Veckans flax.

Från vår utflugne medarbetare:
Rapport I:

Det är livat att flyga. Planet gör en vid båge över Bingeby och så är vi inne över Visby. Av backar och imponerande klintar syns inte ett dugg. Husen ter sig som snyggt ordnade tändstiksaskar och domkyrkans torn från vilka man beundat en hissnande utsikt över en gammal hansastad, ligger som allt annat snyggt klistrat i en egendomlig tjusande tavla. Men det var inte Visby vi skulle titta på.
Vi girade norrut ett slag, svängde sen åt sydost och var på några minuter över Källunge.
Över ett smalt skogsbälte kom vi över en smedja, där smeden Yttergren och hans folk avlitar plogbillar och bygger om betupptagningsmaskiner för att göra der lämpade för aktuella hydrologiska förhållanden. Förbi Thomssons affär dundrade vi fram över taken vid Larsarve. Vera syntes inte till och jag beordrade looping och extra gas för att lura ut folket. Vid kvarnen syntes folk i alla fall, om det sen var Yttergren själv eller någon annan. Vid Skäggstäde bor en gammal vän och trätobroder men det gick inte att få planet i looping där heller.
Källunge kyrka och prästgård var en vacker tavla i fägelperspektivet. I prästgårdsparken satt något av höstfärgerna ännu kvar och den egendomliga kyrkan pekade ett ögonblick på oss med sin spetsiga spira. Den spiran, eller rättare sagt flöjeln på den, har sin historia. För några år sedan upptäcktes att den var gamlare än kyrkan själv och att den med största sannolikhet suttit på ett vikingaskepp.
Det talar för ätt man under vikingatiden kunnat segla ända fram till backen öster om kyrkan. Och varför skulle man inte ha kunnat det? Källungemyr heter havet nu, det hav som för tusen år sedan var en del av Östersjön. Nog kan man föreställa sig hur det såg ut under vikingatiden. Havet har visserligen inga vassklödda stränder nu men det finns korn och hampa i vattnet i stället.
Ja, vi talade om kyrkan och fann den egendomlig. Den liknar en höna, sade prosten Klint en gång. Ingen tokig symbolik för en kyrka, om vilken skriften säger: som hönan församlar ungarna under sina vingar … Det egendomliga har sin förklaring, kyrkan blev aldrig färdigbyggd. Man höll på med att bygga en väldig katedralkyrka men Herrens år 1361 kom danskarna, olyckan och fattigdomen. Man mäktade ej förverkliga sina planer. Färdigt byggnadsmateriel scm inte kom till användning finns ännu ute på kyrkbacken.
Men allt det där fanns inte i tankarna när vi flög över Källunge, det betraktelser långt efteråt vid en skrivmaskin.
Vi for ner över myren mot Bara, vars ödekyrka skymtade i skogen. Så svängde vi in över Källunge igen. Här skall finnas mycken bördig jord och nog stod sädesrakarna tätt i gyttjan. Betor odlas också i myckenhet o. fälten lyste hur gröna som helst. Små loppor gnagade energiskt i kanterna och här och var hade man forcerat långt in i det gröna. — Det var betupptagare förstås.
Ja, det finns energiskt folk i Källunge, och påpassligt. Därom vittnade annorlunda gröna rektanglar som varostsädesfält. T. o. m. något så. sällsyn som rapsplantor sågs i prydliga rader. Har man lyckats med sådant under de få dagar som lämpade sig för sådd i år, ja, då vittnar det om påpasslighet.
Vi girade lite hit och dit och plåtade. Ett par bilder har vi tagit med här, andra har lagts i arkiv. Ytterligare ett par socknar plåtades och betittades innan kursen lades på Visby. Vilka dessa socknar var, ja. det skall inte avslöjas. Det skall nämligen bli tävlingar i fortsättningen runt det här flaxet. Välkomna med förresten, allesammans — i tävlingen. Hoppas att allt skall bli trevligt cch att vi inte.åstadkommer ålltfLr mycket buller eller andra störningar i atmosfären.
Vänligen
Luft-Kalle.

