Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
Etikett: Bro
Bro är en socken på Gotland ligger ca. 1 mil norr om Visby väg 148.
Gårdsnamn: Annexen, Dacker, Duss, Ekes, Eriks, Halner, Kvie, Stenstugu, Suderbys, Tors, Tuer, Ytlings, Åby Lilla, Åby Stora.
uti hemmansägaren Niklas Petterssons, Vesterbygs på Hall, konkurs kallas bärmed att sammanträda å Snäckers gästgifvaregård i Hangvar fredagen den 17:de innevårande Juli Kl 4 e.m., för att öfverlägga och besluta om huru med konkarshemmanets gröda bör förfaras jämte andra boet rörande frågor, äfvensom bestämma gäldenärens underhåll. Othem i Juli 1885. RÄTTENS OMBUDSMAN.
Borgenärerna uti C. J. Wisselgrens på Stora Ryftes i Fole konkurs kallas att sammanträda hos hemmansägaren Otto Olofsson -på Söjdeby i Fole Torsdagen den 23 innevarande Juli kl. 5 e.m. för att erhålla del af :sysslomännens redovisning öfver förvaltningen af konkursboet. Bro den 7 Juli 1885. RÄTTENS OMBUDSMAN.
Gotlands Allehanda Fredagen den 10 Juli 1885 N:r 55.
på norra Gotland mellan Visby — Fårösund med bibana till Slite har af de hashållningsgillen, hvilka af den samma beröras, rönt liflig tillslutning såsom synes af följande uttalanden: Bro—Lummelunda: Gillet ansåg rätt och billigt att hvar kommun i norra delen af Gotland i den mån den har förmån af jernvägen till densamma upplåter behöflig jord och inhägnar densamma samt Uppror stationshus; den uppgjorda planen ansåg gillet lämplig; och gillet förordade att g=nom änsstyreldeas initiativ till alla dessa kommmnner måtte framställning göras om deras villighet att lemna nämda slags bidrag. Rute— Forssa: såväl anläggandet af en jernväg på norra delen af Gotland som den nu föreslagna sträckningen för densamma vore så fördelaktiga, att kommunerna icke gerna kunde undandraga sig att hvar i sin mån bidraga dertill genom jords upplåtande och hägnande samt stationshus uppförande. Bäl—Lina: jernvägen vore fördelaktig och fördelaktigare, om den droges öster om Tingstäde träsk än om den enligt planen droges vester om detsamma. — Gillet ansåg, att kommunerna kunda antagas villiga lemna de ön skade bidragen.
Gotlands Allehanda Fredagen den 3 Juli 1885 N:r 53.
öfver Gotland har äfvenledes utgjort föremål för öfverläggning inom hushållningsgillena. Kostnadsförslag, uppgjordt af fabr. P. A. Hellgren, upptager en semma af 51,900 kr., hvarå i ränta, amortering och underhållskostnad påräknas 6,642 kronor årligen i 20 år (motsvarande omkring 12 öre på hvarje person), efter hvilka 20 års förlopp nätet skulle såsom till fullo betaldt till en blifvande förening öfverlemnas. Gillena hafva inskränkt sig till att uttala sig för önskvärdheten af ett sådant näts anläggning, öfverlemnande åt hushållningssällskapet att närmare utreda och främja saken. Ett gille, Bro-Lummelunda, ansåg lämpligaste fördelningsgrunden mellan socknarna böra vara fyrktalet, icke personantalet.
Gotlands Allehanda Fredagen den 3 Juli 1885 N:r 53.
