Kategori: 1913 03 mars

Adrianopels stormning.
Före generalstormningen pågingo långa underhandlingar mellan kung Ferdinand och General Savoff. Militärpartiets afsikt var att eröfra staden och energiskt fullfölja de militära uppgifterna öfver hela linjen.
Konungen däremot släde sig på en ståndpunkten att uppoffringen af många tusen människolif för att nå en rent militär seger var meningslös, då Adrianopel under alla omständigheter, skulle tillfalla Bulgarien. Savoff förstod emellertid att öfvertyga konungen om att eröfringen af den mycket omstridda fästningen i hög grad skulle styrSh den bulgariska arméns prestige. Likaså förehöll han konungen hvilken återverkan Adrianopels eröfring: skulle ha på ställningen vid Tsjataldsja. Konungen gaf till sist sitt samtycke till ett allmänt angrepp, som förbereddes med mycket stor omsorg af Savoff och de bulgariska divisionsgeneralerna.

Detaljer från stormningen.
Om störmningen af Adrianopel föreligga nu följande närmare underrättelser: Den 23 och 24 underhöllo bulgarerna oafbrutet en våldsam eld mot fästningen hvilken kraftigt besvarade elden. Natten mellan den 24 och 25 ryckte bulgarerna på ostfronten fram mot Kumedere och marscherade kl. 4genom staden. Samtidigt öppnade fältartilleriet eld mot de turkiska ställningarna. Fienden besköt de framryckande kolonnerna med en häftig infanteri- och artillerield.
I daggryningen företogo bulgarerna ett bajonettanfall öfver hela linjen och eröfrade de framskjutna forten Konsehtepe, Maslak, Maltepe, Sapudjilar, Bskikumlaik och Demirkapu.
Samtidigt härmed företog 58:e regementet ett våldsamt stormangrepp norrifrån mot fästningssektionen Aivasbala-Tasjtabia. 3800 turkar togos här till fånga och 12 kanoner eröfrades. 29:e serbiska régementet tog, ungefär vid samma tid, platån nordväst om Kadiköj, och serbiska Timok-divisionen gick fram på, vänstra flygeln och stormade Ekenektsjikeny, under detserbiska Donau-divisionen med sitt grofva artilleri förde en häftig strid med det turkiska artilleriet om besittningen af Papastepe. Bulgarerna fortsatte sin framryckning på ostfronten och trängde fram alldeles intill de turkiska fästningsverken. De togo härvid 1,000 turkar till fånga, eröfrade 21 kanoner och 6 maskingevär.
På tisdagskvällen gjordes allt klart till stormning, och det bulgariska belägringsartilleriet öfversålade fienden med ett fruktansvärdt kulregn, så att flera af hans batterier bragtes till tystnad. Under betäckning af mörkret förstörde bulgariskt infanteri de af turkarna anbragta hindren, Sedan pansarklädda soldater genomskurit taggtrådsstängslen, drefvo de, med hänsyn till befarade minexplosioner, stora flockar af kreatur framför sig undér frammarschen. I daggryningen började stormningen. 8 af de 11 meter höga turkiska forten togos mad bajonetten. Vid half 9-tiden började turkarne sätta eld på kasärner, militärförråd och sjukhus i Adrianopel.

Betydelsen af Adrianopels eröfring.
Dagens Nyheters Berlinkorrespondent telegraferar:
Den härvarande bulgariska militärattachéen har uttalat följande om vikten af Adrianopels fall:
Betydelsen af denna seger ligger i fyra omständigheter: Först och främst däri att 40,000 man bulgariska trupper bli fria till krigets fortsättande. Af lika stor vikt är det att de tunga belägringskanonerna nu kunna föras till Tsjataldsjar det blir något helt annat när belägringskanonerna från Adrianopel börja funktionera där. Den tredje viktiga. punkten är att vi uppnått direkt järnvägsförbindelse med Tsjataldsja. Hittills ha vi blott på stora omvägar och med mycket besvär kunnat tillföra armén de nödvändiga lifsmedten och ammunitionen. Och slutligen får den mo» raliska betydelsen af segern ej undervärderas. I härvarande militära kretsar har man tviflat på möjligheten afhttta fästningen medistorm. Vi ha bevisat att det är möjligt. Jag känner från hela den modärna krigshistorien ej ett enda fall där en stor fästning blifvit eröfrad med stormning. Själfva Port Arthur öfverlämnade sig före stormningen.

Efter Adrianopel Tsjataldsja.
Ett privattelegram från Sofia meddelar:
Generalstaben har beslutat att, så snart belägringstrupperna hämtat fig efter kampens strapatser och utrustningen kompletterats, strax sända de trupper som blifvit fria vid Adrianopel, iallt 40,000 man, med järnväg till Tsjataldsja för att förstärka den därvarande armén, så att den blir den turkiska öfverlägsen. Äfven de vid Gallipoli opererande trupperna skola förstärkas. En del af de tunga belägringskanonerna skola fortast bringas till Tsjataldsja, där bulgarerna hittills blott haft lättare fältkanoner. Så snart detta skett skola operationerna återupptagas med stor energi.
Blott ett hastigt fredsslut skall vara stund att förhindra Balkanhärarna att draga in i Konstantinopel.

Allmän förtrytelse i tyska pressen.
Förtrytelsen iden tyska pressen öfver bulgarernas svormning af Adrianopel är allmän: Tageblatt skrifver: De hulgariska generalerna må iett sådant meningslöst blodbad se en nationell nödvändighet. Den europeiska kulturen ser däri blott och bart en frivolitet, mot hvilken man ej kan protestera energiskt nog, Adrianopels fall inbringar de besegrade endast ära. Segraren, som velat iblodströmmar intaga den af Turkiet redan prisgifna staden, förtjänar Ne erkännande för sitt dödsförakt endast förebråelsen för ett ändamålslöst blodbad.
Vossische Zeitung skrifver om följaerna för de inre förhållandena iTurkiet: Skenet från Adrianopels blodiga a skall synas äfven på Konstantinopels himmel. Den ungturkiska revolutionen af 23 januari har ej burit de frukter som dess upphofsmän väntat. Enver bejs öfverrumpling har efter nya offer endast fört till misslyckande.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 28 Mars 1913
N:r 70