Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Våldet i Lau.

Med härför häktade kanalarbetare Otto Johan Nilsson har idag ransakning hållits.
N., som är tödd 13 Aug. 1871 i Blekinge, kom hit i våras och har arbetat i Lau vid myrutdikningen sedan 2 sistlidne Maj. Söndagen 16 Sept hade han varit i sällskap med några andra kanalarbetare, Blom och den för närvarande efterlyste Bingdal.
De hade då på vägen från kyrkan mött Oskar Danielson, som är hemma i Fie i Lau, och hvilken var i sällskap med några kamrater och några fruntimmer, som alla i dag voro inkallade för att höras angående våldet.
Emellertid hade Nilsson hastigt vändt sig om och på gifven anledning sport Danielsson:
— Hvad är det fråga om?
Detta var vid tiotiden på aftonen.
Sedermera hade D., han kunde ej bestämdt säga af hvem, erhållit ett par slag i hufvudet, hvaraf stort blodflöde uppkommit och som hade till följd att han miste sansen.
Då han kom sig för, var endast Blom — de andra två hade sprungit sin väg — kvar, och i honom tog han fatt och frågade hvarför han blifvit slagen.
Blom hade då förklarat att han för sin del ej gitvit. D. något slag; beklagade dessutom det skedda under det han tyckte att det var synd om D.
Danielsson, som kände sig mycket matt, måste af denna anledning uppge tanken på resa till sitt hem, utan stannade han till andra dagen på Båtels gård i hvars närhet våldet ägde rum, och fick han sedan vård af dr Nyberg i Hemse, som till i dag utfärdat läkareintyg. Det innehöll att D. fått några djupa, rätt svåra sår vid bägge öronen, hvarat han lidit stor blodförlust, men något men för framtiden behöfde han ej befara.
Kär., sjelf tillstädes, vitsordade riktigheten af sin till länsman Eneman vid polisförhör förut afgifna berättelse och tillade, på domarens fråga, att våldet skett utan föregående ordväxling.
De inkallade vittnena berättade i hufvudsak detsamma.
Käppen som observerats vid tillfället i svar:s hand och hvilken gått tvärs af vid slaget, företeddes af allmänne åklagaren och befans vara 2 e. m. tjock.
Nilsson erkände så tillvida att kär. först skulle ha yttrat att han, Nilsson, skulle få smörj o. s. v. och dervid gnuggat händerna.
Erkände äfven att han användt den företedda käppen och att han strax efter slaget aflägsnat sig och rest från platsen.
Hade dessutom sett äfven Ringdahl gifva D. flere slag.
Målet uppsköts.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 September 1894
N:r 148

Publicerat

För å allmän väg

i Etelhem med lifsfarligt vapen föröfvad uppsåtlig misshandel; deraf lindrig sjukdom följt, ha af södra häradsrätten dömts, drängen Karl O. Olsson till straffarbete i 4 månader och skomakaren J. G. Holm för delaktighet deri till straffarbete i 2 månader.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 September 1894
N:r 148

Publicerat

Den i förra numret

såsom delaktig i våldsamheterna i Lau omnämde, efterspanade arbet. Johan Ludvig Karlsson-Ringdahl, från Ryssby i Kalmar län, efterlyses nu, sedan han afvikit från förstnämda plats.
Han är någet öfver medellängd, spenslig, blek och utan skägg samt 24 år gammal. Var vid afvikandet iklädd en blå eller randig kavajkostym och hade ena handen ombunden.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 September 1894
N:r 147

Publicerat

Om osäkerheten

i Lau och När under der pågående afdikningsarbeten har mycket talats på de senaste veckorna. Man har nu lyckats få åtminstone en af de värsta orostiftarne fast.
I söndags natt ägde öfvervåld rum å arb. Oskar Danielsson, Kvie i Lau, som af tre andra arbetare öfverfölls å allmän väg och med käppar slogs sanslös samt tillfogades flere hål i hufvudet och ett under högra tinningen.
Länsman E. Enemnn har för detta våld häktat arb. Otto Nilsson, 23 år gammal, född och skrifven i Ångerums församling
Blekinge. Två andra i våldet delta gande, Blom och Ringdahl, småländingar, efterspanas.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 September 1894
N:r 146

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Uppskjutet blef ånyo det: mot Jakob Sjöberg rör brott mot helsovårdsstadgan anhängiggjorda målet, då några vittnen, som i dag hördes, ej hade några nämvärda upplysningar att lemna.
Det förekommer åter 1 Okt.

