Etikett: Brott

Visar brott på Gotland.

Publicerat

Han ville ha juldricka i helgen.

För sjette resan stöld straffade Joh. P. F. Nordell, 61 år gammal, promenerade härom aftonen nere vid hamnen och hur han gick och spankulerade »försåg» han sig till sist på ett dricksankare, kvarlemnadt på kajen af en af våra ångbåtar.
Det var icke första gången han »såg» ett sådant; för en tid sedan sålde han ett till en banvakt utåt jernvägslinien.
Men denna gång förklarade han för en person, som öfverraskade honom, att han endast tänkte kunna tappa af det dricka, som fans kvar, för att ha litet läskande i helgen, och sedan ställa ankaret på sin rätta plats. Det skulle endast bli ett lån.
Ankaret tillhörde bryggare Vedin, hvilken, efter hvad vi hört, på kort tid förlorat omkring 40 stycken dylika. Att stjäla dricksankaren vid hamnen synes sålunda ha blifvit en sport, hvari nog flere än en deltagit.
Emellertid fann sig t. f. stadsfiskalen föranlåten att i går införpassa Nordell i häkte för vidare ransakning.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 21 December 1894
N:r 199

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Sluttinget å Allekvia 18 Dec.) För försummelse att betala hundskatt dömdes torparen Johan Kristoffersson vid Roma prestgård till 5 kr. böter samt utgifva dubbel hundskatt med 10 kr.
— För samma förseelse dömdes Olof Larsson, Aumunds i Roma, att utgifva dubbel hundskatt med 10 kr.

I ärekränkningsmålet mellan hemmansägare Oskar Olofsson, Kännungs i Helvi , och handl; A. Falk i samma socken, dömdes den senare till 15 kr. böter; kär:s yrkande om ersättning för genom ärekränkningen tillfogadt lidande ogillades.

I tvistsmålet angående rätt till egendom mellan hemmansägare Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, kär. samt skollärare K. P. Pettersson i samma socken och hemmansägarne Viktor Andersson, J. Vidin, båda från Vestringe, ogillades käromålet. Kär. får sjelf vidkännas sina rättegångskostnaden samt ersätta skollärare Pettersson och Viktor Andarsson med 30 kr. och J. Vidin med 20 kr.

För förstörande af forntida grafvar hade förut instämts arbetare K. A. Olsson-Sjölund, hvarför han nu dömdes till 50 kr. böter och vid 20 kr, vite senast en månad härefter återställa graffältet i dess förra skick.

För oloflig jagt fäldes husbondesonen Teodor Edvardsson, Verkegårds å Fårö, till 10 kr. böter.

För första resan oloflig försäljning af maltdrycker ålades gästgifvare Niklas Broström, Broa å Fårö, såsom ansvarig för sig sjelf och sin hustrus räkning att böta 30 kr.

Å målet mellan dr Rudebeck i Stockholm och hemmansägare Olof Cedergren Malms i Helvi, angående afträdande af två jordlägenheter bifölls käromålet så till vida att svar. förpliktades genast afträda i målet omtalade kalkugnar; rättegångskostnader kvittades.

På grund af bristande bevisning ogilades ett af arbetarne Anton Ericsson och J.
K. Dreydel, båda vid Roma sockerfabrik, väckt åtal mot murare Aug. Hagling i Stockholm angående ärekränkning.

Edgång ålades hemmansägare Edvard Jacobsson, Hammars å Färö, i ett mot honom väckt åta! för oloflig maltdrycksförsäljning, och som utsattes till 1:a rättegångsdagen af nästk. vårtings 3 smtr.
— För samma förseelse dömdes handl. O. Lerberg å Kappelshamn att böta 30 kr., och handl S. Sisefsky i Hangvar till 20 kr. böter.

I förskingr ngsmålet mellan länsman G. Boberg, åklagare, och hemmansägare Lars Johansson, Butreifs i Norrlanda, dömdes den senare till 30 kr. böter samt utgifva kostnaderna i målet.

