Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Förberedande ransakning har i dag å länsfängelset hållits med häktade tillskäraren Otto Lund oeh hans son Otto Elvin Lund angående de omnämda från firman Gooes föröfvade stölderna af skrädderimaterialier. De hos den äldre Luud funna tygerna m m. förevisades den tilltalade ett för ett och han bade alltid till havds en historia om deras åtkomst. Än hade han fått ett byxtyg af sin dotter, än hade han köpt ett stycke cloth af någon skräddaregesäll i Stockholm, än hade han inropat en mängd på en konkursauktion i hufyudstaden. Alla uppgifter gåfvos synnerligen obesväradt, äfven då de befunnos strida mot föregående uppgifter inför stadsfiskalen. Ytterligare utredning tarfvas naturligtvis, hvarefter ransakningen återupptracdes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 13 Febuari 1897
N:r 24

En herre som tänkte starta affär med tjufgods.

För någon tid sedan tillkännagaf en herre vid namn Otto Lund och anställd som tillskärare och skrädderiföreståndare hos firman Gunnar Gooes & son, att han fr. o. m. 1 April i år ämnade lemna sin anställning hos sagda ficma och starta ett skrädderibolag här i staden. Hans till tänkta affär skulle enligt tillkännagifvandet komma att lemna sina varor för särdeles godt pris, och allt såg så lofvande ärligt ut som helst. En del personer tecknade äfven aktier i det nya bolaget och det ena med det andra talade för att bär skulle bli ännu en konkurrent som t. o. m. kunde bli ganska svår för stadens många skrädderifirmor.
Men så ville det sig ej bättre, än att hr Lund, det nya bolagets upphofsman och verkställande direktör in spe, härom dagen af lagens arm greps för stöld af klädespersedlar o. d. från sina husbönder, underkastades förhör och häktades samt fördes till länsfängelset, der han nu sitter under afbidan på ytterligare ransakning och dom. , Och än mer — i sitt sällskap på »cellen» har den häktade direktören-tjufven sin ene son, hvilken äfven är mycket inblandad i den snygga affären, liksom ock den äldre Lunds hustru, döttrar och ännu en son äro starkt misstänkta för att vara delaktiga i eller åtminstone för att hafva haft vetskap om tjufverierna.
Och det är icke småsmulor som blifvit stulna. Ensamt det, som vid hos Lund senior företagen husvisitation anträffats, uppgår till öfver 200 kronors värde. Och hos s. k. klädståndsinnehafvare i staden har anträffats åtskilligt som af Lund eller hans son tillgripits i Gooes affär och sedan försålts. Med ett ord det ser ut som bade Lund ämnat börja grundlägga sitt nya skrädderibolag med varor som stulits hos förutnämda firma, och får man väl antaga att det just är till följd af den billiga åtkomsten af sitt varulager som hr direktören kunnat utlofva ett så billigt pris åt sina blifvande kunder.
Upptäckten af stölderna skedde afren slump. Härom kvällen hemkommo tvänne af de yngre herrarne Gooes från en promenad. Då de kommo i förstugan till sin familjs våning, hörde de inne från Lunds boningsrum — han bor nämligen i firman Gooes hus, — ljuden af ett häftigt gräl. De stannade för att höra hvad som var på färde samt för att vara till hands om så behöfdes. Ty det har icke alls varit ovanligt att inom familjen Lund förekommit uppträden, der annan persons mellankomst varit af nöden. Medan nu de båda herrarne G. stodo och lyssnade, hörde de Otto Lund j:r fara ut i vredesmod mot fadren för det denne samma kväll med båten skulle ha sändt något paket till en i Stockholm bosattdotter vid namn Märta.
— Det angår dig icke hvad jag sänder till Märta — hördes då fadren svara.
— Hvad? Angår det mig inte? Här går ni bara och knycker åt dem, men jag får aldrig något med af det — svarade sonen förargad.
Den äldre Lund tycktes emellertid ej vara upplagd för gräl, utan tog rocken på sig för att gå ut. Men i förstugan stötte han på herrarne G. Då vände han om, mumlande något om att han »glömt käppen» eller hvad det var. Men då han kom inom dörren, sade han i hviskande ton till sonen:
— Så tig då, för tusan. Gooessönerna stå derute och höra allt hvad vi säga.
Nu blef dat tyst. Men då allt detta föreföll misstänkt, anmäldes saken följande dag för polisen.
Bud sändes då till Lund den äldre att nedkomma på stadsfiskalskontoret, men denne instälde sig i stället i stadsfiskalens privata bostad. Då stadsfiskalen, förrän saken fått åtminstone någon utredning, ej ville behandla Lund som en brottsling, tillsade han denne att gå något i förväg. Men detta gaf L. anledning att ge sig af undan, och först efter å skilligt sökande anträffades han och nedfördes i polisvakten.
