvarför nu svar. anhöll att iå förebringa motbevisning; för hvilken orsak fyra vittnen voro inkallade, hvilka icke hört eller sett detsamma som Klintehamns befälhafvare och besättning. Utslag vid nästa sammanträde.
Målet emellan Per Gardberg och Georg Bergman, Autsarfve i Garda, angående våld m. m. anmäldes nu återtaget af kär, likaså det af förenämda Bergman mot Gardberg anhängiggjorda mål om oljud, dervid Gardberg vid sluttinget ådömdes edgång.

Ålander—Rudebeck. I detta mål förekom ingenting nytt utan uppsköts ånyo till det tredje sammanträdet, emedan ett par vittnen från Stockholm, som voro kallade, icke kommit tillstädes.

I målet emellan Anna Katarina Alström och Olof Båtelson, Bolarfve i Levide om födoråd förekom ingenting nytt, utan öfverlemnades målet å ömse sidor. Utslag nästa sammanträde.

I barnuppfostringsmålet emellan Maria Olsson och smeden Aug. Larsson, Maldes i När, förekom heller ingen bättre bevisning.
Utslag samtidigt som förra målet.

Ersättningsyrkande. I det uppskjutna målet emellan Laura Nilsson och Lars Pettersson, Enges i Burs, om olofl. bortförande af stängselvirke vidhöll sv. satt han uppfört stängsel för kär. med samma virke, hvilket äfven styrktes af inkellade vittnen. Utslag meddelas vid tredje sammanträdet.

Tyist om kvicktionde. Kronolänsman M. E. Svallingsson fordrade såsom ombud för afl. prosten Gahnes i Hejda sterbhus, att afl. hemmansögaren Norrbys, Jufves i Väte, sterbhusdelägare, enkan Greta Norrby m. fl., måtte förklaras skyldiga utgifva hvad som för de senaste 8 åren är oguldet af kvicktionde till prosten Gahne, hvilket skulle bestå af 1/4 lam om året, smör och ved, uppgående till ett sammanlagdt belopp af 65 kr. Svar., som var närvarande genom mågen Albrekt Johansson, bestred krafvet, emedan det fans flera sterbhusdelägare efter aflidne Norrby än dem som voro stämda. Invändningen ogillades af rätten, emedan boet ej var urarfva. Efter öfverenskommelse medgaf slutl. svar, att i ett för allt (inbegripet rättegångskostnader) utgifva 55 kr., hvilken öfverenskommelse af rätten faststäldes.

För tjenstefel och våld voro af agenten K. V. F. Engström från Garda instämda t. f. länsmannen Svante Lindström, samt maskinisten K. L. Vesterlund och besättningskarlen K. Stenberg, båda anstälda å ångf. Klintehamn. Länsman Lindströms tjenstefel skulle enl. Engströms påstående ha bestått deruti att Lindström låtit föra Engström iland från ångaren 22 sistl. April, när ångt.låg i Burgsviks hamn. Besättningen hade dervid på länsmannens uppmaning kastat sig öfver Engström samt slagit honom.
Vesterlund hade, då Engström promenerat på däck, knuffat omkull honom så att han slagit näsan i blod.
Stenberg hade ej kunnat anträffa med stämning.
Svarandena bestredo kär:s påståenden såsom osanningsenliga. Som vittnen hördeg, fru Amanda Stenkvist, hvilken sett en man, af ångarensa besättning, (okänd för vittnet) tillsäga Engström aflägena sig, emedan han vore full, samt sedan knuffa till honom så att han snafvat mot en ketting, samt fallit kull och slagit näsan i blod. Hade äfven hört länsmannen bedja Engström aflägena sig, samt sedan tillsäga besättningen att bära bort hovom, hvilket äfven skett, samt när Engström ville göra sig fri, uppmana besättningen att slå till honom. Hagström var väl rifven, men ej blodig.
Alb. Stenkvist hade sett det samma som förra vittnet, visste äfven att det var Vesterlund, som slagit till Engström, Svarandena bestredo fortfarande, Länsmannen hade försökt stilla oväsendet. Uppskop till tredje sammanträdet.