I målet mellan Oskar Andersson, Vesterbjers, och Jacob Hellgren, Ljusasfve angående ärekränkning m. m, dömdes den senare till 80 kr. böter och ensätta kär. med 25 kr.
jfFrån åtalet för att hafva försålt rapphöns under förbjuden tid har hustru Augusta Björkander, Lilla Bjers i Stenkyrka, ålagts att fria sig genom edgång, hvilken utsattes till vårtingets 3 sammanträde första dagen.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 December 1894
N:r 198

Publicerat

Vanartig ungdom.

Förhör har i dag inför rådhusrätten hållits med en del minderåriga pojkar, som nere vid hamnen för en tid sedan tillgripit bland annat korf ur en tillsluten korg, tillhörig handl. Olsson, och öl ur en trälåda tillhörig bryggare Vedin.
Tillgreppen hade försiggått en eftermiddag i sistlidne November månad.
Några af pojkarne hade nere vid hamnen observerat en med tyg öfverdragen korg och på inrådan af de ledande som synas ha varit Ture Nygren, Karl Söderberg, och Georg Olsson, uppslets detta på ett ställe så att korfven blef åtkomlig.
Nygren och Olsson försågo sig först; den senare tvingade dessutom en sin kamrat K. Hj. Vesterberg medels några utdelade örfilar att hålla sig framme. Rädd för vidare påpelsning af O. vågade sedan V. ej vid hemkomsten förtro sina föräldrar sin delaktighet i stölden.
Af korfven blefvo pojkarne emellertid törstiga och då nu Söderberg fick. se en låda innehållande öl, beslöts att man skulle ur densamma tillfredställa sina strupar.
Söderberg, som äfven här höll sig framme, upptäckte att lådan hade en öppning, lagom för hans hand, och han var ej sen förse sig med några halfbuteljer. De öfriga följde exemplet och med hvar sin laddning styrde de nu färden till palisaderna, der i skymningen fest hölls å resten af korfven och det medhafda ölet Utom ofvannämda pojkar ha följande deltagit: Karl Östergren, K. J. Engfelt, Emil Pettersson, Karl E. Larsson, Joh. Johansson, Hugo Hallgren, Gustaf Hagberg, Karl Karlström, Iirnst Pettersson, Oskar E. Sigren, Knut Vahlberg.
Samtliga, af hvilka ingen uppnått 15 år, erkände. De flestas målsmän voro närvarande.
De dömdes att undergå aga i hemmet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 December 1894
N:r 197

