Från landsbygden. Rone.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Rone, 30 November.

Burskretsen
har haft möte i Rone skolhus. Sedan mötet öppnats på öfligt sätt, gåfvos tvänne lektioner, nämligen i bibl. historia af skoll. O. N. Lindgren, Burs, och i åskådningsöfningar af lärarinnan Ottilia Cederlund, Ronehamn. — Såsom diskussionsämnen hade uppståtts två frågor:
1:o Äro s. k. blindkartor oundgängliga åskådningsmaterial vid den geografiska undervisningen? och
2:o Är det till något gagn för hem och skola, att Folkskolestadgans 51 paragraf angående skoltvånget strängt tillampas?
Bägge frågorna inleddes af skoll. K. Qviberg, Garda. Efter en liflig öfverläggning antogs såsom svar på företa frågan följande resolution:
Blindkartor äro visserligen icke oundgängliga, men val nyttiga såsom utgörande ett medel, hvarigenom barnets uppmärksamhet sporras och dess iaktagelseförmåga och lokalsinne öfvas.
Såsom svar på den andra frågan antogs den deröfver förda diskussionen, af hvilken halvtideakligen framgick, att de i paragrafen nämda förberedande åtgärderna, varning dels af skolrådets ordförande, dela af hela skolrådet äfvensom förhörs anställande med de barn, som föregifvas erhålla undervisning i hemmen, borde tillämpas nå strängt som möjligt. Nyttigt ansågs äfven vara, att föräldrarna gjordes oppmärksamma på lagens innehåll, emedan mångas pliktkänsla rörande deras barns skolgång derigenom skulle väckas, Äfvenledes borde man låta sig vara angeläget, att mån, som verkligen intresserade sig för skolan, invaldes i skolrådet, samt att föräldramöten anordnades. Men äfven paragrafens sista stadgande, barnens skiljande från föräldrarna, ansågs böra vinna tillämpning, dela emedan detta stadgande såsom varande lag borde efterföljas, dels emedan gent emot tredakan hos en del föräldrar som mera se på min egen tillfälliga fördel än på sina barns bästa och gent emot hvilka barnens rätt bör skyddas, ingen annan åtgärd bjelper, och dela emedan det på många skulle verka helsosamt att i detta fall se verkan af lagens etränghet. Dock borde denna sista åtgärd vidtagas blott i yttersta nödfall; ty om paragrafen i denna del strängt tillämpades, uppstods fatt afvoghet från föräldrarnas sida mot skolan, hvarjämte kommunerna finge underhålla i skolan en mängd barn af mindre bemedlade föräldrar.
Beslut fattades att ett möte skall hållas i början af hvarje termin.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Från landsbygden. Ejsta.

(Bref till Gotl. Allehanda.)
Ejsta, 1 Dec.

På ett sorgligt sätt, men länge väntadt, har en person från en grannsocken härstädes ,fått sluta sina dagar. Mannen, hvars lefnadshistoria är den mest skiftesrika, har i åratal varit en vidt omkring både känd och stundom erkänd kreatursdoktor. Efter det han för omkring 12-15 år sedan återkommit från det bekanta mormonlandet i vestern, har han bott ensam i en af honom uppförd bygnad, kring hvilken han på ett talande sätt sökt visa, hvad en smula företagsamhet i planeringsväg kan åstadkomma, äfven på en kal backe. Här har han, utan någon qvinlig hjelp, lefvat uteslutande för sig och sitt yrke, som, utom ofvan antydda, bestått i snickeri- och bygnadsarbete. Om detta är ej så mycket att säga, om ej att det är efterföljansvärdt, men det hela får genom slutet en sorglig prägel. För ett par dager sedan, efter att han dagen förut varit frisk och kry, funno några hans i närheten boende anhöriga, honom — liggande död i sin säng, sannolikt ett offer för det fludium för hvliket så många falla offer.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Förordnande.

E. o. kammarskrifvaren N. F. Olofsson härstädes har förordnats att tillsvidare bestrida uppsyningsmanstjensten vid tullbevakningen i Katthamarsvik efter aflidne J. F. Thulin.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

En underofficersbygnad

på Visborgs slätt beslöto underofficerarna vid Gotlands infanteriregemente vid möte i lördags att låta uppföra. Komiterade fingo i uppdrag att verkställa detta beslut för en kostnad af 5 tusen kronor. Ritning år upprättad af fanjunkarna Karl Alyhr. Skulle kostnaden enligt denna emellertid öfverstiga ofvannämda summa, skulle från Ekmanska snickerifabriken reqvireras den bygnad, som enligt förevisad ritning varit i fråga. Om något öfverskott uppstår i det ena eller andra fallet, kommer detta att användas till inventarier och möbler.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

En berättelse från hafvet.

