Etikett: Brott

Visby rådhusrätt.
För bristande redovisning hade, som vi förut omtalat, konsul G. T. Romdahl instämt ogifta Johanna Vesterlund. Utom ofvannämda påstående yrkade köranden också erhålla 4 års ogulden hyra med 400 kronor. Svaranden bestred allt hvad stämningen innehöll: hon var ej skyldig för några varor, ej för hyra, hade mycket större motfordran, käranden hade afhandt henne en utskänkningsrättighet m. m. Käranden bara pratade, påstod hon, och hon ville minsann ej stå på svarandesidan, då hon egentligen borde ha sin plats midt emot. Käranden påstod att svarandens anförande var bara gallimatias, och som hon anhöll om genstämning, yrkade käranden, om denna bifilles, ansvar för obefogad rättegång. Målet uppsköte.

Ett ovanligare hundmål. På kärandesidan instälde sig hustru Gustafva Karlsson med sin lille son Johan, hvilken en afton skulle blitvit biten i låret af en svaranden, f. artilleristen Ytterberg tillhörig hund. Svaranden inlemnade å sina och hunden Prans vägnar en skrift, hållen i mera skämtsam ton. Häri omförmälde han, att Pran sålts till en handlands Stenholm i Stenkumla, hos hvilken han tycktes trifvas väl, men att han ibland tog permission till staden, helst nu då förhållandena på landet genom tullarnes införande blitvit outhärdliga…
Borgmästaren (ond): Tycker ni att det är skickligt att komma in till rätten med sådana här skrifvelser? Det kan jag tala om för er, att det kostar mera än det smakar.
(Fortsätter läsningen): Svaranden var visserligen ej inskrifven i djurskyddeföreninges, men af brist på mynt. Dock ville han ej vid Prans påhelsningar traktera honom med spark, utan han fick sig en matbit, hvilket gjorde att han följde sin förra herre. Praon måtte ha funnit ordningen i staden mindre tillfredsställande och den myckna kälkåkningen mindre på sin plats, hvarför han opponerat sig mot densamma och de hojtande pojkarne. Svar. bestred allt yrkande å ansvar då han ej vore Prans ägare och begärde ersättning för inställelsen.
Muntligen upplyste han, att han med vittnen kunde styrka att pojken halkat omkull. Om hunden bitit honom visste han ej.
Modern till gossen anförde: Johan följde med ett par tidningspojker vid deras utbäring af tidningar. Ytterberg hade den afton Johan blef biten, bedt en af pojkarne att få en tidning, hvarpå de svaret nej, då Ytterberg tusat hunden på dem, med den påföjld att han bitit hennes Johan, som af bettet fått feber och varit orolig ett par nätter. Detta vore tidningspojkarne villiga att aflägga vittnenmål öfver.
Under sådana förhållanden uppsköts målet, sedan Ytterberg af rättens ordförande erhållit uppmaning att ej komma med flere humoristiska inlagor samt en vänlig försäkran om att gömdt inte är glömdt.

För brott mot bygnadsstadgan hade allmänna åklagaren instämt handlanden Ax. Sjöström. Svaranden hade i sitt hus nr 24 söder om staden utan anmälan låtit inreda ett boningsrum och ett kök samt uppsatt eldstad utan tillstånd af bygnadsnämden. Han anförde till sitt försvar att han trodde sig hafva uppfyllt allan rättfärdighet henom ett muntligt tillkännagifvande för nämdens sekreterare. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För samma förseelse var likaledes instämd fiskaren J. F. Nygren, hvilken i ett nybygt hus, nr 34 Klinterotens 1 qvarter, utan tillstånd inredt kök på öfre botten samt uppbygdt en trappa vid ena ändan af huset. Svaranden erkände. Utslag afkunnas om 8 dagar.

För uraktlåtenhet att hålla gatan ren var handlanden Sandelius instämd, hvarjämte yrkades att svaranden skulle utgifva 60 öre, som upphuggningen kostat staden. Svaranden bestred stämningens befogenhet, förklarade att hans åsigt var, det stadens skyldighet varit att verkställa upphuggningen, men att han ändå utan påstötning låtit börja upphuggningsarbetet, som sedan på tillsägelse af polis af annan person fortsatta, då svarandens karl för en stund varit hindrad, Allmänna åklngaren erhöll 8 dagars uppskof för att närmare utreda saken.

Ärekränkningsmålet mellan snickaren K. Dahlgren, kärande och hattmakaren J. B. de Brun, svarande, förevar i dag ånyo. Svaranden har redan genom sitt ombud erkänt och bedt att få taga tillbaka hvad han möjligen yttrat om käranden. Denne bad att få höra 2 vittnen som skulle intyga att svaranden gått ur hus och i hus och utspridt dåliga rykten om käranden.
Mosaiska trosbekännaren Markus Zakarias och hans hustru Rebecka berättade att svaranden sagt, det käranden vore skyldig svaranden 600 kronor samt åt hans hushållerska 50, men sedan ändrat sig derhän att det var 50 till honom och 600 till hushållerskan, samt att han tillagt att han väl hade förbindelse, men att Dahlgren ej ville kännas vid den. Han hade vidare yttrat att käranden bedragit
honom.
Målet öfverlemnades härefter af partens och afkunnas utslag om 5 dagar.

