Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
En egen otur att jämt och ständigt stöta ihop med »obekant» folk tycks ännu förfölja f. smidesarbetare Fr. Rudolf Öhman.
För några dagar sedan ånyo häktad och införpassad till länsfängelset, blet han igår derstädes för fjerde gången under detta år tagen i förhör. Denna gång var han misgstänkt för försök till stöld af några af en resande nere vid hamnen kvarglömda reseffekter, en kista och en säck innehållande diverse klädespersedlar m.m., alltsammans värderadt till 83 kr. 45 öre.
Af förhöret framgick att en tjenstflicka H. Desideria Danielsson, eom har sitt hem i Enge i Barlingbo, för en tid sedan vid resa härifrån till fastlandet, der hon skulle söka sig plate, glömt medtaga sina saker, hvilka, då man icke visste hvem de tillhörde, instäldes i förvar i en af kolbodarne nere vid hamnen och hvilket kolförman Engström ombestyrde. Af någon anledning blefvo de emellertid på aftonen 15 dennes stälda utanför; Engström liksom en annan kolarbetare, Rörfelt, lemnade likväl under kolkörning mellan en at gotlandsbåtarne och kolbodarne sakerna icke ur sigte, utan fortforo att ha ett vaksamt öga till dem.
Vid 7-tiden, då bägge inne i kolboden voro sysselsatta med att fylla kärran med kol, glömde de för ett ögonblick titta ut — och vips voro sakerna borta. Rörfeldt, som först gjorde upptäckten, tyckta sig samtidigt märka att en skugga skymtade förbi, hvarvid han ögonblickligen fick klart för sig att det icke kunde vara någon annan än denna förbiskymtande figur som tagit såväl kista som säck såsom god pris. Engström gaf sig genast ut på spaning bortåt Korsgatan, der han fick se en figur stå med en kista på ryggen, hvilande sig mot ect plank. Han gick fram och såg genast att det var Öhman han sålunda kommit öfver på bar gerning.
Ö., hvilken genast tann sig i situationen, förklarade lugnt att han blifvit ombedd af ett obekant fruntimmer att bära hennes saker, som skulle finnag vid en af kolbodarne, till Österport.
— Nå, hvar är det fruntimret? återtog E.
— Hon kommer snart; jag väntar på henne, hon skulle bara gå och växla en femma.
Då Engström icke hade tid att invänta den »obekanta» och just icke satte mycken tro till Ö:s uppgifter, tillsade han denne genast att följa honom åter till boden med sakerna, för hvilka, då de voro lemnade i hans vård, han ville vara säker.
Vid det samtal, som härvid uppstod mellan dem, sade Ö. bland annat att han blifvit tilltalad af omnämda »obekanta» fruntimmer, som skulle hatt en artillerist i sällskap, egendomligt nog denna tid på året klädd i hvita byxor. Hon hade frågat Ö. hvar det fans något stadsbud, hvarpå han svarat att det visste han inte. Men var det något att bära, kunde han etå till tjenst.
Så hade det gått till och Ö. hade i början haft hjelp af en »obekant» pojke, hvarken mörk eller ljus, som han inte trodde sig ha sett förr och som enligt hvad han kunde erinra sig gick under benämningen »Smålandsjohan», Denne hade sedermera lemnat honom, emedan Ö. under färden började få klart för sig »att han nog skulle få hjelp af artilleristen».
Både denne och fruntimret hade ändock försvunnit.
Nere vid kolboden ändrade Ö. sina uppgifter: då hade bland annat fruntimret gått in till fru Berger för att »växla en tia».
I vittnens närvaro tillsade nu Engström Öhman att gå och ta reda på fruntimret, eljest blefve han fast. Han gick också men kom icke tillbaka.
Såväl kistan, från hvilket låset var borta, som säcken sattes åter in i förvar i kolboden.
En half timme före stölden skulle E. varit ombord på skon. Karl Johan, der han bedt att få låna en »märlspik», som han också erhållit.
Tillfrågad om bortbärningen af sakerna vidhöll Ö. hvad han förut uppgifvit för Engström. Han tillade nu äfven att han se’n träffat fruntimret, hvilket, då han omtalat att ban tagit »galna» saker, skulle ha sagt att det var en liten ljusblå kista och en säck, och dessa saker skulle han då burit till Österport, der han stält in dem till höger i en port, hvarför han skulle fått en krona, Han hade då sett att fruntimret med sakerna åkte i väg utåt landet.
Ätt ban brutit ifrån låset å kistan och tagit något derur eller föröfrigt haft för afeigt att stjäla, det bestred han.
Hvad anginge märlspiken bekände han att han varit ombord å »Karl Johan, dertill förmådd af en — tyvärr äfven bär — »obekant» pojke, som önskat sig nämda spik. Ledsamt nog var denne, då Ö. kom i land, borta; föröfrigt hände samtidigt Ö. den olyckan att han på kajen svafvade öfver en trons och så råkade tappa märlspiken — i sjön.
Engström och Rörfelt vidhöllo i sina vittnesbearättelser, hvad de förut uppgifvit. Ett par andra vittnen hördes äfven; de hade dock intet af vigt att omtala.
Morgonen dagen derpå hade Ö. kommit ned till Bagström och bedt om förlåtelse; då var emellertid saken redan anmäld,
För närmare utredning uppsköts målet till 29 dennes.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 November 1894
N:r 183