Go dag, go vänner. — Jovisst är vi bekanta. Jag var Bildredaktör förr, nu heter jag Luft-Kalle. Faktiskt var jag Vårflicka också ett slag. — Sådant är journalistens liv, det blir litet av varje. Med den blygsamhet som sen utmärker vårt skrå vill vi inte framträda med våra riktiga namn utan döljer oss \’under lämpliga och mer eller mindre klädsamma signaturer. Efter denna presentation skall talas lite om mitt alter ego, dvs. Luft-Kalles„framtidsplaner.:
Vi — den ANDRE som flyger heter faktiskt ENE —kommer att stryka över hustaken lite varstans under den närmaste tiden. Vi vill se vad folk håller på med och vi fotograferar gårdar och kända platser. En — senare två — socknar kommer att presenteras varje vecka i reportageform. I samband med detta införes också bilder från ett par andra socknar vilka, överflugits eller ligger i grannskapet.
Bildtexten kommer inte att upplysa om vilka dessa socknar är, utan det får Ni lista ut själva. Del är nämligen meningen att det hela skall bli någon sorts variation på Veckans bildgåta. En kupong återfinnes alltid i samband med reportaget och i den kan anges villa socknar bilderna är hämtade från. Bland de som »gissat» rätt på båda socknarna utlottas en LT-bok.
De socknar som »gissats». på skall göras till föremål för reportage nästa vecka och det får Ni hjälpa till att skriva! Antingen Ni berättar om båda dessa, socknar eller endast den ena, så skriv. Det får sen handla om kulturminnesmärken, historia, människorna som bor där eller annat som kan vara av intresse. Även manusförfattarna får en LT-bok varje vecka, att lottas ut Bland dem som »gissat» rätt på •båda mera värdefullt slag.
Alltså: Det blir i anslutning till varje Veckans flax dels bildgåtor, där det gäller att lista ut vilka socknar bilderna är hämtade ifrån, dels en tävling för bygdeskildrare. .
Oavsett om Ni skriver hela manus eller bara en kupong så är Ni välkomna. Alla bidrag skall vara oss tillhanda senast närmaste torsdag.
LUFT-KALLE
Flaxredaktör

Bölungs, vacker bondgård ägd av lantbr. Nils Hansson. Längstbort
lantbr. Hj. Svenssons ladugård och flaggstång. Den sistnämnda
lutar inte i verkligheten, det är bara kameran som narras.
Nedtill t. v. är flygplansvingen.
Källunge kyrka och prästgård. Längst bort till vänster skymtar
skolan. En vacker bild, eller hur?
TÄVLINGSBILD I.
En sockenkyrka, skola och prästgård, men var? Extra
mystifikation: Elof. Fundera ett slag så går det nog.
(Om tävlingen, se inramad redogörelse här intill.)
TÄVLINGSBILD II.
Långt utanför ringmuren ligger denna sockenkyrka.
Bygden förenas med havet av ett just nu tämligen
stort vatten. Prästgård, skola och en stor
affärsfastighet finns utanför bildramen åt vänster.
Vad heter socknen? (Det vita i vänstra hörnet är
planets vinge).

Gotlänningen
Lördagen den 8 November 1952
Nr 260

Sven Johan Enander en affärsman,

en man med ömhet om små och svaga.
Det gamla handelshuset Wallérska fastigheten vid Wallérs plats står sedan i fjol i ny skepnad efter nutidens alla byggnadskonstens regler. Det är ett hus med traditioner, som säkert också under lång tid framåt kommer att bevaras genom Manufaktur AB S. J. Enander. Efter att filialen i Visby haft sina \”bopålar\” på två andra ställen i Visby fastnade man så för den Wallerska fastigheten, och den inköptes år 1910. Affären i Visby kom till år 1901 och firade som bekant sitt 50-årsjubileum i fjol.

Verkställande direktören
Eric Heidenberg, Västervik.

