Under omständigheter som tyda på fosforförgiftning

afled här vid 1/2 8-tiden i morse ogifta Mina Andersson, efter att kvällen förut ha framfödt ett liflöst foster. Den aflidna, som var 29 år gammal, hade till det sista förnekat sitt hafvandeskap.
I söndags åtta dagar sedan insjuknade hon och har alltsedan haft upprepade kräkningsanfall. Någon dag förut hade hon köpt hem fosforstickor, som hennes värdfolk, skomakare Lindgrens vid Södra Murgatan, eljest icke plägade använda.
Den aflidna var sätterska och hade som sådan senast konditionerat hos boktryckare Hallström och å Gotlands Postens tryckeri härstädes. Hon hade alltid förefallit mycket inbunden till lynnet.
Förhör angående dödsfallet hålles i afton af stadsfiskal Remén.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 28 November 1898
N:r 184

För stöld i förening med inbrott

har i dag häktats och till länsfängelset införpassats arbetaren Oskar Wilhelm Hamrin från Visby. Stölden har blifvit begången vid Slåhagen i Träkumla, där H. från enkan Karlsson tillgripit ett ur samt en mindre penning summa. Vid med honom i dag hållet polisförhör bar han nekat för brottet, men då misstankarna mot honom syntes ha goda grunder, blef han dock häktad.
Hamrin är förut dömd för första resan snatteri.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 November 1898
N:r 181

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För djurplågeri, bestående däri, att han stufvat in för många höns i en bur, var landtbr. Selander instämd. Han erkände. Utslag nästa måndag.

För våld å allmän väg var arb, Bäckström instämd, Han hade å allm. vägen en 1/4 mil utanför staden misshandlat en person, men nekade för hvad som lades honom till last. För inkallande af vittnen uppsköts målet till nästa måndag.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180

Infångad stortjuf.

Stadsfiskal Remén gjorde i går e. m, härstädes ett godt kap, i det han, tack vare sin påpasslighet och förslagenhet, lyckades infånga en stortjuf, hvilken tagit sin tillflykt hit till Gotland för att, som han trodde, här vara säker för rättvisans vaksamma blickar.
Den häktades namn är Frans August Ehrling. Han är 43 år, gift och bosatt i nr 67 Norrtullsgatan i Stockholm. Han hade, då han 27 Oktober var sysselsatt med att reparera en kakelugn i trädgårdsmästaren J. G. Sjöbloms, boende vid allmänna vägen utom Norrtull i Stockholm, sängkammare, i detta rum tillgripit ett där stående låst bleckskrin, som han visste innehålla pengar och värdehandlingar.
Skrinet, innehöll något öfver 900 kr. i kontanta penningar, en postsparbanksbok med innestående kr. 665: 23, två teaterobligationer samt reverser, tillhopa representerande ej mindre än 25,933 kr. När han tagit skrinet, bar han ut det och stäld det bakom en vedbod samt gick därpå in för att äta. Sedan hämtade han skrinet och begaf sig med detsamma till Bellevueparken. där han öppnade det med ett stämjärn och medtog penningarna, sparbanksboken, reverserna och obligationerna. Några andra i lådan varande papper. som hon ansåg värdelösa, lät han kvarligga. Härpå lade bon er sten i lådan, slog ett snöre om henne och kastade henne i sjön vid Bellevue udde.
Han har sedan dess utan att blifva antastad vistats i Stockholm, hvarvid han förstört alla kontanter så nära som på 23 kr, och några öre, som han innehåle vid häktandet. I Stockholm sammanträffade han med trädgårdsmästaren Törnqvist från Takstens i Lärbro och medföljde denne i onsdags hit med ångf. Visby. Man började nu misstänka honom i Stockholm, och då hans vistelseort blef känd, telegraferade stadsfiskalen Liedberg i Stockholm till länsman Jacobson och anhöll om Ehrlings häktande. Med vid J:s ankomst till Takstens, hade tjufven redan gett sig af med båten till Visby. Därför varskoddes stadsfiskalen, och denne, som hade ett tämligen knapphändigt signalement på Ehling, lät i går genast utsätta vakter vid båten och vid bron. Tjufven hade emellertid aflägsnat sig från båten men återkom vid 4-tiden på e. m. och blef då genast af stadsfiskalen -gripen och häktad. Han ville dock ej finna sig däri. Med en botfull åtbörd stack han handen i byxfickan, men stadsfiskalen var påpasslig, så att mordvapnet — ty ett sådant, en sexpipig revolver, var det han hade i fickan — ej fick komma till användning. Härpå affördes han till polisvakten, där polisförhör hölls och hvarvid Ebrling att börja med nekade. Men då han vid visitationen befans inneha sparbanksboken och reverserna, fanon han för godt att.erkänna.
Ehrling kommer att öfverlämnas till polismyndigheterna i Stockholm för vidare ransakning.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 November 1898
N:r 180

För förfalskning

af beväringsbok m. m. har af länsman Eneman häktats och till länsfängelset införpassats snickeriarbetaren Johan Edvard Wilhelm Johansson, född 23 Juli 1863 i Slite och bosatt i Eksta.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 November 1898
N:r 178

Rättegångs- och Polissaker.