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld mot skolynglingen Eneqvist, föröfvadt i sistl. September månad, stod murare Teodor Johansson i dag tilltalad, Svar. erkände, men förklarade att han icke fått gå i fred utan attackerats af sin motpart m. fl. i hans sällskap.
Åklagaren yrkade ansvar å Johansson och ersättning för sveda och värk med 10 kr.
Svar, dömdes till 60 kr. böter och att ersätta kär. med 10 kr.

I målet mellan ogifta Emma Lundgren och artilleristan Persson angående barnuppfostringabidrag hördes i dag ett par vittnen på kärandesidan.
Ett af dessa hade i Mars månad detta år varit med ett bref för kär:s räkning till svar., hvilken då på tillfrågan sagt att han tyckte det var synd om kär.; samtidigt skulle han erkänt sig skyldig till fadersskapet. Ett annat bade en gång förliden sommar sett svar, komma hem till kär. kl. 10 på aftonen. Då svar. fortfarande bestred fadereskapet, yrkade kär. att han skulle åläggas edgång.
Rätten ålade svar. att med edgång, som utsattes till 21 Januari 1895, fria sig i målet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 November 1894
N:r 181

Ett uppträde,

der blod flöt, ägde i lördags e. m. vid 5-tiden rum vid Roma station. Under stor folksamling derstädes, hufvudsakligen af främmande arbetare, blef en båtsman Hallström af en småländing tilldelad ett hugg med knif i ryggen och ett under ena ögat samt dessutom bra »randad» med en blydagg. Det lär ha varit något gammalt mellanhafvande, som på detta sätt gjordes upp.
Detta har meddelats oss af en fullt trovärdig person, hvilken vid tiden för uppträdet befann sig på det norrgående tåget vid Roma station. Vid efterbörande å ort och ställe visste man emellertid rakt ingenting om hela saken, vare sig den knifhuggnes tillstånd eller våldsverkaren. Den enda upplysningen som kunnat erhållas är att »det sports, att en person fått litet stryk».

Gotlands Allehanda
Måndagen den 19 November 1894
N:r 181

Rättegångs- och Polissaker.

För lösdrifveri häktades i förgår Johan Fredrik Rosenlund, hvilken idag dömts till 2 års tvångsarbete.
R. är född i Visby 1843 och frigafe i Januari i år efter aftjenade 3 år för tvångsarbete.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 9 November 1894
N:r 175

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Edgång gick i dag hemmansägare Hans Niklas Johansson från Tings i ett mot honom förut väckt åtal för förnekande af namnteckning å växel.