Medan Lund befann sig der, företogs husvisitation i hans bostad. Och här gjordes nu de mest öfverraskande fynd.
Så fann man i alla byråar, skåp och kistor som funnos i familjens ägo dels färdiggjorda . kläder och dels tyger, foder och sybehör i sådan mängd att en ganska ansenlig packlår deraf blef alldeles öfverfyld.
Och för hvar gång ett nytt fynd gjordes läto hustrun och döttrarne undfalla sig utrop af största förvåning och öfverraskning, hvilket de väl önskade få tolkadt så, att de ej hade någon som helst vetskap om stölderna, något som väl dock knappast är tänkbart.
Som bevis på den förslagenhet som tjufvarne användt vid gömmandet af tjufgodset må nämnas, att man i en med smutsigt vatten fyld större balja, i hvilken öfverst lågo smutsiga linnekläder, anträffade en hel del dyrbara frackkostymfoder, knappar och andra sybehör.
Lund förklarades naturligtvis skyldig att träda i häkte men nekade tilb att hafva stulit något af allt det som hos honom anträffats. Om åtkomsten af alla, persedlarne uppgaf han dels att han fått, dem till skänks af sina barn i Stockhom och dels att han hade haft dem kvar från den tid då han hade egen affär i Stockholm.
Samtidigt med det stölderna angåfvos för stadsfiskalen, anmodade denne pr telegraf detektiva polisen i Stockholm att vid båtens ankomst dit tillvarataga det af Lund afsända paketet. Så skedde, och befanns det innehålla tyg till byxor samt öfrig materiel till sådana plagg — allt af firman Gooes tillhöriga varor. Så fanns t. ex. på knapparne firmans namn stämpladt, och på tyget innehar firman kontraprof, något som för öfrigt är fallet med alla de hos Lund anträffade varorna.
Sedan man sålunda kommit på det klara med, att Lund senior var skyldig, vändes misstankarne äfven mot sonen, och polis sändes till hans bostad vid Skeppargatan för att anhålla äfven honom. Han påträffades i färd med att sy en rock åt sig själf af tyg som tillhörde firman Gooes. Han nedfördes genast i polisvakten samt befanns vara så pass invecklad i affären, att t. o. m. de kläder han vid tillfället hade på sig voro gjorda af tjufgods från firman Gooes, Han beträddes vidare med att i likket med fadren hafva försålt tjufgods-dels i klädstånd, dels till ett stort antal privata personer samt med att hafva mottagit beställningar, till hvilkas förfärdigande han användt stulet tyg och stulna material i öfrigt.
Han nekade dock äfven han för att hafva stulit eller att hafva haft vetskap om faderns stölder. Men han miss-sade sig gång på gång samt trasslade in sig mer och mer vid sina försök att tala sig fri, och äfven han förklarades skyldig akt; träda i häkte.
Stölderna måste ha föröfvats med mycken list och förslagenhet, ty ingen af herrarne Gooes har haft minsta anledning att misstänka Lundarne för någon oärlighet. Visserligen har firman ej haft anledning vara särdeles nöjd med någon af dem, och en andre son till Lund, vid namn Alphons, hade de måst afskeda. Denne vistas nu i Stockholm, och man har all anledning misstänka att han och systern i Stockholm fått mottaga ej så litet af tjufgods härifrån Visby. Han var ock vid båtens ankomst nere vid Skeppsbron för att hämta den sista sändningen, hvarvid han dock gick förgäfves.
För att utreda hur med denna sak förhåller sig kommer stadsfiskalen att genomgå ångbåtsbolagets fraktböcker och dessutom äro öfriga erforderliga åtgärder vidtagna, så att när allt kommer omkring torde måhända bela familjen Lund blifva fast för de djärfva och omfattande stölderna.
Otto Lund d. ä. är född 1843 i Aarhus och sonen Otto 1870 i Hamburg.
Ransakning inför rådbusrätten hålles så fort nödig utredning hunnit anskaffas. Dermed går nog ej så fort, då anmälningar oupphörligt ingå om hos privata personér anträffade persedlar som af tjufvarne försålts eller af dem på i god tro gjorda beställningar förfärdigats af stulet material.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Febuari 1897
N:r 22

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Våldet å Österbyväg mot arb. Konrad Karlsson och föröfvadt af ynglingarna Hugo Olsson och Gustaf Svensson var i dag ånyo föremål för ransakning. Svar. nekade fortfarande och tre inkallade vittnen hade intet att i sak upplysa. För vidare utredning uppsköts målet.