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Mor och dotter.
För en tid sedan instämde Desideria Jönsson tullförvaltare Lyth såsom varande förmyndare för hennes mor Maria Jönsson med yrkande att utfå ersättning för sin vård om modern mid 33 öre om dagen, räknadt från 6 år tillbaka, utgörande det kapital hon sade sig ha utlagt för sin moder.
Det gälde äfven tvist angående ett husköp för längre tid tillbaka.
Då målet första gången var före, lät kär.
höra några vittnen, som alla intygade att Derideria Jönsson varit god och öm mot sin moder och vårdat henne under hennes sjukdom och stått för hushållet. De höllo på att förhållandet varit godt mor och dotter emellan och att den senare, efter hvad vittnena kunvat för det mesta se, bekostat underhållet för gumman.
Till följd deraf begärde svar uppskof för att äfven å sin sida med vittnen styrka sina påståenden att modern, som haft goda inkomster af sin läkekonst, underhållit sig sjelf och äfven hjelpt dottern m. m.
Då målet idag kom före, hade svar. inkallat icke mindre än 18 vittnen.
Fru Cramér berättade att Desideria Jönsson arbetat i deras trädgård under de senaste 6 åren med början kl. 7 på morgonen till 7 på aftonen; 5 kr. i veckan utgjorde hennes aflöning.
Sommaren 1888 arbetade hon icke i trädgården, då hon sjelf var sjuk och dertill måste sköra sin sjuka mor. Detta har föröfrigt inträffat flere gånger, hvarunder hon saknats i arbetet.
Äfven i vinter hade hon varit sjuk.
Sjelf sade kär. att att hon hvarje år under flere veckor varit borta för sin moders räkning.
Konsul R. Cramér ville erinra sig att Desideris Jönsson sedan 12 år tillbaka haft anställning i hans trädgård, sysselsatt egentligen från vårarbetets början till in i November. Under de senare åren har hon tidtals varit hemma för att sköta modren, och ibland äfven flere dagar på hvarandra. Förr såg han gumman komma ner i trädgården med kaffe och mat till sin dotter; under de senare kanske en och annan gång, det kunde han dock icke riktigt erinra sig.
Johanna Måhrbeck omtalade, hvad angick ett husköp mellan parterna, att Maria Jönsson i sin dotters närvaro uppgjorde köpet med numera aflidne fabrikör Holmberg och erlade en del af köpesumman.
Modern betalte alltid i dotterns namn och att hela summan, 1,000 kr., blifvit erlagd till hr Holmberg, det hade han sagt henne. Två gånger hade hon sjelf sett modern göra afbetalningar.
Andra gången, påstod kär:s ombud, skulle dottern släppt till pengarne, fast modern verkstälde afbetalningen.
Johanna Vestergren, som bott under året 1 Okt. 1893—1 Okt, 1894 i samma hus som Jönssons, vittnade att dottern var borta hela dagarne i arbete, men var hemma de tider modern var sjuk, särskildt under ett tillfälle, då modern låg i sex veckor. Hvad förhållandet mor och dotter emellan angick hade hon inte märkt något vidare; en och annan gång syntes dock modern rädd för sin dotter.
Vid ett tillfälle hade hon frågat gumman om dottern höll henne ren och snygg hvarvid denna svarat: »ja, det gör hon, men hon är så häftig».
— Slår hon er då?
— Nej, men hon kommer att göra det.
Vittnet ansåg det vara »knappt» med gummans sinnesförfattning — kanske deraf att hon var litet förtviflad ibland öfver sitt sjuka ben. Stundom grät hon.
Ett manligt vittne, som äfven bott i Jönssons hus, hade intet af vigt att meddela.
Slagtare Ölander kunde intyga att hans hustru flere gånger besökt modern för en åkormma, hvarför hon blef botad. Det var för 2 år sedan, Maria Jönsson tog ingen ersättning utan endast ett par kannor mjölk. Fru Ölander hade vid ett af sina bsök funnit att förhållandet varit allt utom godt mellan parterna och att dottern en gång yttrat hårda ord, att det vore bäst att gumman dog m. m.
Detta yttrande bestreds på kärandesidan.
Af andra vittnen, som hördes, hade några, som behandlats af modren, hört henne säga att hon alltid försörjt sig sjelf — och alltid ville göra det.
Ett hade sett att hon verkligen haft inkomster och pengar på sparbanker, af hvilka hon en och annan gång uttog små summor; ofta satte hon in penningar.
Ett annat vittne hade iakttagit att gumman emellanåt beklagat sig öfver sin dotter och att hon bestridt de utgifter, som förekommo i hushållet.
Ett mer bevisande vittnesmål lemnades af bland andra några som varit behjelpliga vid modrens afflyttning från dottren, dervid denna visat svårigheter vid sakernas bortskaffande m. m. Äfven ett par af dessa vittnen hade iakttagit att stridigheter varit rådande mellan parterna.
F. d. sergoant Axel E. Kronstrand från Kalmar, hvilken bodde i närheten af modrens nuvarande vistelseort, Ahlby i Kalmar län, hörda ofta henne beklaga sig öfver sin dotter och att hon var glad att vara ifrån henne.
En gång hade han kommit hem till henne, då en sköterska som vårdade gumman var der, Denna hade vid detta tillfälle iakttagit knölar i gummans hufvud och på tillfrågan hade hon då i hans närvaro sagt det vara minnen efter dottern, För denna syntes hon hysa en viss förskräckelse.
Kär, lät ånyo höra ett förut hördt vittne Maria Hemström, som vidhöll hvad hon sagt att hvad hon funnit hade icke dottren varit annat än god och öm mot sin mor.
Alla svarandens vittnen försäkrade på tillfrågan om Maria Jönsons sinnesförfattning att hon hvad de kunnat se var fullt normal.
Detta bevisade också svar. med intyg af d:r Ramberg af 30 Nov. detta år.
Slutligen företedde svar. en mängd papper för att styrka sin talan i målet.
Målet, som pågått hela förmiddagen antog stundom en litet häftig karaktär, dervid tullförvaltare Lyth tillhöll t, f. stadsfiskalen hans plikt såsom justitiekanslerens ombud att noga följa målets handläggning och tillse att rättens ordförande icke intog en allt för partisk hållning och att han snäste till svar, och hans vittnen.
Detta föranledde stadsfiskalen yrka ansvar å tullförvaltare Lyth för oskickligt beteende inför rätta.
I sitt slutpåstående, utom en del intyg från personer som betalt hans myndling för behandling, yrkade svar. bifall till sina anföranden, 15 kr, för vittnesstämningar, 5 kr. för hvarje inställelse m. m.
Bägge parterna begärde uppskof, kär. för att taga del af protokollet och svar. för att komma med flera vittnen, Målet förekommer åter 21 Januari 1895.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 10 December 1894
N:r 193

