Från vår utflugne medarbetare:
Rapport I:
Det är livat att flyga. Planet gör en vid båge över Bingeby och så är vi inne över Visby. Av backar och imponerande klintar syns inte ett dugg. Husen ter sig som snyggt ordnade tändstiksaskar och domkyrkans torn från vilka man beundat en hissnande utsikt över en gammal hansastad, ligger som allt annat snyggt klistrat i en egendomlig tjusande tavla. Men det var inte Visby vi skulle titta på.
Vi girade norrut ett slag, svängde sen åt sydost och var på några minuter över Källunge.
Över ett smalt skogsbälte kom vi över en smedja, där smeden Yttergren och hans folk avlitar plogbillar och bygger om betupptagningsmaskiner för att göra der lämpade för aktuella hydrologiska förhållanden. Förbi Thomssons affär dundrade vi fram över taken vid Larsarve. Vera syntes inte till och jag beordrade looping och extra gas för att lura ut folket. Vid kvarnen syntes folk i alla fall, om det sen var Yttergren själv eller någon annan. Vid Skäggstäde bor en gammal vän och trätobroder men det gick inte att få planet i looping där heller.
Källunge kyrka och prästgård var en vacker tavla i fägelperspektivet. I prästgårdsparken satt något av höstfärgerna ännu kvar och den egendomliga kyrkan pekade ett ögonblick på oss med sin spetsiga spira. Den spiran, eller rättare sagt flöjeln på den, har sin historia. För några år sedan upptäcktes att den var gamlare än kyrkan själv och att den med största sannolikhet suttit på ett vikingaskepp.
Det talar för ätt man under vikingatiden kunnat segla ända fram till backen öster om kyrkan. Och varför skulle man inte ha kunnat det? Källungemyr heter havet nu, det hav som för tusen år sedan var en del av Östersjön. Nog kan man föreställa sig hur det såg ut under vikingatiden. Havet har visserligen inga vassklödda stränder nu men det finns korn och hampa i vattnet i stället.
Ja, vi talade om kyrkan och fann den egendomlig. Den liknar en höna, sade prosten Klint en gång. Ingen tokig symbolik för en kyrka, om vilken skriften säger: som hönan församlar ungarna under sina vingar … Det egendomliga har sin förklaring, kyrkan blev aldrig färdigbyggd. Man höll på med att bygga en väldig katedralkyrka men Herrens år 1361 kom danskarna, olyckan och fattigdomen. Man mäktade ej förverkliga sina planer. Färdigt byggnadsmateriel scm inte kom till användning finns ännu ute på kyrkbacken.
Men allt det där fanns inte i tankarna när vi flög över Källunge, det betraktelser långt efteråt vid en skrivmaskin.
Vi for ner över myren mot Bara, vars ödekyrka skymtade i skogen. Så svängde vi in över Källunge igen. Här skall finnas mycken bördig jord och nog stod sädesrakarna tätt i gyttjan. Betor odlas också i myckenhet o. fälten lyste hur gröna som helst. Små loppor gnagade energiskt i kanterna och här och var hade man forcerat långt in i det gröna. — Det var betupptagare förstås.
Ja, det finns energiskt folk i Källunge, och påpassligt. Därom vittnade annorlunda gröna rektanglar som varostsädesfält. T. o. m. något så. sällsyn som rapsplantor sågs i prydliga rader. Har man lyckats med sådant under de få dagar som lämpade sig för sådd i år, ja, då vittnar det om påpasslighet.
Vi girade lite hit och dit och plåtade. Ett par bilder har vi tagit med här, andra har lagts i arkiv. Ytterligare ett par socknar plåtades och betittades innan kursen lades på Visby. Vilka dessa socknar var, ja. det skall inte avslöjas. Det skall nämligen bli tävlingar i fortsättningen runt det här flaxet. Välkomna med förresten, allesammans — i tävlingen. Hoppas att allt skall bli trevligt cch att vi inte.åstadkommer ålltfLr mycket buller eller andra störningar i atmosfären.
Vänligen
Luft-Kalle.
Go dag, go vänner. — Jovisst är vi bekanta. Jag var Bildredaktör förr, nu heter jag Luft-Kalle. Faktiskt var jag Vårflicka också ett slag. — Sådant är journalistens liv, det blir litet av varje. Med den blygsamhet som sen utmärker vårt skrå vill vi inte framträda med våra riktiga namn utan döljer oss \’under lämpliga och mer eller mindre klädsamma signaturer. Efter denna presentation skall talas lite om mitt alter ego, dvs. Luft-Kalles„framtidsplaner.:
Vi — den ANDRE som flyger heter faktiskt ENE —kommer att stryka över hustaken lite varstans under den närmaste tiden. Vi vill se vad folk håller på med och vi fotograferar gårdar och kända platser. En — senare två — socknar kommer att presenteras varje vecka i reportageform. I samband med detta införes också bilder från ett par andra socknar vilka, överflugits eller ligger i grannskapet.
Bildtexten kommer inte att upplysa om vilka dessa socknar är, utan det får Ni lista ut själva. Del är nämligen meningen att det hela skall bli någon sorts variation på Veckans bildgåta. En kupong återfinnes alltid i samband med reportaget och i den kan anges villa socknar bilderna är hämtade från. Bland de som »gissat» rätt på båda socknarna utlottas en LT-bok.
De socknar som »gissats». på skall göras till föremål för reportage nästa vecka och det får Ni hjälpa till att skriva! Antingen Ni berättar om båda dessa, socknar eller endast den ena, så skriv. Det får sen handla om kulturminnesmärken, historia, människorna som bor där eller annat som kan vara av intresse. Även manusförfattarna får en LT-bok varje vecka, att lottas ut Bland dem som »gissat» rätt på •båda mera värdefullt slag.
Alltså: Det blir i anslutning till varje Veckans flax dels bildgåtor, där det gäller att lista ut vilka socknar bilderna är hämtade ifrån, dels en tävling för bygdeskildrare. .
Oavsett om Ni skriver hela manus eller bara en kupong så är Ni välkomna. Alla bidrag skall vara oss tillhanda senast närmaste torsdag.
LUFT-KALLE
Flaxredaktör
lantbr. Hj. Svenssons ladugård och flaggstång. Den sistnämnda
lutar inte i verkligheten, det är bara kameran som narras.
Nedtill t. v. är flygplansvingen.
skolan. En vacker bild, eller hur?
En sockenkyrka, skola och prästgård, men var? Extra
mystifikation: Elof. Fundera ett slag så går det nog.
(Om tävlingen, se inramad redogörelse här intill.)
Långt utanför ringmuren ligger denna sockenkyrka.
Bygden förenas med havet av ett just nu tämligen
stort vatten. Prästgård, skola och en stor
affärsfastighet finns utanför bildramen åt vänster.
Vad heter socknen? (Det vita i vänstra hörnet är
planets vinge).
Gotlänningen
Lördagen den 8 November 1952
Nr 260
