skrifves till Gotlands Allehanda:
Upplysningen stiger kan man hafva skäl att åstå, då man en mörk afton spatserar genom Slite gator, ity att, genom enskildes uppoffring, lyktor aubragts här och hvar, Utom behaget att få »vandra i ljuset», torde denna anordning komma att förhindra mången »mörksens gerning», som utöfvats af den tanklösa, från sjöresor hemkomna ungdomen.
Hin håle i Bogevik, Denne matador, som eljes helst lär uppsöka »torra platser,» troddes belt nyligen ha förirrat sig bit. Då tvänne herrfiskare (så kallas de, som arrenderat krovans rätt till fiske i Sjuströmmar) i skymningen förliden söndags afton voro sysselsatta med att derstädes utkasta sina nät till sikfångst, varseblefvo de ett mörkt föremål på en af de i insjön! befintliga små holmarne, Qvarnkul.en kallad. Nyfikne och oförskräckte, som fiskarena alltid äro, ro de närmare för att taga det i skärskådande, då med ens detsamma växte till en ansenlig höjd. Den förmodan, att den lede förskapat sig icke till en »ljusets engel» utan till en »kut», ominptetgjordes nu; i stället antog det än formen af ett stort fyrfotadt djur med, o fasa, mycket långa öron, än förvandlades det till en liten oformlig mörk massa. Våra fiskare hade nu hunnit så nära holmen, att båten törvat på grund, och med verkligt krigarmod och dertill hörande dödsförakt vadar den ene fiskaren i land, endast beväpuad med en åra, i vädret upplyft i högsta bugg: Då han kommit på ett afstånd af tre alnar från stället, der vidundret befann sig, reser sig detta till hela sin längd och befans vara — en råget, som, med ett minst 10 alnars långt språng ut i vattnet och simmande i land, vardt befriad från faran att blifva ibjälslagen med en åra. Sannolikt hade djuret tagit sin tillflykt hit för att förvilla några lagöfverträdande hundar, som ej aktat för rof att förfölja detta Gotlands nyligen vordna högdjur.
Gotlands Allehanda
Fredagen 3 December 1886
N:r 97.