för södra häradet omvaldes igår inför häradsrätten, som i närmare fyra timmar var sysselsatt med valet, nämdeman O. N. Bolin, Gandarfve i Alfva [24 röster], hemmansägare Johan Hägg, Hägvalds i Gerum [22], och fanjunkare O. Kahlström i Atlingbo [19]; nyvalde blefvo landtbrukare V. Wöh ler vid Klintebys [20] och hemmansägare Lars Pettersson, Hallbjens i Lau [19] efter postmästare Lagergren och nämdeman Pettersson, Burge. Ersättare vordo J. Uddin, Ungbåtels i Stånga, O. Jakobsson, Skogs i Hejde, Olof Pettersson, Hallute i När, Anton Lagergren, Kyrkebols i Garda, G. Niklasson, Bjers i Löjsta, F. Hermansson, Hafvor i Hafdhem, och Karl Hägg, Petes. Ombud hade ej infunnit sig från Visby södra, Vall, Vesterhejde, Träkumla, Tofta, Mästerby, Vestergarn, Väte, Klinte, Fröjel, Silte, Sproge, Öja, Sundre och Fide. — Inför domhafvanden i norra häradet återvaldes till landstingsmän nämdemannen L. Granberg, Dalhem, [17 röster] hemmansägarne L. N. Eklund, Fole, [16] och O. L. Björkegren, Lärbro, [16], nämdem. O. Löfvenberg, Stenkyrka, [11] samt fanjunkaren A. Broström, Bro, [11] samt nyvaldes kapten K. T. Broander [15] efter L. P. Medin, Martebo. Till ersättare utsågos de hittills varande nämdeman J. Arvidsson, Akebäck [13] hemmansäg. J. N Söderberg, Follingbo [12], nämdem. J. Johansson, Bäl [11] och A. Englund, Lärbro, [11], fanjunk. M. F. Gahne, Bäl, [9], hvarjämte på den efter kapten Broander ledig vordna platsen insattes landtbr. J. M. Larsson, Vestkinde, [9]. Tjagufem socknar voro representerade, och som bevis på behofvet af en folkhögskola kan nämnas, att vid första valet kasserades 4 och vid de senare icke mindre än 11 valsedlar.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 12 Maj 1885 N:r 38.
som på senaste tiden hållit verlden i stark spänning torde inom få dagar varda besvarad. Engelska regeringen har nämligen enligt meddelande till utrikesdepartementet i Stockholm afsändt ett slags. ultimatum till Petersburg med uttrycklig begäran om svar på några bestämdt uppgifna frågor inom viss tid (24 timmar, säges det). Derjämte föreligga nu tvänne fakta, som tala ett föga fredligt språk. Regeringen har nämligen återkallat från Sudan general Grahams tio tusen man starka kolonn samt af parlamentet äskat ett anslag af närmare 200 millioner kronor, deraf 81 millloner till sudanesiska fälttåget och 117 millioner till rustningar för andra ändamål; Nästan lika vigtig är äfven underrättelsen, att engelska regeringen inköpt icke mindre än femton snabbgående oceanångare, hvilka skola utrustas för krig\” föring. Inköpssumman lärer väl knappast understiga 27 millioner kronor. Då åtskilliga af desse ångare hafva en hastighet af ända till 18 och 19 knop, varda de fruktansvärda »kryssare», hvilka nog komma att: hålla fiendtlige kryssare, derest sådane skulle våga sig ut, foom behöriga gränser. Då Storbritannien, efter hvad man på flere håll nu beklagar, lagt så mycket af sin kraft på pansarfartyg, att de snabbgående kryssarefartygen blifvit försummade, så tar regeringen nu dei skadan igen med ett tag. Utsigterna för en fredlig lösning af stridigheterna mellan England och Ryssland kunna för närvarande med. allt fog betecknas såsom mycket ringa, hvarför ock vår regering redan vidtagit rätt omfattanda åtgärder för upprättbållaudet af Sveriges neutralitet vid en sammanstötoing mellan de båda stormakterna. Dessa åtgärder hafva gifvetvis hittills hufvudsakligen: gält Gotland, som har att erbjuda de stridande makterna ett par ypperliga hamnar för deras krigsflottor. Enligt inkomna underrättelser afgår i morgon qväll från Stockholm till Slite med ångfartyget »Gotland» det förut omnämda beordrade fästningskompaniet från Karlsborg å 100 man ur Göta artilleri. Detta kompani kommer att förläggas vid Enholmen för att, såsom man antager, aflösa den der nu varande artilleristamtruppen ur natio nalbeväringen. Vid Enholmen pågår nu med all ifver iståadsättandet af logementen med så stor arbetsstyrka, som kunnat anskaffas; äfven på befästningarne utföras en del arbeten. Skarpskjutningen med dervarande kanoner har ännu ej tagit full fart. Vid skjatning i tisdags sprang nämligen en lavett sönder; i förgår, då svenska