Bestred gjorde fortfarande genom ombud döfstumme jernarbetare Oskar Pettersson i det mot honom af ogifta Josefina Ekström väckta åtalet angående barnuppfostringsbidrag.

Målet mot husägare Eagqvist angående förargelseväckande beteende m. m. uppsköts till 24 Sept.
Nämda svar, begärde uppskof för motbevisning, då åklagaren i dag med några vittnen styrkte åtalet.

För uraktlåtenket att betala hundskatt dömdes slagtare J. Andersson att betala dubbel hundskatt med 10 kr. och böta 5 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 September 1894
N:r 145

Publicerat

Ofog i paviljongen.

Ett par gånger i sommar ha, såsom vi omtalat, paviljongen våldgästats af några halfdruckna bråkiga individer, hvilka roat sig med att ställa till oväsen och en gång öfverfallit gäster, då de lemnade restauranten.
I lördags afton strax före kl. 10 uppenbarade sig samma personer ånyo derstädes, begärande att få toddy. Då de emellertid voro något rusiga, vägrade upppasserskan att servera dem, hvarpå de gingo sin väg. Men då de efter en kort stund återkommo och förnyade sin anhållan, och flickan var rädd att de skulle blifva oregerliga, om hon längre nekade, fingo de tillsägelse att gå utpå verandan der de skulle få hvad de begärt.
Men utkomna på södra balkongen, började de utan vidare att kasta ned derifrån allt hvad bord och stolar der fans. Uppasserskan, som hörde bullret, skyndade ut och sökta afhålla dem från ofoget, men först då hon hotade att sända efter källarmästaren, som befann sig å stads hotellet, togo de till flykten, dervid de ytterligare sönderslogo en ruta i verandadörren.
Sedermera lägrade de sig i buskarna och bombarderade med sten en förbipasserande.
Ofoget är anmäldt för stadsfiskalen, som nog ej lär släppa bråkmakarne så lätt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 September 1894
N:r 145

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Sorgligt slut på dansnöje, Ransakning har idag hållits med för våldet i Etelhem 26 sistl. Augusti häktade drängen Karl O. Olsson och skomakeriarbetare Joh. Gotifried Holm.
Vid nämda tillfälle, en söndag, hade 19-årige Job. Arvid Bergvall, son till hemmansägare Bergvall i Etelhem, kommit ned till dansbanan, der dansen då tråddes med lif och lust.
Bland andra som der infunnit sig voro ofvannämnda Olsson och Holm, Hur det nu kom sig, råkade dessa i osämja med Bergvall och några dennes kamrater som sedan urartade till det svåra våldet, hvarför B. fick intagas å lasarettet, derifrån han utskrets 7 Sept.
Enligt B:s berättelse skulle han med ett par kamrater å landsvägen strax efter det de aflägsnat sig från dansbanan — kl. var då mellan 9 och 1/2 10 på aftonen — ha mött Olsson och Holm, då O. gått fram till B., som bar O:s broders dragspel, tagit honom i hand och tackat honom för det besvär han och de andra haft, Hvarför? frågade B.
Strax derpå skulle Holm rusat på B. och gifvit honom ett slag med något hårdt förremål inveckladt i en näsduk. När de derpå rullade om på marken fick B. ännu ett slag i pannan så blod flöt; det förra slaget skulle ha krossat näsbenet på honom. Af Olsson hade han sedan fått två hugg af en knif i ryggen, då han blef medvetslös.
Af Olsson och Holm, båda födda 1876 i Kalmar län. berättade den förstnämd,e att han och H. varit nere på dansbanan, då de kommit ihop med B. Denne skulle der nämligen ha fått en örfil, han visste ej af hvem, men antagit att det varit af O. eller H.
Olsson hade dock sett att den som gaf densamma var en dräng vid namn Teodor Larsson.
B. tog emellertid då H. under hakan och yttrade: »Se till att du passar dig», Och sedan skulle han knuffat några på de två anklagade.
Dessa, som blefvo uppretade, hade då af: lägsnat sig först, hvarid O. gick hem efter en knif, något hvarifrån H. afrådde honom utan att vinna gehör.
Innan de gingo från dansbanan, hade de sett att B. och hans kamrater bytt mössor; då O. och H. senare träffade dem på landsvägen, voro de beväpnade med käppar. Bergvall skulle först ha öfverfallit Olsson.
På tillfrågan bvarför O. hade försett sig med knif och dermed svårt sårat B. svarade han att han var så arg, så han viste icke hvad han gjorde.
Holms berättelse öfverensstämde med O:s och han tillade, att då han såg de andra kompå vägen hade han tagit upp en sten af ett hönsäggs storlek och lagt in i sin näsduk för att vara beredd.
Målet öfverlemnades; utslag i afton.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 September 1894
N:r 144