Ett liknande åtal hade äfven bröderna Gustaf Pettersson från Botvide i Öja, samt Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo mot t. f. länsmannen Svante Lindström, kapten Alfred Snöbohm å ångf. Klintehamn, samt besättningekarlarne å samme ångare Bäckström, Törnkvist och den i förra målet omnämda Stenberg. Såsom ombud för kapten Snöbohm, Bäckström och Törnkvist, instälde sig hr Hjalmar Snöbom från Visby. Kär. Jakob Pettersson afstod från åtalet mot länsman Lindström. Törnkvist och Bäckström tilltalades för det de vid samma tillfälle som nämts i förra målet sparkat och slagit Jakob Pettersson, samt kapten Snöbohm för det denne uppmanat besättningen till sådant våld.
Gustaf Pettersson tilltalade t. f. länsman Lindström för det deune knuffat till honom så att han ramlat emot en magasinsvägg. Svarandena bestredo åtalet. Bäckström och Törnkvist hade blott på befälhafvarens tillsägelse hjelpt länsman Lindström att afstyra ett oväsen på bryggan. Flere vittnen voro inkallade, af bvilka skräddare Liljeros sett läns mannen knuffa till Gust Petterson så att han hukat baklänges emot en magasinsvägg. Hade äfven sett besättningen misshandla båda kärandena, men som han icke personligen kände besättningskarlarne kunde han icke bestämdt säga hvem af dem, som slagit kär.
Olof Olofssons vittnesmål ungefär lika med Liljeros’, men som han kände Bäckström och Törnkvist till utseendet kunde han säga att det var desamma som slagit kärandena.
Hugo Pettersson och Karl Bergström vittnade ungefär detsamma som första vittnet.
Målet öfverlemnades å ömse sidor. Utslag vid nästa sammanträde.

Krångel om hästbyte. Oskar Nilsson, Waldarfve i Eskelhem, yrkade genom stämning att Aug. Jacobsson, Källgårds i Atlingbo, måtte förklaras skyldig återlemna ett sto som denne olofligen uttagit ur Nilssons stall. Yrkade dessutom ansvar för detta egenmäktiga förfarande. Svar. upplyste genom ombud att bägge parterna på en torgdag i Hemse köpt hvar sitt hästkreatur. Jakobsson hade betalt sitt med 260 kronor. Vid hemresan hade vid Burge i Levide byte skett emellan parterna. Inom tvänne dagar hade Jacobsson emellertid ångrat sig, emedan det djur han i byte erhållit ej vore felfritt. Hade då för att äterbyta besökt Nilsson, hvilken äfven varit villig att återbyta. Nilsson kunde emellertid icke genast återlemna Jacobsons sto, emedan det befans längre borta på bete, Ett par dagar efteråt hade Jacobsson ånyo ditkommit, samt till Nilssons svärfader lemnat 50 kr., hvilka erhållits som afbetalning af mellangifo å bytet, hvilken mellangitt skulle vara 115 kr., samt erhållit sitt sto af svärfadren. Kär. medgaf att så tillgått, delvis som svar. uppgitvit, men hade kär. vid återbytet för 265 kronor tillbandlat sig stoet samt lemnat 50 kr. på hand. Målet uppsköts till nästa sammanträde.

För våld mot polisman hade länsman Svallingsson på angifvelse af poliskonstapeln Albert Johansson i Visby tilltalat döfstumme jernarbetaren Oskar Pettersson från Visby. Angifvaren hade vid idrottstäflingen 19 Aug. varit anstäld som ordningsman, dervid Pettersson öfverfallit honom och gifvit honom flera slag, samt då han skulle föras till militärvakten gjort våldsamt motstånd. Svar. genom sin fader nekade. Uppskof för svar. personliga »hörande» till första dagen ät fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten.
(Hösttivgets första sammanträde å Allekvia 3—5 Sept. Ordf. e. o. notarien Åman).
Målet mellan ogifta Maria Olivia Viddin, Smide grund i Väte, och drängen Ludvig Larsson i Visby angående barnuppfostringsabidrag och hvari svar. ålades edgång, förklarades som förlikt parterna emellan, hvadan det afskrefs.