flaggan hissades på Enholmen, afskötos tvänne skott. Den egentliga skarpskjut.ingen tager först sin början om måndag och kommer att pågå till 10 Maj. Kaptenerna Vrangel, Virgin och Everlöf äro fortfarande qvar vid fästningen. I dag hitkommo fortifikationskaptenen Munthe, som förordnats till t. f. fortifika tionsbefälhafvare för Gotland, och löjtnant Leijonbufvud vid fortifikationen samt en underofficer, hvilka genast afreste till Fårösund för uppgörande af plan till förskansningars uppförande vid sundet. Kanonbåten Astrid, kapten Smith, inkom i onsdags afton hit medförande från arméns utrednivgsförråd i Stockholm de i föregående nummer omnämda klädespersedlarne, nämligen kappor, rockar, halsdukar och byxor, ett tusen af hvardera sorten, samt afgick härifrån igår på f.m. I går hitkommo med Tjelvar ett tusen stycken mössor. Från militärböfälet härstädes utfärdades igår fullständiga färdighållningsorder för fyra liniekompanier af pationalbeväriogens norra afddlning. Ett tiotal Gotlandsofficerare hitkommo i går och i dag från fastlandet; order har utfärdats för nationalbeväringens samtlige officerare att ofördröjligen hitkomma. Enligt i dag från Stockholm hit anländ underrättelse är schefsångfartyget »Drott» färdigt att afgå söderut med förseglade order. Personalen vid ammunitionsfabriken vid Marieberg har i dagarne ökats med ett 50-tal personer. Meningen lär vara att öka densamma ytterligare. Korvetten Lagerbjelke samt 2 ångkranpråmar, de senare försedda med erforderlig minmateriel och pråmar, skola skyndsamt klargöras för att utgå på expedition. Till schef å korvetten, som skall användas såsom logementsfartyg, är beordrad kaptenen Schale. Om engelska Östersjöeskadern hafva de senaste dagarne ordats hit och dit likasom om ryska örlogsfartyg, som skulle passerat Gotland. Efter hvad vi förnummit ur säker källa har någon engelsk flotta ännu ej passerat Öresund, och hvad de ryska fartygens förmodade passerande i våra farvatten beträffar, torde allt, inskränka sig dertill, att tvänne ryska ångare »Peter der grosse» och »Rurik», lastade med kol från Birmingham, inkommo till Slite i tisdags för order och qvarligga der ännu. Den i förra numret omnämda militärbefälhafvareordern, som i fredags qväll utsändes till skyndsam spridning till allt underbefäl och manskap, var af följande lydelse: I händelse af att Fårö, Rute, Forssa, Tingstäde, Lummelunda, Bäl, Bro, Stenkumla, Eskelhem och Dede kompanier blifva medels klockringning uppbådade att inställa sig på sina mönstringsplatser, skola alla rekryter, jägare samt infanterister från och med de, som under detta år fylla 30 år till och med de som detta år fylla 38, inställa sig. Allt artillerimanskap, landstormen samt de infanterister, hvilka föregående mönstring blefvo från landstormen öfverflyttade, jämte det öfriga infanteriet samt reserven äro befriade från ofvan anförda möjliga inställelse. Detta undantag gäller för en möjligen nu blifvande mobilisering, intills vidare order derom utkommer. Rustkammareföreståndarne äga vid mobiliseringstillfället till mönstringsplatserna framföra kompaniernas persedlar. Expeditionshafvande underofficerarne vid Fårö, Forssa, Tingstäde, Bäl och Bro samt vid Stenkumla och Dede kompanier skola vid mobiliseringstillfället ur ammnnitionsbodarne vid:
och till nämda kompaniers mönstringsplatser låta framföra denna ammunition, hvilken der skall utdelas med 60 patroner per man. Forssa, Tingstäde och Stenkumla kompanier skola ur sina ammunitionabodar uttaga för Rute kompani 6,000 skarpa patroner för Lummelunds » 6,000 » för Eskelhem » 4000 » Rute och Lummelunds ammunition transporteras direkte till Fårösund, Eskelhem till Siite, der den af sina resp. kompanier mottages. Fårö, Rute, Forssa, Tingstäde och Lummelunds kompanier skola efter skedd samling genast marschera till Fårösund samt Bäls, Bro, Stenkumla, Eskelshems och Dede marschera efter skedd samling till Slite. Vid framkomsten komma samtlige trupper förses med uniform, och är förplägning och ivqvartering beredd genom intendentens försorg. Samtlige trupper medföra torrföda för en dag samt erhålla för nämde portion sedermera ersättning enligt gällande fältportionspris.