Norra häradsrätten.
Rånet å Fårö. Vid igår hållen förnyad ransakning i detta mål — ett förhör som pågick från kl. 12-tiden på f. m. och till kl. 1/2 9 e. m. med ett par timmars afbrott — hördes en del af de personer med hvilka häktade Södergren haft större eller mindre affärsförbindelser.
Således hördes grosshandlandena Carl Degerman och Edv. Landberg, handlandena V. Gooes såsom prokurist för firman Gunnar Gooes & son, A. Bergström, alla från Visby, och Alfr. Lundqvist, Hemse. Af dessa vittnen förklarade de flesta, att de sält sina varor till den häktades fader, enär de ej känt Esra och sålunda ej kunnat lämna denne kredit. Hr Landbergs meddelande om det pris till hvilket han af Esra köpt spannmål ansåg åkl. bevisa att Esra ej, såsom han velat låta påskina, på den affären kunnat ha någon förtjänst, utan måhända snarare tvärt om. Den åsikten vitsordades äfven af hr Landberg.
Som vittnen hördes vidare:
Sergeant O, E. Löfgren. Detta vittne berättade, att Esra på hösten 1897 kommit upp till honom, med hvilken han var något bekant från beväringsexercison, för att lifförsäkra sig för 4,000 kr. Då det bolag vittnet representerade önskade sig en underagent å Fårö, vidtalades S. att åtaga sig denna syssla. Sedan hade vittnet och S. någon gång tillfälligtvis träffats. På dagen för Södergrens häktande hade denne uppsökt vittnet för att inbetala sin premie å lifförsäkringen med 32 kr. 42 öre. Vid betalningen framlämnade han en hundrakronosedel af riksbankens valör samt frågade dessutom, om han kunde få växla ännu en hundrakrona. »Ja bevars, t. o. m, två, om det behöfs», hade vittnet svarat. »Det var bra», sade då S., »ty det är så svårt att få växla på Fårö.» Härpå framtog Esra ännu två riksbankens hundrakronosedlar, som växlades. Vittnet och S. hade sedermera varit i sällskap ute i staden och på Adelsgatan mött stadfiskalen och länsman Jacobson, på hvilka vittnet hälsat. Då de passerat förbi hade Esra visat sig nervös och vändt sig om för att se på dem samt upptäckt att de vändt om. »Jag tror de vilja tala med oss», hade Esra häftigt utbrustit. »Ja, då vänta vi», svarade vittnet. De stannade, och länsman J. kom fram och bad att få tala vid Södergren. Därpå hade häktningen skett, och vittnet och S. hade sedan ej råkats. Vittnet tillade att det för omkr. 3 månader sedan från Esras far som premie å Esras lifförsäkring genom annan person mottagit en hundrakronesedel af riksbankens valör och vikt på samma sätt som de af Esra vid häktandet innehafda sedlarne. Sedeln hade lämnats kronofogde Cramér till inväxling.
Ynglingen Adolf Karlström hördes angående händelserna den mycket omtalade bröllopsnatten mellan 19 och 20 Nov. i fjol. Karlström hade då, enligt flera vittnens och äfven enligt egen utsago, varit i Esras sällskap. Som bekant ha fera vittner förut bestämdt påstått att Esra vid tillfället varit iklädd svart mask, och ett vittne, Mårten Broman, hade påstått, att Karlström till honom sagt, att Esra vid tillfället haft em mask, som sett ut som ett nät, för ansiktet. Detta bestreds på det allra lifligaste af vittnet, som hela tiden på kvällen och natten haft Esra i sällskap men ej sett någon mask för denne ansikte, Lika bestämdt bestred vittnet, att det fält de af Mårten Broman omvittnade orden. Dessa bestridanden vidhöll vittnet äfven sedan domaren upprepade gånger framhållit vikten af att tala öfverensstämmande med verkliga förhållandet. På grund häraf komma vittnena Karlström och Broman att vid ett följande ransakningstillfälle konfronteras med hvarandra för utrönande hur med denna sak förhåller sig. Södergren själf vidhöll som förr, att han ej haft mask för ansiktet.
Ynglingen Konrad Olsson berättade, att han på kvällen 2 Januari i år, i afsikt att besöka annan person, som han emellertid ej träffat, kommit till Esras hem och en stund varit inne i butikskontoret hos denne. Sedermera hade han på Esras uppmaning följt med denne på en promenad. Olsson hade först gått ut ur butiken och omkr. 5 minuter därefter hade Esra kommit ut, då iklädd öfverrock och filthatt samt med en s. k. nattsäck i handen. Hvad det var i denna visste vittnet ej.
— Hvad hade S i kappsäcken? sporde åkl.
— En butelj med litet konjak.
Härvid upplyste vittnet, att Esra inne i butiken sagt sig ej ha någon konjak. Då åkl. framhöll det märkvärdiga uti att man först och främst medtager en nattsäck för att bära en konjaksflaska i och för det andra det egendomliga i att midt i natten gå ut och medtaga konjak utan att ha något bestämdt mål för sin vandring, genmälde svar., att han medtagit konjaken i händelse han skulle träffa någon bekant. Olsson och Esra skildes emellertid vid Ringvide, hvarvid O. sett Esra fortsätta på vägen åt Butlex till. Här anmärkte åkl. att det just var vid detta tillfälle, som Esra nyss fått den första dyrken och att vandringen torde få anses vara företagen i afsikt att profva denna dyrk hos Berggren. Detta bestreds af svar., som sade gig rätt snart ha vändt om hem igen.
Drängen Mårten Nordström upplyste, att han den förut omförmälda bröllopsnatten varit ute, iklädd svart plyschmössa som han haft neddragen för ögonen och att han på vägen mött några flickor som han nypt i armarne. Trodde att detta åstadkommit att talet om masken kommit ut och att man förväxlat Södergren och honom med hvarandra.
Efter middagsrasten förekom en lång öfverläggning om Södergrens affärsställning. Åkl. hade på grund af de knappa anteckningar, som S. själf gjort om sin affär, uppgiort en tablå öfver dennes affärsställning, utvisande denna, att S. ej haft någon egentlig vinst af sin handelsrörelse och att han omöjligen kunde ha haft 2, 800 kr. i ren behållning. Södergren sökte med all energi bevisa motsatsen, frånmätande åkl:s tablå all betydelse. Och då åkl. påvisade, att tablån uppgjorts efter Södergrens egna anteckningar i handels böckerna, genmälde deune, att detta ej bevisade, att tablån var riktig.
— Men då har ni också gjort er skyldig till falsk bokföring.
— Ja, hvarför icke. Oriktig är tablån emellertid, svarade Esra frimodigt.
Hans sätt att uppträda emot åkl. i öfrigt var dessutom sådant, att denne fann sig föranlåten att yrka ansvar å honom för otillständigt uppträdande inför rätten.
Till sist kom Södergren med en högst öfverraskande upplysning. Hittills har han framhållit att han, dels hos personer å Fårö, dels i Visby tillväxlat sig hundrakronosedlarne och har haft mycken möda att erinra sig hur och hvar han fått en del af dessa sedlar sig tillväxlade. Och såväl åkl. som domare hafva försökt att uppfriska hans minne i den vägen men utan resultat. Nu meddelade emellertid S. att han i Oktober månad i fjol företagit en kort resa till Stockholm samt att han därvid — ?han trodde att det varit i Skandinaviska kreditaktiebolaget — tillväxlat sig 16 eller 17 hundrakronosedlar at riksbankens valör. På fråga, hur det kom sig att Södergrens minne af denna sak hittills och trots allt varit så totalt utplånadt, kunde han ej gifva något tillfredsställande svar. Om resan i öfrigt gaf han d upplysningarna, att han rest som däckspassagerare och att hans namn sålunda ej blifvit antecknadt ombord, att han ej mindes med hvilken båt han rest, att han ej besökt någon bekant eller någon affärsman i Stockholm utan att han gjort resan endast för nöjes skull.
Dessa uppgifter om hundrakronesedlarnes åtkomst förskaffade S. en allvarlig skrapa af domaren, som varnade honom för att inför rätten servera dylika, synbarligen hopgjorda, lögnaktiga historier. S. vidhöll dock denna nya uppgift.
Målet uppsköts härpå åter till 6 December.