Gotlands Allehanda
Måndagen 20 Februari 1888
N:r 15

Visby rådhusrätt.
I dag handlades af rådhusrätten endast ett civilmål.

Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Februari 1888
N:r 13

Visby rådhusrätt.
För olofligt tillgrepp
af en kälke, värderad till 4 kr., och tilllhörig ynglingen Olof Vesterberg boende i S:t Hansgatan 32, hade allmänna åklagaren instämt förre sjömannen M. V. Björkroth och artilleristen J. V. Andersson, permitterad och i tjenst hos grosshandlaren Malmros. Enligt Anderssons utsago skulle han endast hafva gett Björkroth anvisning på en som villa köpa kälken, nämligen konstapeln Frendin, hvilken också innehaft den, men ej vetat att den var stulen: B. hade uppgifvit att han tillverkat den sjelf.
Borgmästaren: Nå, hvad säger nu Björkroth om saken.
B. Han ljuger !
Och såeh dukade B. upp en alldeles motsatt historia, som skulle bevisa hans oskuld, men hade det lilla felet att ej riktigt stämma öfverens med hvad B. uppgifvit vid polisförhöret. Dels på grund häraf och då B. förut varit straffad för första resan snatteri, samt mot Andersson inga bevis förelågo och han under sin tjeastetid som artillerist alltid uppfört sig hedrande, afstod åklagaren från att yrka ansvar å Andersson, men yrkade ansvar för andra resan snatteri å Björkroth, som af rätten dömdes till 75 kronors böter för 2 resan snatteri.

För upplag å allmän gata
dömdes jordägaren Johan Pettersson från Österby att böta 10 kronor. Han hade förra måndagen, då åkdonet gått sönder, i Slottsbacken afstjelpt ett lass sten, som hindrat trafiken, och ej borttogs förrän efter ett dygns förlopp.

Åter ett öfverfall å öppen gata.
I lördags afton vid 7-tiden, då löjtnant A. Kolmodin, passerade Mellangatan norrut, möttes han af en obekant person jämte förre artilleristen J. F. Johansson, som tilltalade honom: Vill du ge mig 25 öre? Då löjtnant Kolmodin nekande besvarade detta, gat J. honom utan vidare ett slag. med knutna handen öfver högra ögat så att han föll omkull. Den andre personen som var förre sjömannen J. O. Olsson, började nu klädd i träskor som han vari att sparka den öfverfallne, hvarpå de togo hans uniformsmössa och på hans rop om hjelp begafro sig springande Mellangatan söderut. Mössan bortkastade de under vägan, och togos de sedan af utsände konstaplar vid 3/4 8-tiden uppe på S:t Hanagatan. Efter att först halva nekat, erkände de båda våldsverkarne slutligen att allt tillgått såsom ofvan nämts. En läkareattest intygade att löjtnant Kolmodin till följd af våldet tills vidare är urståndsatt att tjenstgöra.
Johansson, född 1867, har 2 gånger förut straffats för våld och Olsson, likaledes född 1867, en gång dömts till 2 månaders straffarbete för hemfridsbrott, men ännu ej aftjenat detta.
Såsom ombud för löjtnant Kolmodin fordrade i ersättning med 5 kronor för reparation af den skadade uniformsmössan, samt yrkade å tjenstens vägner ansvar å svaranden för våld samt rån, eller om detta ej kunde bifallas för stöld af värde till 17 kronor.
Rätten dömde Johansson och Olsson till 3 månaders fängelse hvardera för vald mot person, hvaremot rådhusrätten icke ansåg dem kunna fällas till ansvar för olofligt tillgrepp.

För bristande redovisning af 388 kr. 54 öre samt obetald hyra för 4 år med 100 kronor om året hade bryggeribolaget instämt ogifta Johanna Vesterlund. Som svaranden ej infunnit sig uppsköte målet. I annat mål hade svaranden Vesterlund stämt konsul G. T. Romdahl for genfordran, men afskrefs detta mål på grund af kärandens frånvaro.

Gotlands Allehanda
Måndagen 6 Februari 1888
N:r 11

har under Januari månad följande antal fångar förvarats:
Vid måndens början qvarvarande 10, under månaden tillkomna 4, afgångna 8, af hvilka senare 1 förflyttats till central fängelset i Norrköping. Vid månadens slut qvarvarande 6.

Gotlands Allehanda
Fredagen 3 Februari 1888
N:r 10