Gotlands Allehanda Fredagen den 24 April 1885 N:r 33.
Tisdagen den 21 innevarande April låter guldsmeden herr A. M. Elgstrand medels offentlig, frivillig auktion på ett eller fem års tid bortarrendera omkring 10 tunnland öppen åkerjord i så kallade Djupqvior samt betesrätten för 10 till 15 kreatur med betalningsskyldighet för inroparne att den 1 Oktober hvarje år till ofvannämde herr Elgstrand betala för mindre eller större inrop. Åkerjorden utbjudes först styckvis och sedan i sin helhet med förbehåll för säljaren att antaga eller förkasta de skeende anbuden. Samlingen sker vid äårbetaren Ahlstedt, Djup qvior, der auktionen tager sin början kl. 2 e.m. Åby i Bro den 14 April 1885. JOHAN EKELÖF.
Gotlands Allehanda Fredagen den 17 April 1885 N:r 31.
som förrättas vid Boterarfve i Sanda fredagen den 17 och såvida försäljningen då ej medhinnes lördagen den 18 instundande April och börjas bägge dagarne kl, 10 f.m., lå ter krönolänsmannen John H. Smedberg till den högstbjudande försälja all sin lösa egendom, bestående af guld-, silfver-, koppar-, -malm-, jern- och blecksaker, möbler såsom en bättre förmaksmöbel af mahogny, en imperialsäng af mahogny, sängar, soffor, skrif-, mat: och spelbord, stolar, speglar, väggur, ett skänkskåp af alm, linneskåp, skänkar och taflor, hvaraf större delen af bättre beskaffenhet, 1 ljuskrona, 2 lampetter, sängkläder och linne, träkärl och andra husgerådssaker; kreatur, såsom 3 st. hästar, 1 par oxar, 4 st. mjölkkor och 1 gris; kör- och åkerbruksredskap, deraf en ny lastvagn, 1 trilla, arbetsvagnar, kälkar, vänd- och spetsplogar, harfvar, mullfösor, 1 tröskverk, 1 vindmaskin, sädesrisslar, selar, oxok, kettingar,; hötjugor, spadar och grepar m. m. jemte annan här ej närmare uppräknad egendom. Med betalniogen lemnas endast fullt säkre köpare 4 månaders anstånd. Bro den 27 Mars 1885. JOHAN EKELÖF.
Gotlands Allehanda Tisdagen den 31 Februari 1885 N:r 26.
Morgonstund vid Bro kyrka, teckning af A. T. Gellerstedt.