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Brott mot tullstadgan. Härtör stod tilltalad skeppare O. Jakobsson, hvilken, förande jakten Svalan, skulle tre särskilda gånger — som af åklagaren, tullkontrollär Hvenmark, påpekades — ha afseglat från platser kring Burgavik med gotländsk slipsten utan att ha uttagit vederbörliga förpassningar.
Svar. erkände, men anförde, att väderleksförhållandena ett par gånger varit orsak till att han icke, som han tänkt, kunnat gå in till Burgsvik, något som han försökte styrka med ä skrittligt intyg al en besättningskarl å Svalan.
— För samma förseelse stod skeppare K. Larsson inkallad. Erkände, men bad då anföra att då han kom ned på tullexpeditionen i Burgsvik var den stängd; sedan hade han, då han strax afseglat, skickat sin far, men glömt gifva honom de nödiga papperen.
Jakobsson dömdes till 60 kr. böter och Larsson till 20 kr.
Hvad några plakstumpar kunna åstadkomma. En dag i somras lågo såsom vi omtalat, någa plankor nere i pråmhamnen, hvilket föranledde hamnmästaren tillsäga att de skulle bortföras.
Bräderna, som voro bergningsgods och af tullkammaren försälts till en person för 9 kr., kommo emellertid sedan i händerna på okynniga pojkar, hvilka å desamma företogo en lustsegling, . som slutade med att de kommo i sjönöd och måste bergas af båt från land.
Så var allt godt och väl. Men plankorna drefvo till sjös och kunde sedermera icke anträffas.
Köparen ville naturligtvis under sådana förhållanden ba jgen sina penningar oeh vände sig till tullkammaren, som ock ersatte honom.
Till följd häraf slutade det med stämnivg, och inför rådhusrätten idag yrkade tullkammaren ersättning och ansvar å hamnmästare Wessman och målemännen för de Iustseglande pojkarne, maskinisten Johansson och fiskare Nygren.
Hamnmästare Vessman vidhöll, hvad han sagt förut, att i pråmhamnen fingo bräderna icke ligga och skräpa, och fiskare N. bad få anföra att det var icke hans pojkar, som fört plankorna till sjös, utan hade det varit några andra.
Efter enskild ötverläggning förklarade rätten att åtalet icke kunde till någon åtgärd föranleda.

I målet mellan Karl Hallberg, Östhammar och urmakare Lundmark härstädes angående ersättning för förlust af plats hördes ett vittne på kärandesidan, som sade sig veta det svar.
skulle ha sagt till H.: »Jag har en nyhet att omtala, H. får nu sluta, ty jag har skaffat mig en annan arbetare».
Svar:s ombud begärde uppskof för att styrka det kär, tre dagar efter det han antagit platsen skulle ha yttrat att han ville sluta, emedan han skulle resa hem till sina föräldrar.
Målet förekommer åter 24 Sept.