För utbekommande af barnuppfostringsbidrag hade ogifta Emma Lundgren förut instämt förre artilleristen Johan Persson, Till idag hade hon inkallat ett vittne för att styrka sitt käromål, då svar. nekat för faderskapet. Vittnet hade dock intet af vigt att meddela, hvarför målet uppsköts för vidare bevisning till 19 Nov.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 5 November 1894
N:r 173

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Hösttingets 3 sammanträde vid Allekvia 29—80 Okt. Ordf, häradsh. Dömle.) Följande utslag afkunnades:
— Olaga fiske. I detta mål mellan hemmansägarne O. T. Paulsson och Nils Thomasson, Kyrkebinge i Gothem, kärande, och hemmansägare J. O. Johansson, svar., kunde den senare icke till ansvar fällas; rättegångskostnader kvittades.
— På ansökan aff. landtbrukare P. M. Hellbergs, Angelbos i Lärbro, hustru dömdes till boskilnad makarne emellan.
— Till 15 kr. böter dömdes f. statdrängen A. F. Cesar i mot honom af godsägsre W. v. Covrewant å Stafva väckt åtal för förskingring samt att ersätta kär. rakernas värde och rättegångskostn. med 60 kr.
— För äktenskapsbrott hade hustru Maria Andersson, Halla ångsåg, instämt sin man arb, Karl Andersson å Isome i Väte, hvilken dömdes till 75 kr. böter samt att ersätta kär, hennes kostnader med 48 kr.
— I ärekänkningsmål mellan arb. Aug. Pettersson, Källunge, och hemmansägare Petter Olsson, Lilla Bäl i Bäl, dömdes den senare till 20 kr. böter och ersätta kär, kostnader i målet med 15 kr.
— För fylleri dömdes husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, till 10 kr. böter.
— I målet mot handl. F. O. Hellman angående ansvar för olaga handel frikändes denne från allt ansvar.

Förklaradt hvilande på framtida anmälan blef ett mot arbetarne Amandus och Joh. Gottfrid Larsson förut väckt åtal för skändande af forntida grafvar, emedan bägge svarandena uteblefvo; den ene Gottfrid hade dock laga förfall: han ådömdea i somras 1 år och 6 månaders tvångsarbete för lösdrifveri, som han nu håller på att aftjena.

Vittna mot sig sjelf, till sitt eget fällande, kunde man säga, att husbonden Edv. Jacobsson å Fårö bjöd till att göra. I ett mot honom förut väckt mål angående oloflig försäljning af spritdrycker företedde han, då det nu åter förekom, en skrift, undertecknad af drängen Nyström och hvilken deri sade sig sålt sin klocka för att kunna betala svar. för spritvarors bekommande.
— Domaren:
— Men detta är ju ett fällande bevis mot er sjelt, ni kommer med?
Har ni inte sett det?
— Naaj, se det är ett papper till der, som hör till, som ska läsas.
Det var en längre bilaga, som blandannat innehöll att Jacobsson skulle förnekat att ha tagit mot pengar för sprit.
Åklagaren försökte äfven denna gång med ett par vittnen styrka sin angifvelse. Dessa kunde nog omtala att de en gång i tiden köpt varor af svar. och fått dem fylda på flaska hvarför de betalt 1:80. Men dagen mindes de icke; på hösten 1891 eller 1892 var det.
Svar. bestred som förut, hvadan målet uppsköts.

Vådaed aflade Lars Petter Hedman, beträffande den eldsvåda som 5 sistl, Febr. hemsökte han ladugård i Othem.

Förskingringsmålet mot hemmansägare Lars Johansson, Betreifa i Norrlanda förevar åter; något nytt deri förekom dock icke.
Utslag på slutsammanträdet.

Tvistemålet angående äganderätt till fastighet mellan Gustaf Andersson, Stora Velinge i Buttle, och dennes broder Viktor Andersson Vestringe i Etelhem, skollärare Pettersson i Buttle och hemmansägare Vedin i Etelhem förevar åter.
Tvisten gälde som vi förut nämt 11/26 Stora Velinge som både sålts och pantsatts parterna emellan, tills det, som det nu står, slutade med att Gustaf A., käranden, höll på sin rätt, att hang broder m. fl. utan rätt försålt fastigheten till skollärare Pettersson.
Denne styrkte nu liksom förut sin rätt genom ett papper, hvarå kär. tecknat sitt namn, förklarande sig dermed nöjd med köpet, något som han sedermera tydligen ångrat.
Skollärare P. (till domaren):
— Han förnekar sitt namn här å papperet.
— Hvad, förnekar ni ert namn? Det är farliga saker.
Kär.:
— Naaj, ja förnekar just inte namnet, men si det är meningen deri, som ja’ inte gillar.
— Nå, hvartör skref ni då på?
— Ja, jag förstod det inte riktigt då.
— Kan ni inte läsa skrifvet, när ni kan teckna ert namn här?
— Naaj, de kan jag inte… Jag ser inte riktigt.
Pettersson infaller:
— Jo, bevars, han kan både läsa och skrifva om han vill.
Domaren till kär.:
— Nå, hvad står ni då här och svänger er för. Ni har ju skrifvit ert namn här?
— Ja nog har ja de, men jag skref på, utan att läsa igenom papperet som P. skrifvit.
— Hvad är det för prat! Ni har skrifvit på och det är nog.
Hemmaneägare Vedin, som förut icke anträffats med stämning, hördes nu avgående försäljningen, men förklarade, att derom var han icke med.

