Rånet å Fårö.

Vid i dag hållen förnyad ransakning med för detta brott häktade Esra Södergren företogs vittnesförhör med drängen Wilhelm Broman, Hammars å Fårö, inkallad af svaranden. Han hördes om sitt sammanträffande med Södergren 20 November å det förut omtalade bröllopet vid Ringvide. Han hade vid midnattstiden råkat Sjdergren å Ringvide gård och sedan gjort honom sällskap till kl. 3 på morgonen, då de skildes vid Södergrens butik. Han sade sig ej ha kunnat iakttaga, att Södergren vid tillfället var iförd mask.
Åkl. anmärkte, att vittnesmålet i denna sak ej kunde tillmätas betydelse. Förut hade två vittnen sett S. klädd i mask under gående till bröllopsgården. Vittnet Broman däremot hade sett honom först framme vid brölloppsgården., Det kunde därför tänkas, att S. på vägen till men ej framme vid bröllopsgården varit iklädd mask.
Vidare framhöll åklagaren, med anledning af vittnets uppgift, att S. varit iklädd kavaj, att det varit en lätt sak för S. att byta kläder, något som ofta bände med S.
Drängen Viktor Jacobsson från Dembor å Fårö hördes om svarandens uppgift att han låtit göra dyrkarne för att släppa in vittnet till pigan Ada Tappor.
Vittnet bestred detta. Han visste ej hvartill S. användt sina dyrkar. Nog hade S. släppt honom in till pigan, men om han därvid användt dyrk, visste vittnet ej.
Vittnet hade dagen efter rånet varit inne hos S i dennes butik. Han hade ej iakttagit något särskildt med S., endast att han var ovanligt sömnig om kvällen.
Dagen därpå följdes vittnet och Södergren åt till Visby; under hela vägen talade ej S. om rånet, men vittnet såg att S. innehade mycket pengar.
Skolläraren M. Lindström, Visby, upplyste om förut i målet hörda vittnet Maria Broman, att hon sedan år 1895 ej varit fullt normal samt led af högfärdsgalenskap och förföljelsemani. Af denna orsak hade hon, som förr varit hushållerska hos Lindström, blifvit skild från sin plats.
Bryggare Edv. Jakobsson upplyste i samma sak, att fröken Maria Broman varit såsom sinnessjuk intagen å dårhus. Vittnet meddelade efter hörsaga från förut hörda vittnet Viktor Jakobsson, att Södergren skolat ha kärleksförbindelse med Maria Broman. Jakobsson, som förut förnekat att han haft någon vetskap om detta, måste nu tillstå det. Äfven uppgaf vittnet, att Viktor Jakobsson uppgifvit att Södergren varit vid båten för att fråga efter dennas afgångstid.
Med anledning af detta yrkade åklagaren ansvar å vittnet Viktor Jakobsson för förtegenhet af för honom kända saker.
På grund af hvad om vittnet Maria Broman förekommit, jäfvade åklagaren henne.
Härpå framstälde åkl. några frågor till Södergren om hans penningetransaktioner, hvarefter han anhöll om längsta möjliga uppskof för att inkomma med slutpåstående.
Södergren anhöll att få blifva försatt på fri fot. Om detta ej kunde bifallas, anhöll han att få som vittne höra pigan Emma Nygren, Träska å Fårö. Han anhöll dessutom om ersättning för den förlust han af häktningen lidit.
Efter enskild öfverläggning uppsköt rätten målet till 8 Aug. och resolverade, att åklagaren till dess skulle inkomma med slutpåstående. Södergren kvarhålles fortfarande i häkte.
S. anhöll, att läkareattest om Maria Bro mans sinnestillstånd måtte infordras.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 18 Juli 1898
N:r 108

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Vid i går med norra häradsrätten hållet slutting afkunnades följande utslag:

Käromålet angående skadegörelse, väckt af målaren André mot skoll. O. Jakobsson och småskollärarinnan Emma Pettersson m. fl., i Östergarn, ogillades, och dömdes käranden att för obefogadt åtal böta 50 kr. samt att ersätta svaranden Jakobsson för genom åtalet tillskyndadt lidande med samma belopp.

— Arb. Aug, Håkansson i Garda, stämd för misshandel, kunde ej mot sitt nekande till ansvar fällas.

— Fanjunkare Engström dömdes att för missfirmelse böta 50 kr. samt att till kär.
godsägare v. Corswant utgifva 50 kr. i skadestånd.