Den falska folkskolläraren Johansson-Bolmér ransakades i går ånyo å länsfängelset. Bolmér vidhöll fortfarande, att det ej var han som sökt plats i Halls församling. Äfven vidhöll han att hans tjänstgöringsbetyg från Gryteryd vore riktigt, hvarvid åkl. upplyste att den kommunalstämmeordförande, som utfärdat detta betyg, för detta blifvit af församlingen stäld under åtal, hvilket dock sedermera återkallades, samt skild från sin ordförandebefattning. Detta bestred Bolmér, påstående, att ordföranden blifvit skild från sin befattning vid ett helt annat tillfälle och för en annan sak.
Med afseende på tjänstgöringsbetyget från Hedstra hade kyrkoherden där upplyst på ämbetsed, att äfven detta var falskt. Bolmér påstod motsatsen, och nu hade till rätten inkommit ett bref från en urmakare Rask från Gryteryd, hvilken förklarade sig hafva stått bredvid kyrkoherden, då han skrifvit det nu af honom förnekade betyget. Åkl. bestred afseendes fästande vid detta bref, enär man ej visste hvilken det var som skrifvit det.
Här afbröts ransakningen för att invänta vidare upplysningar från kyrkoherde Beckman, hvilken ännu ej anländt. Då målet sedermera på aftonen påropades, företedde kyrkoherde Beckman ett bref från kyrkoherde Algulin, däri denne förklarade, att Bolmér äfvea ljugit, att han haft ondt i högra handen vid tiden för skrifvandet af ansökningarna till Hall och att han gått med handen i förband endast för att slippa spela orgel, som han ej kunde. Detta bestreds af svar. Äfven Bolmérs frejdebetyg skulle, enligt meddelande från Bolmsö pastorsämbete, vara förfalskadt.
Målet öfverlämnades med yrkande om ansvar å B. för förfalskning af ansökningshandlingarna till Hall, hvilket bestreds af svar., som sade sig skola väcka åtal mot kyrkoherde Broman för falska beskyllningar.
Efter hållen öfverläggning dömdes Bolmér för de inför Aska häradsrätt erkända förfalskningsbrotten till 21/2 års straffarbete samt 3 års vanfrejd. För förfalskning af ansökningshandlingar till lärareplatsen i Hall kunde B. icke till ansvar fällas, enär mot hans nekande full bevisning därom icke förebringats.

