Kategori: 1915 06 Juni

Solen hade knappt hunnit upp i talltopparna i öster förrän det i tisdags morse blef lif och rörelse på Visborgs slätt, och då reveljen gick i vanlig tid klockan 6 var redan en hel del folk i »kommissen».
Nog var det vackert och härligt då på morgonen, med fåglarne kvittrande i det vackra gamla lägret, och flera än en önskade nog att det vackra vädret skulle hålla i sig under hela manövern. Men att de två sista dagarna skulle bjuda på en sådan värmebölja, det hade väl ingen kunnat tänka, ännu mindre önska.
Sedan förfrukost och frukost utspisats på en gång klockan 6,30, stälde regementet upp på kasärngården strax efter klockan sju och mottogs af chefen, öfverstelöjtnant Leijonhufvud, som hälsade regementet och meddelade förutsättningen för dagens öfning. Densamma var föliande:
En fientlig styrka hade landstigit des i Östergarn (hufvudstyrkan) och dels i Kappelshammsviken och i Slite (mindre afdelmingar). Medan militärbefälhafvaren med hufvudstyrkanr af öns försvarskrafter tänktes gå mot Östergarn, var kåren A:s uppgift att undsätta garnisonen i Tingstäde. Denna kår bestod af två bataljoner ock kusprutekompaniet samt signalafdelningen I 27 jämte kavalleritroppen och artilleri, allt med öfverstelöjtnant Leijonhufvud som chef.
»Fienden», som landstigit i Kappelshamnsviken och Slite bestod af 13 och 14 kompanierna i Fårösund, Velocipedafdelningen I 27 samt samma regementes tredje bataljon, allt under befäl at major Nerman.
Klockan 7,30 satte sig regementet i tillståndet inträdde vid samma tid började kavalleritroppen samtidigt sin spaning mot Tingstäde.
Vid Bro kyrka fick det frammarscherande regementets spets känning med fienden i form af velocipedryttare. Dessa drogo sig emellertid tillbaka och marschen fortsattes under små gkärmytslingar. Sista delen af framryckningen blef en nog så besvärlig Swutspurt genom tät och snårig skog samt träskmarker där vattnet gick minst till knäna. Allt togs emellertid med godt mod och gladt humör och så kom också samlingssignaler öfverraskande snart. Vid 3—4-tiden var man redan i allmänhet på mespektive förläggningsplatser.
Nere vid Trägårds hade regementsstaben sitt kvarter och då inga truppförband lågo i närheten var här stilla och tyst. Sedan man tältat, små fyramanstält, bytt om kläder och tvättat dammet af sig, njöt man mödans lön, medan solen sakta sjönk i väster.
Det var en den härligaste afton man kunde tänka sig denna junikväll här ute på landet, De hvita husen med röda tegeltak inbäddade i grönskan och rundt om spirande åkerfölt, den stilla klara luften och lugnet rundt omkring, alt gjorde att man befann sig i en situation som man föga hade anat då man gaf sig af på manövern. Och öfverallt, hvart man såg lyste blommande körsbärs-, päronoch äppelträd gom jättestora snölyktor i trädgårdarna. Men tiden led och tystnadstimmen nalkades och ehuru det nog var svårt att få tyst så sommade man till slut och sof godt till solen väckte på morgonen af fälttjänstöfningens andra dag. Denna dag, då solen stekte glödhett, arbetade de två batallonerna mod en del gräfningar och befästningsarbeten, 13 och 14 kompanierna samt tredje bataljonen återgingo till sina respektive förläggningar.
Tredje dagens morgon ingick lika klar och solig som onsdagen och blef om möjligt ännu hetare. Regementet bröt upp från Tingstäde vid half 8-tiden och anträdde marschen mot Visby. Vid och norväst om gården — Stora Hammars, som ligger vid allmänna landsvägen mot Visby, utkämpades en mindre strid, i det andra bataljonen skulle söka hålla terrängafskärningen vid nämda gård till kl. 9. f. m. mot första bataljonen som angrep. Det lyckades bataljonen att både hålla stånd och till och med rycka framåt ett godt stycke och sedan striden afblåsts samlades man vid Stora Hammars, där generalmajor Bergström höll kritik.
Sedermera fortsattes hemmarschen genom Bro mot Visby under brännande gol och rykande damm. Den kan damma här på Gotland. Vid Bingerskvarn mötte musikkåren och under musik gick sedan marschen genom ståden och öfver Södervärn hem till Visborgs slätt, som nåddes vid half 3-tiden på eftermiddagen.
Sedan smakade en dusch godt, och om en stund var man åter igenkänlig, fast man blifvit rätt lik negrverna i hudfärg.
Velpcipedafdelningen, Bom hemkom redan vid 11-tiden på förmiddagen, körde redam vid ö-tiden på eftermiddagen ut på egna öfningar å södra Gotland, närmast lär färden gälla Ronehamn.
Så var dem manövern till ända och har väl förmodligen lämnat åtekilliga erfarenheter, angenäma åtminstone beträffande.
T—n.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 Juni 1915
N:r 133