Kategori: 1952 09 September

Publicerat

15-talet pojkar trivs med arbetet på Slöjdskolan

men inte med lokaliteterna.

Här håller Åke Svedjer, Visby, på med sitt gesällprov, ett dokumentskåp.

Den 1 aug. började verksamheten vid populärt kallat Verkstadsskopav på Klinten i Visby. Fyra nya elever satte då för första gången sin fot inom skolans väggar och sammanlagt är det nu ett 15-tal ynglingar som håller på med sin utbildning till möbelsnickare. De trivs bra med utbildningen som leds av yrkeslärare Arne Rydberg och möbelarkitekten K. G. Swebilius men mindre med lokaliteterna som ju inte precis hör till de trevligaste heller.
I undervåningen träffade vi på en av de nykomna eleverna, Karl Lodnert från Martebo, som var ivrigt sysselsatt vid en rikthyvel – han har nu fyra arbetssamma år framför sig på skolan med omväxlande praktik och teori som han får nere på »Teknis» vissa dagar i veckan, det är matematik, möbelritning, yrkesekonomi och diverse annat som en möbelsnickare måste vara hemma på som han pluggar där. Sin fritid ägnar han helt åt sport, han är en duktig spelare i pojklagsserien, där han försvarar Tingstäde TK:s färger. Han är fullt nöjd med sitt val av yrke, och som sagt – om fyra år har Gotland ännu en duktig möbelsnickare. Många är de som gått på Verkstadsskolan i Visby och som när de kommit ut som snickare efter avlagda och godkända gesällprov gjort sig kända som särskilt duktiga yrkesmän.

Karl Lodnert från Martebo heter den här flitige gossen vid rikt hyveln.

Två gesäller.
Apropå gesällprov så har skolan f. n. två elever som just nu lägger sista handen vid sina gesällprov: Det är Stig Nordström, Fårösund, och Åke Svedjer, Visby. Den förre har gjort ett glas- och silverskåp i mahogny och amboinarot. Ett vackert arbete som liksom Svedjers trevliga dokumentskåp säkerligen finner nåd inför Visby fabriksoch hantverksförenings granskningsnämnd. Stig har lagt ned sammanlagt 550 timar på sitt arbete och Åke 700. Innan de på allvar kommer ut i förvärvsarbetet skall de klara av sin värnpliktstjänstgöring, men sedan är det ingenting som hindrar dem från att ta anställning vid någon möbelsnickareverkstad för att där ytterliare förkovra sina kunskaper i yrket så att de blir ännu bättre skickade mästare när de – som de hoppas – en dag blir egna företagare.

Stig Nordström, Fårösund, ger här
sitt gesällprov, ett skåp för glas
och silver, en sista putsning.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

FARDHEM

De gamlas dag firades traditionsenligt i vårt pastorat söndagen den 7 september. Förr om åren har kyrkliga sångkören i Fardhem stått för värdskapet, men i år var det SMF-avd. i Lojsta som utfärdat inbjudan till de tre socknarna Fardhem, Linde och Lojsta. Vid sammanringningen till högmässan i Lojsta vackra kyrka var ett sjuttiotal gamla samlade. Kyrkoherde 0. Havrén talade över dagens text och förrättade altartjänst. Fardhem och Lojsta kyrkokörer sjöng tillsammans under fru Havrens ledning »Kommen till mig» och »Saliga, saliga».
Efter högmässan samlades de inbjudna i skolan där ett rikt dukat kaffebord väntade. Kyrkoherde Havren tackade på de församlades vägnar- SLKF för visad gästfrihet. Vid 16-tiden samlades de flesta åter i kyrkan till nattvardsgång. Kören sjöng även här en av sina vackra sånger och den stämningsfulla högtidsstunden avslöts med ps. 400: 10-11. Så var det tid för de »utsocknes», att vända hem igen i bussar och bilar, som såväl pastoratet som privatpersoner kostnadsfritt ställt till förfogande, med ett vackert och bestående minne från en stilla sensommarsöndag.
A. E.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