Enanders är ett namn känt i vida kretsar och har vunnit särskilt gehör i städerna Västervik, Norrköping och Visby.
År 1887 öppnade Sven Johar Enander en vävnads- och sybehörs. affär i Västervik och det märklige med den affären var, att den från början sade ifrån, att den »sålde goda och billiga varor till bestämde priser». Den satte alltså stopp för det gamla prutandet och det gäller alltjämt i Enanders affärer. Av vilken anledning Sven Johan Enander öppnade affär i Visby är inte bekant. Förmodligen hade han skaffat sig vänner genom Odd Fellowlogen S:t Klemens i Visby, ty senare märkes bland hans testamentariska dispositioner att Visbylogen fick 2.000 kr.
Ett namn i neonljus — Enanders — säger kanske inte så mycket, men stannar man inför skylten över den flotta affären vid Wailers plats och tänker efter: Enander vad var det för en människa egentligen? och forskar man vidare finner man att Enander var en man — en man i ordets bemärkelse.

Så började han…
Sven Johan Enander föddes den 24 jan. 1865 i Ljushults socken i Västergötland, och han började sin affärsbana som så många andra »knallar» gjort. Med en liten kramlåda på ryggen började den strävsamme Sven Johan sin vandring genom de svengka bygderna.

Skyltfönstren i Enanders byter allt som oftast ansikte, och den smakfulla skyltningen svarar dekoratören fröken Kerstin Hallroth för.

Tiden gick.
Sven Johan hade som man brukar säga gott huvud, och var en man som var begåvad med ett rättfram väsen och kunde på rätt sätt sjunga ut med sina åsikter. Detta kunde många gånger i hastigheten, då han var impulsiv, få följden att vänskapsförbindelser kunde brytas, men efter självprövning efter diskussioner var han inte sen att förlåta eller be om förlåtelse. När Enanders jubilerade i Västervik, kunde man i ortspressen bl. a. läsa följande om Sven Johan Enander:

\”Vart hjärta har sin saga\”
»Vart hjärta har sin saga från flydda ungdomsdar», sjöng skalden och fortsättningen lyder »men hjärtats tysta saga ej någon tid förstör».
Sven Johan Enander hadg även haft sin kärlekssaga. För sina närmaste vänner kunde han någon gång beröra den med varsam hand. Ehuru det var hans dyrbaraste minne må den i alla fall här omtalas då den ytterligare belyser hans nobla väsen. Enander hade i sin ungdom givit sin tro åt en kvinna. Hon hette Laura Svensson, var dotter till skomakarmästaren A. G. Svensson. Hon var lika vacker — »Vackra Laura» kallades hon ibland — som hon var en upphöjd, förnämlig karaktär. Medan hon och Enander väntade på bättre dagar greps hon av den fruktansvärda folkfienden, tuberkulosen, och rycktes bort i unga år. Detta att hon rycktes bort av tuberkulos liksom ungdomsvännen Calle Björkman gjorde ett oerhört starkt intryck på Enander, som aldrig kunde glömma sin enda kärlek. Han beslöt att skapa en förmögenhet, som han skulle ställa till förfogande för kampen mot tuberkulosen, och fullföljde också sin föresats. Men för sitt stora mål glömde han dock icke dagen. Under sin levnad utövade han en storartad givmildhet, och otaliga är de som av honom blivit hjälpta. Som exempel på hans sinnelag kan nämnas att under storstrejken 1909 bespisade han varje dag en längre tid 10 arbetarbarn.»

En storslagen gåva till vårt samhälle
Den 18 maj 1917 uppgjorde han sitt testamente. En storslagen gåva till vårt samhälle, skulle man kort kunna säga. Avkastningen av donationsmedlen skulle fördelas med 2/10 till Sven Johan Enanders sjuk-och pensionsfond, 1/10 till Ljushults socken, hans födelsesocken, och 7/10 till Västervik, Visby och Norrköping, där bolaget har affärer. Testamentet säger i slutet bl. a.:
Skulle bolaget någonsin under tio år i följd icke hava lämnat en genomsnittsvinst av fem procent per år, så hava de samhällen jag velat ihågkomma icke förstått att stödja det mål jag levat för och i så fall skall affären avvecklas och den erhållna slutsumman överlämnas till Styrelsen för de svenska lungsotssanatorier som då finns i och för byggandet av ett sanatorium i min födelsesocken. Dessa bestämmelser utgöra min yttersta vilja och testamente; försäkras. Västervik den 18 maj 1917. S. J. Enander.

