i Fardhems pastorat föreligger nu det justerade protokollet.
Först inspekterades Lojsta småskola, hvarvid biskopen tillkännagaf, att ehuru icke allt i skolan var såsom han önskade, han dock icke ville underskatta lärarens bemödande att efter sin förmåga tjena barnen. Rörande barnens uppmärksamhet, hvilken ej var som den borde, framhölls att den jämte ordning och tukt borde på alla sätt främjas. På förekommen anledning lades de närvarande på hjertat vigten af regelbundna skolbesök. Vid härefter hållet skolrådssammanträde betonade biskopen, hurusom det vore nödvändigt att fattiga barn understöddes och tredskande efterhöllos enligt lag. Lärare och föräldrar hade att samverka till afhjelpande af skolans brister. Föräldrar och målsmän borde söka intressera barnen för skolan.
Med lokalen var biskopen nöjd. Beslut var redan fattadt derom att pastoratets gemensamma folkskola i Linde skulle förses med nya bänkar, hvarpå de gamla delvis skulle flyttas till Lojsta. Sockenbibliotek fans. Skolrådet lofvade göra framställning till stämman om anslag af de årliga bränvinsmedlen till inköp af böcker.
Lojsta kyrka befans i rätt godt skick. Kyrkorådet ville draga försorg om att en bristande kolonn insattes i södra portalen äfvensom att redan vid förra visitation 1879 anmärkta brister afbjelptes. Rådet ville äfven göra hemställan om ett skadadt altarfönsters iståndsättande och altartaflans reparation eller ersättande med ny, enkel altarprydnad. Äfven ville rådet till kyrkostämman hemställa om någon årlig uttaxering för ny orgel, i hvilket fall biskopen tillkännagaf att han ville 18ta frågan om ny sakristia anstå.
Vid skeppets yttersida fans en historisk grafsten liggande, hvilken skulle placeras på lämpligt ställe.
Om plantering af träd kring kyrkogården och utmed vägen hade kyrkorådet visat sig angeläget och ville nu ersätta utdöda träd samt plantera nya. — Mess-skrud saknades, men på biskopens framställning lofvade kyrkorådet att tillsammans med Fardhem och Linde på frivillighetens väg anskaffa sådan till nästa visitation.
Kyrkans räkenskaper och kassa föranledde ingen anmärkning, ej heller arkiv och inventarier. — Några gamla persedlar, en mess-skrud, en likbår och ett psalmodikon, afskrefvos. Inspekterades Linde folkskola, hvarvid biskopen förklarade sitt välbehag öfver det skick, hvari skolan befann sig, det nit läraren ådagalade samt den uppmärksamhet barnen visade. Några hjertliga förmanvingar stäldes till barnen.
Hölls också här skolråd, hvarvid biskopen hade samma förmaningar att gifva med afseende på skolgången som i Lojsta. Slöjdens betydelse framhölls och skolrådet ville vara betänkt på, när lärare kunde anskaffas, att till kyrkostämman göra framställning om anslag till slöjdskola. — Undervisning i trädgårdsskötsel meddelades, gymnastik och vapenöfning förekommo. Undervisningsmaterialen befans i godt skick. — Sockenbibliotek fans; dertill voro bränvinsmedlen anslagna.
Linde kyrka befans i rätt godt skick. De vid senaste visitation påpekade bristerna hade ännu ej blifvit afhjelpta. Denna uraktlåtenhet beklagade biskopen och lade kyrkorådet på hjertat att snarligen verkställa hvad som brister.
I samband dermed ville kyrkorådet dels låta reparera en uppkommen skada å yttersidan af skeppets nordvestra hörn, dels iståndsätta östra kyrkogårdsporten m. m. Vid det i kyrkogårdens nordvestra hörn befintliga magasinet skulle en trappa från öfre våningens ingång ledas ut öfver muren, så att tillgång bereddes till magasinet utan att gå öfver kyrkogården. — Rörande mess-skrud beslöts det samma som i Lojsta. — Räkenskaper, kassa, arkiv och inventarier föranledde ingen anmärkning. Några gamla träbilder hade enligt kyrkostämmobeslut blifvit deponerade i Nordiska Museet. — Åtskilliga smärre afskrifningar gjordes.