Olaga fiske, Detta af hemmansägare Olof T. Påhlsson och Nils Tomasson, Kyrkebinge i Gothem, mot hemmansägare J. O. Johansson, Magnuse i Gothem, anhängiggjorda mål, förekom åter till behandling. Kärandena hade inkallat några vittnen, af hvilka ett, T. Blomberg, i skrift intygade att han varit svar., som sjelf var tillsyningsman öfver fisket, behjelplig afstänga Gothemsån genom att utlägga nät. Afståndet mellan pålarne hade varit 10—15 alnar, men då näten ej nådde botten, trodde vittnet att fisken ändå kunnat ta sig fram.
De öfriga vittnena hade äfven sett att nät varit utlagda i åns mynnig, men kunde ej yttra sig om huruvida kärandena deraf lidit någon skada.
Dessas ombud öfverlemnade målet och yr kade ansvar å svar, för olega fiske, påpekande att denne, ehuru tillsyningsman, förut varit tilltalad för samma förseelse.
Svar. genmälde att han förut erkänt att han lagt ut nät, men då han ingen fisk fått och han föröfrigt icke öfverträdt ötverenskommelsen ansåg att han kärandena icke lidit någon skada.
Urslag vid tredje sammanträdet.

För olaga utskänkniug af vin och maltdrycker, hvicket haft gräl och slagsmål till följd, stod handl. Otto Lerberg i Kappelshamn tilltalad.
Svar. nekade icke till att han haft utskänkning, men bestred att oordaingarna uppkommit deraf.
— För samma förseelse var handl. S. Sisefsky i Hangvar inkallad.
Svar., som bjudit på vin i sin bod, erkände, men förklarade att det skett af oförstånd.
I båda målen afkunnas utslag vid sluttinget.

Med yrkande om äktenskapsskilnad hade urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund instämt sin hustru Katarina Lindlöf.
Då kär. emellertid ej var tillstädes, och hade laga förfall, uppsköts målet till nästa sammanträde.

För förstörande af forntida grafvar stod arbet. Karl Aug. O. Sjölund, Visby, förut tilltalad.
Annandag påsk hade svar. varit synlig å graffältet i Veskinde i sällskap med f. handl. Ahlberg, hvilket ett par vittnen intygade och hvilka sett såväl att I. som A. gräft i graf varne.
S. nekade som förnt, under förklaring att han aldrig gräft någonting der på platsen, han hade inte haft verktyg en gång.
I målet, som öfverlemnades och i hvilket yrkades ansvar å svar. och att denne måtte åläggas iståndsätta grafvarne, faller utslag på sluttinget.
— Ett liknande mål mot bröderna Gust. A. och Joh. Larsson i Visby uppsköts till 3 sammanträdet, emedan svar. uteblefvo; vid laga ansvar skola de då inställa sig.

Målet mot hemmansägare Petter Karlsson i Sudergårda angående ansvar för öfverdådig framfart afskrefs, då svar. under uppskofstiden aflidit.

Målet mot husbonden Edvard Jakobsson, Hammars å Fårö, för oloflig försäljning af spritdrycker, förevar ånyo.
Två vittnen, drängen Alfred Bolin, hvilken haft anställning hos svar., och Karl Nyström, som kom ända Gotska Sandön tör att vittna, hördes.
B. berättade att han en dag förlidet år af svar. fått en liter punsch och en liter konjak, hvarför svar. sedermera dragit af 3 kr. 20 öre på hans lön.
Svar. bestred som förut under förklaring att till B. hade han lemnat ut omtalade varor för det att B., som var sjuk, skulle komma i svettning.
N. hade deremot icke fått något, det förnekade han alldeles, Svar., som begärde uppskof till 3 sammanträdet, ålades att då vara beredd att slutligt svara i målet.

För det han olofligt tillegnat sig en kär. Oskar Andersson, Vesterbjers i Gothem,; tillhörig lambock, samt för ärekränkning, var hemmansägaren Jakob Hellgren, Ljusarfve i samma socken instämd.
Då svar. förut bestridt kär:s påståenden, försökte denne nu med några vittnen styrka desamma.
Ett af dessa, som fått den uppfattningen att H. skulle ha beskylt kär, för att ha tagit bocken, sade sig ha hört svar. säga att kär. tagit hans bock, hvilken varit märkt och blodig.
Äfven skulle enligt ett annat vittne svar.nyttrat 28 Mars: det förundrar mig att A., en hederlig karl, tagit min bock.
Kär. yrkade bifall till stämningen och ersättning för kostnader, och faller utslag i målet, hvari svar. som förut nekade, på sluttinget.

