Södra häradsrätten.
För olaga vinutskänkning var instämd handl. Anton Jakobsson i Fardhem. Såsom vittne hördes målaren Frans Jakobsson i Vall, hvilken hösten 1889 köpt och druckit vin i svarandens bod. Svaranden bestred anklagelsen, såsom varande redan straffad, enär han en gång bötat för förseelsen. Åklagaren erhöll emellertid uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för att styrka att det här rörde sig om en ny förseelse.
Till ansvar för våld hade f. handlanden Johan Bokström instämt Karl Jakobsson i Hemse. Vittnet Oskar Duse berättade, att då han en afton gått vägen framåt förbi posten hade han hört skrik och bråk samt Bokströms röst, som ropat: »Slå mig icke Krakjaken!» Sedan hade svaranden kommit springande från samma håll mot sitt hem vid Asarfve. Han hade ej sett att Jakobsson slagit Bokström, men inga andra personer funnos i närheten.
Svaranden bestred Duses vittnesmål och erhöll uppskof till andra rättegångsdagen af tredje sammanträdet för att styrka, att det ej så tillgått, som Duse berättat.
Tubbad till mened. Etter angifvelse af K. Jakobsson hade åklagaren instämt till tinget arbetaren Stenqvist och f. handl. Johan Bokström, enär den förre skulle ha vittnat falskt, den senare dertill tabbat honom i ett mål, förut refereradt, rörande ett gräl mellan Bokström, Jakobsson och Olsson.
Såsom vittnen hördes på åklagaresidan skräddaren Sven Petter Johansson, arbetarne Isak Svensson och Johan Nilsson i Hemse samt å svarandesidan Alfr. Norberg i Alfva och hemmansägaren J. Melin. Pigan Emma Brobäck, äfven åberopad, jäfvades af åklagaren såsom varande i Bokströms tjenst och fick på denna grund, som styrktes, ej vittna. Bokström å sin sida bestred Svenssons hörande, enär han vore B:s uppenbara ovän. Häradsrätten förklarade dock Svensson oförhindrad att vittna och skulle i sammanhang med målets slutliga behandling halten af vittnesmålet pröfvas. Vittnena berättade nu:
Johansson, att han 24 April vid 4-tiden på e.m. uppehållit sig omkring 3/4 timme i Bokströms bod och hade Stenqvist hela tiden varit derinne, möjligen med ett litet uppehåll, då han vändt sig utåt bodtrappan. Bokström invände, i afseevde på tiden för grälet, att detta börjat på landsvägen vid 1-tiden och sedan fortsatts inne på B:s gård.
Svensson, mot hvilken nu det jäf gjordes att han ej var skrifven någonstädes, hade varit vittne till, när grälet vid 4-tiden börj mellan Bokström och Olsson. Jakobsson hade då också varit inne på gården. Stenqvist hade samtidigt uppehållit sig inne i boden, utom det att han en enda gång varit ute på trappan, hvilket allt vittnet iakttagit från landsvägen, På fråga förklarade han att det varit omöjligt att från trappan uppfatta något af grälet.
Nilsson hade på omkring 4 alnars afstånd iakttagit uppträdet mellan Bokström och Olssov, hvari Jakobsson ej tagit del. Det hade ägt rum mellan kl. 4 och 5 på e.m. Härunder hade ej Stenqvist varit ute på gården. På gifven anledning förmälde vittnet, att Bokström försökt tubba honom att i målet afge en vittnesberättelse i motsatt mening mot hvad han gjort, dervid Bokström »läst» för honom hvad han skulle säga, hvilket allt vittnet, på förnyad fråga, förklarade, att han kunde taga på sin aflagda ed. Bokström bestred i allo vittnesmålet.
Norberg återkallade nu det vittnesmål han förat i saken mellan Bokström, Olsson och Jakobsson aflagt och uppgaf att Bokström en idag kort före det Norberg aflagt sitt vittnesmål efterskickat honom och med hot förmått vittnet att afgifva den berättelse han gjort.
Melin, som gått förbi på landsvägen under grälet, hade då som hastigast sett Stenqvist.
Åklagaren begärde uppskof för ytterligare bevisning äfvensom för att styrka, det Svensson vore skrifven i Hemse samt yrkade att såväl Bokström som Stenqvist måtte inmanas
häkte. Detta bestred Bokström, som ock begärde uppskof för motbevisning.
Efter öfverläggning afkunnades sedan följande beslut:
Häradsrätten, som på grund af hvad i målet förekommit, jämlikt 13 kap. § 1 samt 3 kap. § 1 strafflagen jämförda med allmänna bestämmelserna i promulgationslagen till samma lag, förklarar Bokström skyldig genast träda i häkte, uppskjuter målet att åter förekomma å särskildt sammanträde, hvilket hålles å länfängelset, då åklagaren jämte angifvaren skola tillstädeskomma, åklagaren försedd med den ytterligare bevisning hvaraf han vill sig i målet begagna samt å hvilken tid Stengr har att vid hämtnings påföljd sig inställa.
Bokström, som är född 1848 i Stenkumla, inkom i onsdags qväll till länsfängelset.
För tillgrepp af en kärra hade N. Lyander, Gannarfve, angifviti Johan Bokström.
Bokström svarade härå, att ifrågavarande kärra icke vore hans utan firmans. B. hade för 2 år sedan köpt den på auktion och hade den sedan gått i lån hos olika personer, tills han förra torgdagen återtog densamma, hvarefter han för administrationens räkning sålt den.
Såsom vittnen fick angifvaren hörda skollärare P. E. Helling, arb, J. Svensson och K. Siltberg samt sågverksägaren Alfred Lundqvist.
Helling berättade att ifrågavarande kärra stått på hans gård i 3 månader och hade angifvaren upplyst att det varit han som stält den der. För en månad sedan hade Bokström tagit bort densamma.
Svensson uppgef att kärran tillhörde angifvaren, som köpt den på kapten Duses auktion, samt förklarade att ingen annan itrakten ägde en dylik kärra, utom jernvägen, hvilket. vittnet förklarade sig kunna påstå, då kärran vore af ovanlig konstruktion. Sedan bade han sett kärran hos Lundqvist, som sagt sig ha köpt den af Bokström.
Siltberg vittnade att han i Oktober förra året lånat kärran af angifvaren, hade sedan igenkänt kärran hos Lundqvist. Det fans ej mer än en sådan kärra i trakten.
Lundqvist hade köpt kärran af Bokström för 3 kronor; Då det skulle bli rättegung af hade B. velat återköpa densamma för att ställa den tillbaka. Bokströmi svarade härå att detta hade han velat för att slippa allt »bråk», men enligt bans åsigt tillhörde kärran Bokströmska administrationen. Åklagaren erhöll uppskof för ytterligara bevisning.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 5 September 1890
N:r 137