Gotlands landsbygd äger bland sina mer än 90 sockenkyrkor många synnerligt storartade och härliga minnesvårdar af medeltidens bygnadskonst. Till dessa kan man visserligen icke räkna Bro kyrka, om hvilken här ett och annat skall meddelas; men denna annexkyrka är dock ganska märklig, dels genom sina sköna portaler, sin bildrika dopfunt och vackra gotiska detaljer, dels ock derför, att hon än i dag, i följd af sin förmenta undergörande kraft, är både här och i det öfriga Sverige samt till och med i främmande land föremål för from ihågkommelse: och åkallan, och att hon står liksom på romantisk grund, midt i en sagorik bygd, omskimrad af sägner från såväl hedendomens som: katolicismens tidehvarf. Vid det ställe, der kyrkan blef bygd, fans i aflägsen forntid en helso- och offerkälla, dit äfven långväga resande vallfärdades med sina krämpor och sina offergåfvor. . Sedan en kristen kyrka der blifvit uppförd, underhöllo de katolske presterna med allan makt denna urgamla vantro. Men när den lutherska reformationen blifvit införd och de:papistiske presterna nödgades draga sina färde, skola de i harmen hafva tillstoppat den heliga källådran, och nu vet man ej ens med visshet, hvar den varit belägen… Men dermed hade man icke tillstoppat allmänhetens öron, som fortfarande begärligt lyssnade till de underbara sägnerna om ställets hemlighetsfulla krafter. Denna tro var så utbredd och så lifligt omfattad, att stiftsstyrelsen åren 1669 och ytterligare 1687 ansåg sig böra utfärda en offentlig varning, att man. skulle upphöra med att offra till Bro kyrka och att der låta bedja för andra församlingars sjuka och nödstälda. Men, såsom. antydt är, Bro kyrka bibehöll alltjämt sitt: förra anseende: gåfvor inflöto, äfven från utlandet, . dels i namnlösa bref; dels med förklaring att gåfvan. vore; ett tackoffer än för räddning ur sjönöd eller. farlig barnsbörd, än för. lyckligt . fullbordad . resa, . för lyckad nyodling, 0. 8. Vv. .-Vissa år ännu på 1850-talet kunde dessa. gåfyvor uppgå till mer än 100 kronor, och än fortfara de, fast i mindre grad, omkring 40—50 kronor årligen. Ofta ännu, när klockaren öppnar kyrkdörren, finner han en mellan dörren och tröskeln instucken banksedel; :-stundori: rulla några.svenska. eller utlätidska silfvermynt fram klingande\’ vitnes: börd ännu i våra dagar om tron på den gotländska offerkyrkan. Om denna sålunda vidt omkring ryktbara kyrka må några ord anföras. Hon är bygd af huggen och tuktad kalksten och består af ett skepp (såsom församlingens plats benämnes), ett något mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren, och ett torn i vester, hvilka alla äro aflångt fyrsidiga. Tornet, som är kyrkans äldsta del, anses härröra från 1230talet, men det n. v. skeppet och koret äro yngre, troligen uppförda omkring år 1400. Utvändigt på södra sidomuren äro en mängd stenar med halfceirkelformiga fördjupningar insatta: på dem synas i upphöjdt arbete underliga bilder, såsom lejon, springande hästar, flyende vilddjur, öglor och liljor — troligen lemningar efter en äldre kyrkbygnad. Emellertid förläna dessa så att säga hieroglyfiska bilder ett mystiskt och gåtfullt uttryck åt den ålderdomliga offerkyrkan. — Kyrkan har 3 portaler och bland dessa är den på skeppets sydsida särdeles praktfull: den är perspektivisk (fördjupad, inåtgående) med 3 (skadade) kolonner på hvardera sidan. Dessa kolonners kapitäler prydas, å högra sidan, af yfviga, fint och smakfullt skurna blad, som mjukt och ledigt böja sig utåt. Å venstra sidans kapitäler framställes Frälsarens historia i små, starkt upphöjda bilder, mästerligt mejslade i den hårda kalkstenen och af utmärkt skönhet. Man ser Bebådelsens engel, hållande i sin högra hand jungfru Marias hand och i den venstra ett bugtande språkband, hvarpå läses: Ave Maria (hell dig, Maria!). Dernäst ser man den heliga modren liggande under ett vackert uppviket täcke, hållande med den ena handen det lindade barnet och i den andra verldsklotet; bakom bädden ses hufvudena af en oxe och en åsna, och vid bädden sitter Josef med spetsmössa