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För att ha uppträdt bråkigt en afton å frälsningsarména under pågående möte stod arbetare Karl Aronsson tilltalad. Svar., som måst afföras af polis hvarvid han gjorde kraftigt motstånd, nekade till att ha varit öfverlastad, hvilket äfven lagts honom till last, men erkände för oljudet.
Aronsson dömdes att för förargelseväckande beteende böta 15 kr.

För våld mot person, fylleri och oljud dömdes arbetare F. G. Antonsson att sammanlagdt böta 75 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 3 December 1894
N:r 189

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Slutransakning med f. smedsarbetare Fr. R. Öhman hölls igår å länsfängelset. Några inkallade vittnen, som skulle höras angående Öhmans »obekanta» fruntimmer, hade dock intet af vigt att meddela.
Emellertid, på grund af Ö:s såväl till kolförman Engström som till stadsfiskalen under förberedande förhör lemnade hvarandra motsägande uppgifter och då han icke kunnat konstatera att ett »obekant» fruntimmer verkligen funnits till samt föröfrigt omständigheterna vid tillgreppet talade mot honom, vidhöll åklagaren sina förut gjorda ansvarsyrkanden.
Öhman dömdes till följd häraf för tjerde resan stöld till 3 års straffarbete och 5 års förlust af medborgerligt förtoende.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 November 1894
N:r 187

Publicerat

Från landsbygden.

Stenkyrka, 30 Nov.
Bedrägeri och stöld. För en tid sedan, flyttade en härifrån till en af öns södra socknar. Före afflyttningen hölls auktion på en del husgeråd. Fostersonen en 18: åring, tog plats som mjölnaredräng i Visby, norra landsförsamling, Häromdagen kom nämnda son till auktionisten för flyttningsauktionen och hällsande från fadern bad att uttå 200 kronor af auktionseumman.
Penningarna bekommos på god tro, men döm om auktionistens förvåning, när det nu upplyses, att rätte ägaren ej fått ett öre, utan att pojken med dem som reskassa schappat öfver till fastlandet dit han uttagit flyttningsbevis till Malmö för att troligen derifrån begifva sig till Amerika.

Nidingsdåd. För en vecka sedanhänd åter igen att telefontråden å härvarnde telefonledning afslets på samma ställe som förut. Detta är nu tredje eller fjerde attentater, utan att man kunnat få tag i gerningsmannen, som i så fall nog får hvad hans gerningar värda äro.

Samfärdseln. Ännu har ej den välbehöfliga Gotlands norra jernväg kommit längre än på papperet. Att bönderna icke bättre förstå sitt eget bästa, är sorgligt. Något lättare samfärdsmedel än hvad som kan åstadsommas med ök är dock af behofvet. Skulle man ej vid Lickershamn kunna utlägga en bro, som de lanåthamnaine trafikerande gotlandsångbåtarne skulle kunna angöra? Bryggan skulle delvis ilandtagas, då trafiken tör året upphör.
Kostnaden för avläggningen kunde ju tagas ur magasinsfonden, Förvisso kunde ej våra landtbrukare få bättre valuta för en del at fonden i fråga.

Råg och hvetebrodd se ut att växa hela vintern, om denna blida väderlek fortfar.