Knifskärningen i Väskinde. Med den för våld och knifskärning mot ladugårdskarlen Karl Nilsson vid Skäggs i Väskinde häktade arbetaren Albert Holm från samma gård har i dag hållits ransakning å länsfängelset.
I målet förekom intet utöfver hvad vi förut meddelat, utom det att svarandens fader meddelade, att Nilsson först slagit Holms mindre broder samt sedan, efter gräl med Albert, gripit denne i strupen, och skulle detta ha varit anledningen till att Holm tagit till knif Svarandens far påstod vidare, att Nilsson vid tillfället varit berusad.
Målet öfverlämnades af åkl. med yrkande om ansvar å Holm för det skedda våldet.
Nilsson yrkade att få 15 kr. för sveda och värk, för hinder i arbete 24 kr. 50 öre, för läkarevård 5 kronor och för inställelsen 3 kr.
En annan vid Skäggs bosatt arbetare intygade emellertid, att Nilsson redan trelje dagen efter knifskärningen åter varit i arbete, ehurn han ej skött alla sina sysslor utan haft biträde därtill.
Albert Holm dömdes till tre månaders fängelse och att ersätta målsägaren med 50 kr.

Hemfridsbrottet i Ala. De för detta brott åtalade, af hvilka arbetaren Reinhold Johansson; från Hörsne vistades på fri fot, ransakades i dag å länsfängelset.
Johansson, som först hördes, sade sig endast ha varit inne vid Gyle men sedan hade han på tillsägelse af husbonden på stället aflägsnat sig utan att göra något förfång. Målsägaren däremot påstod, att J. varit i spetsen för fridsstörarena, då dessa inträngt hos honom såväl första gången som sedan, då våldshandlingarna vidtogos. Vid detta senare tillfälle hade de sprängt dörrarne och trängt in i rummet, hvarvid häktade Norberg slagit och misshandlat husbonden Karl Larsson. Norberg utfördes af; en annan innevarande person, samtidigt med att tilltalade Johansson sökte lugna Norberg. Nämdeman Edmark hade då i sällskap med andra personer trängt in i huset för att hjälpa Larsson. Under tumultet kom an stor sten inflygande i rummet och träffade Edmark på benet. Man lyckades äfven få dem ut på gården men de listade sig åter in och fortsatte sitt vilda lif.
Ute på gården förstördes grindar och gärdesgårdar och allt löst som fans därute.
Arbetaren Johan Altred Larsson—Lindqvist från Angerum i Blekinge har vistats här sedan 1896.
Om sitt deltagande i här ifrågavarande våldsbragder berättade han, att han på Norbergs uppmaning följt med till Gyle; där de ville tala vid en dräng vid namn Hjalmar Gardell. hos hvilken de söpo bränvin. Han hade blifvit så berusad, att han fallit sanslöst på golfvet och hade ej minsta aning om hvad han gjort. Målsägaren sade också att Larsgon yvarit redlöst öfverlastad. : Han sade sig dock vilja ta det straff man kunde ådöma honom, ehuru han ej visste om han gjort något.
Arb. Adolf Nordberg, född 1877 i Östergarn, berättade om uppträdet vid Gyle, att han vid tillfället varit nästan nykter, att han varit med om att spränza dörren och att han slagit till Larsson, »ty han skälde på oss, och det tyckte jag kunde vara öfverflödigt», sade Norberg. Det var äfven han, som kastat stenen, hvilken träffat nämdeman Edmark.
Den fjärde deltagaren i brottet, arbetaren Frans Berg, har rymt och har ej kunnat anträffas.
Som vittne hördes hemmansägaren Jakob Larsson, Gyle, hvilken kommit till platsen just som bråket var i full gång. Vittnet berättelse bekräftade till alla delar Larssons och Edmarks uppgifter i målet.
Då emellertid de svarande sade sig ej minnas hvad de gjort, uppsköts målet för anskaffanda af bindande bevisning till 2 December och skall äfven Johansson under tiden hållas i häkte.

Häktad. Förre plåtslageriarbetaren Viktor Wilhelm Qviberg, född 1877 i Othem, har i Stockholm häktats för stöld. Han har erkänt, att han i ett stall vid Hjernegatan tillgripit en skinnväst, värd 5 kr., hvilken han innehade vid anhållandet, och i en bostad vid Fleminggatan tagit en korg, värd 14 kr., gom han sedermera pantsatt.

Faststäldt utslag. Svea hofrätt har nu i likhet med rådhusrätten i Visby dömt arbetaren Peter Johan Gustafsson från Follingboväg till en månads fängelse för det han 1 September 1898 i sitt hem misshandlat sin hustru.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 November 1898
N:r 177

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
Ej upptaget till pröfning blef det af E. J. Dahlin från Viklau mot redaktör O. Jeurling anhängiggjorda målet om brott mot tryckfrihetsförordningen, sedan D:s förmyndare förklarat sig ej kunna samtycka till åtalets väckande och fullföljande.

För öfverdådig framfart var slaktaren Aug. Andersson instämd. Då svaranden nekade, hördes två vittnen, som intygade att svar. stortorgdagen vid Österport kört i full fart midt igenom en folkhop. A. dömdes att böta 75 kronor.