\”Vår stad har sorg\”
Endast två år efter avled Sven Johan Enander genom en olyckshändelse. Han brukade för att hålla sig i form bl. a själv såga och hugga sin ved. En dag i januari år 1919 råkade han såga sig i ett finger. Det blev infektion och endast några dagar efter avled han i mycket svåra lidanden genom stelkramp som stötte till.

Över kullerstenarna på Wallérs plats tågar här nykterhetsfolk med Logen 925 Oskars Minnes standar och musik i spetsen. En gammal bild från 20-talet, med Enanders t. v. på bilden.

Han dog den 20 jan. 1919. Följande dag skrev Västerviks-Tidningen: »Vår stad har sorg.» Vid gravsättningen märktes bland kransarna en från stadsfullmäktige med inskriptionen »Tack för din arbetsiver, din människokärlek och din ömhet om de små och svaga».
Men nya krafter tog vid och en av dessa är direktör Eric Heidenberg, som sedan 1935 är verkställande direktör. Han knöts till firman redan 1910 och har varit anställd i ViSbyfilialen och även tidigare i huvudaffären i Västervik innan han blev filialföreståndare i Visby, som han varit i ett femtontal år innan han kom till Västervik.

Filialchefen i Visby har ordet:
Visbyfilialens chef sedan åtta år tillbaka, är gotlänningen Stig Harrysson. Herr Harrysson är inte sen att berätta om filialens utveckling under den tid han där varit verksam, och då han tillhör de klartänkta och humoristiska affärsmännen är det nöje att lyssna på honom.
— Enanders har ju alltid om jag så får säga sin speciella kundkrets och har i alla tider sina kunder inte bara från staden utan en stor del kommer också från landsbygden. På tal om landsbygden har jag hört berättas en rolig historia. Det var vintertid – och Hästgatsbacken ner mot Wailers plats isig och hal. En bonde kom körande med häst och vagn, och kunde omöjligt bromsa in, med påföljd att hela ekipaget styrde rakt in i vårt skyltfönster. Det var ju en olyckshändelse, men man vill ändå dra på smilbanden när man tänker därpå, då bonden sedermera blev en stadig kund, och i bland kunde det hända att han fällde repliken: »De var ja de, som käurd\’ in i fynstre».
Besvärligt hade vi i fjol när byggnaden skulle få ny skepnad. Det känner säkert var och en till, och en natt var det särskilt kritiskt, då någon ringde till polisen och sa: »Ehanders gavlar börjar luta». Det blev att kalla hit verkmästaren och några mannar, som fick sätta igång det ganska riskabla rivandet av gavlarna.

»Glad och god skall …» kassörskan vara, och det går heller inte att ta miste därpå, när fru Ekstrand tar emot. Fröken Jacobsson tittar på.

Kaboms och andra fina märken.
Sedan i fjol står alltså Enanders vid Wailers plats i ny skepnad, allt flera kunder får man, och särskilt bland ungdom, som funnit att Enanders slagit in på den moderna stilen i klädväg. Men alla smakriktningar skall tillgodoses, och det är affärschefens motto. Gamla kända hederliga varumärken finns ännu kvar o. Kaboms får stå i rampljuset för att nämna något. Skor är också säljande artikel och inte behöver köparen känna sig lurad, när man har erkänt fint märke som Lövsko.
Själva lokaliteterna är de modernaste, men inte bara kunden skall trivas, man har sörjt väl för den 20 man starka personalen (det är mest sköna kvinnliga biträden förstås). Genom luftkonditioneringen är det behaglig värme året runt. Lunchrasten får man i ett trivsamt personalrum, som även är försett med konst.
Att Enanders är en affär som vill ge sina kunder en tip-top service är säkert. Ett herrskrädderi med sex anställda, en atelje, som svarar för den effekt- och smakfulla skyltningen i de härligt ljusa skyltfönstren är några bevis.
Nästa gång man går förbi Enanders vid Wailers plats kommer man kanske att tänka sig bilden: Knallen Sven Johan Enander med kram-lådan på ryggen beundra sitt eget namn i neon». Nej, det går inte förresten, han skulle aldrig vara så självisk.
ELLDE

