Kategori: 1932 08 Augusti

Rannsakning har i dag hållits å kronohäktet med den för mordförsöket å tjänsteflickan Alva Bergbom häktade arbetaren Helge Johannes Karlsson.
Rättens ordförande var förste notarien G. Karlbrink, åklagare var landsfogde G. A. Broms och som biträde åt den häktade fungerade advokaten Sven Hultman.
Den häktade, som var iförd vanliga civila kläder, verkade mycket nedbruten. Han vitsordade i huvudsak den föredragna polisrapporten varvid något egentlig nytt utöver vid vi förut meddelat icke framkom. Svar. förnekade på det bestämdaste att dådet var överlagt. I en särskild skrivelse, upprättad av biträdet, advokat Hultman, betonades att den häktade uppgivit att han handlat i hastigt mod när han utdelade slaget. Enligt ett intyg av fängelseläkaren, dr Ruth Svensson, förklarades, att Karlsson vid brottets begående icke varit fullt tillräknelig. Vidare meddelades, att Karlsson för nio år tillbaka ådragit sig en huvudskada vid en kollision. Röntgenfotografier av skadan företeddes rätten. På fråga av ordföranden förklarade Karlsson, att han sedan denna olyckshändelse ofta haft ont i huvudet. Enligt polisförhörsprotokollet hade Karlsson före sitt hemska dåd förtärt omkr. en tredjedels liter brännvin för att >> få mod >>.
Då förhöret kom in på huru själva händelsen tillgått kunde Karlsson omöjligt erinra sig att han tagit en yxa. Han ville göra gällande att det var >> en ribba han fått tag i >>.
Hans rättegångsbiträde tillhöll honom på det enträgnaste, att erkänna, att Karlsson visste det var en yxa, och även ordföranden uppmanade Karlsson gång på gång att tala sanning men Karlsson envisades. Jag minns det inte, mindes jag det skulle jag säga det, blev Karlssons svar.
Det gör ju icke er sak bättre, om ni ljuger på detta sätt, utan tvärtom. Ni bör förstå att vi veta hela sammanhanget, och därför är det ju bäst, om ni själv hjälper till att klargöra ert brott.
Karlsson fick på nytt redogöra för händelseförloppet den ödesdigra morgonen, men Karlsson framhärdade. Efter en skarp pressning sade sig Karlsson >> mot sitt bättre vetande >> vilja säga att det var en yxa han fick tag i – och alltså ej någon ribba. Men i fortsättningen av förhöret gjorde Karlsson åter gällande, att han trott det var en ribba, han höll i handen.

Jag vill påyrka bestämt, att det inte var en yxa, men jag minns inte, ty det kom så hastigt på mig , sade K.
Säväl ordföranden som rättegångsbiträdet måste på nytt tillhålla Karlsson det orimliga i att förneka att Karlsson icke vetat, att det varit en yxa, han höll i, men Karlsson slog bort det hela med orden:

Jag kan inte minnas detta.
Ordföranden visade därefter för Karlsson en blyplåt, som påträffats i ladugården och på vilken stod skrivet >> Alva och Helge den 31/7 1932 >> jämte ett kors och orden >> Vile i frid >>.
Då ordföranden frågade Karlsson vad han menade med detta försökte svar. på allt sätt slingra sig, fortfarande skyllande på minnet. I den promemoria biträdet uppgjort hade Karlsson medgivit, att han ristat det nämda >> i grubblerier för att de båda skulle dö >>. Då biträdet nu framhöll detta och det vanvettiga uti att Karlsson nu förnekade. lämnade K. intet svar. Rättegångsbiträdet framhöll, att Karlsson gjort sig underrättad om straffen för mordförsök och för misshandel med livsfarligt vapen. Karlsson, som även fått upplysning härom, och alltså fått reda på att bevisningen måste vara stark vid dömandet av mordförsök, har tydligen gått in för att bondneka, sade biträdet, som för Karlsson återigen framhöll det orimliga i, att först för biträdet bikta sig och sedan ändra uppgifterna inför domaren.
Vi skola nog försöka bevisa saken ändå, sade domaren, och då blir det högsta möjliga straff för mordförsök.
Till slut medgav svar. att han >> haft i tankarna att det skulle vara skönt, om Alva och han komme bort >>.
På domarens fråga varför svar. drack brännvinet på morgonen, svarade Karlsson, att han drack för att han varit törstig.
Drack ni alltså icke för att fatta mod ?
Nej, jag var törstig efter de pilsner jag drack föregående kväll.
Därefter hördes som vittnen den häktades arbetsgivare i Slite och en chaufför, vilken som hastigast träffat Karlsson kvällen före dådet.
Den förstnämde framhöll bl. a. att han visserligen hade hört att Karlsson sagt något om att han ämnade taga livet av sig, men vittnet hade dock icke tagit detta på allvar eller trott Karlsson skulle kunna beröva sig livet och mycket mindre göra fröken Bergbom något ont.
Sedan ordf. framhållit för den häktade, att ännu en gång försöka lätta samvetet, framkastade Karlsson, att >> han nog haft brottet i tankarna och att dessa tankar genom spriten fick ytterligare näring >>. Vidare förklarade Karlsson, att han, sedan han nyktrat till, icke tordes begå självmord. Rättegångsbiträdet hänvisade till läkarintyget, i vilket undersökning av den häktades sinnesbeskaffenhet motiverades.
Vidare anhöll adv. Hultman på den häktades vägnar om åtta dagars uppskov för att ge Karlsson tillfälle att närmare tänka över det hela. Mot detta hade åklagaren intet att invända. Målet uppsköts till tisdagen den 23 aug. kl. 11. Den häktade skall under tiden kvarstanna i häkte.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 15 augusti 1932
N:r 187