och vandringsstaf; öfver alla dessa figurer synes Ledstjernan. Vidare ser man de tre vise männen med krönta hufvuden och frambärande sina gåfvor. På nästa kapitäl synes Kristus uppstigande ur graf ven, vid hvilken krigsknektarne ligga nedslagna. På kapitälernas slutsten synes hufvudet af djefvulen, bunden med en kedja, och öfver honom några englar, som tyckas jubla att det ondas makt. är öfvervunnen. Öfver portöppningen höja sig trenne fina spetsbågar, den. ena öfver den andra, och öfver det hela hvilar ett högspetsigt röste med vattenlister. Åfven beslagen på de väldiga trädörrarna vittna fördelaktigt. om jernarbetarens prydnadssinne och smak. — Korets :portal (sånghusdörren) är enklare: på hvårje sida stå 2 kolonner med Kapitäler pryddå af löfverk och af ett krönt menniskohufvud; på kolonnerna hvila höga spetsbågar och. den öfversta har uppttll ett menniskohufvud. Afven här finnes ett högspetsigt röste, — Alla fönstren äro smala, höga, spetsbågiga, och deras väl huggna omfattningar förete de renaste linier. Inträda vi i kyrkan, så finna vi ett högaltare i koret och tvänne sidoaltaren i skeppet, alla med slipade skifvor af kalksten. Altarprydnaden i koret är från 1680-talet och knapt värd att tala om: den visar Aron och Moses i fristående bilder af sandsten och mellan dem en simpel målning föreställande nattvarden. De andra altarena hafva förlorat sina bilder, och öfver det ena af dem är predikstolen uppsatt. På korets vägg hänger en gammal värja, som kanske tjenstgjort vid Narva eller Holofzin. I en nikdN ligger ett litet fulltackladt skepp, säkerligen en äreskänk till den af sjöfarande i nödens stund så ofta anropade kyrkan. Kyrkans vackra nattvardskalk har en latinsk inskrift, som underrättar, att den år 1485 blifvit skänkt af Gattvedr och Olef Ausryftes (Östryftes) i Fole. — Gammal och märklig är dopfunten, snidad af sandsten: på hvarje af fotens 4 hörn sitter bilden af en menniska och der emellan synes en ryttare, en centaur (häst med bröst och hufvud af en menniska), en hjort och en stor blomma. Å sjelfva den runda dopskålens sidor äro åtskilliga helgon och S:t Görans strid med draken afbildade. — I tornet, som uppbär en låg spira, hänger en klocka med platt-tysk inskrift, som i öfversättning lyder: »Det helga kors i Bro vare oss nådigt, så att vi må kunna fröjdas». — Bland kyrkans inventarier finnes ett gammalt träkors, 19 tum högt och ännu delvis betäckt med tunn messing — kanske har detta kors varit »dät hylge Cruce to Bro», som nämnes på torn: klockan. Om offringarna i denna kyrka påminner en berättelse i Stora Rimkrönikan (60:de kap.), der det heter, att de tyske Fetaliebröderna (sjöröfvare som år 1394 slagit under sig stad och landsbygd) hade kommit till kyrkan för att, till sina många synders försoning, på altaret offra sina gåfvor. Men som dessa bestodo af stulet godå! så skedde ett järtecken: en eld antändes på altaret af en osynlig hand och förstörde i hast de dit laägda offergåfvorna, utan att dock duken på altaret tog någon skada; men Frälsarens på altaret stående bild blef betäckt med blemmor och blåsor liksom af brännsår. »Hade offret varit Gudi täckeligt», säger Rimkrönikan, »så hade något sådant icke skett». Ett litet stycke vester om kyrkan står en högspetsig inkörs-port med trappformiga sidor och öfverst prydd med ett ringkors. Den har troligen tillhört antingen den förut vidlyftigare kyrkogården, eller ock — på den tid; då hvarje socken hade sin egen (katolske) curatus eller själasörjare — den närbelägna prestgården. En dylik port har fordom funnits äfven vid Duss gård, der höfdingen Dusser bodde och regerade i ett väldigt stenhus, som kallades »Duss-mynte», emedan ägaren der skall hafva myntat guld- och silfverpenningar. Låtom oss nu besöka kyrkans omgifningar och lyssna till sagorna, som om dem förtäljas. Ungefär en fjerdedels mil från kyrkan, vid stora landsvägen och till höger, när man kommer från Visby, ligger på den s k. Bro-hed ett mycket stort gråstens-kummel, Bro stenkalm kalladt. Dess omkrets är vidpass 450 fot. Der säges