För våld mot arb. Edv. Klint var arb. Otto Jonasson instämd. För att bevisa stämningens riktighet voro två vittnen inkallade. Jonasson nekade att ha slagit Klint på annat sätt än med flata handen. Vittena hade väl sett att Klint fått flera slag och sparkar men kunde ej upplysa om hvem som slagit honom. För vidare utredning uppsköts målet till 28 dennes.

För fylleri och oljud dömdes arb. K. Aronsson att böta 30 kr.

För olofligt tillgrepp var gossen Ragnar Smitterlöw, en ännu ej 9 årig pilt, inkallad att stånda ansvar. Han hade gått ia i änkan Fredrika Jakobssons bostad och där stulit en börs med 50 kr. Fadren, som medföljde det vanartiga barnet, var rörd och grät inför rätten samt meddelade, att han återbetalt penningarna af sin veckoförtjänst. Gossen hade förstört 25 kr. samt dessutom bortgifvit 16 kr. åt en annan gosse. De 25 kr. hade användts till snask, som delats mellan andra gossar, hvilka dessutom fått pengar af honom. Pojken dömdes till aga i hemmet.

För djurplågeri var drängen Hj. Karlsson från Annelund instämd. Han hade vid körslor användt en häst, som hade ett sår å lokstaden. Svar. erkände och dömdes till 15 kr. böter.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 14 November 1898
N:r 176

Rättegångs- och Polissaker.

Visby rådhusrätt.
För djurplågeri bestående däri, att svar. användt selbruten häst vid körslor, var hemmansägaren G. Gottberg, Kube i Stenkumla, instämd. Svar. erkände och dömdes att för förseelsen böra 25 kr.

För fylleri och förargelseväckande beteende var arb. Karl O. Johansson instämd. Han erkände och dömdes till 30 kr. böter.

För försummelse att hos svenska konsulatet i Bremen förskaffa sig stadgad påskrift å märkrullan om fartygets last var skeppare Albers, förande tjalken Georgine, af tullkammaren instämd med yrkande om ansvar. Svar. erkände förseelsen, hvilken berott på okunskap om stadgandet ifråga.
Uppskof till den 14 dennes.

Edgång ålades bryggare Edv.Jakobsson i det mot honom väckta åtalet för oloflig utskänkning af öl.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 7 November 1898
N:r 172

Rättegångs- och Polissaker.

Södra häradsrätten.
(Forts.)

För ärekränkning hade Gustaf Sandström från Bofride i Fröjel instämt Karl Nilsson vid Solbjerga. Svar. bestred kär:s påståenden; han hade blott på något yttrande af Sandström genmält, att S. bara gick på vägen och skojade, därmed menande att S. pratade »skojigt», men ingalunda att S. vore någon »skojare». Målet uppsköts till 28 Nov.

För misshandel å allmän väg mot kapten Fisch tilltalade järnvägsarbetare Karl Lancke erkände, att han kouffat kull kapten Fisch och gifvit honom några slag i ansiktet, Utslag nästa sammanträle.

För misshandel och hemfridsbrott var på angifvelse af J. P. Sandelius vid Källgårds i Stenkumla arrendatorn A. W. Olin därstides åtalad. Svar., som ej kom tillstädes, skall enligt stämningen 29 sistl. Sept. ha misshandlat målsägaren, slagit in dörrar och sågat af rior i dennes bostad, samt förstört åtskillig annan egendom. Målsägaren ville ha svar. häktad, ty han tordes ej hem, så länga »mordängeln» var i huset. För utevaro fick svar. böta 10 kr. samt ålades att vara tillstädes 28 nästa Nov. vid vite af 25 kr.

Arbetsbetalning med 84 kr. för tiden 14 Mars—28 Ang. detta år fordrar Elisabet Mallén från Stånga af gästgifvaren K. J. Andersson vid Domerarive i Öja. Svar. dömdes att för utevaro böta 10 kr. samt ålades vid förböjdt vite att komma tillstides 28 Nov.

Om skyldighet att tillhandahålla åtkomsthandlingar för att få ett födoråd intecknadt, hade G. T. Boberg i Silte instämt L. N. och Jakobina Engström därstädes. Födorådet fans upptaget i köpekontraktet, som innehades af svar. och inlämnades till rätten. Kär. öfverlämnade därpå målet och yrkade intecknings fastställande till säkerhet för födorådet.

För förargelseveckande beteende samt för fylleri sistl, stortorgdag i Hemse, åtalade Niklas Johansson från Östres i Alfva erkände förseelserna. Utslag nästa sammanträde.

För våld instämde kanalarbetaren J. A. Holmdahl uteblef. Fick därför böta 10 kr. samt ålades att komma tillstädes 28 Nov. vid 25 kr. vite.

För samma förseelse var Johan Lindgren från När åtalad; våldet skulle begåtts mot Konrad Mallin från Hablingbo. Svar. påstod, att han endast till nödvärn slagit till Mallin. Detta styrktes med ett vittne. För att styrka det svar. med en mejsel slagit målsäg. i hufvudet erhöll åkl. uppskof till 28 Nov. med föreläggande för svar. att komma tillstädes vid 20 kr. vite.