Viktor A. tycktes nu göra gemensam sak med brodern, hvilken yrkar på att köpet skall återgå såsom oriktigt — och sade sig ha blifvit tvingad att underteckna försäljningen med skollärare P. Denne förnekade detta; han hade varit hos Viktor Andersson 5 Okt, 1892 och då visserligen velat uppgöra köp. Men då denne var tvehågsen, hade han gått ut och hade just satt sig upp i sitt åkdon, efter att ha förklarat att antingen idag eller aldrig skulle köpet ske, då V. A. kommit ut efter honom.
V. A. lät nu höra ett vittne, som sade sig veta att V. A. begärt uppskof till följande dag för att höra sin bror; köpet blef emellertid uppgjordt.
Både skollärare P. och hemmansägare Yedin yrkade ansvar å kär. för obefogad rättegång m. m. Yttrande på slutsammanträdet.

På lasarettet kvarligger ännu den arbetare Ekstrand, som under ett vildt tumult vid Mattsarfve gård sistlidne påskdag fick sitt ena ben afslaget. De härför anklagade arbetarne O. Eriksson och O. Pettersson hördes nu åter, men nekade som förut till att ha varit orsak till den sorgliga händelsen. Några vittnen voro inkallade; de hade dock intet att förtälja, hvariör målet uppsköts till vårtinget, då svar. skola vara tillstädes vid 25 kr, vite.

Med fyra vittnen försökte inspektor G. Sundén å Rosendal bevisa sina påståenden i i det förut mot honom väckta åtalet för djurplågeri.
En hade sett att hästen haft en knöl på höger sida om gjordstaden men belägen så, att den ej var utsatt för något tryck eller skafning. Skinnet å knölen var afskafdt och hade vittnot, då det bar iväg, observerat att hästen väl vek litet åt sidan, men kunde ej säga om det var för såret.
En annan hade sett att hästen haft ett sår, öppnadt med knif och 1/2 tum djupt, hvaraf djuret dock icke tycktes ha lidit något men.
Af de två öfriga vittnena hade en selat på hästen och hada vid observerandet af knölen, som hästen skulle haft redan för ett år sedan, anmodat svar, att med en pennknif skära hål i densamma, hvilket enligt vittnets förmenande skulle svarare förbättra såret. Vittnenas samstämmiga intyg var emellertid att hästen just ej lidit af såret, något som åklagaren bestred, föröfrigt godkände han vittnesmålen. För vidare bevisning på åklagarens begäran förekommer fördendsull målet åter förta sammanträdet, vårtinget.

I äktenskapsskilnadsmålet mellan urmakare O. A. Lindlöf å Fårösund och hans hustru Katarina Josefina Lindlöf blir utlåtande å nästa sammanträde, enär bägge parterna nu liksom förra gången uteblefvo.

