Kategori: 1889 11 November

Ett ryskt skonertskepp, lastadt med stenkol, inkom häromdagen och lade sig till ankars utanför Sundrekusten, samt hissade flaggan till tecken att det önskade förbindelse med land. Till följd deraf begåfvo sig trenne kustbor ut till fartyget, men som de icke förstodo ryska språket, kunde de ej fatta hvad kaptenen ville. Sedan åtskilliga proviantartiklar såsom fisk, potatis o. d. blifvit dem förevisade, äfven som ett tomt vattenfat, förstodo de omsider att kapten ville hafva proviant och vatten, hvarför de åter begåfvo sig i land medförande vattenfatet. Försedda med vatten och proviant samt i en språkkunnig persons sällskap rodde de derefter åter ut till skeppet, då det blet upplyst att fartyget varit utsatt för svåra stormar och sedan proviantförrådet becydligt minskats hade de i närheten af Sverfverorts och Lyserorts fyrar gifvit signal för erhållande at lots, men hvilken dock till följd af hård sjögång icke kunde angöra fartyget, hvarefter det åter måste länsa undan åt Gotlandshållet. Sedan den från land ankommande provianten och vattnet tagits ombord, afseglade skeppet åter på natten till bestämmelseorten, som för Eder meddelare är obekant.

Ronehamn, 2 Nov.
En stöld af bygnadsvirke från utgården Nygårds i Ronemyr har i dagarne begåtts. Femtio kronor utlofvas för tjufvens upptäckande.

Stor mosskultur. Herr Duse, hvilken, som bekant, nyss köpt Ronemyr, ämnar i höst låta upplöja 150 tunnland myrmark för odling och brukning i stor skala.

Utskänkningsstället å Ronehamn stängdes i går för allmänheten. Det har väl ej varit stängdt på 30 år.

Föräldramöten ha af härvarande v. pastor hållits i skolsalen två gånger i förra månaden.
Bland talare märkas förutom pastorn skollärarne i Burs och Rone. Deltagarne ansågo dessa möten för den vigtiga saken högeligen af nöden.

Skolinspektören, kyrkoherden Uddin, besökte i förra veckan folk- och småskolorna här.
Dervid anmärkte särskildt vissa föräldrars stora försummelse att i månader hålla barnen borta från skolan under terminen. Detta borde ändras såvida ej skolrådet skulle ingripa.
Dessutom borde ej barnen sluta sin skola förr än tiden vore inne. — Vid samma tillfälle behandlades något frågan om att till blifvande skolhus inköpa en lägenhet — konsul Öfverberg tillhörig — å Ronehamn. Något beslut är derom dock ej fattadt.

En ko dog förra söndagen helt plötsligt af trumsjuka. Man hade sett den frisk kl. 1, men kl. 3 var kon död.

Sin vigselring förlorade en brud häromdagen vid kyrkan, då hon skulle utkasta äpplen till barnen — »brudgutt». Efter något sökande återfans den dock snart. Men åldriga gummor tro dock att det ej »bådar godt för framtidens lycka» — inte vet jag men jag tror ej det bådar något alls.

Från Oktoberstämman anteckna vi, att utdebiteringen för nästa år pr fyrk af nämd och stämma sattes till 47 öre. Förra året var det 83 öre, alltså en höjning med 14 öre. Detta får dock ej skrifvas på minskad inkomst af utskänkningen, utan på de stora behofven till fattigkassan, hvars behållning under detta år åtgått.

Till deputerad för val af brandstodskompromissarie valdes skollärare Joh. Stengård, som äfven erhöll brandstodsskrifvarebefattningen.

Till svar på Svenska Handelsföreningens förfrågan ansågs som riktigt att landthandeln ofta beärefves oskickligt, hvarför dess förläggande till hamnar och handelsplatser vore önskvärdt; att icke kommunalstämman utan k. m:ts bef. vore det forum, som bäst kunde läripligen öfvervaka densamma oah att annars i andra fall intet intrång på den personliga friheten borde göras. Den bords fritt utveckla sig.
Till sist några ord om ett gammalt minne för blott

femton år sedan,
då insändaren at dessa rader först gjorde bekantskap med Gotl. Allehanda och gaf uppslag till de nu så utvecklade landsortsbrefven. Det var nämligen tjufvarne Hjert och Tectors gyllene tid, då de dansade ön rundt efter silver och klingande valutor från kyrkor och bondgårdar. Befolkningen var i feber och frågan gälde: är du tjuf eller icke? MHustjuf eller kyrktjuf gjorde detsamma. På en utstakad linie voro vi sex fredliga män försedda med yxor, spadar och spett men blefvo utan barmhertighet tagna för tjufvar och skickade en hel halfmil i väg, till dess ortens pastor hjelpte oss ifrån de frivillige poliserna som foro fram värre än horngubben på Skanstull. Andra lära på den tiden varit ute för samma öde, hvilket hade till följd en märkelig epistel i denna tidning som med skäl kunde kallas ett ord i sinom tid. Det var då jag fann att pressen var en makt.
Frans Syntax.

Gotlands Allehanda
Onsdagen 6 November 1889
N:r 128