Södra Gotland, 2 Juli.
En trantjuf. Tvänne bönder vid östra kusten härstädes hittade en morgon för några dagar sedan en dödskjuten sälhund vid stranden. Sälen, som antagligen nyss bekommit det dödande skottet, var ännu ej stadd i örruttnelse, hvarför bönderna tänkte tillgodogöra sig späcket och huden. Men som de ej hade tillfälle genast taga sig an arbetet dermed gömde de sälen i en släkehop, för att om kvällen arbeta dermed. Hvad de om morgonen hittat, voro de nog öppenhjärliga att omtala för en gårdsman som de kommo i sällskap med om dagen, dervid de äfven nämde hvar de gömt honom. Gårdsmannen var ej sen spänna sina oxar för vagnen, under uppgift att han skulle till stranden efter släke, men i verkligheten för att stjäla den af grannarne hittade kuten, hvilken han också efter något letande fann samt styckade sönder och gömde mellen släkeflingorna på lasset och så bar det i väg åt hemmet så fort oxarne kunde knoga. Men han hade ej beräknat oxarnas rädsla för den vämjeliga lukten af sälspäcket. När vid en krökning af vägen skjutsen kom i vindriktningen, så att späckoset trängde rätt på »kibbarne» började dessa råma och sätta af i sken, med svansarne högt i vädret, så att vagnen stjälpte och körsvennen måste släppa sitt tag och oxarne skumpade af till hemmet. Sedan bonden sorgfälligt gömt om de »feta bitarne» med släke, sprang han hem efter hästarne och lyckades väl hemforsla såväl släke som fångst, då han genast började smälta späcket för att utplåna märkena efter sitt tillgrepp.
När de verklige hittarne om kvällen skulle hämta sin sälhund, var denna borta och som de ej gerna kunde tro att den fått lif och gått till sjös igen, började de misstänka att den de omtalat sitt fynd för möjligen sedan spelat hittare. I denna förmodan stärktes de af en person, som omtalade deras grannes missöde vid körningen och tillade att då han gick förbi »strandningsstället. och kände en besynnerlig lukt derifrån, nyfikenheten dref honom att titta i innehållet, då han fann de feta köttbitarne. Genast begåfvo sig de bägge bestulne i väg till deu otrogne grannen och funno denne i full sysselsättninog med smältningsarbetet, som inbragte en myckenhet af tran, så att mannens ansigte sken af belåtenhet och fett. Tagen på bar g erning så godt, tillsades han om sin oärliga vandel med uppmaning att genast lemna det orättfångna tillbaka då mannen mycket snopen utbrast: »de va då päu—n de att ja iut kan få behald de go silsmöro». . För att slippa skammen att blifva stämd som »kutetjuf» måste mannen förutom tranen och ersättning för den sönderskurna huden, lemna till de bestulne en vacker slant.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Juli 1895
N:r 100