För vållande till hennes mans död, hvarför hon yrkade ansvar och ersättning hada enkan Kristina Östergren i Norrlanda instämt hemmansägare Patrik Bendelin, Fjäle i Anga. Dervid hade så tillgått: I början af sistlidne Augusti månad skulle svar. kommit körande å vägen mellan Kräklingbo och Anga kyrka, hvarvid, i skymningen som det var, kär:s man, som befann sig gående å vägen, skulle ha innan han hann komma undan blifvit kullkastad af hästarne och öfverkörd. För sina skador måste han föras till lasarettet, der han afled 18 Augusti af komplicerad blodförgiftning.
Svar., som företräddes af ombud, nekade ej till att ha kommit körande vid nämda tilltälle olyckan inträffade, men försökte med ett inkalladt vittne styrka att han kommit körande i stillhet, och icke märkt något förrän hästen skuffade till en framför gående, då han genast drog in hästen. Han kunde dock ej hindra det som skedde och förklarade sig dertill vara alldeles oskyldig. Den skadade förde han i sitt åkdon genast till läkare i Slite, hvilken då sade, att det var bäst föra honom till lasarettet. Då denne ej ville dit, hade han tillföljd deraf först vårdats i hemmet, men senare förts till staden.
Som kär:s ombud ville förebringa vidare bevisning, uppskö:s målet till vårtingets första sammanträde.

För ärekränkning, dervid svar. i skrift skulle smädat kär., hade barnmorskan Hilda Jakobsson i Gothem instämt handl. Berndt Hansén derstädes. Kär. yrkade godtgörelse med 250 kr.
Svar, nekade och anhöll om uppskof till vårtinget för att uttaga genstämning å kär. för försummelse i tjensten och då på samma gång ingå i svaromål i detta mål.

Södra häradsrätten.
(Höstetingets tredje sammanträde å Skogs 20—30 Okt. Ordf.: häradsh. Lindroth.) För större hamnplats å Klintehamn hade hamnstyrelsen anhållit hos k. m:t att få jord uttagen från Strands och Walla hemman i Klinte. Som denna ansökan af k. m:t bifallits hade nu delägarne sammanträde inför domhafvanden, dels för att bestämma värdet, dels för att välja synemän. Dertill valdes af bhamnstyrelsen löjtnant Karl Bolin, handl.
Aug Nyberg och possessionat W. Wöhler, (alla tre uteslutna af delägarne) samt handl. J. W. Odin, kapten Johan Facht och hemmansäg, N. Kristiansson, Sicklings i Klinte.
Af delägarne utsågos: hemmansäg. J. Smith, Sicklings i Klinte, Eklund Stenhuso i Sanda och Johan Olsson Rofvalds i Eskelhem (dessa tre uteslötos af styrelsen) samt hemmansäg. Jacob Pettersson Bopparfve i Ejsta, Johan Johansson Gardarfve i Fardhem och nämdem. O. Bolin Gandarfve i Alfva. Rätten valde: riksdagsman L. Norrby, (utsl. af hamnstyrelsen) landtmätare Fr. Cedergen, länsman Svallingsson (utesl. af delägarne) samt hemmansäg. Teodor Booberg i Fröjel, nämdeman J. Jacobsson Lillgårds. De kvarstående skola vid nästa sammanträde infinna sig for erhållande af protokoll samt aflägga föreskrifven ed.

våldet mot agenten. Såsom förr är omnämtd, har agenten K. V. Engström från Garda instämt t. f. länsman Svante Lindström, maskinisten å ång. Klintehamn K. L. Westerlund samt besättningskarlen Stenberg, hvilken dock ännu ej anträffats. I stället voro af Engström ytterligare stämda besättningskarlarne Bäckström och Törnqvist. Båda parterna hade inkallat vitten, så att ej mindre än 9 sådana hördes. Af vittnesförhöret framgick, att någon af ångarens besättning den omstämda söndagsaftonen (22 April) sedan Engström blifvit ilandförd, efter att ombord varit otidig mot ångarens maskinist, gitvit honom en örfil, så att agenten ramlat omkull. Styrman Oalissendorff vittnade att det icke varit t. f. länsmannen som gifvit order om Engströms ilandförande utan hade det varit vittnet, ty vittnet ansåg det riskabelt att låta honom vara ombord, enär han lätt han lätt nog hade kunnat falla öfverbord.
Vittnen hade äfven hört länsman tillsäga besättningen att de icke finge slå Engström.
Engström hade hemkommlt i sitt logis blå, gul, blodig och sönderrifven, hade måst kvarligga en hel vecka för att återställa sig efter det lidna våldet. De inkallade vittnena kostade parterna 12) kr., och uppsköts målet ytterligare till vårtingets första sammanträde, andra dagen.