Höstplöjning är i det närmaste afslutad med undantag af fiör de betodlande. De komma allt efter, ty hvad betan är så är hon tidsödanda i allra högsta grad.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 November 1894
N:r 187

Publicerat

En eldsvåda,

lyckligtvis af ringa omfång, utbröt härstädes i går middag vid half tolf-tiden, i det att en handlanden J. A. Dahlström tillhörig halmstack, belägen utanför Österport strax till venster om landavägen, fattade eld och nedbrann.
Elden varsnades först från handlanden Thorkelasons salubod, hvarifrån genast telefonbud sändes till polisvakten och med berömvärd raskhet ryckte den frivilliga brandkåren ut med hela sin attiralj. Vattenkörarne kommo skyadsamt, uppfordringsverket placerades vid cisternen på gamla fattighusgården, hvarifrån slangarne leddes upp genom Bremergränd och Hästgatan till brandstället. Efter en timme eller så omkring var elden fullständigt släckt.
Tack vare den sydvestliga vinden gingo lågorna åt ett håll, der de ej hade tillfälle att antända något. En tätt till brandhärden liggande, hr Dahlström tillhörig ladulänga måste emllertid flitigt besprotas för att ej fatta eld af hettan. Hade det blåst lika starkt vesterifrån som nu från sydhållet, torde det ha varit svårt att rädda ifrågavarande lada och kanske äfven de bakom densamma på andra sidan landsvägskröken liggande små boningshusen. Nu inskränkte sig, dess bättre, elden till halmstacken ensamt.
Rörande eldsvådan har idag vid af t. f. stadsfiskalen hållet förhör utrönts att det var tre småpysar som varit orsak till densamma.
I närvaro af sina respektive målsmän bekände de ätt »de tänkt koka mat».
Den ene af dem hade hittat en tändsticksask och vid framkomsten till halmstacken strök en annan af dem eld på en sticka och tuttade på i högen. Men när de så fingo se röken blefvo de rädda och togo till benen.
De små fingo en liten välförtjent upptuktelse och ett råd att för framtiden akta sig för dylika tilltag.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 November 1894
N:r 187

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Höstetingets 4 sammanträde vid Allekvia 26—27 Nov. Ordf. e. o. notarien Åman.) Till 50 kr. böter dömdes Lars Johansson, Batreits i Norrlanda, för det han i mål angående förskingring af utmätt gods åtalat kronolänsman G. Boberg för tjenstefel, hvarjämte hans talan ogillades.

Det hjelpte icke. För utbekommande af barnuppfostringsbidrag instämde för en tid sedan Selma Johansson, Smiss i Sjonhem, maskinisten K. M. Johansson, hvilken i målet ålades edgång. Detta var icko i svar:s smak, hvarför han besvärade sig i Svea hofrätt.
Icke heller der vann svar. något, utan målet återtörvisades hit med samma resultat, hvarför svar. nu ej torde ha annat val än att gå eden, som utsattes till vårtingets 2 sammanträde.

För utbekommande af likvid för en del dagsverken m. m, hade J. Jacobsson, Sojvide i Sjonhem, förut instämt Niklas Johansson.
Kär., som sist då målet var före anhöll om uppskof för förebringande af närmare bevisning hade nu låtit inkalla drängen Johan Klason som vittne.
Denne kunde dock endast berätta att han en dag sistlidne vinter följt kär. hem till svar.
för att närvara vid upprättande af en skuldförbindelse parterna emellan, vid hvilket tillfälle svar. var borta. Något vidare hade vittnet sig icke bekart.
På grund af — enligt kär:s påstående — svarandes förut gjorda erkännande angående dagsverkena yrkade emellertid kär. bifall till stämningen och derest förut förebringad bevisning ej ansågs tillfyllest begärde han att svar.
skulle åläggas edgång.
Svar. erkände hvad anginge dagsverkena; derför hade emellertid kär, fått låna hans hästar. I öfrigt bestred.han kär:s yrkanden och fordrade ersättniog för inställelse m. m.
Yttrande på sluttinget.

För olofilig jagt å ejder stod husbondesonen Teodor Edvardsson, Verkegårds å Fårö, tilltalad.
Svar. erkände under förklaring att det skett af misstag under fiske.
Utslag på sluttinget.