Såsom förmyndare för aflidne slagtare Odins barn ålades stadsfiskal Sixten Jonzon att till enkan Maria Odin utgifva 11,329 kr. och betala rättegångskostnaderna.

Frikänd blef idag Johanna Vesterlund i ett mot henne förut väckt mål för oloflig försäljning af maltdrycker.

— I målet mellan makarne Blomqvist angående äktenskapsskilnad kunde käromålet icke bifallas.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 September 1894
N:r 141

Publicerat

Ett öfvervåld,

hvilket dess bättre ej antages få så svåra följder, som det till en början syntes, ägde i går e. m. rum å jernvägsstationen härstädes vid tågets afgång.
Derute befunno sig muraren Teodor Johansson och ett par andra söndagsfirande, hvilka tagit sig allt för mycket till bästa och uppträdde på ett tämligen krångligt sätt, så att de väckte ömkan och löje hos öfriga tillstädesvarande.
Häröfver blet Teodor Johansson ursinnig, upptog stenar och begynte bombardera de närstående. Flere lyckades undvika de slungade projektilerna, men en af dem träffade i hufvudet skolynglingen Elias Enequist, son till kyrkoherde Enequist i Roma, och det så svårt, att ynglingen afsvimnade.
Han fördes till sitt hem och läkares tillkallades. Efter det våldsamma slaget var han till en början icke fullt redig så att man befarade, att slaget affekterat hjernan svårare. Men lyckligtvis är Enequist i dag mycket bättre, så att man hoppas, det vidare följder skola uteblifva.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 September 1894
N:r 141

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Forts)
Förskingring af utmätt gods. Som förut är kändt, hade länsman Boberg 3 sistl. April gjort utmätning af två hästar hos Lars Johansson, Butreifs i Norrlanda, hvilka sedermera af åklag, försålts på exkutiv auktion, dervid biträdd af fjerdingsman Nydal. Kyrkoherde Tilén i Gothem hade inropat en för 95 kr.
Emellertid hade svar., som haft hästarne hos sig, låtit afyttra en af dem, och då han härför tillhållits, förklarade han att han visste hvad han gjorde, ty hästarne voro barnens och han var deras förmyndare. En handling härom bestreds af kär. i våras såsom icke lagligen tillkommen.
Nu hade han inkallat några vittnen, af hvilka ett intygade att det var 21 April, således några veckor efter utmätningen, som svar, sålt omtalade häst, Fjerdingseman Nydal upplyste att han satt märken under hästarnas hofvar och han visste att en af dem var såld.
Den hade köpts af en vid namn Högberg för 290 kr., som dock icke betalats kontant, emedan J. stod i skuld till honom. Till Högberg hade sedermera kyrkoherde T. kommit och ville ha hästen, då han hade länsman B:s tillåtelse.
Svar. vidhöll som förut att hästen var barnens och anhöll om målets hvilande till dess ett af honom mot kär. m, fl. väckt åtal kommit före. Efter enskild öfverläggning kunde rätten icke bifalla svar:s begärav, utan förklarade att målet, i hvilket åklagaren ansåg att det till fullo styrkts att hästen blifvit »förskingrud» hvarför han yrkade ansvar, skulle åter förekomma på 3 sammanträdet till hvilket svar. ålades inkomma med slutligt svaromål.
— Genstämning hade af svar, Lars Johansson uttagits å kyrkoherde Tilén, länsman Boberg, fjerdingsman Nydal m. fl. med yrkande om ansvar för bortförandet af kreatur. Genkär, framhöll, att de af honom åtalade »mot bättre vetande» frånhändt hans barn deras egendom, påpekande dermed att de hade vetat att hästen var barnens. Sitt påstående härom sökte han vidare styrka genom ett gålvobref af 11 Sept. 1893.
Kyrkoherde Tilén och fjerdingsman Nydal anhöllo få bli skilda från målet, den förra i en inlemnad skritt, derför att han inropat omtvistade häst på auktion.
Kär, bestred detta, men efter enskild öfverläggning fann häradsrätten skäligt bifella deras begäran. Uppskof i målet till 2 sammanträdet.