Det celebra målet emellan godsäg. O. Y. Ålander å Hesselby samt doktor B. O. Rudebeck m. fl. från Stockholm förevar ånyo. Åtskilliga af kär. inkallade vittnen från Stockholm och Göteborg voro ej tillstädes, hvarför ytterligare uppskof begärdes. Efter enskild öfverläggning meddelade rätten att Ålanders talan mot Bergenström icke kundefå fullföljas, emedan han var död och icke kunde dömas till något straff. Vittnet Kylberg fick .Jander tillstånd att höra vid rådstufvurätten i Göteborg och uppsköts målet till samma rättegångsdag som förra målet.

Osynlig är och förblifver Lars Munthes statkarl, Karl Jakobsson, hvarför kär. öfverlemnade målet. Utslag vid tingets slut.

En liten kärlekspant hade Amanda Nilsson från När erhållit i en liten dotter 23 sistl. Mars. Hon påstår nu att drängen Karl Nilsson från Rikvide i samma socken är orsaken dertill och fordrar att han måtte förklaras skyldig att deltaga i underhållet af barnet. Nilsson hade funnit sig föranlåten blifva borta från rätten. Han fick dock böta derför, samt ålades vid förhöjdt vite inställa sig vid nästa sammanträde.

En dylik gåfva hade äfven en annan ficka, Amanda Friberg från Burge i Levide, erhållit, ock påstod nu vid tinget att hennes tjenstekamrat Karl Norrby vore skulden dertill.
Vill derför att han skall hjelpa till och underhålla lilla Maria Linnéa, född 12 sistl. Sept. Som svar. ej ville gå in härpå uppsköts målet till vårtingets första sammanträde.

Levide kreatursförsäkringsförenine hade genom Anton Lingström Lefves i Levide utverkat stämning å nämdemannen K. A. Elfström om utbekommande af kr. 8: 25, som skulle utgöra Elfströms till föreningen resterande premie. På tillfrågan medgaf Elfström att han mnnder året haft sina kreatur försäkrade i föreningen men att han icke betalt ifrågavarande premie, emedan han, som på veterinärläkarens inrådan måste till slagt afyttra ett försäkradt hästkreatur, icke af föreningen erhållit ersättning för detsamma. Derför ansåg han sig med stöd af en paragraf i föreningens stadgar böra vara skild från föreningen. Utslag vid tingets slut.

Om ersättning. Förenämda K. A. Eltström hade äfven uttagit stämning å sagda förenings styrelse om utbekommande af kr. 69, såsom ersättning för ett hästkreatur som måste på grund af sjukdom nedslagtas. Hästen hade varit försäkrad för 1090 kr. samt sålts till hästslagtare för 31 kr. Skilnaden fordrades nu. Riktigheten af kär. påståenden medgafs af svar. Utslag samtidigt med föregående mål.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 31 Oktober 1894
N:r 170

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt har i dag handlagt endast några mål af civil natur.

Södra häradsrätten.
Följande utslag ba i dag afkunnats:
För fylleri 22 sistl. april dömdes agenten K. Engström från Garda att böra 10 kr.

Tjuf och rackare. Laura Nilsson, Enges i Burs, hvilken ej med ed kunnat fria sig från att hafva gifvit sin granne Lars Pettersson ofvannämda tillmälen, dömdes att böta 15 kr. samt utgifva 35 kr. i rättegångskostnader.

Arfskrånglet emellan Lars Pettersson, Lyrungs i Lye m. fl. och Lars Petter Larsson Lydal, Mannegårde, uppsköts till första dagen af nästa sammanträde.

För våld å allmän väg dömdes drängen Albert Larsson, Norrgårda i Sanda att böta 50 kr. samt 15 kr. för sveda och värk jämte 10 kr. för försummad inställelse, samt statdrängen Martin Andersson från Klintebys i Klinte till 60 kronors böter.

I målet mellan Laura Nilsson och Lars Pettersson angående olofligt bortförande af stängselvirke kunde kärandens yrkanden ej bifallas. Laura Nilsson dömdes att utgifva 10 kr. i ersättningar.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Oktober 1894
N:r 169

Från landsbygden.