Fardhems småskola hade fått ny lärarinna, hvilket gaf biskopen anledning yttra till henne och barnen: Hoppet låter icke komma på skam. Skulle hoppet om barnens uppfostran ej komma på skam, vore af nöden sträng ordning, grundlighet i undervisningen, bjertlig kärlek, föräldrar: nes medverkan.
Till skolrådet meddelades, att nya bänkar skulle erhållas från Linde. Slöjd med flickorna ville lärarinnan söka sätta i gång. Om, såsom antoges, skolsalen vore fuktig, ville skolrådet för afhjelpande häraf vidtaga nödiga åtgärder. Sockenbibliotek fans mel anslag af bränvinsmedlen.
I rätt godt skick befann sig Fardhems kyrka. Åtskilliga smärre reparationer förklarade sig kyrkorådet villigt söka åstadkomma. På biskopens hemställan beslöt rådet föreslå församlingen en utdebitering at 5 öre för fyrk årligen till ny orgel. Rörande mess-skruden instämde församlingen med de föregående. — Räkenskaper, kassor och inventarier föranledde ingen anmärkning. Några afskrifningar gjordes. Rörande konfirmandundervisningen förklarade sig både pastor och komminister villiga att låta den äga rum hvarje år. Pastoratets gemensamma skolkassa befans i skick. Ministerialböckerna voro med ordniog förda. Dock ville biskopen ge följande anvisningar: att lysningarna borde antecknas i husförhörsboken och inkomna uppgifter om värnpliktige redan innan formulär till nya husförhörsblanketter blifvit gifvet borde i nuvarande husförhbörsböckerna införas.
Vid andra dagen hållen kyrkostämma föredrogs pastors embetsmemorial, hvaraf framgick att gudstjensterna i Lojsta och Fardhem ordentligt besöktes med undantag af några s. k. frikyrklige. I Linde tillhörde de flesta personerna detta parti. Hnusandakt öfvades. Det sedliga lifvet visade förbättring. Passionspredikningar och bibelförklaringar höllos. Kommunionsamtal höllos icke, men väl ett annat enskildt samtal. Husförhören besöktes ordentligt, mel undantag af i Linde. Natt: vardsgångar höllos 4 ggr årligen. Dopet verkstäldes nästan alltid i kyrkan. De okyrkliga rörelserna fortforo och hade tilltagit, särskildt inom Linde. Såsom sorgligt och oärligt anmärktes att baptisterna icke anmäla sig på pastorsexpeditionen, hvarför det vore omöjligt nämna deras antal och ledare. Nattvardsföreningar funnos, der nattvarden utdelades af lekmän. Odöpta barn funnos i Fardhem 8, i Linde 2 och i Lojsta 1. Lysning till borgerligt äktenskap hade ej förekommit.
Af separatister hade ej begärts ech erhållits kyrklig vigsel. Kringresande kolportörer instälde sig ofta utan anmälan hos pastor. De separaratistiska rörelserna hade förorsakat öppen söndring från kyrkan.
Med anledning häraf framhöll biskopen vigten af dopets högtidlighet och förrättande i kyrkan. Kyrkotagningen framhöll biskopen såsom något hvilket en barnaföderska med Marias sinne icke räknar för en tung plikt utan såsom en dyrbar förmån. Dryckenskapens aftagande vore glädjande, men sedligheten borde göra sig gällande icke blott på detta område. Guds ord borde läsas dagligen på det att dess sinne och hjerta omskapande makt måtte bli alltmera verksam. Rörande de frikyrklige betonade biskopen att man fortfarande skulle älska och bedja för dem. Höjdpunkten af oordning vore deras enskilda nattvardsgångar. Huru kunde de, så ville han fråga i kärlek, våga att utan ordentlig kallelse handtera Kristi lekamen och blod! Måtte de ej vänta sig för mycket af den rörelse de vilja befrämja. Historien visar, att den ej har framtid.
Då ingenting fans att anmärka mot det inbördes förhållandet eller boställenas häfd, afslutades visitationen.
Gotlands Allehanda
Måndagen 25 November 1889
N:r 136
