Kategori: 1888 07 Juli

låter landtbr, Jakob Jakobsson, Vestres i Tingstäde, onsdagen den 1 Augusti kl. 11 f.m. till. den högstbjudande försälja såväl sin lösa som fasta egendom; den förra består af guld, silfver, koppar, jern och blecksaker, glas och porslin, linne och tjäderfylda sängkläder, möbler, såsom bord, stolar, flere sängställen, skänkar, kommoder, lagg- och träkärl, såsom fläsktinor, bunnar, tunnor, baljor, spann m. m.;
Kör- och åkerbruksredskap; res: och arbetsvagnar, en ressläde, kälkar, vrängoch toderhäckar, klös: rak- och krok pinnbarfvar, mullfösor, vänd- och spets plogar, svänglar, selar m. m.; kreatur: hästar, deribland ett sto i 3:dje året af bättre ras, kor, ungnöt, lam m. m. Fastigheten 5/ 32:dels mantal Vestres i Tiogstäde, bebygd med såväl mansom ladugårdsbygnader alla i godt skick, har särdeles god och bördig åker, lemvar i afkastning pr år omkring 100 tunnor spanmål, innehar goda och vidlyftiga beten, skog till husbehot och något till afsalu, utbjudas kl. 12\’å dagen och säljes sådan den nu befinnes med derå växande gröda, I hemmanet varande: inteckning å 2,000 kr. hypotekslån kan af blifvande köpare få öfvertagas. Hemmanet säljes lefvisionsfritt. Köpare böra vara beredda att vid klubbslaget eller högst 14 dagar derefter betala 1/10 at köpeskillingen; skulle antagligt anbud å fastigheten ej afgifvas kommer densamma med pu växande årets gröda att ägovis utbjudas och försäljas. Pröfningrätt förbehålles. Öfriga vilkor rörande hemmanet och dess betalningsvilkor hvilka blifva förmånliga och kunna ställas efter reela köpares beqvämlighet, blifva före utropet tillkännagifna. För löseegendomen lemnas betalningsanstånd till den 15 Oktober detta år för dem, som äro kände och fullt tilltörlitlige köpare, hvaremot andra betala vid klubbslaget eller ställe godkänd säkerhet.
Tingstäde d. 18 Juli 1888.
P. HÖGBERG.

Gotlands Allehanda
Fredagen 27 Juli 1888
N:r 60.