Södra Gotland, 28 Oktober.
Ett om stor råket vittnande hemfridsbrott utfördes en kväll i slutet af förra veckan hos en hustra Andersson i Öja socken (mannen vistas f. n. i Amerika) som ensam med en 10-årig son bebodde huset, De närmare detaljerna dervid har för Eder meddelare skildrats sålunda: Vid pass kl. 10 på kvällen, sedan de två, mor och son, gått till sängs, hördes helt plötsligt starka slag och sparkar på förstugudörren, då hustrun steg upp, gick ut och frågade hvem det var, och hvad för ärende den utanför varande personen hade. Till svar härpå hörde han en oredig röst yttra: Jag vill ha vatten, släpp in mig genast, Som hon genast anade att hon hade någon mindre nykter person vid dörren, nekade hon inträdet under förevändning att hon icke hade något vatten för tillfället inne, och tilläggande dessutom att hon ville ha hustred midt inatten, hvarefter hon åter gick in i soframmet då helt hastigt ett kratschande läte hördes och hon såg att en fönsterruta krossats. Förskräckt rusade pojken upp och ut genom en bakdörr på huset följd af sin förskrämda moder; de gjorde en omväg öfver en åker och sprungo så till närmaste granne der de bokstafligen slogo allarm. Familjen derstädes som så obehagligt blef störd i sin ljufva söma, blef naturligtvis äfven uppskrämd, när den omsider fick höra sammanhanget med och orsaken till det nattliga besöker. Värden i huset, som ej var så särdeles lättskrämd, tog sin son i sällskap och begaf sig i väg till platsen för det störande uppträdet, under vägen medtagande en annan granne; men väl komne dit fanno de allt tyst och stilla, intet ijud förmams någonstädes. Vid närmare efterseende fick man plötsligt syn på en person som med hufvud och ena armen innanför den krossade fönsterrutan i rammet och den öfriga delen af kroppen utanför fönstret i hängande ställning var djupt — insomnad. Naturligtvis blef nu mannen uppväckt samt tillfrågad hvad han tagit sig till då han sporde hvar han befann sig samt tillade derpi: nu ha mina kamrater sprungit ifrån mig och då skall jag väl lida för deras skull. Hans förklaringar tillfredestälde dock icke vederbörande som helt enkelt togo fridstöraren i kragen och föste honom till länsmannen midt i natten, då genast förhör i saken anstäldes, dervid det utröntes att hjelten i dramat var en dräng från en grannsocken som efter ett besök på »nobis» tagit för mycket till bästa af den svenska potatisdrufvans satt, hvarefter han gjort en afstickare till förutnämda hustru der han i harm öfver att ej blitva insläppt, under rusets inflytelse begått sitt straffvarda tilltag. Härefter lössläpptes han åter, men gista akten i dramat kommer nog att utspelas på ett annat ställe.

Strandfynd af plank har långs kusterna af sydligaste Gotland i dagarne gjorts, hvilket antagligen härrör från däckslasten å något fartyg som under den hårda orkanlika stormen förlorat densamma.

Buttle 28 Okt.
Skördefest eller rättare »nattauktion» hade i fredags anordnats af medlemmarna i metodistsamtundet härstädes för predikantens aflöning. Trots det ruskiga vädret hade dock många infunnit sig så att nästan alla platser voro upptagna. Auktionen föregicks af ett kafferep, kryddadt med musik från en mängd fioler och gitarrer, hvilka ledsamt nog icke voro stämda för en sammanspelsing, som i motsatt fall kunnat blifva något bättre, än hvad förhållandet nu egentligen blef. Åt sången och dess utötvare bringas ett hjertligt tack och ett välkomna åter.
Omkring kl 9 på aftonen börjades auktionen, som fortsattes till kl. 1/2 1 på nattenFör att blifva kvitt herr John Blunds påhelsningar roade sig mången med att kasta äggskal, äpplen, palsternackor på hvarandra, och mången hederlig själ, som i allsköns ro sökte hängifa sig åt den ljutva hvilan, blet snart träffad på »knoppen» af en förlupen palsternacka eller annat, som bragte honom eller henne till mevetandet om, att de ej lågo hemma i sin jufva bädd.