I ärekränkningsmålet mellan Oskar Olofsson, Kännungs i Helvi och handl. Adolf Falk derstädes hördes ett par vittnen, Niklas Nyström och Petter Sundgren. N. hade i början af Sept. 1893 varit tillsamman med parterna, då träta uppkommit mellan dem, hvarvid Falk ofredat kär.
S. vittnade detsamma och hade hört att svar. kallat kär. bedragare m. m.
Kär. fordrade ersättning för ärekränkning med 100 kr., 5 kr. st. för 8 stämningar, vittneslöner m. m.
Svar., som bestred det höga ersättningsanspråket och förklarade att han förnt erkänt de ord, han låtit undfalla sig i vredesmod, begärde i sin ordning ersättning för rättegångskostnader efter den dag målet första gången var före, då sedan dess intet nytt i detsamma förekommit. Utslag på sluttinget.

»Kände dem, gjorde han inte, men han visste att de hette Anna och Augusta», förklarade ett vittne Karl Berggren, som hördes i ett mål mellan hustru Maria Andersson, Halla, och hennes man snickare Karl Andersson angående äktenskapsbrott.
Kär:s man hade nämligen en pingstafton kommit hem till vittnet och bedt honom gå med ut. Utanför B:s bostad hade de då träffat två flickor med ofvannämda pamn och med hvilka de gjort sällskap hem till A., hvars hustru den kvällen var borta.
Först fram på morgonen hade den ena flickan lemnat A., hvilken sedan flere gånger varit tillsamman med henne.
Svar., som fvr andra gången uteblef, skall vid hemtningspåföljd vara tillstädes vid 2 sammanträdet, då målet åter förekommer.

»Det var inte meningen att du skulle ha stämningen», påstod ett annat vittna, som hördes i ett klockmål mellan Jakob Jakobsson i Sjonhem och arbet, Hj. Gardell, Gammalgarn, att kär, vid ett tillfälle skulle ha yttrat till svar.
Denne hade närliger för en tid sedan köpt en klocka af J., hvarför kär ännu icke skulla ha fått betalning.
Yttrandet bestreds af kär., och liksom förut nekade svar. för skulden.
Utlåtande på 3 sammanträdet.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 September 1894
N:r 138

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld dömdes i dag artilleristen Herman Eklund att böta 30 kr.

— 15 kr. fick källm, Bershelsen plikta för försummad renhållning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 September 1894
N:r 137

Från landsbygden.

Fardhem, 28 Aug.
När man går från krogen. Igår hade några arbetare, hvilka lära sysselsättas med tillfälligt arbete å Hesselby gård i Linde, gjord ett besök å krogen vid Burge i Levide. På återvägen stego ångorna för mycket åt hufvudet, så att de i närheten af Fardhems kyrka råkade i lufven på hvarandra, dervid icke sparats på tillhyggen. En af ynglingarna, som enligt egen uppgift skulle vara från Gestrikland samt heta Lagerström fick emellertid halfdödt tillstånd stanna på valplatsen, den han af barmhertiga menniskor måste omhändertagas, samt förbindas. Hufvudet lär vara alldeles sönderslaget åtminstone till det yttre och hade ej en person funnits till hands, som haft vana att förbinda sårade, hade ovilkorligen läkare måst anlitas. Det antages såsom säkert att kronobetjeningen kommer att bedrifva sådana uppträden på allmän landsväg.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Augusti 1894
N:r 134

Starka rop,

som ljödo vida omkring, läto i måndags kväll mellan 11—12 höra sig från S:t Nikolaigatan. Vandrare, som voro ute, kände sig obehagligt berörda adde ihållande, hjertskärande ropen, och då några af denna anledning skyndade till platsen, fanno de att ropen kommo från ett mindre hus vid nämda gata alldeles intill Silfverhättan och som är bebodt af två äldre, ogifta, aktningsvärda fruntimmer.
Dessa, som voro ensamna i hela bygningen, hade lagt sig tidigt, då de senare strax efter elfva, väcktes af att någon tog på dörrlåset flere gånger och gjorde försök, ehura fruktlösa, att komma in. Det ena af fruntimren, som är sjukligt och klent, fattades härvid af en onämbar förskräckelse och under det plötsliga inflytandet deraf uppgaf hon dessa rop, som väckte närboende och troligen skrämt de närgångne på flykten.
Att ett försök till inbrott här föreligger är nästan antagligt och är det nog samma person eller samma personer, som för några nätter sedan aflade ett besök i öfverstinnan Meukows trädgård, ej långt från nämda plats, och då krossade några rutor till köket, till hvilket de sålunda beredde sig inträde; äfven de blefvo skrämda och hunno endast förse sig med litet mat; silfret, som förvarades i ett skåp, läto de eget nog ligga orördt.
Föröfrigt ha flere gånger underliga personer strukit der omkring på kvällarne, men, då de sett folk, försvunnit.
Någon spaning på de personer, som här varit framme, har man icke.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Augusti 1894
N:r 134