Afträde af lägenheter. Målet mellan B. O. Rudebeck i Stockholm och landtbrukare Olof Cedergren, Malma i Hellvi, förevar åter.
I fråga om eganderätten till Kylley ekeppshamn afstod kär., hvilken företräddes genom ett ombud, men vidböll att de två förut omtalade kalkugnarne hörande till Kylley kalkbruk vore hans, och förevisade en karte, på hvilken han försökte utpska den mark, hvarå de voro belägna.
Äfven svar:s ombud företedde en karta och sökte göra klart att den mark, på hvilken ugnarne lågo, tillhörde svar. Förklarade till sist att den som kan visa sig ha rätt till ugnarne får ta dem, men utan något som helst jordområde.
Kär. yrkade bifall till stämningen; utslag faller på sluttinget.

Med yrkande om barnuppfostringsbidrag för ett af kär. framfödt barn och hvartill svar. skulle vara fader, hade ogifta Selma Karolina Stening å Fårösund instämt husbondesonen Karl Broman, Hau i Fleringe. Denne nekade, hvadan målet uppsköts till 3 sammanträdet då svar, ålades inställa sig vid 25 kr. vite.

För uraktlåtenhet af betala hundskatt stod torpare Joh. Kristoffersson vid Roma Prestgård tilltalad, Svaranden bestred stämningen.
— I liknande mål var inkallad Olof Larsson, Aumunds i Roma, som erkände.
I bägge målen företedde åklagaren kommunalstämmans beslut angående upptagande af hundskatt.
Utslag i bägge målen vid 3 sammanträdet.

Edgång för att fria sig för skadegörelse å motpartens W. v. Corswants å Stafva egendom var statdrängen A. F. Cesar ålagd, men hade funnit för godt att hålla sig borta. För företeende af bevis om att svar. icke öfverklagat edgångsutslaget uppsköts målet till 2 sammanträdet.

För djurplågeri stod inspektoren Gotfried Sundén å Rosendal tilltalad.
Enligt stämningen skulle svar. 5 sistl. Juli ha kommit körande till Roma sockerfabrik med en vagn förspänd med två hästar, af hvilka den ena skulle haft ett 2 tum svårt sår vid gjordstaden, hvaraf den tycktes ha lidit svåra smärtor.
Svar, bestred detta under förklaring att hästen haft en kula af ungefär en valnöts storlek, hvari svar, stuckit hål med sin knif. Såret var då endast en knapp half tum, och hade svar. funnit att hästen icke lidit några smärtor, ty då skulle han icke ba användt densamma.
Och hvad betröffade att han piskat på hästarne, det förnekade han alldeles.
Uppskof till 3 sammanträdet.

Som hemfridsbrott förklarade häradsrätten ett af länsman Boberg mot kanalarbetare K. F. Lagerström väckt mål, deri svar, stod tilltalad för att 30 sistl. Juni ha å Rovalds gård föröfvat våldsskjutning med dynamit, så att fönsterrutorna derstädes sprungit. Ny stämning skulle med anledning häraf uttagas å svar., hvilken föröfrigt uteblef.

Såsom deltagare I ett slagsmål vid Barlingbo sistlidne påskdag, hvarvid en af de öfverfallne, arbet. Ekstrand, fick sitt ena ben afslaget, stodo drängarne Oskar Eriksson och O. Pettersson, båda från Barlingbo, tilltalade, men nekade för att ha tagit någon verksam del deri.
Några vittnen, som hördes, kunde icke lemna upplysningar i sak, hvadan målet uppsköts till 3 sammanträdet, då svar. vid laga ansvar skola vara tillstädes.

I rapphönsmålet mot Augusta Björkander, Lilla Bjers i Stenkyrka, och hvari hon yrkade på frikännande, förekom intet nytt; utslag på sluttinget.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 September 1894
N:r 139

Om Oss Drivs med WordPress