En matros, som nyligen har kommit tillbaka till Liverpool, har angifvit följande berättelse om de öden och lidanden besättning å barkskeppet Glenmore, kapten Lawrence, genomgått.
Fartyget afseglade från Liverpool i December i fjol och intog, sedan det anländt till bestämmelseorten Montevideo, last på Chili. Den 7 april detta är fick man land i sigte vid kap Diego, men fartyget väntade till dess det blef dagar att gå in till stränderna mellan Staten Island och Terra del Fuego. Kort före midnatt gick man till segel för ett vända fartyget på annan bog, men då vinden plötsligt slog om, lydde fartyget icke längre rodret. Något öfver klockan 1 stötte fartyget på ett ref och började strax att slås i stycken. Det var en rasande storm, och manskapet samt kaptenen måste fortast möjligt å i räddningsbåten utan att kunna få kläder eller proviant med sig.
I daggryningen rodde de ut åt hafvet för att undgå de våldsamma brottsjöarna mot de höga, branta klipporna. På en plats, der klipporna sänkte sig något, sågo de en grupp halfnakna infödingar, som vinkade åt dem och ropade. De kunde urskilja orden knife (knif) och biscuit. Då sjömännen icke tyckte om deras utseende och infödingarne hade rykte om sig för kannibalism, landade de icke, utan styrde åtar ut till sjös och fingo den 9 på morgonen Staten Island i sigte. Det lyckades dem att landstiga och de fingo äfven den företa drycken vatten, de hade fått, sedan de för 48 timmar sedan lemmnade fartyget. På natten led den utmattade skeppsbesättningen mycket af köld. Påföljande morgon funno de en dosa konserver i båten samt några bär, hvarpå de sexton männen höllo en tarflig måltid.
De stötte nu å nyo ut ifrån land för att komma till S:t John, der de visste, att det fans ett fyrtorn, som underhölls af Argentiska republiken. De måste tillbringa ännu en natt i bitande köld och kommo derefter ytterligt utmattade till S:t John. Här finnes ett fyrtorn och en station för räddningsbåtar samt en befolkning af 30 personer.
De skeppsbrutne blefvo gästfritt mottagna, de flesta leda af kallbrand, men blefvo omsorgsfullt skötta, och efter fjorton dagars förlopp voro de friska. Då de ankommo, meddelade man dem, att det ångfartyg, som skulle medföra proviant och aflösning från Buenos Aires, snart skulle anlända. Det uteblef emelleritd, emedan det, som man sedan fick veta, hade lidit skeppsbrott.
Det blef nu knappt med provianten, men man hade tak öfver hufvudet och rikligt med bränsle, som hittades vid stranden. Utom drifved fann man der äfven två fortepianon, vagnar och möbler. En tid kunde de ännu få några skorpor och litet konserveradt oxkött, men längre fram måste de sjelfva skaffa sig föda, såsom fisk från sjön, då och då en sälhund samt till sist pingviner, men dessas kött var så tranigt, att det måste ligga i ättika i 24 timmar, innan det kunde användas.
Kort efter ankomsten strandade ytterligare sju sjömän från ett engelskt fartyg, hvarigenom situationen blef ännu svårare.
Under det uppehöllo de sig på ön, berättade folket i fyrtornet följande ohyggliga historia. Omkring 18 månader innan de skeppsbrutna från Glenmore anlände hade det ankommit några sjömän, som landstigit från två engelska fartyg, hvilka strandat omkring 25 engelska mil från fyrtornet, och om hvars öde man icke kände något. Tillsammans 32 stycken hade kommit i land, och efter några veckors förlopp kommo 16 af dem till fyrtornet och berättade att de andre voro döda. De medföljde ångaren till Buenos Aires; men då folket från fyrtornet senare undersökte den trakt, der sjömännen landstigit, funno de tre eller fyra tunnor, hvilka, sedan de blifvit undersökta, befunnos innehålla nedsaltadt menniskokött.
Slutligen ankom proviantfartyget från Buenos Aires till Staten Island 13 Sept., och 15 kunde de skeppsbrutne säga farväl till sitt ofrivilliga qvarter.
Gotlands Allehanda
Måndagen 3 December 1888
N:r 97