För oljud å allmän plats stod drängen G. Andersson från Lenna tilltalad. Han skulle & frälsningsarmén ha visat. sig allt för artig och beundrande mot en kvinlig »soldat», och hade derför blifvit afvisad från lokalen, utanför hvilken han sedan skulle ha fört oljud samt okvädat en polisman. Andersson tillstod att han »skojat» litet med en af töserna i armén, men denna, som illa upptagit den »civille» beundrarens uppträdande hade slagit af honom mössan samt tillkallat polis.
Förolämpningen mot polisen sade svar. hafva bestått deri, att han kallat honom för »du».
Målet uppsköts för förebringande af bevisning.

Att lämna sin häst utan tillsyn kostade Karl Hellgren, Katrinelund 2 kr. i böter.

Sju fyllerimål, och deraf 3 i förening med oljud förevoro i dag och dömdes de för ge förseelser åtalade till böter från 5 till 9 kr.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Febuari 1897
N:r 21

Våld och knifskärning.

Hos polisen har jordägaren P. A. Karlsson från Österby anmält att han i tisdags afton vid 8-tiden å allmänna landsvägen vid Österby blifvit öfverfallen af arbetarne Hugo Olsson och Gustaf Svensson samt sjömannen Edvin Persson, hvilka mot honom föröfvat våld. Först tilldelades han flera våldsamma slag och sparkar i hufvudet och å andra ställen af kroppen, så att öppna sår och svullnader uppstodo och derpå fick han af ofvannämde sjöman Persson ett hugg af en knif på venstra sidan af ansigtet. Karlsson, som är ganska medtagen af den lidna misshandeln, skötes f. n. af fältskär.
Våldet tros vara begånget af hämd och i förtrytelse öfver att de tre sällarne för någon tid sedan blefvo angifna för att i början af Dec. förra året hafva misshandlat den nu slagnes son, Konrad. För denna första förseelse hafva de redan ransakats men nekat, hvadan målet derom uppskjutits tills om måndag, då de alltså hafva att stå till svars för två fall af misshandel och våld.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 Febuari 1897
N:r 19

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För våld mot polis voro i dag instämda hvar för sig drängen Johan Pettersson och landtbrukaren H. K. Sundell från Katthammarsvik.
Båda hade de sökt att från polisman fritaga en för fylleri anhållen dräng vid namn Pettersson från Veskinde. Pettersson nekade för att hafva handgripligen sökt fritaga den anhållne; han hade endast bedt polisen låta honom få taga hand om den anhållne. Sundell nekade likaledes för alla handgripligheter, och allt hvad han gjort var att han hemställt till polismannen att låta den anhållne få söka reda sig själf. Svar. Sundell utbredde sig vidt och bredt om polisens oförsynthet och yrkade 40 kr. i ersättning för sin inställelse. Sedan emellertid rättens ordf. uppmanat honom att vänta med sina anspråk tills målet afgjorts, uppsköts detsamma till 15 Februari för vittnens inkallande. Till samma dag och för samma orsak uppsköts äfven målet mot Pettersson.

Våld mot person hade kanalarbetaren Ernst Sandberg låtit komma sig till last. Han uteblef dock från rätten, Målet uppsköts till 5 Februari.

