Ett mönster för öns skolbyggnader.
Ute i Gothem på öns östkust invigde biskop Ysander igår en ny modern skolbyggnad. Byggnadsarbetet beslutades efter nödiga utredningar redan 1938 och igångsattes i februari 1939 men på grund av fjolårets många oförutsedda händelser blev arbetet fördröjt och först i maj i år var skolan färdig för avsyning. Den definitiva avsyningen ägde rum igår, då man enades om att skolbyggnaden måste anses som en av de förnämligaste på ön och ett mönster för blivande anläggningar av samma art på andra håll..
På fredagsförmiddagen samlades Gothemsbor och andra i stort antal i Gothems nya skola, där stora salen dekorerats med flaggor. Dagen till ära gästades församlingen av biskop Torsten Ysander och folkskolinspektören Johannes Linnman.
Högtidligheten inleddes med psalmen 306 unisont varpå folkskolläraren på platsen Rudolf Carlson hälsade närvarande, då främst biskopen och folkskolinspektören, välkomna samt skisserade i korta drag skolväsendets utveckling i Gothem.
Han yttrade bl. a.:
År 1847 kom Gothems folkskola till stånd.
Gothems folkskola började sin verksamhet år 1847. Undervisning har dock meddelats tidgare. Det ingick som bekant i klockarens uppgift att ”lära barnen läsa i bok”. Han fick i denna egenskap titeln skolmästare, vanligen uttalat ”skomäster”. Den siste i raden av dessa folkskolans föregångare i vår församling var en skolmästare Pettersson, som egentligen icke var klockare utan kantor och om honom berättas, att han hade mycket svårt att förstå nya tidens påfund med ordnad folkskola. Som skomäster hade han sin bostad på nuvarande skolområdet och då grunden där också lades till vår första skolbyggnad, uttryckte han en förhoppning att icke behöva uppleva den dag, då den nya byggnaden stod färdig. Han fick också denna sin önskan uppfylld.
Denna skolbyggnad, vanligen benämnd gamla skolan, låg på nuvarande skolområdet jämte lärarebostad. Den inrymde ett enda för skolan avsett rum, själva lärosalen. Särskilt avklädningsrum bestod man sig icke med.
Skolsalen var rymlig, vilket väl behövdes då en lärare där samtidigt skulle undervisa 90 barn. Sittplatserna voro dock icke så många, man fick vara nöjd att sitta då man skulle skriva, för övrigt fick man stå. Hur kunde det över huvud taget gå att bereda ordnad undervisning under sådana förhållanden. Det är icke lätt att ge svar på frågan. Man använde sig av s. k. monitörer, d. v. s. äldre elever, som undervisade en grupp av de mindre och av dem ofta voro mera fruktade än skolläraren själv. Vanligt var det också att barnen vid skolgångens början hade åtminstone någon färdighet i innanläsning, förvärvad hos någon läskunnig gumma eller mindre arbetsför man, som åtagit sig uppgiften som ett slags frivillig småskollärare eller lärarinna.
Jag behöver endast erinra om sådana namn som Stainstumor och Per Cederblad. Dessutom fanns Moster Kajsen i Hangreby.
Fortsättningsskolan räknar tradition från år 1870.
Det var givetvis icke bara ”skomäster” Pettersson som tyckte att den nya tiden var ond. För många äldrevar det alltjämt obegripligt varför barnen skulle gå i skolan då de i stället kunde vara hemma och göra nytta, men egentligen var det förvånansvärt hur fort folkskolan växte in i det allmänna medvetandet och omsattes i varmt intresse. Redan före 1870 var man färdig att vidtaga åtgärder för fortsatt undervisning, Då inrättades en s. k. onsdagsskola för elever, som redan slutat den egentliga skolgången.
Denna anordning övergick mot slutet av 1870-talet i en ordnad frivillig fortsättningsskola, en skolform, som således här har en ålder av 60 år. Barnantalet i folkskolan hade småningom gått ned så att man kunnat ordna ordentliga sittplatser för alla, men då barnantalet åter steg blev trängseln i skolsalen nu så mycket värre. Man försökte utnyttja utrymmet till det yttersta. Vid ena väggen inrättades en nedfällbar pulpet och framför denna sattes sedan en långbänk. Här satt man under skrivtimmarna, vänd mot väggen. Om jag icke misstar mig bör en av de nuvarande skolrådsledamöterna kunna tala om hur det kändes att på det Sättet en stund få vända läraren ryggen. En tid försökte man också lösa problemet genom varannandagsläsning.
Efter några år fann man dock denna skolform alltför dålig och ingenting annat återstod än att helt enkelt bygga en ny skola och där även tillgodose det ofrånkomliga kravet på en särskild småskola. Även om man var ense om att skolan måste byggas uppstod en envis dragkamp om var den skulle ligga. Till sist byggdes den nya skolan inne på tomten men så ståtlig att den icke riskerade att bli bortskymd, en synnerligen präktig skolbyggnad inrymmande en folkskole- och en småskoleavdelning samt två lärarebostäder. Småskolan togs i bruk 1898 och den s. k. storskolan 1899.