En matros, som nyligen har kommit tillbaka till Liverpool, har angifvit följande berättelse om de öden och lidanden besättning å barkskeppet Glenmore, kapten Lawrence, genomgått.
Fartyget afseglade från Liverpool i December i fjol och intog, sedan det anländt till bestämmelseorten Montevideo, last på Chili. Den 7 april detta är fick man land i sigte vid kap Diego, men fartyget väntade till dess det blef dagar att gå in till stränderna mellan Staten Island och Terra del Fuego. Kort före midnatt gick man till segel för ett vända fartyget på annan bog, men då vinden plötsligt slog om, lydde fartyget icke längre rodret. Något öfver klockan 1 stötte fartyget på ett ref och började strax att slås i stycken. Det var en rasande storm, och manskapet samt kaptenen måste fortast möjligt å i räddningsbåten utan att kunna få kläder eller proviant med sig.
I daggryningen rodde de ut åt hafvet för att undgå de våldsamma brottsjöarna mot de höga, branta klipporna. På en plats, der klipporna sänkte sig något, sågo de en grupp halfnakna infödingar, som vinkade åt dem och ropade. De kunde urskilja orden knife (knif) och biscuit. Då sjömännen icke tyckte om deras utseende och infödingarne hade rykte om sig för kannibalism, landade de icke, utan styrde åtar ut till sjös och fingo den 9 på morgonen Staten Island i sigte. Det lyckades dem att landstiga och de fingo äfven den företa drycken vatten, de hade fått, sedan de för 48 timmar sedan lemmnade fartyget. På natten led den utmattade skeppsbesättningen mycket af köld. Påföljande morgon funno de en dosa konserver i båten samt några bär, hvarpå de sexton männen höllo en tarflig måltid.
De stötte nu å nyo ut ifrån land för att komma till S:t John, der de visste, att det fans ett fyrtorn, som underhölls af Argentiska republiken. De måste tillbringa ännu en natt i bitande köld och kommo derefter ytterligt utmattade till S:t John. Här finnes ett fyrtorn och en station för räddningsbåtar samt en befolkning af 30 personer.
De skeppsbrutne blefvo gästfritt mottagna, de flesta leda af kallbrand, men blefvo omsorgsfullt skötta, och efter fjorton dagars förlopp voro de friska. Då de ankommo, meddelade man dem, att det ångfartyg, som skulle medföra proviant och aflösning från Buenos Aires, snart skulle anlända. Det uteblef emelleritd, emedan det, som man sedan fick veta, hade lidit skeppsbrott.
Det blef nu knappt med provianten, men man hade tak öfver hufvudet och rikligt med bränsle, som hittades vid stranden. Utom drifved fann man der äfven två fortepianon, vagnar och möbler. En tid kunde de ännu få några skorpor och litet konserveradt oxkött, men längre fram måste de sjelfva skaffa sig föda, såsom fisk från sjön, då och då en sälhund samt till sist pingviner, men dessas kött var så tranigt, att det måste ligga i ättika i 24 timmar, innan det kunde användas.
Kort efter ankomsten strandade ytterligare sju sjömän från ett engelskt fartyg, hvarigenom situationen blef ännu svårare.
Under det uppehöllo de sig på ön, berättade folket i fyrtornet följande ohyggliga historia. Omkring 18 månader innan de skeppsbrutna från Glenmore anlände hade det ankommit några sjömän, som landstigit från två engelska fartyg, hvilka strandat omkring 25 engelska mil från fyrtornet, och om hvars öde man icke kände något. Tillsammans 32 stycken hade kommit i land, och efter några veckors förlopp kommo 16 af dem till fyrtornet och berättade att de andre voro döda. De medföljde ångaren till Buenos Aires; men då folket från fyrtornet senare undersökte den trakt, der sjömännen landstigit, funno de tre eller fyra tunnor, hvilka, sedan de blifvit undersökta, befunnos innehålla nedsaltadt menniskokött.
Slutligen ankom proviantfartyget från Buenos Aires till Staten Island 13 Sept., och 15 kunde de skeppsbrutne säga farväl till sitt ofrivilliga qvarter.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Dödsfall. Karl Johan

Att Herren Gud i sitt allvisa råd behagat hädankalla vår käre son Karl Johan, som i tron på sin Frälsare, omkom genom drunkning i Fårösund torsdagen d. 15 Nov. vid pass kl. 9 e. m. i en ålder af 22 år, 8 mån., 2 dagar; efterlemnande sörjande föräldrar, fyra syskon, jämte slägt och många vänner, hafve vi härmed den sorgliga pligten meddela.
Ducker i Bunge den 30 Nov. 1888.
Sofia Petterson, född Östman.
J. P. Petterson.
Ps. nr 471 v. 3.

Dödsannons

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Dödsfall. Carl Niklas Vilhelm

Att Gud efter sitt anvisa råd behagat hädankalla vår ömt älskade son Carl Niklas Vilhelm den 28 November 1888 kl. 3 e. m. vid Kyrkebys i Hangvar efter svårt lidande i en ålder af 11 år, 20 dagar; djupt sörjd af oss föräldrar, syskon och många vänner, varder endast på detta sätt slägt och vänner tillkännagifvet.
Johanna och J. N. Smith.
Sv, Ps.-b. nr 341 v:na 1, 2 och 3.

Dödsannons

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Ångaren Gotland

kommer, om vädret så tillåter, att tidigt i morgon bittida afgå härifrån till Burgsvik för att för handlanden Hanséns räkning intaga last af 14 till 15 hundra säckar hvete och råg på Norrköping.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97

Å haveriauktion

vid Burgsvik i dag har försålts vraket af förolyckade ångaren Eskdale jämte möjligen kring detsamma liggande maskineri, ankare och kettingar m. m., hvilket allt inropades af Neptunbolaget för 1,200 kronor. Ilandförda inventarierna såldes till olika personer för mellan 2 och 300 kronor.

Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97