När båda parterna ha samma namn kan lätt förväxling vid rätten uppstå. Så hände ock i dag, då arbetarne Axel Norberg och Ludvig Johansson stodo tilltalade för att hafva misshandlat och slagit sjömannen Edvard Johansson. När målet ropades, var endast målsäg. Johansson närvarande, under det hans »tuktomästare» båda uteblefvo. Johansson stälde sig, obekant som han tycktes vara med hvad »höger» och »venster» betyda inför domstol, på svarandesidan, och ordf. började att fråga om han erkände hvad som stod i stämningen.
— Jo då, visst erkänaer ’jag, sade Johansson. Jag fick flera slag både inne på krogen (österkrog) och ute på gatan samt blef sparkad i hufvudet.
— Jaså, fick ni, också stryk, sade ordf. Men här är nu fråga om, huruvida ni erkänt ner att ni slagit Johansson?
— Hvem jag? Jag har inte slagit någon, utan de’ ä’ jag som fått smörj själf.
Sedan nu misstaget upptäckts, fick målsägaren byta plats. Och då ingen af svar. voro närvarande, yrkade allm. åkl. ansvar å dem för utevaro, hvarför de fingo böta 10 kr. Må let förekommer ånyo 15 Februari.

Rutten strömming hade fiskaren Mårten Pettersson från Tomta i Rone torgfört å stora torget. Personer som köpt af densamma hade måst kasta bort den, då den var omöjlig att förtär. Af vederbörande hade dessutom en del af den skämda varan beslagtagits och oskadliggjorts Pettersson erkände men sade sig icke själf hafva haft vetskap om att strömmingen var skämd. För brott mot helsovårdsstadgan dömdes han att böta 10 kr.

För skottlossning ute å hafvet på mindre afstånd från staden än det lagstadgade (600 fot) voro vaktmästare H. Alyhr och bagaren J. Lindbohm instämda.
Lindbohm erkände genom ombud att han mot en förut skadeskjuten fogel aflossat ett skott, hvilket dock skett på behörigt afståud från land. Alyhr nekade för hvad som Irdes honom till last. Uppskof till 15 Febr. för förebringande af bevisning.

På förbjuden tid bade landtbrukare Niklas Pettersson-Sundberg från Endre skjutit och torghandlaren Jakobsson af honom köpt ett par orrhönor. Båda parterna erkände sina förseelser men anförde, att de icke vetat att skyttet och handeln skett på förbjuden tid. De fingo böta 10 kr. hvar.

För fylleri voro tre personer och der-, ibland en kvinna instämda Kvinnan fick böta 10 kr. De andra uteblefvo från rätten.

Köpets återgång yrkar hotellägaren Arvid Smedman, hvilken för 6 månader sedan till handl. Axel Sjöström försålt sin egendom det s. k. Smedmanska hotellet. Målsägaren anser, att Sjöström ej fullgjort de åligganden han i kontraktet förbundit sig till. Sjöström deremot påstår, att han dels med revers och dels med kontanter betalt lösöreboet i den köpta fastigheten samt 700 kr. dessutom å köpesumman för huset. Målet upsköts till 15 Febr. då utredning i målet skall förebringas.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 1 Febuari 1897
N:r 17

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För misshandel voro arb. Hugo Olsson och ett par andra ynglingar instämda.
De hade vid ett tillfälle ute å Österby kullslagit och misshandlat en arbetare Karlsson.
Svar. erkände delvis, men uppsköts målet för vidare utredning till 8 Februari.

Edgång skall murare P. A. Johansson enl. hofrättens dom begå vid härvarande rådhusrätt i mål mellan honom och brunssprängaren Holgersson, deri H. yrkat utfå full ersättning för åt Johansson verkstäld brunnssprängning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Januari 1897
N:r 13

