Kategori: 1895 03 Mars

Södra Gotland, 27 Mars.
Pa gåljarstig. I söndagskväll skulle en ungersven i en socken härstädes besöka sin hjärtans kär, en bonddotter inom samma socken. Men då han ej af sina blifvande svärföräldrar var sedd med de blidaste ögon, alldenstund han hutade på ett för dem obehagligt sätt korsa den plan de uppgjort för dotterns framtid, måste han nalkas fjiremålet för sin ömma låga med största försigtighet. De bägge älskande hade förut öfverenskommit att mötas så snart husfolket gått till hvila, då flickan skulle smyga sig ut, under det älskaren i den vid gården närbelägna smedjan skulle invänta sin mö.
Vid niotiden på kvällen, i regn och oväder, infann sig den unge mannen på den bestämda mötesplatsen och invaggande sig i ljufva framtidsdrömmar beredde han sig att invänta.
sin flicka. Men han hade ej många minuter varit i smedjan förr än den på glänt stående dörren med en skräll slogs igen och ynglingen till sin förskräckelse hörde en nyckel vridas om i låset. Der stod han nu innestängd förgäfves väntande på sin älskade.
Tjänstedrävgen på stället hade på kvällen hemkommit från ett besök ilagom tid för att få se ynglingen med smygande fjät försvinna i smedjan, och genast auat hvem den försiktige var samt då för att spela denne ett spratt swugit sig efter och igenläst dörren. Sedan var han ej sen att underrätta sin husbonde vm hvad han uträttat, dertill förnämligast drifven af den mindre gynnade rivalens svartsjuka känslor, Husbonden fann den vidtagua åtgärden ganska välbetänkt och uttryckte sin erkänsla deröfver gerom att bjuda sin fiffige tjänare på en — toddy, under det han höll ett vaksamt öga på sin dotter och på det bestämdaste förbjöd henuc aflägsna sig från hemmet denna natt, och fann utväg att kontrollera det denna hans befallning blef åtlydd och flickan ej kunde få hjälpa sin fångna hjärtevän.
Påföljande morgon vid åttatiden underrättades flickan om hvarest hennes älskare tillbringat natten och så begåfvo sig husbonde och dräng att öppna för den fåugne. De funno denne i en ömklig ställning. Af sorg, vrede och blygsel var han alldeles vanstäld i ansigtet och dertill hade han vid sina misslyckade försök att praktisera sig ut genom den enda möjliga utvägen — skorstenen — alldeles nedsmort både lekamen och kläder, så att han mera liknade en neger än en ättling af den hvita racen.
Vid sina befriares ironiskt artiga ord och åthäfvor kastade han en blick af vrede och utmanande hämd på sina antagonister och lomade sedan af mot hemmet dervid så mycket sig göra lät begagnande sig af omvägar för att i sitt färgade tillstånd undvika möjliga mötande.
I ynglingens hem blef cn förskräcklig uppståndelse, då förälrarne på morgonen saknade sin son. Troende någon olycka under natten träffat honom, skyndade de att på flere ställen der han plägade hafva sitt umgänge att efterhöra om han ej varit synlig der kvällen förut.
Men då de på alla ställen erhöllo nekande svar tog fadern mod till sig och infann sig i bondgården der sonen hade sin hjärtanskär. Till svar på sin fjrfrågan erhöll han det besked att sonen »logerat» der om natten och just då aflägsnat sig åt hemmet.

Hvad skrinet innehöll. En härstädes nyligen afliden inhysesgumma, under sin lifstid känd för sin girighet och »samlarevarm», hade ett vid sin säng stående skrin, hvartill hon själf förvarade nyckeln och deri ej ens hennes närmaste fingo kasta en blick. Nu efter gummans död skulle arfvingarne hålla inventering i det bekanta skrinet i förhoppning aft der finua någon sparad styfver. Men de blefvo gäckade i denna förväntan ty innehållet bestod bland annat af sådana rariteter såsom piphufvuden till ett antal af tjugutre deraf dock ett par voro försedda med skaft, fem snusdosor, riktiga »näfverskräppor» en mängd knappar af olika form och storlek, gamla strumpskaft, utslitna klackjärn, rostiga spikar, en hel mängd förstörda barnleksaker, några tomma »luktvattenflaskor» samt en del nästan förmultnade brödkanter m. m. I en liten lärftpåse instucken i strumpskaften hade hon kassan dold, uppgående till fyra kronor och trettiosex ö e i kopparslantar, af hvilka en del voro så gamla att de ej vidare voro gångbara.

Fide, 18 Mars.
Ur en vildes meritlista. Till en enka Andersson, boende på gränsen mot Fide, inkom en kväll för några dagar sedan en slbpstensarbetare i berusadt tillstånd. Han trakterade de innevarande med både skällsord och handgripligheter och då slutligen ett af barnen, en gosse, gick ut för att anskaffa hjälp, sprang han efter och hotade honom med knif.
Gossen lyckades dock parera de hugg, som riktades mot honom, och skyndade åstad och alarmerade grannarne. När dessa anlände, var fridstöraren försvunnen, hvarför de äfven aflägsnade sig. De voro knapt borta, förr än samme persvn ånyo uppenbarade sig lika oregerlig som någonsin.
Då han slutligen behagade aflägsna sig, efterlemnade han åtkilliga blånader på husfolket som minne af sitt besök. Enkan Andersson blef i så hög grad skrämd af uppträdet, att ett blodkärl sprang sönder i bröstet, orsakande ett häftigt blodflöde, hvarför hon allt sedan dess är sängliggande och har måst anlita läkare.
Mannen i fråga är känd för sitt oregerliga lynne och har härför förut varit i delo med rättvisav. Händelsen kommer troligen att dragas inför rätta.

Mässlingen rasar äfven här i socknen. Nästan alla har varit sjuka; skolan har dock ej varit stängd.

Tövädret fortar om dagarne åtminstone. Snön är nu bortsmält, så när som på de stora drifvor, hvilka hopat sig längs gärdesgårdarne. På sädesbrodden kommer nog dessa drifvor i år att göra skada. På sina ställen hotar riktigt att blifva öfversvämmning, med anledning af snöns hastiga förvandling. På ett ställe öfverraskades egaren med att finna loge-golfvet försatt en half aln under vatten.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 29 Mars 1895
N:r 49