Två och en qvarts mil — ty så långt är det på pricken till Furubjers — är ingen liten väg att kuska på gästgifvareskjuts, helst när himlen ser litet onådig ut. Men, det fans ingen hjelp, jag måste dit innan den väntade höge gästen anlände — jag tog alltså mitt parti och begaf mig på väg.
Till Furubjers i Tingstäde socken leda, till en del åtminstone, två vägar från Visby.
Den ena och nordligare, som går. genom Lummelunda socken, är särdeles vacker och behagfull. Den andra, ostligare och kortare, är mera flack, och landskapet deromkring erbjuder föga tilltalande för ögat med den uthuggna skogen, de ofta magra fälten. För att vinna tid valde jag emellertid denna väg.
Vårt första rastställe var vid Bro kyrka, ett ganska ståtligt tempel med särdeles vackra portaler, liksom på de flesta gotländska kyrkor. Hvad som af dess inre förekom mig egendomligt var de i brokiga färger kolorerade, hvitmenade väggarne.
Sadan Pålle eller Brunte, . eller hvad häskräket hette, fått sig en kaka bröd, kuskade vi åstad igen. Håhå jajal Solen började på att gassa rätt försvarligt och gjorde sitt bästa att i förening med vinden torka upp den genom regnet illa tilltygade vägen.
Slutligen voro vi på ort och ställe, sedan vi väl en timmes tid haft Tingstäde kyrkas höga torn för våra spanande blickar. Vi svängde upp för den lilla lummiga allé i och befanno oss vid trappan till Furubjerg corps de logi. Dan nuvarande ägaren, herr Knut Stare, välkomnar oss och innan vi mottaga hans inbjudning att stiga in göra vi först i bans sällskap en liten utflykt till omgifniogarne.
Någonting alldeles egendomligt för Farubjers är att det, trots sitt läge inne i landet, ligger vid vatten, Och det inte något litet vatten ändå. Det heter visgerligen Tingstäde »träsk» men kunde godt heta »sjö». Ty mindre sjöar har man sett. Nu, när det blåser friskt, går den vackra, mörkblå vattenytan i riktiga vågor — jag vore nästan färdig säga, att de äro hvitryggade. Och insjöns stränder äro leende och täcka, kransade af mörkgrön skog med ljusare skiftningar.
Vi gingo ned till landsvägen. Hvad na? Der ligger ju en hvitmålad roddbåt, färdig att taga emot oss. Just så. Från träsket utgrenar sig en å af rätt ansenlig bredd, hvilken under lummiga träd och pilväxter flyter fram förbi herregårdsbygnaden och ger åt det hela en sådan prägel af omväxling, att man sällan träffar maken, åtminstone på Gotland. Vid stranden af ån ligger ett litet lusthus — kaffehus kallades det — och det var der vi stego i land efter vår båtfärd. Det är en rätt egendomlig liten bygnad. Don är möblerad med ett par antika soffor af be stämda högst respektabla anor. Väggarne äro från golf till tak dekorerade med en brokig samling af fotografiar och träsnitt af olika datum. Det hela »tar sig ut» som man bruker säga, det är en viss stil i det. Det är meningen att prias Karl här skall tillbringa någon stund af eftermiddagen.
Vattnet har man här »ej blott till lyst.» Nej, det drifver ett qvarnverk, som lär vara ett bland de indrägtigaste på Gotland. Af industriella anläggningar bjuder Farubjers också på ett nybygdt andelsmejeri, som just i dessa dagar börjat sin verksamhet.
Men nu torde det kanske vara tid att stiga in i corps de logiet och kasta en blick in i den del af huset, som prinsen disponerar under sin vistelse på Farubjers.
Det syaes att åtskilliga reparationer äro vidtagna. Bland annat har trappan upp till öfre bottnen, der prinsens egentliga våning är belägen, alldeles omlagts och ter sig nu prydlig och fin.
I nedre våningen har prinsen sin matsal med ett angränsande litet rökrum. Den ligger till höger i förstugan och är mycket stor. Den är möblerad i grönt med mörka gardiner för de djupa fönstren. Det stor mahognybordet i midten är belastadt med böcker och planschverk. Bland dessa senare fåste jag mig vid »Pictorial History of the world». Vore prins Karl målare — kanske att han är det — skulle han säkert läsa det arbetet med intresse. Det såg åtminstone intressant ut.
På tal om matsalen kommer jag att tänka på lifvets dagliga behof. För att tillgodose dessa hvad prinsen beträffar har anskaffats en särskild skicklig kokerska.
En trappa upp är emellertid, som jag redan nämt, den egentliga våningen belägen. Den består först och främst af en kolossalt stor salong med ej mindre än 6 fönster, 2 åt hvart och ett af tre väderstreck. Salongen, som är ljusdekorerad, med lätta luftiga, hvita gardiner, är nästan täckt med en del mindre, dyrbara mattor samt möblerad i grå silkesdamast. En särskildt smakfull möbel är en mellan två fönster stående atenienne med dyrbara silfverpokaler och kuriosa i porslinsväg af både kinesiskt och japanskt ursprung. Väggarne prydas med porträtt af medlemmar af vårt konungahus.
Genom en pxxrtigredrap2rad dörr inkommer man sedan i ett mindre kabinett, der de moderna japanska solfjäders- och parasollsprydnaderna äro med stor smak använda, Möblerna äro af mahogny utom stolarne, som bestå af något slags halmflätning. Stora silfverkandelabrar och pokaler gifva det hela en viss aristokratiskt prägel.
Ionan för detta kabinett ligger sängkammaren, der prinsen vaknar vid morgonsolen, som skiner in genom fönstren Här inne äro för öfrigt alla anordningar vidtagna för den höga gästens beqvämlighet. Sin adjutant, löjtnant Ribbing, har prins Karl i ett angränsande rum, visserligen icke så elegant som de öfriga, men hvilket dock mer än ersättes utomordentligt vackra utsigten åt denna sida.
Trots det att allt nu står så putsadt och fint hvilar öfver det hela ett sådant drag af hemtrefnad, att prins Karl helt säkert kommer att trifvas i sitt tillfälliga hem på Gotland.
Fridfallt och lugnt är det derute på Fuarnobjers, om man älskar lugnet. Tillfälle till förströelser fins der dock också.
Fisk är det godt om i träsket, och nog gömmer väl vassen ännu kullar af andungar, om dessa också hunnit bli mer än önskligt flygfärdig.
Nu har Furubjers fått sin väntade gäst. Paradvåningen står ej längre obegagnad.
Och i hela Tingstäde socken, ja långt utanför, är det nu lif och rörelse. Alla äro, förstås, nyfikna — ja, det är rätta ordet — på »den blå prinsen». Men nog binner han väl beskådas på 14 dagar. Så länge kommer han ju att stanna derute.
Osvald Stein.

Gotlands Allehanda
Fredagen 20 Juli 1888
N:r 58.