Ett skurkstreck

af mycket fult slag och hvars upphofsmän förtjänade en allvarlig näpst begicks här i staden natten mellan lördagen och söndagen. Då vid tolf-tiden en af stadens lykttändare kom upp till Adelsgatan för att släcka der befintliga lyktor, hörde han på afstånd högljudda röster från, såsom det lät, berusade personer. Kommen något närmare, upptäckte han fyra ynglingar, hvilka under skrän och oljud voro i färd med att göra något ofog med en af gatans lyktor. Om ett ögonblick släcktes lampan, och strax derpå hörde han någon ropa: »Nu kommer den dj–la lykttändaren», hvarpå de fyra orosstiftarne springande begåfvo sig i väg. Vid närmare efterseende befunnos flera lyktor släckta och åtskilliga af dem så hårdt uppdragna att de ej stodo att få ner.
Ungefär vid samma tid hörde en i bokhandl. Segerdahls hus boende person några ynglingar föra oväsen på gatan och föreslå, att man skulle »knacka in rutan till lådan». Härmed menade de fotografisten Laura Stenmans i hörnet af Adelsgatan och Judegränd hängande skyltlåda. Det föreslagna nidingsdådet utfördes också, hvarjämte man sönderref och borttog åtskilliga af de i skyltlådan befintliga fotografierna.
Med dessa bragder voro fridstörarne dock icke nöjda. De vände sig nu till ingeniör Sylvans strax bredvid liggande hus, der ett åt gatan vettande staket ramponerades och spjälor bortbrötos, allt under ett infernaliskt oväsen. Ingeniör Sylvan, som själf vid tillfället var vaken, säger sig ha uppfattat saken så, att ett sällskap kommit åkande och stannat utanför hans egendom, der några stigit af och begynnt förstörelsen, under det skjutsen fortsatt sin väg.
Senare på natten, eller närmare bestämdt mellan kl. 1 och 2 utfördes ännu ett streck, synbarligen af samma följeUrmakare Anderssons vid Nygatan uthängda skyltklocka blef då nämligen sönderslagen af de nattliga fridsstörarne. När Andersson vid 12-tiden på natten hemkom, var klockan ännu hel, men på morgonen var den förstörd och visarne stodo på half 2.
De om stor oförskämdhet och råhet vittnande slyngelstrecken äro anmälda hos polisen.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 25 Januari 1897
N:r 13

Rättegångs- och Polissaker.

Rådhusrättens beslut att försätta handl. Axel Sjöström under förmyndare, har af honom hos hofrätten öfverklagats.

Södra häradsrätten.
(Forts.)
För trotsigt och oskickligt uppförande inför domstol fick Jacob Pettersson, Mickels i Vamlingbo, böta 50 kronor.

För liknande uppträdande dömdes förre bätsmannen Oscar Lindvall från Ejsta att böta 235 kronor.

I barnuppfostringsmålet, anhänggiggjordt af Dora Lundqvist i Burs mot drängen Anton Söderlund, dömdes Söderlund till edgång, som utsattes till Marssammanträdet.

Ansvar och 300 kronor ersättning är det yrkande, som landtbrukaren Gustaf Gottberg, Kube i Stenkumla, framställer mot maskinisten Edvard Siltberg från Levide. Sina påståenden grundar han derpå att Siltberg, som 80 sistl. Sept. samt I Okt. varit på Gottbergs gård med en lokomobil och ett tröskverk, vid ett tillfälle ur ångpannan utsläppt ånga, med den påföljd att ett drägtigt sto af skrämsel kastat.
Svar. förnekade att orsaken till ofyvnnämda händelse med stoet varit den angifna, ty det hade dagen efter fått gå till Visby 2:ne gånger med tunga lass, och hade missfallet skett först den derpå följande natten. Yrkar ansvar å kär. för obefogad rättegång. Uppskof till Mars för bevisning.

Ett ruskigt mål förekom vid rätten i det Karl Hemmander från Ejsta yrkar ansvar å husbondesonen Jacob Båtelsson, Bäner i Ejsta, för att han om kär. hustru sagt att hon begått äktenskapsbrott med en kringvandrande spelman vid namn Melker Tidholm. Svar. erkände att han sagt det både om hen ne samt till makarne och Tidholm personligen, men påstod att han blott sagt hvad som var sant, samt hvad han själf med egna ögon sett. Svarandens ord voro så sedlighetssårande att de ej kunna i tryck återgifvas. Tvänne vittnen voro inkallade. Utslag vid nästa sammanträde.

Ersättning för en i Silte sockens kreatursförsäkringsförening försäkrad häst fordrar Hans Olsson Halfvede af styrelsen i samma förening. Försäkringen var begärd för 200 kr. men af styrelsen nedsatt till 180 kr., hvilket belopp kär. äfven ville åtnöja sig med.
Svar. vägrade ingå i svaromål emedan vissa formaliteter i föreningens stadgar ej af kär. iakttagits. Efter enskild öfverläggning ålades svar. ingå i svaromål.
Men på samma skäl vägrades nu ersättning. Styrelsen ville ej godkänna det läkarebetyg som af kär. företeddes, hvari hästen vore utdömd till nedslagtnivg. De ansågo sig genom vittnen kunna bevisa att hästen ej behöfde slagtas. Derför begärdes uppskof. Rättens ordf. föreställde dem det orätta häruti. Yttrande vid nästa sammanträde.