Burgsvik, 27 Oktober.
Betkampanjen härnte på sydligaste delen kan sägas hufvudsakligast varit förlagd till denna vecka, ty nu har nämligen afyttring af betorna kunnat försiggå. Skonerten »Fru Lona» från Vestergarn har i torsdags och och fredags i härvarande hamn lastats med betor på Visby, derifrån de med tåget föras till fabriken. Jernvägsfrakten bekostar fabriken, medan betodlarne åter måste frakta fartyget.
Det har varit en efter våra förhållanden ovanlig liflighet vid hamnen dessa dagar. Så också i Hemse. Det har ej varit ovanligt att derstädes se skjutsar hålla i kö ifrån handl. Melins fram till stationen. En dag räknades ej mindre än femtionio skjutsar på en gång, af hvilka en del lossade sina foror under det andra väntade att få göra detsamma. Ett par herrar på platsen anmodade då en fotografist, att »knäppa af» det rörliga scaneriet, hvilken fotografi de ämnade öfversända till godsägare Jacobus å Svenstorp, för att visa denne för Gotland så intresserade man, hvilken rörelse betodlingen framkallat blott på en plats härstädes.

Haveriauktion hölls i går härstädes å vraket och ilandbergade riggen och inventarier från vid Näsrefvet strandade barken Thinca.
Vraket inropades af hammapsägaren Jacob Hansson Sigleifs i Näs för 250 kronor och riggen och inventarier af flere spekulanter i mindre partier.

En orkanlik, sydvestlig och vestlig storm har i natt rasat ötver våra bygder.
Kullvräkta gärdesgårdar och stympade träd visade i dag på morgonen densemmas framfart. I dag har stormen, som nu öfvergått till nordvest, saktat sig betydlingt.

Sin afskedsvisit har i dag ångfartyget Klintehamn gjort i vår hamn för året. Försenad af naturhinder anlände den ej förr än på eftermiddagen. Då voro väldiga skaror samlade å skeppsbron, å hvilken första platsen intogs af det »täcka» könet, hvilka med rikligt försedda korgar och knyten skulle göra affärer med smör, ägg, galande ungtuppar och andra landtmannaprodukter af hvilka uppköparne ombord, — förut kända af landtgummorna ef hvilka enhvar har sin »patron« — öfverhopades i sådan mängd att de knappast visste råd derför. Om gummorna få mera eller mindre för sina varor än i salubodarna bekymrar dem föga, blott de få »sälpa båten».

Illa biten i handen af en ilsken hund, en riktig gårdvar, blef häromdagen en tjersteflicka härstädes. Flickan som dagligen umgåtte med hunden flere års tid, tillsade honom flytta sig från sin matta, men detta behagade ej besten, utan i stället anföll han flickan.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 29 Oktober 1894
N:r 169

Från landsbygden.

Stenkyrka, 26 Okt.
Nidingsdåd. Ännu en gång har telefonen häremellan och Visby varit utsatt för åverkan, i det att en natti denna vecka telefontråden på ett par ställen bortom sjufjerdingsvägsstocken från Visby afslitits. Det vore önskligt om man en gång kunde få tag i attentatsmännen, som väl ej äro andra än några okynniga ungdomar.

En ständig fjerdingsman skall socknen hädanefter hafva, efter att förut en hvar hemmansägare i tur innehaft sysslan ifråga.

Rik äring. Efter 10 kappors utsäde af korn erhöll en person härstädes å den s. k. Vetlingsmyren, (nyutdikad) ej mindre än 7 tunnors skörd.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Oktober 1894
N:r 167

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För första gången inför rättvisans skrank stod i dag fattighjonet Henrik V. Henriksson, tilltalad för stöld af ett par byxor, värda 5 kronor.
Tillgreppet, som han förut erkänt inför åklagaren, ägde rum 13 sistl. September å fattigvårdsinrättningens vind; nu förklarade H. att han endast ämnat låna byxorna, tills han skulle få pengar från sin dotter. H., som är född 1822 i Roma, dömdes till 80 kr. böter.

I ärekränknpingsmålet mellan murare J. A. Johansson och Lovisa Andersson kunde käromålet icke bifalla. I ett andra mål mellan samma parter, den förstnämnde kär., angående utbekommande af arbetslön uteblef svar., hvarför hon ådömdes 5 kr, bötar målet förekommer åter 12 Nov.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Oktober 1894
N:r 165