den gamle gutahöfdingen Baldur i Bro ligga begrafven. Flera djupa bål i kumlet äro, såsom vanligt, spår efter skattsökare. I närheten deraf skall det finnas runor inhuggna i släta hällen, innehållande orden: »Eiso lang oc uko bred findis skato mino» — hvilken inskrift lär betyda: Evtt par esars (tömmars) längd och ett oks bredd härifrån ligger min skatt. Ingen har dock lyckats upptäcka dessa runor, och ingen lär väl heller tro, hvad sägnen tillägger, att nämligen 3 dagar före yttersta domen skola Åby koban (?) hitta skatten. (Åby är en gård i denna socken). — Om kumlet finnes en annan sägen, som förmäler, att en jätteqvinna der i trakten samlat sten i sitt förkläde för att bära den till det ställe, der hon skulle åt sig uppbygga en borg; men vid vandringen öfver Bro-hed brast förklädes-bandet, alla stenarna ramlade ut och blefvo liggande der de nu ligga. — Vidare förtäljes det, att en modig sockenbo med stor lifsfara lyckats att från det troll, som bevakade kumlets- grafkammare och skatter, röfva en guldbägare, hvilken han förärade Bro kyrka till nattvardskalk. År 1313, berättar Strelow i sin krönika, hade en bondhustru vid Eriks gård i Bro, glömsk af sabbatens helgd, \”bakat bröd en söndagsmorgon. När hon sedan skar i ett af bröden och fann, att de icke voro fullgräddade, blef hon utom sig, svor och önskade, att bröden måtte stå i ugnen tills de blefvo sten. . Och genast blefvo de till sten förvandlade. Ett par af dessa s. k. Bro stenbröd blefvo, androm till. varnagel, förvarade i kyrkan, och finnas der ännu: af det ena stenbrödet är liksom en skifva afskuren. Det. var engång vid Ekes i Bro två käringar, som sjelfva julmorgonen kommo i vildsint gräl och som båda tillönskade hvarandra att varda förvandlade till sten. Deras ömsesidiga önskan gick genast i fullbordan. Och på Stenstu äng, den s. k. Stenängen, ser man tvänne underliga. stenstoder, på sju alnars afstånd från hvarandra: det är Sten käringarna. Den ena är 3 1/2 aln hög och 1 aln 19 tum : bred vid marken; den andra har en höjd af något mer än. 3 alnar och bredd nedtill af 1 aln 17 tum, Man: må säga, att det varit respektabla käringar. Och engång var det en rik:och girig bonde på Halnare gård, hvilken hade en son, som blifvit blind. Man hade sagt honom, att om han offrade: till kyrkan, skulle sonen återfå sin syn: En morgonstund, när klockan ringde till messan, gåfvo bonden och sonen sig åstad, och; såsom offergåfva medtog fadren ett par oxar. Men när de kommit nära kyrkan, sporde,. sonen helt oförmodadt, hvad det var för en hög spets, som reste sig öfver trädtopparna. Nu förstod. fadren, att sonen kunde se, och att således ingen offring behöfdes, hvarför han vände tvärt om med oxarpa. Men de förstenades i samma stund, och sonen blef åter blind såsom förut. De båda oxarna stå qvar, till varning för alla löftessvikare, och kallas af allmogen »Bro åjkar» (Bro ök eller oxar). I denna märkliga socken funnos också för långliga tider sedan tvänne högfärdiga systrar, som för att komna öfver en vattenpuss utan att behöfva orena sina skor, lade i smutsen tvenne bröd, som de hade med sig, och trampade lättsinnigt på Gudsgåfvan. Men de högfärdiga qvinnorna blefvo till straff ögonblickligen förvandlade till sten och stå der, hemska och varnande, än i dag. Vid Stora Åby, en gård i meranämda sockens underbara sagoverld, fans det på 1600-talet — enligt biskop Haqvin Spegels (i handskrift befintliga) gotländska historia — ett på underlig latin skrifvet och med besynnerliga tecken och trollrunor utstyrdt besvärjelse-bref, deruti »alla elfvar och elfvor, alla trollkarlar och trollqvinnor» förbjudas, att skada Brita Klemensdotter, det Guds barnet, eller. hennes kor. — Och vare det nu änétligen nog taladt om Bro och dess sagor. Den tafla, som med en utsigt af Bro kyrka och den trappgaflade inkörsporten, pryder detta blad och som välbehöfligt illustrerar dessa i hast hopsatta rader, är tecknad af professor A. T. Gellerstedts säkra, konstnärliga hand. C. J. Bergman.
Gotlands Allehanda Fredagen den 27 Februari 1885 N:r 25.