Gotlänningen
Lördagen den 8 November 1952
Nr 260

IDROTT

Bordtennis:
Storseger för Gute, hårt Rone-Havdhem.

Gute rehabiliterade sig efter förra fredagens föga övertygande spel mot VIF, genom att vinna klart över AIK i gårdagens klass I-bordtennis. Med 6-0 vann Gute, ganska anmärkningsvärda sifror allrahelst som AIK ganska .eftertryckligt besegrade Havdhem förra matchomgången. Matcherna i och för sig blev en rätt överlägsen sak för Gutes vidkommande, och endast två macher kom att avgöras i tre set.

Matcherna:
B. Johansson, AIK—Kj. Enström, Gute, 0-2
B. Andersson, AIK—A. Nilsson, Gute, 1-2
S. Johansson, AIK—L. Holmö, Gute, 0-2
Andersson—Enström 0-2
B. Johansson—Holmö 0-2
S. Johansson—Nilsson 1-2.

Rone—Havdhem 6-4
Rone och Havdhem möttes igår i en klass I-match, där Rone efter jämna och spännande matcher stod som segrare med 6-4. I inte mindre än 8 matcher fick tre set tillgripas.

Matcherna:
S. Pettersson, Rone—K. E. Östergren, Havdhem, 1-2
K. G. Ronström, Rone—S. Blomkvist, Havdhem, 0-2
L. E. Nilsson, Rone—K. E. Östergren, 2-1
S. Pettersson—K. Blomkvist 2-1 Ronström—K. Blomkvist 2-1 Pettersson—S. Blomkvist 0-2 Dubbel: Pettersson/Nilsson—Östergren/S. Blomkvist 2-1
Rönströrn—Östergren 1-2
Nilsson—S. Blomkvist 2-1
Nilsson—K. Blomkvist 2-1

Klass II norra:
Othem A—Hellvi 6-1
Martebo—Väskinde B 0-6
Endre—Lummelunda 6-4

Klass II central:
Första omgången gav följande resultat:
AIK B—Hörsne B 6-0
Gute B—Väskinde A 3-6
Eskelhem—Östergarn 2-6
Othem B—VIF 3-6
I går spelades följande matcher:
Östergarn—Gute B 3-6
Hörsne B—Eskelhem 6-3
VIF B—AIK B 4-6
Väskinde A—Othem B 6-1

Klass II södra:
Ljugarn—Burs 5-5
Havdhem B—Rone B 5-5
Alva—Grötlingbo 3-6
Lau—Stånga 6-0

Ställningen i klass I:
IF Gute 2 2 0 0 12— 4 4
Rone 1 1 0 0 6— 4 2
AIK 2 1 0 1 6— 8 2
VIF 1 0 0 1 4— 6 0
Havdhem 2 0 0 2 6— 12 0

Gotlänningen
Lördagen den 8 November 1952
Nr 260

Åter inbrott i Visbykonditori.

Ett inbrott har i natt på nytt förövats i samma konditori på Stenkumlaväg som natten till måndagen.
Tjuvarna har gått in samma väg genom källaren som tidigare, och denna gång lagt beslag på växelkassan som dock inte innehöll så många kronor. Några varor har inte stulits. Polisen utreder.

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259

Auktion i Hejde.