Ett svårare våld

begicks i söndags afton i Etelhem mot ynglingen Johan Bergvall, Bjärby derstädes, Bergvall hade goder kvällens lopp vid dansbanan varit i sällskap med skomakerilärlingen Johan Gottfrid Holm och drängen Oskar Olsson Af outredd anledning hade dessa blifvit förbittrade på Bergvall och aflägsnade sig hemåt för att hämta vapen mot honom. När Bergvall sedan begaf sig från dansbanan, passade de på och öfverföllo honom med sina knifvar. Han erhöll två hugg i ryggen och ett i pannan samt fick näsbenet sönderslaget. Bergvall inforslades till lasarettet, der han nu vårdas.
I måndags afton införpassades de båda våldsverkarne till bärvarande länsfängelse. Johan Gottfrid Holm är född i St. Sigfrids församling och Oskar Olsson i Ljungby församling af Kaimar län. Båda äro omkring 18 år gamla.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 Augusti 1894
N:r 134

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Tvist om mureriarbete Fröken Lovisa Andersson hade instämt murare Karl Jonasson, för det denne icke till hennes belåtenhet utfört en del arten å hennes nya hus utanför Söderport.
Bland annat ansåg kär. att grunder till buset var dåligt lagd, emedan dagen lyste ned i källaren, vidare var arbetet med och omkrring eldstaden i tvättstugan så slarfvigt att vid försök att elda röken trängt ut omomkring.
Kär. hade inkallat en mängd vittnen, som till en del styrkte hennes påståenden, och af hvilka några ansågo att det gingo till närmare 100 kr. att få det bristfälliga i fullgodt skick.
Svar. genmälde att han enligt öfverenskommelse fullgjort hvad han åtagit sig; hvad anginge att det lyste igenom m. m., det berodde på att rappning och putsning icke gjorts och det hade icke ingått i deras kontrakt.
Svaranden bade ock uttagit genstämning å käranden.
Denna hade nämligen uppdragit rappningen af huset utvändigt åt honom emot en öfveresskommen summa af 400 kr. Då genkär. kom ditkörande med härtör erforderligt ställningsvirke förklarade frkn A. att hon icke gått in på nämda summa för arbetets utförande och nekede honom utföra detsamma.
Genkär. sökte styrka sina påståenden med vittnen och begärde 100 kr. i ersättning för det han gått förlustig om annat arbete samt 20 kr. för inställelse. Uppskof.

Med yrkan om ersättning för resa m. m. vid förlust af plats hade ynglingen K. Hallberg, Östhammar, instämt urmakare Lundmark härstädes. Kär,, som haft anställning hos svar. i några i veckor och blitvit lofvad fri resa, hade svarat på en annons om plats hos L. och efter öfverenskommelse rest hit, men hade senare blifvit entledigad på den grund, att svar. funnit kär. icke besitta den erfarenhet i yrket, gom han fordrade.
Kär:s ombud framhöll att svar. såsom omyndig vore obehörig föra talan.
Målet uppsköts.

I målet mot tunnbindare Nyqvist med hustru, hvari dessa stodo tilltalade för våld å handl. Jönsson, frikändes svarandena, kostnaderna kvittades.

— I ett ärekränkningsmål med samme kär. dömdes torghandl. H. Jakobsson att ersätta kär. med 50 kr. och böta 25 kr. till kronan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Augusti 1894
N:r 133

Lifgardisten nr 78

vid lift skvadronen Karl Johan Andersson, född 1871 i Klinte, efterlyses såsom afviken. Han är 1,66 meter lång, har mörkt hår och ljusblå ögon.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Augusti 1894
N:r 133

Från landsbygden.