För öfverträdande af skogsförbud, dervid svar. enligt stämningen skulle ha sköflat skogen å sitt 11/2000 mtl Fide i Othem, var snickare Johan Nyman, Ytings i Othem, inkallad.
Då han emellertid endast huggit sin skog till husbehof utan kännedom om något skogsförbud bestred han till alla delar stämningen och yrkade på att bli skild från målet. Svar.
företedde äfven några köpehandlingar, enligt hvilka han skulle köpt en del bygnadstimmer till sin gård.
Yttrande på sluttinget.

Misshandel å tjensteman, Å torgdagen i Kräklingbo 12 sistlidne September hade husbondesonen Ludvig Gahnström, Lauritze i Ala, då han af kronolänsman Boberg erhållit någon. tillsägelse, som ej föll honom på läppen, öfverfallit denne och dervid med något tillhygge — af hämd — gifvit honom några svåra elag i ansigtet, hvarigenom blodvite uppkommit.
Angifvelsen försökte åklagaren t. f. kronofogden Bachér styrka genom ett skriftligt intyg af ett par vittnen samt läkarebstyg af dr Sörensson i Visby.
Svar. bestred att ha föröfvat något våld å kär.; det var denne som först skulle öfverfallit honom, hvarvid han endast värjde sig.
Uppskof för bevisning till första sammanträdets första dag, vårtinget, då svar. skall vara tillstädes vid 25 kr. vite.

Tvist om arfsanspråk. Till tinget hade gästgifvare Karl Landtbom i Visby instämt enkan Uitrika Claudelin, Norrgårda i Hellvi, med yrkande att utfå den del af ett henne tillfallet arf, som enligt en af henne dagtecknad handling skulle tillkomma honom.
Enligt detta papper af 24 Januari 1892 förband aig svar. att till kär. öfverlåta hälften af det arf som kunde komma att tillfalla henne efter en slägtings J. V. Karlesons död d, v. s. om hon öfverlefde honom, Handlingen innehöll dessutom rätt för kär. att föra hennes talan vid alla de tillfällen, der hennes rätt kunde komma ifråga. Af denna fallmakt hade emellertid kär. icke begagnat sig, utan medgivit att de personer, som utredde kyrkoherde Karlesons bo äfven fingo utreda boet efter J. V. Karleson, då dessa sterbhus genom de tätt på hvarandra inträffade dödsfallen sammanhängde.
Enkan Claudelin hade emellertid fått ut arfvet, men kär. hade icke trots påminnelser bekommit hvad han ansåg sig ha rätt att fordra. Svar. bestred målet under förklaring att omtalade handling tillkommit genom misaförstånd å hennes sida.
Målet uppsköts till vårtingets sammanträde.

För oloflig utskänkning af maltdrycker stodo Niklas Broström och hans hustru, Broa å Fårö, tilltalade.
Makarne, som inneha Broa gästgifvaregård, bade en gång å Fårö brygga tillhandahållit öl, äfven inomhus i större utsträckning, något som åklagaren genom skrifligt intyg sökte bevisa.
Svar. nekade icke, men förklarade att det var deras skyldighet tillhandahålla resande öl, några andra hade icke serverats; hvad anginge utskänkning i vilsträcktare mån, det förnekade de.
Yttrande på sluttinget.

För skadegörelse å kär:s, Natanael Stengård s, Sylfaste i Follingbo, egendom var inspektor G, Sundén å Rosendal instämd, men utsblef.
Målet uppsköts af denna anledning till vårtingets första sammanträde, då svar, skall vara tillstädes vid 10 kr. vite.

Södra häradsrätten.
(Fjerde höstetingssammanträdet 26—27 Nov. Ordf. e. o. hofrättsnotarien K. P. Lundblad.

I krånglet emellan Oskar Nilsson, Valdarfve i Eskelhem, samt August Jacobsson, Källgårds i Atlingbo, angående hästbyte tappade kär., men rättegångskostnaderna kvittales.

För att ha olofligt bortgått ur tjenst från husbonden Lars Tomasson, Prostarfve i Hogrän, dömdes drängen Reinh. Johansson att utgifva fordrade 1383 kronor 47 öre.