— Ogifta Jenny Södergren å Fårö fritogs från ansvar för olaga bränvinsförsäljning, enär hon endast tjänstgjort som biträde åt sin broder Esra Södergren.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 16 Juli 1898
N:r 107

Upprörande brott i stadens närhet.

Svårt våld och våldtäktsförsök midt på ljusa dagen.
I onsdags f. m. inkom hit till staden en ogift kvinna från Tystebols i Stenkyrka för att efter några småärendens uträttande, begifva sig till Veskinde, där hon erhållit arbete å betfälten.
Hon anträdde också fram på dagen vandringen till sitt arbete. Kommen utanför Norderport träffade hon tillsammans med en äldre mansperson, hvilken sedan befans vara arbetaren Johan Pettersson från Gällungs i Veskinde, där han är arrendator af ett båtsmanstorp.
De båda vandrarne kommo i samspråk, och Johan Pettersson, som sade sig skola till samma plats som kvinnan, föreslog, att man skulle slå följe »för att förkorta vägen».
— Men inte gå vi landsvägen inte — sade Pettersson. — Den är för lång. Vi ta genvägen genom skogen.
Detta ville flickan ej till en början, men slutligen gick hon in därpå, och man slog in på genvägen åt Hästnäs förbi Bingers kvarn.
Då de gått en stund och hunnit förbi kvarnen fram till en lada på östra sidan af järnvägsspåret, föreslog Pettersson, att de skulle sätta sig att hvila på en dikeskant. Han framtog därpå en bränvinsbutelj, drack först själf och bjöd sedan sitt sällskap att dricka. Efter någon tvekan smakade hon äfven på flaskans innehåll samt förtärde därtill något mat ur medförd matsäck.
Pettersson, som hittills förhållit sig lugn och hygglig, började nu att visa sig närgången och gjorde den ensamma kvinnan skamliga förslag, hvilka dock af henne bestämdt afböjdes. Pettersson ville då påtruga henne penningar, men hon vägrade att motraga dem samt gjorde min af att vilja aflägsna sig. Då blef P. vild och utfor i hotelser mot sitt offer samt rusade slutligen på henne och kastade henne handlöst ned i diket. Förfärad sprang hon åter upp och ville springa sin väg, men åter fick nidingen fast i henne och slog henne till marken två särskilda gånger.
Flickan började då att ropa på hjälp, hvarvid Pettersson grep en på marken liggande sten och tilldelade henne ett våldsamt slag i pannan, så att hon tumlade omkull. Men hon förmådde dock åter att resa sig och rörade fortfarande på hjälp. I detsamma erhöll hon ett nytt elag af stenen vid ena tinningen, dock ej hårdt nog för att förtaga henne sansen, hvilket våldsverkaren antagligen beräknat.
Hennes rop om hjälp hade emellertid hörts af en förbipasserande person, åkaren Ekedahl, hvilken nu kom till hennes hjälp, hvarvid Pettersson skyndsamt aflägsnade sig.
thuru medtagen at förskräckelsen och af misshandeln — hon hade en stor svullnad i hufvudet efter det första slaget — förmådde dock flickan åter begifva sig in till staden, där hon genast anmälde det skedda för stadsfiskalen. Polis utsändes genast, och på kvällen anhölls och infördes till polisvakten föröfvaren af det upprörande våldet.
Med obesvärad min och fräckt leende erkände Pettersson efter ett kort nekande otvunget hvad han gjort, tilläggande:
— Hvad är det skäl att neka? De förb. fruntimren få ju alltid rätt.
Efter hållet polisförhör häktades P. och införpassades till länsfängelset.
Hans offer, som gifvetvis var rätt medtagen, lär ej komma att lida något framtida men af den henne öfvergångna misshandeln.
Ransakning med Pettersson hålles om måndag å länsfängelset.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Juli 1898
N:r 106

För femte resan stöld

har af stadsfiskalen häktats och till länsfängelset införpassats fattighjonet Jansson-Fulltupp, hvilken från stadens fattigvårdsinrättning tillgripit och försålt en filt samt en säck. Fulltupp har vid polisförhör erkänt stölden.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 Juli 1898
N:r 106

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För försummelse att ej hafva torfströ i afträdeshusen till sin fastighet n:r 46 i Klinterotens 4:e kvarter var husägaren J. A. Johansson instämd. Han erkände förseelsen och dömdes att för densamma böta 2 kr.