Södra Gotland, 23 Ang.
Ovanliga fosterföräldrar. En person härstädes, ägare af ett dufslag, fick isomras det infallet att till ett dufpar, som förvarades i särskild bur, inlägga ett vanligt hönsägg ir att se, huru detta förfarande skulle upptagas af de nämda fåglarne. Men dessa i stället för att, såsom man vore restad tro, förnämt draga sig tillbaka från det efter deras förhållanden otympliga tuppämnet, satte sig deremot genast in i sina husliga plikter och rufvade ägget turvis under trenne veckors tid, intill dess en vacker dag nu för kort tid sedan, en liten pipande kyckling, förvånad och nyfiken, tittade fram genom det sprängda skalet. Men dermed tyckte sig ock dutvoparet hafva uppfylt allan rättfärdighet, antagligen inseende att det blifvit grymt luradt, ty nu få kycklingens ägare sjeltva sörja för hans kosthåll och vård, till dess han känner sig stark nog att försörja sig sjelf, oberoende af både menniskor och dufvor.

Många död af en smäll. Då en person i tisdags var ute på harjagt i närheten af sjöstranden, gjorde den medföljande hunden plötsligt stånd vid en enbuske i en hage och kunde ej vare sig med lock eller pock förmås att lemna sin intagna ställning. Förvånad öfver detta hundens beteende, då den ej vore fallen för eller dresserad för rapphöns, gick jägaren fram till honom och fann då på marken tvärt öfver en liten sten ormar sammanflätade i sådan mängd att de motsvarade en arms tjocklek, hvilka så hade tjusat hunden, att den ej rörde sig ur fläcken förrän ägaren tog honom i nacken och drog bort honom en bit, då förtrollningen bröts. Derefter riktade han på några stegs afstånd ett skott i ormklungan, hvilken derefter slets i trasor sönder. Sedan räknade man ej mindre än nio hufvuden.

Regn, föregånget af några hårda åskknallar, föll härstädes i så riklig mängd, att jorden fick en ordentlig »myr».

Rå sådden, som egentligen skulle börjat, enligt gammal praxis, som i lördags, har ej kunnat verkställas i brist på fuktighet i jorden. Visserligen finnes en och annan bonde, om sått ut någon tunna, men något mere hafva de ej vågat sig till. Det lilla regn som föll i början af förra veckan var, då såningsdagen kom, allaredan uttorkadt ur jorden.

I dag syns så många, som jord och dragare hafva, beså sina åkrar med en ifver, som tydligen visar att man är ense med sig sjelf att man, fast mot sin vilja, försi kat sig några dagar.

När, 23 Aug.
Säkerheten här på vår gamia goda ö börjar bliva dålig numera och skulden härtill är den mängd tillfälliga arbetare, som så mångenstädes här hafva fått arbete, en sak hvarför de borde vara tacksamme i stället för att såsom nu väcka ondt blod bland den gotländska befolkningen.
Dessa arbetare aufalla t, o. m. utan föregående ordväxling och tilltyga de öfvertallne dervid ganska illa.
Ett bevis härpå lemnar oss följande händelse från När socken:
För ett par dagar sedan var pastor Kalströms dräng sysselsatt med något arbete i trädgården, då dit inkommo ett par riktigt äkta »Sm aulandsrallabusar» och började samspråka med drängen ifråga, dervid en af dem låtsade sig träffa on gammal bekant. Dräingen, som ej kände till heller visste sig förut hafva sammavträffat med dem, svarade helt lugnt att de voro honom fullständigt obekanta.
Detta tyckt: emellertid »busarne» icke om, hvarför en at dem gaf drängen ett så häftigt slag i ansigtet att denne föll om kull och näsan sprang i blod.
Vid ett försök att åter resa sig, flck han slag af käppar, som bofvarne medförde.
Arbetarne lära dagen efter hafva blifvit tilltalde för sitt djerfva tilltag men endast svarat med hånekratt.
Det tycks västan som det ej skulle finnas lag öfver dessa arbetare, ty från alla socknar, der de flanas, hör man nästan liknands berättelser. — Ej nuderligt då om de hos befolkningen injaga skräck och afsky.