Den expropriation nämd, som vid tredje frimärket valdes för att ifråga om utvidgadt hamnområde å Klintehamn bestämma värdet å den jord som för samma behof skulle afsöndras från Valla och Strands hemman i Klinte, aflade föreskrifven ed. Ord. blef landtmätare Cedergren. Nämden sammanträder onsdagen 5 nästk. Dec. Målet förekommer ånyo till behandling vid vårtingets första sammanträde.

Döfstum bråkmakare. För våld och våldsamt motstånd mot polis å Visborgs slätt 19 sistl. Aug. är såsom förr än nämdt döfstumme jernarbetaren Oskar Pettersson från Visby tilltalad. Svar., som utverkat genstämning å angifvaren, extra poliskonstapeln Albert Johansson, var personligen närvarande, men förnekade, hvad som lades honom till last.
Albert Johansson upplyste att han vid försöket att värja sig för Petterssons boxningar och »danska skallar» tagit denne om ansigtet, dervid näsan sprungit i blod.
Åkl. hade inkallat 3 vittnen, af hvilka Anton Bentzell sett Pettersson flere gånger slå Johansson, (som var iklädd full uniform), för bröstet samt uppfört sig ytterst bråkigt. En käpp med blydagg hade äfven fråntagits Pettersson. Hade sett när näsan sprungit i blod, men kunde ej säga att Johansson begagnat något våld mot Pettersson.
Emil Jupiter hade sett Pettersson utan rock och hatt, blodig i ansigtet, och torkat af honom blodet. Johansson hade stått och sett på. Pettersson hade då flera gånger huggit tag i konstapeln. Johansson och flera konstaplar hade då affört Pettersson till lägervakten. Pettersson hade varit mycket bråkig, samt gjort motstånd så mycket han förmått.
Pettersson hade dervid flera gånger blitvit sparkad å fötterna, men han kunde ej säga af hvem.
Gust. Andersson vittnade ungefär detsamma som de andra vittnade, Svar. nekade fortfarande samt begärde uppskof för motbevisning. Målet förekommer ytterligare vid vårtingets första sammanträde, andra dagen.

Bråket å Burgsvik 22 sistl. April. Det sedan första sammanträdet uppskjutna målet emellan kronofogden Aug. Bokström samt Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, och Gustaf Pettersson Botvide Öja, angående våld mot t.f. kronolänsman Svante Lindström förevar ånyo.
Jacob Pettersson var ej tillstädes, emedan han för t. f. vore i Finland., Gust. P. genom ombud.
Ett par vittnen, förut hörda i målet, hördes ytterligare, men kunde icke påminna sig nåÅk mera. Målet öfverlemnades å ömse sidor.
Åkl. yrkade, bifall till stämningen samt att svarandena måtte förklaras skyldige ersätta statsverkets förskjutna medel, jämte öfriga kostnader. Bestreds af svar. Utslag vid tingets slut.

Fordring-ägaren från Kansas City, John Eriksson, mot Emma Bodin, Buters i Eskelhem, angående ersättning för vård och begrafning af dennas son Axel förekom ånyo till behandling. Som kär. glömt medtaga protokollet sedan förra handläggningen och dessutom ett långväga vittne ej kommit tillstädes, uppsköts målet andra dagen af första sammanträdet i vår.

Tvisten om utmätt gods emellan Johan Larsson Skogs i Mästerby samt A. T. Eklund Tippsarfve i Hejde.
Ett par vittnen hördes.
Hulda Vesterlund hade ett par dagar efter 12 Jan. 1892 (då det äfven varit utmätning på samma ställe) sett kär. taga några papper ur en chiffonier i manbygnaden, samt inlägga dem i en dylik möbel stående i en flygelbygnad samt tillhörig kär:s broder August. Detta vittne såväl som ett annat, hade varit närvarande vid denna utmätning 24 sistl. April, samt dervid hört kär. upplysa utmätningsmannen om att den i förra ref. omnämda förbindelsen å 1000 kr. icke tillhörde svar. Lars Larsson utan vore kär:s. Svar. bestred vittnesmålen såsom de framstälts. Uppskof lika med förra målet.