D:o D:o. För misshandel mot kanalarbetaren Karl Nilsson voro Karl Dalgren från Heffride i Lye och Fridolf Löfqvist från Etelhem åtalade. Dalgren skall med en käpp ha slagit Nilsson på högra kinden, så att ansiktet uppfläckts, tvenne tänder lossnat och N. måst anlita läkare; Löfqvist skulle ha med ett trästycke slagit Nilsson i hufvudet. Dessutom skulle Dalgren ba hotat N. med knif. Dalgren medgaf slaget, som han utdelat, emedan Nilsson varit full och bråkig och hade lofvat gotländingarne smörj. Knifdragningen förnekades. Löfgvist kunde ej minnas, att han slagit Nilsson. Målet uppsköts till 28 Nov., då de tilltalade böra komma tillstädes vid vite af 20 kr. för dem hvardera.

För hemfridsbrott hos husbonden Nils Jönsson vid Maldes i Stånga var drängen Frans Johansson därstädes stämd. Svar. erkände, att han sistl. lördagskväll efter kl. 11 bultat på Jönssons dörrar och fönster. Utslag meddelas nästa sammanträde.

Tredskande aktietecknare. Kronolänsman — Svallingson yrkade å Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolags vägnar, att G. Bolin vid Tjuls i Eskelhem måtte åläggas att inlösa fyra af honom tecknade aktier i järnvägen. Svarandens ombud bestred käromålet, emedan hans hufvudman vore så slö och bortkommen, att han ej haft något begrepp om att ha tecknat sitt namn på en aktielista.
Kärandeombudet anförde det egendomliga därati, att ingen annan vare sig enskild eller kommun tredskats med undantag af Eskel hemsboarne, som ursprungligen tecknat 20,000 kr. i företaget men sedan fått detta stämmobeslut upphäfdt. Då sedermera enskild teckning kommit till stånd inom Eskelhem, hade järnvägen dragits värmare Eskelhem än ur sprungligen föreslagits, hvilken förändring fördyrade anläggningen med cirka 20,000 kr.
Flere andra Eskelhemsboar voro stämda för samma sak men hade inlöst sina förbindelser, och liksom alla andra utomstående betalat godvilligt.
Uppskof i målet till nästa sammanträde.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 November 1898
N:r 170

Rättegångs- och Polissaker,

Norra häradsrätten.
Vid rättens sammanträde i måndags afkunnades följande utslag:
I målet emellan landtbr. G. Andersson, kär., och skoll. Pettersson, Buttle, svar., angående tvist om hemmansköp, ogillades svaromålet och dömdes kär. att ersätta svar. med 25 kr. och att betala rättegångskostnaderna.

Skogsstölden å Fårö prästgårdsskog. Den för denna förseelse åtalade arb. Fr. Ekström hördes ånyo, hvarvid han fortfarande förnekade att han gjort sig skyldig till skogsstöld.
Ett vittne, själftboende å prästgårdens grund, berättade, att han vid ett tillfälle i Mars månad detta år sett svar. och hans son sysselsatta med att i prästgårdsskogen omkullsåga en till hälften kullfallen, delvis förtorkad fura. Däremot hade vittnet sig ej bekant huruvida svar. sedermera forslat hem sagda träd- till sin bostad. På fråga förklarade sig vittnet anse, att man af den fälda furan ej kunde få mera än högst en sliper; det öfriga af trädet var användbart endast som bränsle.
Svar, förklarade, att det i vittnesmålet omtalade trädet varit alldeles förtorkadt och att man ej kunde få någon slipers ur detsamma. Också hade svar., som vil den tiden var mindre arbetsför, fält trädet endast för att få litet bränsle, så att han och hans familj ej skulle behöfva trysa.
Åkl. öfverlämnade målet med vidhållande af sitt ansvarsyrkande och yrkade att Ekström, om han ej på den förebrakta bevisningen kan till ansvar fällas, måtte åläggas att med ed fria sig från ansvar. Utslag 28 Nov.

Trätovattnet i Barlingbo. I det af oss under denna rubrik förut refererade målet mot slaktarehustrun Lotta Ahlqvist och hennes son angående hemfridsbrott och våld mot landtbr. Enström företogs förnyad under sökning.
Ett vittne hördes, men hade detta intet nytt att omförmäla. Hade sett att Enström och John sprungit emot hvarandra på en åker, båda beväpnade med käppar, men hade ej sett dem slåss. -Däremot hade vittnet sett Enströms hustru knuffa hustru Ahlqvist i bröstet, så att hon ryggat tillbaka några steg.
Det utröntes nu, att John Ahlqvist, som vid målets första handläggning enligt fullmakt svarat äfven för sin mor och som äfven vid detta tillfälle instälde sig som hennes ombud, ej var myndig, hvadan han förvägrades att vidare föra moderns talan, utan skall hon antingen personligen eller genom kvalificeradt ombud inställa sig vid rätten, då målet 28 Nov. ånyo handlägges.

