Länningdag är ett gotländskt uttryck som väl för de flesta gotlänningar torde vara tämligen obekant. Endast i någon undangömd kustsocken har det ännu klang och betydelse bland gamla fiskare. Vid Hammars i Norrlanda har länningdagen uråldrig tradition. Den var fiskarnes årligen återkommande dagsverke till Hammars gård för deras rätt att ha bodar, garngårdar och landningsställen i fiskeläget, vars mark lydde under nämnda hemman. Ett arvode för strandrätten, som skulle erläggas av fiskaren eller hans legokarl. Länningdagen hölls alltid vid slåttertiden när höet i strandängarna skulle bärgas, och var då en slåttergillesdag av gammaldags gästfrihet och ymnig välfägnad. För hundra år sedan var länningdagarna jämsides med slåttergillena i prästängen de ståtligaste och vackraste arbetstraditionerna i trakten, men upphörde för ett tjugutal år sedan på grund av fiskets avveckling.
För att ännu en gång få fram denna gamla vackra sed hade Norrlanda fornstuga i samarbete med Ardre hembygdsförening. i fredags anordnat ett dylikt gille för upptägning på smalfilm. Filmen är avsedd att införlivas med fornstugans samlingar. Regissör och fotograf var konstnären David Ahlqvist i Ardre. Dagen gynnades delvis av. ett strålande högsommarväder när slåtterkarlarna med sina räfserskor samlades i den gamla strandgården vid Hammars.
Mangårdsbyggnaden här är från 1700talet. Såväl exteriör som interiörer äro förvånande väl bibehållna, ett förhållande som numera torde få räknas som en stor sällsynthet.. Ägarens pietet för ärvd byggnadskultur gör detta strandmanshem med sina små blomstertäppor till en sannskyldig idyll. Betagande var det att se när slåtterfolket samlades kring det dukade långbordet i nystugan i kretsen av gamla väggskåp, sirlig sandstensspisel och tunga ekkistor under de av ålder svärtade .takbjälkarna. De låga fönstren silade in en behagfull dager över allvarliga och glada anleten, som njöto husets välfägnad i fulla drag. Här var, bland andra, socknens siste båtsman, och den gamle arbetskarlen Hallberg, fyllda 85 år, men som ännu sköter sin lie som i sin ungdoms dagar, en trogen arbetare av den gamla stammen, som kanske mer än någon annan hör Hammars ängar till.
Efter intaget morgonkaffe tågade slåtterskaran med liar och räfsor till ängen. Här togs bilder från alla håll i olika situationer. Slagning på öppen slätt och in under höga lummiga träd. Det var en vacker syn när männen i regelrätt ordning slogo sig ut på slätten. Liarna ven, gräs och örter föllo och samlades till ”braidar” av käcka och duktiga räfserskor. För en liten trupp av en yngre generation, som hade förmånen att på avstånd förnimma denna scen, dessa glimtar ur de gamles liv, var det en upplevelse som sent skall glömmas. Huru mycket av enkel lantlig poesi rymmer ej höslåttern i våra härliga ängar. Man förstår en känd gotländsk forskare rätt, när han i en avhandling om folkets seder talar om gamla gutniska högsommarfester. Dagarna i slåttertiden äro ej vardagar i vanlig bemärkelse. Hammars strandängar, som hör till kustens vackraste, hållas ännu delvis i hävd, men slåttermaskinen har gjort sitt intåg även här, och de gamla slåtterölen tillhöra endast en svunnen tid.
Den troligen sista. länningdagen vid Hammars pågår som bäst, och det är ett muntert liv i gläntor och snår. Så hörs ungmors stämma, som kallar till måltid.
Långbordet är dukat ute i ängen. Det blir middag och middagsvila. Och filmkameran surrar. Filmfotografen måste vara med överallt, ty varje liten detalj kan ha sitt intresse. Många meter film avverkades också för att göra allt så åskådligt som möjligt. Både lustiga och allvarliga poänger togs, och det är att hoppas att den blygsamma inspelningen i sin ringa mån kan bli ett bidrag till den forskning, som arbetar för att bevara gammalt gotländskt arbetsliv i ord och bild för kommande släkten.
Dagen avslöts med otendag och en serie gamla idrottslekar. Filmen har delvis påkostats av en enskild donator, samt Gotlands hembygdsförbund och Ardre hembygdsförening.
G. L.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 26 Juli 1938
N:r 169