För oljud å allmän plats dömdes arb. G. Olsson att böta 5 kr.

För oloflig försäljning af öl var bryggare Edv. Jakobsson instämd. Han nekade för förseelsen, under förmälan att om sådan skett, det varit utan hans vetskap och att hans jungfru i så fall varit den, som serverat öl utan mat. För vidare utredning uppsköts målet till 25 d:s.

Målet mot förre sjömannen Möller angående olofligt tillgrepp af en del bräder från Johanssons brädgård norr om staden förevar ånyv. Ännu ett vittne hördes, och styrktes af detsamma vid föregående rättegångstillfällen lämnade uppgifter i målet.
Svaranden uteblef och skall till nästa sammanträde hämtas till rätten.

För lindrigare våld mot järnarb. Vickman dömdes smedmästare Vickman till 10 kr. böter.

I ölutskänkningsmålet mot bagaren Alfr, Svensson resolverade rätten, att S. må med ed fria sig från ansvar och hänvisades han till själasörjaren för erhållande af undervisning om edens vikt. Edgången utsattes till 12 Sept.

Faststäldt utslag. Rådhusrätten i Visby hade 28 sistlidne Februari dömt ti!l skilnad till säng och säte under ett år i äktenskapet mellan bagaremästaren Alfred Svensson och hans hustru Anna Sofia Svensson och förordnat att hustrun skulle under skiljoåret kvarsitta i boet och vårda barnen. Svea hofrätt har nu faststält detta utslag.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Juli 1898
N:r 104

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
Vid tingsafslutningen 5 dennes afkunnades följande utslag.
Fastighetstvisten emellan Oskar Högbergs i Eskelhem förmyndare, Olof Bolin m. f. å ena samt Johan Qvarnberg och N. Vahlgren vid Qvarna å andra sidan afgjordes så, att käromålet ogillades, men kostnaderna kvittades. Svar:s mot kär. framstälda ansvarsyrkande ogillades.

För våld mot Hj. Hallboms vid Allmungs i Stånga hustru tilltalade Johan Tellström vid Österlings i Stånga frikändos från åtalet, och Hallbom dömdes att för falskt åtal böta 50 kr. samt ersätta, statsverket förskjutna vittneslöner och Tellström med 35 kr. för inställelsen.

Föreläggande. Att inom ett år iståndsätta den omtvistade vägen ålades K. J. Andersson å Domerarfve i Öja, på ansökan af handl. V. Hansén i Burgsvik.

Det tvistiga krafmålet emellan länsman Svallingson samt Göran Jönsson och Teodor Gardell, båda vid Gans i Näs, afgjordes så, att rätten ansåg sig ej kunna mot den förstnämde företaga målet till afgörande samt ogillade anspråken mot den senare, Kostnaderna kvittades.

För djurplågeri tilltalade Ch. Blomqvist i Näs frikändes. H. Viman i Linde dömdes att för sådan förseelse böta 50 kronor.

För olaga handel i Hemse bötfäldes handl. A. Bergström i Visby till 25 kr. samt för smädligt yttrande mot åkl. till 50 kr.

För sin promenad å järnvägen i sällskap med en ko samt för att han nedbrutit ett stängsel dömdes Aron Gustafsson vid Almunde i Burs att böta 50 kr.

Uppdämningsrätt å en del ägor inom Lojsta och Stånga socknar medgaf ägodelningsrätten på därom gjord ansökan Roma sockerfabriks aktiebolag på vissa af rätten bestämda vilkor om dämningstid och höjd samt mot gäldande af vissa ersättningar.

För lösdrifveri har ogifta Hermanna Rosalia Amanda Larsson, född i Öja församling, i Stockholm dömts till 2 månaders tvångsarbete.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Juli 1898
N:r 102

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Målet mot bag. Alfred Svensson, tilltalad för oloflig ölutskänkning, öfverlämnades i dag, sedan ytterligare ett vittne hörts, till rättens pröfning, hvarvid åkl. vidhöll sitt ansvarsyrkande och svar. bestred åtalet såsom obestyrkt. Utslag afkunnas 11 Juli.

För lindringare våld yrkade åkl. ansvar å smeden K. O. Wickman, sedan tvenne vittnen styrkt, att det våld, som svar. utöfvat mot målsäg. smedgesällen V. Wickman, med hvilken han kommit i ordväxling ang. utförandet af ett arbete, inskränkt sig till 2 eller 3 knuffar för bröstet i syfte att förmå målsäg. att lämna svar:s verkstad.
Utslag afkunnas 11 Juli.