För olaga försäljning af spidituosa är husbondesonen O. Lindberg, Gudings i Alfva, tilltalad, men nekar fortfarande. Ett vittne hördes, som pingstdagen i våras af svar. bekommit tre liter punsch och konjak som voro rekvirerade från Stockholm, samt skulle betalas om 3 månader, men hade vittnet ännu ej fått betala densamma. Svar. bestred vittnesmålet emedan de ifrågavarande spritvarorna ej vore rekvirerade af honom utan af fadren. För vidare bevisning uppsköts målet till vårtingets andra sammanträde.

Arfskrånglet emellan Bernhard Larsson, från När, Lars Pettersson, Lyrungs i Lye samt Lars Petter Larsson-Lydal, Mannegårda förekom ånyo. För att motbevisa att den aflidne Lydal haft bättre vård och skötse! än hvad som af vittnesförhöret vid andra samsamträdet framgått, hade svaranden nu inkallat ej mindre än 7 st. vittnen.
Edvard Andersson hade vid ett tillfälle sedan aflidne Lydal flyttat till sonen, (svar.) hört gubben säga att han hos sonen fann sig så väl han kunde önska sig.
Oskar Gardelin, som tidvis i 16 år arbetat vid Lyrungs, hade äfven hört den aflidne säga att han trifdes bäst der. Vittnet kände väl till hur den aflidne haft det. Kunde ej säga annat än väl derom.
Herman Karlberg hade flera gånger hört gubben Lydal säga att han trifdes väl vid Lyrungs, samt att den som skötte honom på hans sista samt bekostade hans begrafning skulle hafva hans kvarlåtenskap. En gång hade det varit misshällighet emellan honom och sonhustrun, men hade gubben sagt, att det vore hans egen skuld, emedan han förfördelat sonhustrun.
De öfriga vittnesmålen voro ungefär lika med de föregående. Kär bestred dem. Utslag vid tingets slut.

För att ha stört hemmets ljufva frid, hos en hustru Andersson i Öja, hade t.f. kronolänsmannen Svante Lindström åtalat drängen Johan Johansson Dals i Grötlingbo. Enligt angifvelsen hade Johansson på aftonen 24 sistl, Oktober i berusadt tillstånd kommit och rasat vid Anderssons bostad, begärt vatten samt slagit sönder ett fönster för att bereda sig inträde i rummet, ur fönstret utkastat en blomkruka, en spegel, gardiner m. m. Uppskrämd hade hustru Andersson med sin som måst tega till flykten utan att ens hinna påtaga nödiga kläder. Hade träffat några grannar som genast gått till platsen, dervid Johansson funnits hängande i fönstret blodig och sofvande. Svar. sade sig vid tillfället varit så rusig att han omöjligt kan påminna sig, hur han burit sig åt, Erkände hvad som lades honom till last.
Utslag vid tingets slut.

Förfalskning. Kronolänsmannen Emil Eneman hade på angifvelse instämt drängen Teodor Uddin från Burs för förfalskning af annans namn. Dervid hade så tillgått att Uddin åt en dräng skrifvit en rekvisition, samt undertecknat den med husbonden Lars Hanssons Ljugenäs namn. Den ifrågavande drängen hade på denna rekvisition hos handlanden Krokstedt i När erhållit ett par skor och ett par galoscher till ett pris af 14 kr. Så fort Uddin insett det orätta han begått hade han sjelf inbetalt skulden. Svaranden erkände.
Utslag vid tingets slut.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 November 1894
N:r 186

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För fylleri dömdes i dag förre artilleristen Per Flygare att böta 5 kronor.

De båda våldsmål i hvilka Johannes Henriksson varit instämd afgjordes i dag. I det ena dömdes han att böta 40 kr. samt att utgifva 25 kronor i ersättningar; i det andra ålades han eågång.

Teodor Johansson dömdes att böta 5 kr. för fylleri samt att ersätta en sönderslagen lykta med 10 kr. Mårten Johansson, som var instämd i samma mål, frikändes.

För fylleri, oljud och föreök att fritaga anhållen person dömdes arbetaren K. Rörfelt att böta sammanlagdt 45 kronor.

För olaga utskänkning af maltdrycker var enkan Blom ånyo instämd. Hon nekade. Uppskof för bevisning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 November 1894
N:r 185

Om Oss Drivs med WordPress