Tvist om födoråd. Enkan Helena Maria Vennerström från Fardhem yrkar att hemmansägarne Jacob Kollberg, Hexarfve samt Elias Pettersson, Rodarfve måtte åläggas till henne utgifva ett födoråd som enl. afhandl. af 6 Febr. 1855 intecknats i 5/16 mantal Hexarfve och senast förnyats 2 Sept. 1878. Af sagda 5/16 vore svar. ägare af hälften hvardera. Bägge svar. nekade att utgifva födorådet. Kollberg företedde ett gravationsbevis, hvari ej med visshet kunde utrönas om sagde födoråd besvärade hans hemman. För att bevisa det svar. vore innehafvare af ifrågavarande hemmansdel erhöll kär. uppskof till nästa sammanträde.

För olaga utöfning af tandläkareyrket var guldsmed August Johansson från Visby instämd, men nekade. Uppsköts i likhet med föregående mål.

Ett ovanligt djurplågerimål förekom äfven, emedan arrendatorn Henrik Viman å Hesselby i Linde och inspektoren John Berglund tillalats för att de under sommaren 1896 låtit i dagligt bruk och hårdt arbete använda ej mindre än sju hästar som varit i svårare grad selbrutna. Svar. Viman erkände i hufvudsak hvad som lades honom till last, men Berglund ansåg sig ej vara ansvarsskyldig emedan han blott vore en tjänare hos Viman. Uppsköts till tredje sammanträdet och skola svar. vid vite af 25 kr. för dem hvardera då vara närvarande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 22 Januari 1897
N:r 11

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
(Vårtingetr första sammanträde å Allekvia, 18 och 19 Januari: Ordf. v. häradsh. K. Nordenström.)
Sundénska djurplågerimålet var ånyo före och hördes på åklagaresidan tre vittnen, hvilkas vittnesmål voro samstämmiga in i minsta detalj.
Af vittnesmålen framgick, att Sundén, såsom i anklagelsen påståtts, till arbete användt utmerglade och ofta ganska svårt skadade hästkreatur. Vittnena hade iakttagit att ett och samma djur baft sår på knäna, i lokstaden och på buken, men att detta djur ändå blifvit användt vid plöjning i jord, som varit så lös, att djuret nedsjunkit i densamma ända till ryggen. Då har det gräfts upp och sedan piskats att fortsätta sitt arbete för plogen. Vittnena påstodo äfven att det inträffat, att när en häst tröttnat, hade en karl fattat i betslet under det Sundén själf gått bakom plogen och skött tömmarne samt drifvit fram djuret med påkar. »Dra eller dö» ha varit djurens lott, sade vittnena.
Sundéns ombud bestred vittnesmålen samt begärde och erhöll uppskof till 3:dje sammanträdet för inkallande af motbevis.

Undantagsbråk. Undantagsmannen Smedberg, Smedgårda i Björke, hade instämdt landtbr. Stenström från samma gård med yrkan att af denne utfå 100 kronor; utgörande undantag för år 1894. Svaranden bestred krafvets riktighet ech företedde kvitto, enligt hvilket Smedberg af honom utbekommit undantag för alla de år han haft rätt att fordra sådant, och sålunda äfven för år 1894. Kär. vidgick visserligen att han under det uppvigade kvittot skrifvit sitt namn, men sade, att han -ej förstått skrifvelsen i fråga. Några pengar hade han i alla fall ej fått. Uppskof till 3:dje sammanträdet.

Barnuppfostringshjälp af sin förre husbonde, L. Thomsson, Rosarfve, vill pigan Karolina Persdotter utbekomma. Men Thomson nekar för faderskapet och ville således ej heller betala den begärda hjälpen. Två vittnen voro inkallade men hade intet i sak att meddela, annat än att pigan till en af vittnena sagt, att folk påstod, att hennes husbonde vore fader till hennes barn.
Uppskof till första dagen af Marssammanträdet.

För svekligt förfarande har handl. Detlof Cedergren blifvit instämd af hr J. A. Berg. Målet som flere gånger varit före tycktes hufvudsakligast bero på olika uppfattning om tvänne kontrakts giltighet, i det svar. förklarar det ena kontraktet ogiltigt, under det han vill att båda kontrakten i vissa punkter skola vara gälllande. Målet öfverlemnades af båda parterna. Utslag vid Februarisammanträdet.