Levide, 21 Aug.
Ett häftigt åskväder drog fram här öfver en i dag vid-elfvatiden. Vid förste urladdningen slog blixten ned i ett ladugårdshus hos arbetaren J, Norrby, och dödäde en gris utan att anställa vidare skada.
En annan del af samma stråle följde en telefonledning, som framgår öfver nämnda hus, till telefonstationerna i Levide och Hemse, der apparaterna delvis skadades och tre trådar på förra samt fyra på det senare afsletos. Åskvädret åtföljdes i socknenens norra del af en skur hagel, stora gom bönor, som smart betäckte marken till ett kvarters höjd. På somliga ställen hopades haglen i drifvor, som ännu kvarlågo vid sex tiden på kvällen.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 24 Augusti 1894
N:r 131

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
I detförutomtalade målet mot artilleristen Herman Eklund, tilltalad för våld å arbet. Nygren sistlidne midsommarafton, hördes i dag ett par inkallade vittnen, hvilka begge iakttagit E., då han springande aflägsnat sig från platsen för våldet.
Det ena vittnet hade dessutom sett kär. ligga omkull och att han hade fått ett slag i hufvudet.
För vidare bevisning uppsköts målet till 3 Sept.

För öfverdådig framfart utanför Österport en afton i sistl. Juli månad stod August Andersson tilltalad.
Tre vittnen, som hördes, intygade samstämmigt att svar. vid nämda tillfälle kommit körande i vild fart, och att af vittnena hade äfven iakttagit att svar. kört två gånger tram och tillbaka å vägen, då han funnit porten till sin gård stängd, dervid piskande vildt på hästen.
Svaranden fick böta 10 kr. för fylleri och 25 kr. för öfverdådig framfart.

För olaga utskänkning stod ogifta Johanna Vesterlund tilltalad. Söndagen 1 sistl. Juli hade svar. utanför Söderport försålt öl från ett stånd utan att dertill ha fått tillstånd.
Nekade, hvadan målet uppsköts.

Med yrkande om barnuppfostringsbidrag för ett af kär. framfödt barn och hvartil svar. skulle vara fader, hade Josefina Ekström instämt jernarbetaren Oskar Pettersson.
Denna nekade, hvarför målet uppsköts till 3 Sept., då svar. vid 10 kr. vite skall vara tillstädes.

Jag bestrider stämningen i sin helhet, för det är löjligt, förklarade handl. Jönsson i ett mot honom förut anhängiggjordt mål angående våld å kärandens, tunnbindare Nyqvists, hustru.
Våldet föröfvades 9 sistl. Juli på gården, der makarne N. bo.
Några idag hörda vittnen hade sett att J. burit hand på hustru N., han hade bland annat tagit henne om halsen och lagt omkull henne på gården m. m.
Efter våldet hade hustru N. röda strimmor å halsen.
Svar. nekade fortfarande och fordrade 25 kr. för obefogad rättegång, men fick i stället böta 10 kr. för våld.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Augusti 1894
N:r 129

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För brott mot helsovårdsstadgan stod bryggare J. Sjöberg tilltalad. Han nade under sistl. Juli månad släpt ut orenligt vatten i rännstenen utanför sin bostad.
Nekade, hvadan målet uppsköts.

För stöld af två spann tjära stod f. artilleristen numera fattighushjonet J.P. Ahlgren inför rättvisans skrank tillika med tunnbindare Jakobsson såsom delaktig i nämda förseelse.
En dag på försommaren 1893 hade A. varit sysselsatt med att tjärsmörja ett fattigvården tillhörigt hus. Dervid blef han bjuden på kaffe af hustru Amanda Johansson, för hvilken han då omtalnde att Jakobssons hustru bedt honom om tjära.
Hustru Johansson hade då varnat A.; senare hade hon likväl sett A. gå in med två spann tjära i Jakobssons vedbod, hvilka spann, när han kom ut, voro tomma.
Då hade hustru Johansson sagt:
— Det var illa gjordt.
Ahlgren, som är född 1856 i Follingbo ock förut varit straffad för fyra resor stöld, bestred vittnesmålet.
Bägge de tilltalade blefvo emellertid på grund af bristande bevisning frikände.

Frikänd blef äfvenledes i dag enkan Hallgren i det mot henne för oloflig försäljning af maltdrycker anhängiggjorda målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 13 Augusti 1894
N:r 125