FRÖJEL

Två goda och välbesökta missionsmöten har hållits här de två senaste söndagarna. Det ena i baptistkapellet, Nedre Fröjel, då syskonen Ingeborg och Daleth Uhnell var på besök, och det andra Övre Fröjels Allianshus i söndags kväll med anledning av GBU:s patrulldag. Pastor F. Tordefelt och Klintehamns baptistsångare svarade för programmet. Sjuksköterskan Ingeborg Uhnell predikade och missionär D. Uhnell talade om Kongo och sjöng en solosång. En kollekt på 51 kr upptogs under förstnämnda mötet.
Vid söndagskvällens möte talade pastor F. Tordefelt i anslutning till Hebr. 2: 3: »Huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning»-. Många vackra och stämningsfulla sånger sjöngs till orgelmusik och gitarr. Fru Tordefelt och Algot Karlsson sjöng ett par duettsånger till orgelackompanjemang av fru Karlsson. Ett offer för GBU upptogs.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

Inför kvällens handboll i F-sund.

Till kvällens match mot FGIK i sporthallen i Fårösund har div. II-klubben Rutger kommit med följande laguppställning från mål:
Sven Johansson, Hans Löw, K-E Svensson, N-G Eriksson, Bernt Franzén, Åke Eriksson, Börje Krantz, Lennart Björk, I Lundberg, K-E Ekvall.
Den senare är identisk med förre fårösundaren Karl-Erik Ekvall och i övrigt är ej heller flera av de andra Rutger-spelarna helt främmande här nere.
FGoIK:s preliminära lag:
M. Ström, I. Nordlund, Ingolf Segerkrantz, (KA 3-are och FGoIK-målvakt i fotboll), B. Palmgren, S. Norman, K-G Eklund, L. Stuxberg, S-E Nordlund, B. Andersson, KJ. Olofsson.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

KM i Klintehamn

Klintehamn IK har haft klubbmästerskap i friidrott och de sista grenarna klarades i denna veckan. I onsdags gick 400 meter och spjut i hällande regn.
Resultat: 100 meter 1) S. Kristoffersson 12,2, 2) Mats Siggelin 12,6, 3) Knut Pettersson 12,9, 4) Hans Nyberg 12,9.
400 meter: 1) S. Kristoffersson 58,3, 2) 1. Nyström 59,8, 3) T. Bäckström 60,3.
Höjdhopp: 1) Hans Nyberg 1,58, 2) Mats Siggelin 1,58.
Tresteg: 1) Mats Siggelin 11,85, 2) Hans Nyberg 11,32, 3) T. Bäckström 11,24.
St. höjd: 1) Kalle Pettersson 1,31, 2) Hans Nyberg 1,28; 3) Mats Siggelin 1,22.
St. längd: 1) Mats Siggelin 2,75, 2) Hans Nyberg 2,74.
Diskus: 1) Hans Nyberg 35,68, 2) John Göthberg 33,96, 3) K. Pettersson 31,31.
Spjut: 1) B. G. Andersson 43,03, 2) T. Bäckström 35,78, 3) 1. Nyström 35,22, 4) S. Kristoffersson 35,00.
Slägga: 1) John Göthberg 25,32, 2) H. Nyberg 23,66, 3) E. Smith 21,74.

Träningsorientering
I söndags hade KIK träningsorientering efter 1 : 20.000-delen för träning till DM.
Resultat: 1) Thorsten Bäckström, 1.10.0, 2) Åke Bäckström, 1.14.0, 3) E. Smith 1.16.0.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

Pojkfotbollen

I pojkfotbollens visbygrupp har den första omgången för hösten avgjorts under veckan. Resultaten och tabellens utseende:
Gute I-VAIK 11 (8/9) 7-0
VIF I-Gute II (10/9) 11-1
VAIK I-VIF II (12/9) 3-1