Mycket väsen och litet ull kan man gerna säga om det mot fiskarena Karl och Olof Östergren, Hammars i Östergarn, väckta målet om skadegörelse å annans egendom, Som bekant rör saken sig derom att svar. skulle för käranden bafva uppryckt några pålar, som användts vid nättorkning, och då målet pu ånyo förekom, intygade två vittnen, att svar. verkligen uppryckt pålarne som stått på mark som icke äges af någondera parterna, samt att pålarnes hela värde uppgått till 40 öre. Utslag nästa sammanträde.

Äggtjufven från Rosendal, ynglingen Bengt Bengtsson, friades vid detta rättegångstillfälle från det mot honom väckta åtalet för stöld af 2 ägg från Rosendals gård. Kär., förvaltare Björkman, hade nämligen funnit så förmildrande omständigheter föreligga, att han afstod från allt ansvarsyrkande, hvadan målet afskrefs.

Kälkstölden i Akebäck förevar och intygade två vittnen att de två kälkar landtbr. Aug. Pettersson innehar, tillhöra kär. P. Stenström. Svar. vekar dock fortfarande och uppsköts målet till nästa sammanträde.

Kaffekokningen med ty åtföljande myrbrand i Gothem afhandlades åter. Kär. afstodo nu från ersättningsanspråk då svar. saknade tillgångar. Vittnesersättningar får dock svar. utbetala. Utslag nästa sammanträde.

För oloflig jagt hade, som bekant, Visby jägaregille instämt vaktmästare H. Alyhr, hvilken skulle ha jagat på af gillet vid Hästnäs arrenderad jagtmark. Markens ägare intygade dock nu, att svar. haft hans tillåtelse att jaga på marken i fråga till 3 Nov. förra året, och att gillet arronderat marken från 8 i samma månad. Svar. hade företagit den omstämda jagten 1 Nov. och således på tid, under hvilken gillet ej hatt med marken att skaffa. Nu företedde kärandeombndet ett kontrakt från 1892, enl. hvilket gillet redan då arrenderat jagtområdet, men det upplystes dervid, att dåvarande ägaren försålt. sin gård till sin son, hvadan det gamla kontraktet vore förfallet. Utslag nästa rätte gångstillfälle.

Martebomyrbranden. Rättegången mot landtbr. Nilsson, Bro, angående vårdslöshet vid myrbränning, hvarigenom direktör Dassow förorsakats en till 900 kr. uppgående förlust, förevar åter. Härvid styrktes af vittnen, att Dassow fått lof att nedslagta alla sina får, enär genom den af svar. förorsakade branden allt foder blifvet förstördt. Svar. sökte genom vittnen göra troligt att kär. själf varit intresserad af att elden fått så stor spridning som möjligt, men dessa vittnesmål gendrefvos af kär. Saken hade nämligen varit den, att kär. när branden pågått efterfrågat om någon bland släckningsmanskapet hade tändstickor på sig, enär han ville antända ett för elden fredadt område. Detta ansåg svar. tyda på, att kär., långt ifrån att hafva lidit skada af branden tvärt om haft nytta af att ett större område blifvit brändt, Kär, å sin . sida förklarade, att han ämnat på sagda plats anlägga moteld för att sålunda hindra brandens framfart. Detta vitsordades af allm. åklagaren, länsman Jakobsson, hvilken. själf varit närvarande vid branden och föreslagit en sådan åtgärd.
Utslag faller vid nästa sammanträde.

Södra häradsrätten.
(Första sammanträdet å Skogs 1 Levide 18—19 Jan. 1897; ordf. häradsh. T. af Ekenstam.)
Nämdemansed aflades af nyvalde Lars Pettersson, Sicklings i Klinte.

Godemansed, att såsom godeman tjänstgöra vid landtmäteriförrättningar, aflades af hemmansäg. Oskar Jacobsson, Leggarfve i Klinte.

Brast åt eden, gjorde förre arrendatorn K. K. H. Karlsson i Vestergarn, i ett Erafmål anhängiggjordt af firman O. Zetterlund i Torshälla.

Så kan det gå. Johan Simonsson i Eskelhem, som vid flera rättegångstillfällen förnekat att han häftat i 4 kr. skuld till handl. L. E. Gardell i Visby, var till detta sammanträde ålagd edgång, men som han ej iakttagit rättens beslut att i låga tid inställa sig hos sin själasörjare, för undervisning fäldes han att böta 25 kr., samt förelades: han ånyo vid 25 kr. vite med fullständiga betyg infiona sig vid fjärde sammanträdet, i fall han ville gå eden.