För våld mot landtbrukaren N. O. Bendelin, Bengts i Östergarn, var dennes granne C. O. Larsson instämd. Svar. skulle utan vidare anledning ha öfverfallit och — antagligen med en hopfäld knif — tilldelat målsägaren ett slag öfver ena ögat, så att detta hopsvullnat, samt sedan vräkt honom i ett dike och fattat med fingrarna om hans hals, som om han velat kväfva honom. Den enda anledning som målsäg. ansåg förefintlig för våldet, skulle vara, att han ofrivilligt skrämt några svar. tillhöriga höns, som gått ute på en åker.
Svar. tillstod, att han slagit målsäg., dock ej med knif eller annat tillhygge utan med knutna handen och att detta skett först sedan målsäg. själf våldfört sig å svar. Målet öfverlämnades, af målsägaren med yrkande om 50 kr. ersättning för sveda och värk, och faller utslag 28 Nov.

Förlikta blefvo målen mellan landtbr. Axel Reuser, kär., och arb. Emil Larsson, svar., och vica versa, angående våld och hemfridsbrott samt angående innehållen lön.

Ofullständiga papper. Änkan Lovisa Johansson från Visby, hvilken af läns man Boberg instämts för olaga ölhandel å Kräklingbo marknad, hade till rätten inlämnat skriftligt erkännande men försummat att bemyndiga någon att till rätten ingifva bekännelsehandlingen, hvadan målet, för fullständigande af alla formaliteter, uppsköts till 28 Nov.

Om återgång af köpeaftal mellan i konkurs försatte laudtbr. O. Larsson och dennes svåger, till hvilken L. till skada för sina borgenärer afhändt sig sin egendom, hade borgenärerna i L s konkurs ansökt. Sedan Larsson hörts om affären men densamma ej blifyvit foullt utredd, uppsköts målet till Januarisammanträdet.

Sviter af Smålanderska brunnsgräfningsmålet. Under brunnsgräfvare Smålanders förut refererade, nu mera afgjorda mål mot en del personer angående falskt vittnesmål m. m. hade svarandenas ombod, sakförare A. C. Stenmark yrkat ansvar å Smålander för äreröriga beskyllningar. Men då detta mål förekom vid dettasammanträde, hade Smålander ej infunnit sig utan endast genom ombud ingifvit en del saken ej utredande handlingar. Mot kärandens protest uppsköts därför målet till 28 Nov. med slutligt föreläggande för Smålander.

Ömsesidiga artigheter. Landtbrukaren C. J. Ahlberg, Bäcks i Hangvar, hade instämt landtbrukaren O. Wallin för en del ärekränkande tillmälen – och påståenden som denne låtit koemma sig till last mot Ahlberg. Bl. a. hade han beskylt A. för att stå i otillåtet förhållande till W:s hustru, m. m. sådant. Svar. var påfallande villig att erkänna allt detta, som -han dock råkat säga i hastigt mod och icke utan viss anledning, enär A. verkligen vid ett tillfälle skulle ha visat sig litet närgången mot hans hustru. Så öfverlämnades målet med yrkande om ansvar å Wallin.
Omedelbart därpå ropades målet: C. Wallin kärande mot C. J. Ahlberg svarande. Här var det Ahlberg, som hade varit framme och kallat Wallin för »buse», »pase» och tjuf. Ahlberg erkände att han begagnat dessa uttryck och det lät, som om han trodde sig om att kunna bevisa, att W. gjort skäl för titlarna; han begärde uppskof för att bevisa, att hans ord varit sanna. Men så kom haus rättegångsbiträde på den tanken, att det kanske vore bäst att söka få de ömsesidiga artigheterna kvittade med hvarandra. Och detta blef också fallet, i det parterna enades om att afstå från ansvarsyrkandena å hvarandra, hvadan de båda målen afskrefvos som förlikta.

Oloflig jordtäkt, olofliga vägar, förstörda skogsplantor, oloflig jakt m. m. sådant. Som vi förut referetat hade landtbr. Nils Jakobsson, Norrbys i Hejdeby instämt laudtbr. J. O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, med yrkande om ansvar å denne för det han olofligen tagit jord å kär:s ägor samt därvid förstört skogsplantor för kär. till ett värde af 500 kr. Svar; hade erkänt, att hans tjänare honom ovetande tagit några lass jors- å kär:s ägor men bestridt, att några skoga plantor blifvit förstörda. För att visa dett hade nu kär inkallat en del vittnen, af hvilka svar. dock ville jäfva två, enär dessa af honom voro stämda dels för otillåtet begagnande af en honom tillhörig väg, dels för oloflig jakt å hans ägor. Jäfsanmärkningarna ogillades dock, och vittnena fingo höras utan att målet dock blef fullt utredt. Dessutom hade Jakobsson» stämt »Tibbles-Jakobsson för det denne kört öfver kär. tillhörig mark och därvid åter förstört skogsplantor.» Svar. erkände att hans tjänare kört öfver marken i fråga men bestred äfven nu att skogsplantor blifvit förstörda, och vittnen intygade att marken, öfver hvilken svar. kört, vore alldeles oduglig att använda för skogsplantering, liksom de ej heller kunnat finna något spår af sagda plantering på platsen.
Nu kom turen till den hittillsvarande svaranden, hvilken å sin sida stämt Nils Jakobson för användande af oloflig väg. Och så skulle svaranden i detta mål visa, att han måste begagna vägen i fråga, och så bevisades och motbevisades i oändlighet, tills alla de inkrånglade målen ånyo uppskötos för vidare utredning.