Den senaste ombyggnaden.
Åren gå. Det som en gång var nytt och präktigt är icke längre så. Skolan ställdes efterhand inför vidgade uppgifter med nya krav även på de yttre anordningarna. År 1920 föranledde det stora barnantalet skolans uppdelning på tre lärareklasser, särskild lärarebostad byggdes medan den förutvarande lärarebostaden genom så enkla åtgärder som möjligt förvandlades till lärosal med avklädningsrum.
Då statsmakterna fattat beslut i fråga om statsbidrag för nybyggnader för skolväsendet togs byggnadsfrågan upp på allvar och skolrådet beslöt den 10 sept. 1936 att låta utarbeta ritningar och kostnadsberäkningar för om- och tillbyggnad av skolan. Skolöverstyrelsen krävde dock bl. a. större utrymme för skolköket, ett särskilt hemvårdsrum samt särskilda omklädnadsrum för gymnastiksalen. Nya ritningar uppgjordes i enlighet med dessa direktiv och sedan dessa blivit godkända och k. m:t den 3 juni 1938 givit sitt tillstånd till företagets utförande kunde kyrkostämman den 6 aug. samma år fatta beslut om arbetets igångsättande och upptagande av ett 25-årigt amorteringslån å 35,000 kr., vartill arbetet kostnadsberäknats. Åt den förut omnämnda läroavdelningen skulle byggas en ny rymlig lärosal, åt söder, gymnastiksal skulle inredas med omklädnadsrum, vidare materialrum \’ samt bibliotek med läsrum, allt detta i nedre våningen. I den övre våningen inrymdes skolkök med matsal samt hemvårdsrum ävenså en pappslöjdssal.
Samtidigt skulle lärarinnan få egen uppgång. Dessutom skulle hela byggnaden förses med vatten och värme. Samtliga ritningar för arbetet uppgjordes av byggmästare Erik Hansson i Gothem. Till byggnadskommittérade utsågs skolrådet, förstärkt med byggmästare Erik Hansson och Karl Lindahl samt folkskollärare Rudolf Carlson. Till entreprenörer antogos för byggnadsarbetet byggmästare Tyko Thomson i Gothem och för värme- och sanitetsanläggningen värmeledningsentreprenören Gösta Nilsson, Visby. Arbetet tog sin början i februari 1939 och sedan slutförandet av olika omständigheter försenats, kunde byggnadskommittén den 31 maj 1940 jämte den av länsstyrelsen utsedde kontrollanten, byggmästare Johnsson i Slite, sammanträda för avsyning av det utförda arbetet. Folkskollärare Carlson slutade med att å byggnadskommitténs vägnar överlämna skolan till församlingen, vilken, representerad av kyrkoherde Johan Munthén, emottog densamma. Skolbarnen sjöngo därefter ”Lovsång och åkallan” — med text av Johannes Linnmann — varpå biskopen beträdde talarestolen och höll invigningstalet, varvid han talade om vårt svenska arv. Biskopen lyckönskade därefter lärarepersonalen till att få verka i sådan miljö, han lyeckönskade Gothemsborna till att få ha fått en sådan skola att sända sina barn till och han lyckönskade barnen till att få gå i sådan skola, till att här få inhämta kunskaper, som bli grundläggande för deras framtida liv. Biskopen slutade med att förklara skolan invigd till sin uppgift att vara ett hem för kunskapens meddelande och mottagande.
Skolbarnen sjöngo därefter ”Bön”, även den med text av folkskolinspektör Linnman, varpå man unisont. sjöng ps. 12.
Efter denna mera högtidliga del av invigningsfesten följde ett program, utfört av barnen själva på ett förträffligt sätt. Programmet skulle kunna kallas Glimtar från skolans värld och upptog sång i olika omgångar, dialog, gemensam uppläsning och även en talkör i miniatyr, då några pojkar utförde Gossarnas marsch. Det hela avslutades med att de församlade unisont sjöngo Sveriges flagga av Alfvén, skolbarnen sjöngo Härlig är jorden, och så till allra sist sjöngs unisont psalmen 600: verserna 6 och 7.
Innan högtidligheten därmed var till ända framförde folkskoleinspektör Linnman ett tack till barnen för deras medverkan och för det vackra och duktiga sätt, varpå de bidragit till att göra invigningen av deras skola till en givande stund värd att minnas. Man gick därefter husesyn och fann allting ganska gott. Det hela avslutades med att biskopen, inspektören, skolstyrelsen m. fl. intogo lunch i skolkökets matsal.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 19 oktober 1940
N:r 243