TISDAGEN DEN 18 NOV. kl. 11 fm. låter Valdemar Vestberg, Kaparve, till följe gårdens försäljning och avflyttning från orten genom offentlig auktion försälja allt lösöre varav nämnes: Kreatur: 2 st. kor, 1 st. kviga, en kalv, en sugga, en gylta, 2 st. 3 mån. grisar, 60 st. unghöns och 60 st. 1 års höns. Redskap: Traktor Allis Chalmers B. med lyft och plog 11947 års mod., bilvagn, tallriksharv, 20 t., fjäderharv 15 p., lättharv 80 p., cambrigdevält 57 ringar, hästräfsa, decimalvåg med vikter, rovskärare, 2 slipstenar, transportflaskor, 1/2 i gödningsspridare, div. handredskap m.m. Potatis, foderbetor. Inre såsom mangel, symaskin, 2 st. barnvagnar, turistsäng, köksbord, köttina, 2 kaminer, div. armatur, herr- och damcyklar, säckar m.m., m.m,
Betalningsanstånd med vanligt äganderättsförbehåll till den 1 augusti 1953 eller vid anfordran.
ELOF HANSSON. — Tel. Romakloster 57.

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259

Tack!

För all vänlighet, kärlek och besök som vår älskade Fader och Morfader EDVIN SVENSSON fick mottaga under sin sjukdom samt för all hedersbevisning vid hans bår, vilja vi till Lasarettet, dess doktorer, sjuksystrar och personal, släkt, vänner och grannar samt religiösa, ideella och politiska organisationer frambära vårt varma och innerliga tack.
Gothem den 5 november 1952.
MARIA och LARS
Kenneth
JOSEF EVERT

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259

Kyrkorestaureringarna.

Pastorsämbetet i Lärbro har hos riksantikvarieämbetet anhållit om tillstånd för konservator Bertil Bengtsson, Linköping, att konservera Lärbro kyrkas altarskåp. Riksantikvarieämbetet har svarat, att dessförinnan måste en beskrivning av det planerade arbetet ha sänts ämbetet.
Landsantikvarien i Visby har förordnats att som kulturhistorisk kontrollant följa restaureringsarbetena i Hangvars kyrka.

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259

Gustaf Adolfs-minnet

firades i går med en högtidlighet i domkyrkan, som var fylld till sista plats av huvudsakligen militär. Även många andra hade mött upp. Högtidstalet hölls av biskop Anderberg som behandlade frågan varför konung Gustaf II Adolfs minne förblivit levande trots att så mång hundra år gått sedan hans död. Domkyrkokören medverkade med sång och I 18:s och KA 3:s musikkårer spelade.
Efteråt var det tradidtionell sång från läroverkstrappan, varom läses på annan, plats.

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259

Kyrkoherdetjänsten i Stenkyrka.

Den 7 och 14 december kommer t. f. kyrkoherden E. A. Björlander i första förslagsrummet resp. kyrkoherden K. G. Sundström i andra förslagsrummet att provpredika för kyrkoherdetjänsten i Stenkyrka, Tingstäde, Martebo och Lummelunda pastorat.
I Stenkyrka äger provpredikan rum kl. 11 vid en högmässa som sammanlyst för Stenkyrka och Tingstäde och i Martebo kl. 13 vid en högmässa, sammanlyst för Martebo och Lummelunda.
Valförrättare blir kontraktsprosten Axel Klint med kyrkoherde Anders Wernberg som suppleant. Frågodagsförrättninb och val kommer att äga rum i Stenkyrka på tid som valförrättaren kommer att meddela senare.

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259

Hantverksföreningen

höll sitt ordinarie möte i Hantverkargården i går kväll under god tillslutning av medlemmar. Slöjdlärare Arne Rydberg lämnade en rapport från hantverkskongressen och i samband därmed berördes en del organisationsfrågor. Stenhuggare Rud. Eklund höll föreglrag, vari han gav historiska glimtar från yrket i gångna tider, både från Visby under medeltiden och från södra Gotland under 1600-1700-talens livliga verksamhet i stenhuggeri. Föreningen beslöt att tillsammans med damklubben hålla julförsäljning och Luciafest den 14 december. Två nya medlemmar introducerades i föreningen.

Gotlänningen
Fredagen den 7 November 1952
Nr 259