Södra häradsrätten.
3:dje sammanträdet, Ordf e. o. hofrättsnotarien J. A. Toll.

För misshandel dömdes kakelungsmakaren E. Briog från Visby att böta 100 kr. samt ersätta den misshandlade drängen med 25 kr. och betala rättegångskostnaderna.

För försäljning af maltdrycker till andra än vägfarande dömdes gästgifvaren K. J. Andersson i Öja att böta 20 kr.

Till ny behandling förekom det från hofrätten återförvista målet emellan Ungbåtels åboar i Stånga och Bjerges åboar i Lye angående bättre rätt till vissa dammområden under Ungbåtels hemman. Målet har återförvists för att vinna utredning om, huru många delägare finnas i Ungbåtels och Bjerges hemman samt om värdet af de omtvistade områdena. Svar. Berglund bestred fortfarande, att områdena tillskiftats Ungbåtels. Flera intyg företeddes dock, att Ungbåtels af ålder varit innehafvare af områdena i fråga; först sedan Berglund blifvit husbonde vid Bjerges, hade denne från händt Ungbåtels besittningen. Målet förekommer ånyo vid första vårsammanträdet.

Det långvariga målet emellan Oskar Högbergs i Eskelhem förmyndare Olof och Gabriel Bolin å ena sidan samt Högbergs stjufson Johan Qvarnberg å den andra, angående likvid för en förbindelse å 700 kr., hvarå«dock 600 kr. skulle varit afförda, förekom ånyo till behandling. Parterna vidhöllo sina yrkanden. Tvenne vittnen hördes. Utslag vid nästa sammanträde.

Tvist om arrende. J. Melin vid Jakobs i Ejsta hade instämt K. J. Westerberg från Alfva om utbekommande af 50 kr. hyra för en sågplats. Svar. styrkte med tvenne vittnen, att summan var betald genom af kär. medgifven afskrifning å en förbindelse, hvarå kär, tecknat borgen för sin måg.
Målet uppsköts till första sammanträdet af vårtinget.

Om ersättning för skadad koroskörd hade Aug. Edberg vid Gumbalde i Stånga instämt landtbrukaren F. Martell vid Maldes samt Oskar Hansson vid Hägvide; Kär. fordrar ersättning med 50 kr. för den skada svar:s får skulle ha åstadkommit å kär:s kornåker, Flera vittnen hördes såväl om skadan som om, hvem som vore ägare till fåren; iugen visste bestämt att de tillhörde svar.
Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde.

Sprittvists I firman Lindqvister & komp:s i Stockholm mål mot Johan Larsson vid Kakuse i Wäte hördes som vittne handelsagenten Johan Bokström, som 1 Juni 1895 på svar:s begäran till kär. ingifvit order om 40 liter konjak å 1:35, 20 liter punsch och 15 liter stenborgare å 1:50 pr liter.
Kär. yrkar edgång å svar. Utslag nästa sammanträde.

I målet emellan O. Wedin vid Västerby i Ardre och Oskar Ringbom i Alfva om utbekommande af undantagsved faller utslag vid nästa sammanträde.

Oförstånd? För förfalskning af en rekvisitionssedel samt olofl. afvikande ur tjänst var 19-åriga pigan Laura Larsson från Olofs i Öja tilltalad. Den tilltalade erkände att hon på en af henne själf skrifven rekvisition af handl. Hanzén å Burgsvik tillnarrat sig en hatt, värd 3:20, hvarför hennes husbonde blifvit debiterad, samt att hon olefligen afvikit ur tjänsten. Dom faller vid nästa sammanträde.

Utslag faller äfven vid nästa sammanträde i målena emellan Johan Olsson vid Rofvalds i Eskelhem samt Johan Nilsson vid Smågårda och Johan Hansson vid Dyple i Tofta, avgående ersättning för »Blötmyrs» utdikning, samt emellan Karolina Grönström vid Roes i Rone och Johau Johansson vid Manegårda i Lye om redovisning af förmyndaremedel.

Hästkränglet emellan Johan Johansson å Dalbo i När och Lars Alkvist vid Husarfve i Lau samt vice versa förekom ånyo. Flera vittnen hördes i saken och intygade, att hästen i fråga sedan gammalt varit istadig och nekat att draga såväl i enbet som för trösk. Johansson hade helt kort tid haft djuret. Målet uppsköts tillnästasammanträde.

Djurplågerimålet mot Jakob Olsson vid Hemmor i När förekom till ny behandling. Vittnen hördes, som tyckte det vara »synd» att i dagligt arbete använda så magra djur, hvaraf ett äfven haft öppet sår i lokstaden. För mera bevisninge anskaffande uppsköts målet till nästa sammanträde.

För hemfridsbrott hade Nils Nährström vid Haltarfve i När åtalat husbondesönerna Olof Häglund och Carl Skönlund från Hägdarfve i samma socken, Båda nekade. Målet förekommer ånyo vid nästa sammanträde, då svar. skola vara tillstädes vid vite af 20 kr. för dem hvardera.

Om utbekommande af födoråd för åren 1897—98 hade änkan Anna Larsson vid Liffedarfve i Eskelhem instämt Johan Simonsson därstädes. Svar. bestred kärandens yrkanden, och målet uppsköts till nästa sammanträde.
(Forts.)

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 November 1898
N:r 169