För tillgrepp af plank och virke från handl. Johanssons brädgård tilltalade f. sjömannen N. A. Möller hade i dag iakttagit inställelse och förnekade åtalade brottet.
Målet uppsköts för vidare bevisning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Juni 1898
N:r 96

Rånet å Fårö.

Den 9:de ransakningen i målet mot häktade f. d. handl. E. Södergren hölls i dag kl. 11 å härv. länscellfängelse. Domare, åklagare och ombud voro desamma som vid senast föregående rättegångstillfälle.
— Åklagaren hade inkallat ett vittne Joh. Ernst Julius Ekström: V:t hade varit i svarandens hem samma afton, rånet begicks. Hade stannat till kl. 10 och vid bortgåendet af Esra följts till grinden. Esra hade bjudit på vin och sagt sig ej hafva spritvaror eller konjak hemma. Härmed ville åklagaren bevisa, att den butelj, som förvarades i den af Esra burna kappsäcken, icke kunnat innehålla konjak utan fotogen, hvarmed Esra ämnat anlägga mordbrand för att igensopa spåren af sitt brott.
Såväl åklagaren som den häktada hade sedermera i den senares hem sökt efter konjaksbuteljen ifråga, utan att spår däraf kunnat anträffas.
Ansatt härom uppgaf S., att den troligen blifvit bortlånt under tiden. Södergren hade uppgifvit, att de nattliga utflykter, hvarunder han påträffats dagarne före rånet, gälde Ekström, men förnekade vittnet detta. Mask hade aldrig Ekström sett Södergren bära, men väl hört andra berätta därom. Ang. Södergrens affärer visste ej vittnet det ringaste.
Svaranden hade äfven inkallat ett vittne, men detta hade ej med stämning kunnat anträffas.
För vidare bevisning och mot den häktades bestridande uppsköts målet till 18 Juli kl. 11 f. m Södergren återfördes i häktet.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Juni 1898
N:r 96

Återfunnet tjufgods.

Oktober f. å. blef en landtman i Hörsne bestulen på diverse linnekläder m. m. Nu hafva sakerna påträffats i en till de bestulnes gård närbelägen skog, tillsammans med en kvarlämnad kappsäck. . De är nog föga troligt att den person, som kvarlämnat kappsäcken, kommer och begär att få denna tillbaka.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 22 Juni 1898
N:r 94

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För misshandel mot landtbrukaren Fransson, Lillvede i Hellvi, voro Johan Andersson, dennes son Emil och drängen Karl Wablbom, alla från Pilhagen, instämda. De skulle 30 April i förening ha tilldelat F. flera slag och sparkar, så att blodvite uppstått. Två vittnen intygade detta, hvaremot svarandena bestredo, att misshandel ägt rum.
Målet öfverlämnades, och utslag faller 4 Juli.

Hvem skall man tro? Sergeant J. P. Wikander var af allmänna åklagaren instämd, för det han 29 Maj på aftonen utanför stadshotellet skulle ha öfverfallit och med en oladdad revolver misshandlat slaktaren R. Marqvard, så att blodvite uppstått.
Detta förnekades af W., som uppgaf, att det varit han själf som af Marqvard öfverfallits, och att detta öfverfall anstiftats af tredje person, som haft agg till Wikander.
Ett vittne styrkte angifvelsens riktighet, under det två vittnen styrkte sanningen af Wikanders uppgifter.
För vidare utredning uppsköts målet till 4 Juli.

För fortkörning i Studentallén dömdes drängen G. .Johansson till 2 kr. böter.

Olofligt tillgrepp af plank- och brädstumpar från Johanssonska brädgården utanför norr hade f. sjömannen N. A. Möller gjort sig skyldig till. Men han hade ej iakttagit inställelse för rätten och fick därför böta å kr., hvarpå målet, i hvilket ett vittne hördes, uppsköts till 27 d:s.

För stöld häktad gotländska. För första resan stöld straffade Olivia Maria Albertina Hesselberg, född 1851 i Visby och dotter till arbetaren Frans Oskar Hesselberg, har i Stockholm häktats och erkänt, att hon under senaste tiden tillsammans med en annan kvinna föröfvat stölder i 9 butiker och därvid tillgripit kläder, skodon, tyger m. m., hvilka saker hon sedermera till största delen pantsatt.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 Juni 1898
N:r 93