Släketägtstvisten emellan Snoder och Hexarfve hemmansägaren i Sproge förekom ånyo till bekandling.
Att såsom sakkunnig höras öfver de företedda kartorna hade kär. påkallat vice komissionslandtmätaren Karl Bolin. Luga skifteskartan för 1881 öfverensstämde med Hexarfve storskifteskarta af 1798, men afvek från ändpunkten & gränslinien mellan parternas ägor enligt 1837 års karta. Ansåg orsaken vara den att vid laga skiftet 1881, blott 1798 års karta företetta.
Svar. ansåg ej denna förklaring utgöra ti!lräcklig utredning, utan ville ha målet hvilande, tills kär. genom laga syn visat sig äga bättre rätt till jorden. Att den nyaste kartan visade största jordområdet berodde på tillslamning från sjön. Utlåtande vid nästa sammanträde.

Målet emellan August Wingårdh i Helsingborg och handl. Viktor Hansén å Burgsvik om likvld för 200 säckar superfosfat afgöres äfven vid nästa sammanträde.

Edgång för olaga handel har skomakaren K. J. Jacobsson från Visby varit ådömd, men som han af sitt ombud ej blifvit underrättad om hvad han hade att iakttaga för att skaffa sig betyg från sin själasörjare, fäldes han att böta 25 kr, och utsattes ny edgångsdag till första dagen af fjärde sammanträdet.

Dansen vid Magnhuse i Rone. Detta mål emellan Kristina Duse och J. N. Budin från nämda gård förekom ånyo. Kär. hade inkallat ett vittne, som upprepade den gamla historien om vedens utkastande ur bakugnen, parternas lek i förstugan, med ty åtföljande blånader å armar m. m. Dom faller vid nästa sammanträde.

Det andra målet emellan samma parter, men med ombytta platser förekom äfven. Intet nytt förekom och meddelas utslag samtidigt med i föregående mål.

I barnuppfostringsmålet emellan ogifta Dora Lundqvist, Lindarfve i Burs, och drängen Anton Söderlund instälde sig ej kär, Svar., som redan varit hos presten, ville gå eden, samt yrkar ansvar å kär. för rättegångs missbruk.
Yttrande meddelas förrän sammaträdet slutas.

I dumhet. Skiljas vilja fortfarande makarne Lindvall i Ejsta. För att bevisa det mannen begått äktenskapsbrott, hade kär, inkallat åtskilliga hemmansägare inom Ejsta hvilka under 1893 varit fattigvårdsstyrelse inom socknen. För dessa hade mannen erkänt att han vore fader till det barn Anna Hjertstedt, med hvilken han innebodde, 30 April 1893 framfödt. Men svar. påstår att detta erkännande skett i dumhet. Svar, sammanbor ännu med samma kvinna och har familjen sedan dess ytterligare tillökts med tvänne nya verldsmedborgare.
Till följd af svar. Oskar Lindvalls spotska uppträdande inför domstol yrkade åkl. ansvar. Men ansåg Lindvail att detta borde bevisas, Utslag vid nästa sammanträde.

Förra båtsmannen Johansson-Malört, stämd af handl. Emil Krokstedt i När, hade oaktadt han var ålagd inställelse vid 40 kr. vite ej iaktagit inställelse, hvarför han ålades att vid ytterligare 75 kr. vite komma tillstädes vid fjärde sammanträdet.

Likadant var det med arbetaren Gustaf Hedlund från Hemse, som klappat sin hustru för bårdt. Han fäldes utgifva försutna vitet, samt ålades vid hämtningspåföljd komma tillstädes vid tredje sammanträdet.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 20 Januari 1897
N:r 10

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För olaga skjutning voro idag muraren Johan Nilsson och yngliugen K. Still man instämda till rådhusrätten. Den förre hade vid den s. k. Prinsbryggan ute i hamnen aflossat ett bösskott, och den senare hade ombord på en roddbåt lossat skott ute på bafret, nedantör stadsmuren, Båda erkände, och dömdes Nilsson till 5 kronor och Stillman till 10 kr. böter.

För förfalskning af ett arbetsbetyg dömde Södra Möre häradsrätt i fredags arbetaren Gustaf Alfred Eriksson från Eskelhem att undergå fängelse i en månad.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Januari 1897
N:r 9