VIF I 6 6 0 0 39- 4 12
Gute 1 6 5 0 1 29- 5 10
VAIK I 6 4 0 2 20- 7 8
VIF II 6 1 0 5 5-18 2
Gute II 6 1 0 5 7-35 2
VAIK II 6 1 0 5 2-33 2

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

Automattjuvar

togs omedelbart efter inbrottet.
Visbypolisen lade i natt beslag på två personer som strax innan hade gjort åverkan på tobaksautomaten vid Å. Nyholms tobakshandel vid hamnen och stulit sigarretter.
Några poliser hade tidigare observerat männen som strukit omkring i staden, och när anmälan om inbrottet med signalement på de misstänkta kom från en person som uppehållit sig i trakten körde man omkring i staden med polisbilen och hittade också de båda männen. Dessa hade på sig cigarrettpaket med växelpengar i och då var saken klar.
De hade slagit sönder glasrutorna och därvid även förstört automatanordningen – skador för ca 200 kr – och de hade inte kommit över cigarretter för mer än 25-30 kr.
Med det inbrottet som Visbyynglingen gjorde vid Södertorg häromnatten, kunde två inbrott klaras upp så gott som meddetsamma, tack vare två rättrådiga personer. I det förra fallet genom frisör Erik Larsson och i det andra genom plåtslagare Gustav Sjölin.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

Världens enda handelsfartyg,

som försetts med gasturbindrift är 12.500-tonnaren Auris, som f. n. ligger vid Rasta på Lidingön. Här ses Maskinbefälsförbundets A. Söre, maskinchefen A. N. Y. Beedle och första maskinist McMinn vid manövercentralen.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

Våldsam artilleriduell till sjöss i natt.

Överlägsna B-enheter var framgångsrika.
Från Gotlänningens utsände mesarbetare
Efter en lugn dag i B-basen sattes i kvällningen i går, Krigsmakt sövningens andra dag, förberedelser i gång för en ny operation – denna gång gällde det inte enbart att lägga minor utan också att stödja utläggningen och så snart denna var klar, söka strid med fienden. För den skull satte B-sidan in starka enheter med både kryssare och jagare.
Det var en avsevärd skillnad att trampa kryssarens stadiga däck mot att under den föregående natten ha slängts hit och dit under motortors pedbåtens snabba flykt över upprörda vågkammar. Nu var vädret också bättre solen tittåde t. o. m. fram och vinden hade ingen styrka att tala om.

Lugnt och säkert
plöjde kryssaren sin väg fram under det att det så sakteliga mörknade. Eget spaningsflyg låg ständigt i luften och rapporterade så småningom att en fientlig styrka befann sig inte så långt från oss. A-sidans fartyg var tydligen ute i samma onda avsikt som vi. Nu blev det en klappjakt med tiden – vi måste få ut minorna innan det kom till strid. Det lyckades också och på hemvägen som helt naturligt gick en bra bit från den fientliga mineringen träffade vi på A-styrkan. Det blev en. kort artilleriduell – praktfullt i mörkret! – som avbröts då fienden girade undan. B-sidan noterade inga förluster medan för A-sidan en motortorpedbåt sänktes.

B-sidans »krigskorrespondenter»
dvs. representanterna för Gotlandstidningarna togs på kryssaren om hand av mariningenjören Sivard Åkerman (suverän gitarrist förresten) som känner sitt fartyg och följaktligen kunde ge oss landkrabbor en god inblick i livet ombord under krigsmässiga förhållanden. Det skulle inte vara någon svårighet att skriva en längre epistel om det som finns /att se och lära under en sån här raid hien det måste vi lämna därhän. Sägas skall bara att varje man vet sin uppgift, och därför att varje minsta kugge fungerar som den skall, därför fungerar också hela det mäktiga maskineriet. Hela tiden håller fartygschefen sitt folk orienterat om läget, var fienden är, vad han gör och vad chefen själv gör eller har för avsikt att göra.

Befälet och manskapet
är vana vid nätter som den i går, då det blir både si och så med sömnen, om ens någon alls. Ty inte förrän solen skickar upp sin röda skiva och lägger ett rosafärgat skimmer över havet är operationen slutförd – och pressen slutkörd.
Kirk.

Gotlänningen
Lördagen 13 september 1952
Nr 212

Publicerat

Snabba B-raider till sjöss oroar den svenska

kusfsjöfarten, \”nötningskrigef\” i full gång.
Från Gotlänningens utsände mesarbetare »Loss för – loss akter». – Skrovet på motortorpedbåten skälver till och långsamt vänder den fören ut mot inseglingsrännan. Marschmotorerna brummar jämnt och stadigt, och avståndet mellanbåten och kajen blir allt större. Vår raid mot finenden har börjat! Ännu skall dock befälhavaren ombord få sina slutliga instruktioner av eskaderchefen, innan vi sätts in mot fiendens kurs. Vårt, uppdrag är att lägga minor.

Motortorpedbåten – »nötningskrigets» snabbaste.

Ja, så började ett av momenten i den sedan i går morse pågående krigsmaktsövningen, där flotta och flyg i samverkan deltar. Tidigare på dagen fick vi en allmän orientering av fartygschefen på en kryssare; som ingår i de enheter, som opererar på B-sidan mot A-sidan, dvs. försvararna. De raider som görs från B-sidan ingår i förberedelserna till en kommande »invasion». Nötningskrig kallar experterna detta, det gäller att försvaga fiendens försvarskraft och ge hans kommunikationer osv., ordentliga tjyvnyp. Förbindelselinjerna i inlandet tar flyget på sin lott, flottan oroar fiendens kustsjöfart och försvaret av denna. Och det gör vi bl.a. genom att lägga ut minor.

15 sek/m vindstyrka
Mörkret hade redan fallit och deV regnade envist, när vi embarkerade torpedbåten. Rapporter från sjön gav vid handen att vindstyrkan var uppe i 15 sek/m. Det borde bli en raid! Vi har fått de slutliga instruktionerna och är på väg mot fienden.
Ännu brummar marschmotorerna men så efter en stund visslar det till där nere i maskinrummet och av skakningarna i skrovet, förstår man att huvudmotorerna startat.
Dånet blir intensivare och bakom oss börjar det svarta vattnet piska sitt skum. Längre från basen vi i kommer, hårdare blir nappatagen; med vinden och vågorna. Vi rusar fram med racerbåtsfart, ibland tycks det som om vi rider på vågkammarna. Så kommer en våldsam sjö, båten stegrar sig för att sedan med en häftig stöt vräka sig fram mot nästa sjö. Det är ett tjusande skådespel, att stå på däcket nu. Sjön stänker in och man får lust att skratta, som när man åker berg- och dalbana.

Obeveklig stridsdomare
Vi har gått ca 15 distansmin, när plötsligt ena motorn börjar krångla. Maskinpersonalen arbetar febrilt och upptäcker snart haveriet, men stridsdomaren är obeveklig – huvudmotorn får inte användas. Vi kan nu inte fortsätta vårt uppdrag, utan måste vända. Våra kamrater klarar sig emellertid och genomför också operationen lyckligt. Med marschmotorerna går det inte så fort framåt och vi upplever några riskfyllda timmar, då det gäller att undgå fientlig upptäckt. Vi når dock basen utan några ytterligare intermezzon. Manskapet törnar in för natten, chefen går att rapportera, allt blir tyst och lugnt.
Enheterna som deltagit i nattens raid ligger i dag och slickar sina sår efter mer eller mindre heta duster med fienden. Då och då passerar. snabba flygplan över basen. Det är B-sidesflyg som håller sina kamrater på vattnet å jour med vad fienden har-för sig. Samtidigt som det utgör ett skydd för basen mot eventuella bombangrepp etc.
KIRK.

Gotlänningen
Fredagen 12 september 1952
Nr 211

Om Oss Drivs med WordPress