(Af Allehandas referent.)
4 och 5 Oktober.
Hösttingets andra sammanträde började i måndags å sedvanlig tid och slöts vid middagstiden följande dag. Omkring 20 mål handlades, hvaremot intet utslag afkunnades, Vidare anteckna vi, att allmänna åklagaren fann sig föranlåten att yrka ansvar å tvänne nämdemän, genom hvilkas frånvaro ur tingssalen förhandlingarne måste afbrytas, enär rätten ej blef fullsuten. Då dessa nämdemän, Jakob Smitterberg, Alskogs, och Lars Zackariasson, Frixarfve i Gröttlingbo, företrädde inför rätten för att förklara sig, anförde de skäl för sin bortovaro, vid hvilka åklagaren för denna gång lät saken bero, Rättens ordförande framförde till nämden en varning att ej vidare, såsom hittills ofta förefallit, göra sig skyldig till dylika försummelser, hvilkas beifrande åklagaren sade sig hädanefter ej komma att uraktlåta.
Slagsmål och knifskärning. Arbetaren Karl Sedersten, båtsman Johan Melin Dreijer, drängen August Melin, Burge, samt arbetskarlarne Karl Lundgren, Adolf Alfred Andersson, Viktor Johanson, Johan August Johanson och Karl Elof Johanson, hvilkasistl. lördagsqväll vid 8-tiden varit i slagsmål med hvarandra å allmänna landsvägen mellan Burge gästgifvaregård och häradshäktet, voro af kronolänsman Dahlbäck instämda att härför stånda ansvar. De tre förstnämda berättade, att de efter att förut hafva druckit toddar å gästgifvaregården vid 8-tiden å lördagsqvällen passerat förbi de fyra sistnämdes bostad, då 4 till 5 personer utkommit å landsvägen och öfverfallit dem med stenkastning och knifhugg. Sedersten, som erhållit tre knifhugg i venstra armen och ett mindre hugg i hufvudet, företedde läkarebetyg, som innehöll, att han ej på en månad kunde bli arbetsför med armen; han sade sig för öfrigt ej kunna igenkänna de personer, som öfverfallit dem. -Båtsmannen Melin Dreijer hade erhållit flere slag eller hugg i hufvudet, hvarjämte hans rock nästan öfverallt var sönderskuren. Drängen Angust Melin hade deremot oskadd kommit undan de vilda sällarne, som han dock ej kunde igenkänna. De tre bröderna. Johanson samt Lundgren och Anderson försäkrade, att de ej på minsta sätt våldfört sig å någon. Lundgren hade, påstod han, då han gått ur qvarteret, träffats af en sten, kastad från landsvägen, hvarvid han fallit omkull.
Ett väldigt, blått sår under ena ögat bekräftade hans utsago. Bröderna Johanson samt Anderson hade dels på grund af Lundgrens nödrop och dels uppmanade af hotfulla otidigheter från personer å landsvägen då sprungit ut men ingalunda, sade de, stält till något som helst slagsmål. Andersson, hvars oroliga utseende utvisade dåligt samvete, tvangs slutligen genom af domaren framstälda korsfrågor att erkänna, att han varit på landsvä gen och åsett ett slagsmål, hvari hvarken han eller hans kamrater dock ej deltagit. Ett vittne styrkte. dock, att Andersson och Johansönerna varit på landsvägen och deltagit i ett slagsmål.
Andersson och Johansönerna fördes derpå till qvarteret, der åklagaren undersökte deras kläder, hvarvid tillvaratogos flere knifvar samt upptäcktes, att bröstvecket å A:s skjorta och Karl Elof J:s näsduk voro blodiga, hvilken senare omständighet skyldes på näsblod.
På grund af hvad under ransakningen kommit i dagen yrkade åklagaren, att Andersson och bröderna Johanson måtte förklaras skyldige att inträda i allmänt häkte, helst som de voro lösa personer; från åtalet mot Lundgren afstod åklagaren. Domstolen resolverade, att Andersson och Johansönerna genast skulle inmanas i häkte, samt uppsköt ransakningen till 8 dennes, då äfven de öfrige instämde, Lundgren försedd med läkarebetyg, skulle infinna sig. De fyra häktade fördes samma natt till härvarande länsfängelse.
Andersson, född på Ölaud, har de senaste två åren vistas här på Gotland. Bröderna Johanson, som förut kallat sig Malmberg, äro enligt hvad en nämdeman upplyste kände såsom vilda slagskämpar och knifskärare samt hafva för slagsmål afskedats af sina förre husbönder. De äro födda på 1850-talet i Thorsås och Gullabo i Kalmar län.
Vid ransakningen i dag å länsfängelset hade ingen vidare bevisning kunnat erhållas. Häradsrätten afkunnade det utslag, att, ehuru besvärande omständigheter förekommit mot de häktade, dessa dock ej kunde till ansvar fällas. För oljud å allmän landsväg dömdes båtsmannen Johan Melin Dreijer och drängen August Melin, Burge, att böta 15 kronor hvardera. De häktade försattes i frihet.
Ett utskänkningsmål uppkom på grund af de i föregående mål lemnade upplysningar, att spirituosa å lördagsqäll efter sabbaten singång sålts å utskänkningstället vid Burge.
Kronvolänsman Dahlbäck yrkade härför ansvar å innehafvaren af utskänkningsrättigheten, nämdeman O. Pettersson. Svaranden ville ej förneka, att utskänkning egt rum, men anförde, att han nämda dag varit bortrest och strängt hade förbjudit sitt folk att sälja något. Derjämte företedde han k. m:ts bfhde resulution, som medgaf honom utskänkning åt resande äfven på söndagar, men sade sig dock ej vilja begagna sig af nämda rättighet. Utslag på fjerde sammanträdet.
För oloflig ölförsäljning yrkades ansvar af kronolänsman J. Smedberg å arbetaren Johan Pettersson, Buske i Vesterhejde. Pettersson erkände förseelsen. Utslag vid kommande sammanträde.
— Fanjunkaren Jakob Rondahl i När var för samma förseelse instämd af kronolänsman Svallingson. Förseelsen erkändes, Utslag annan dag.
För ersättnings bekommande för några dagsverken hade Karl Niklas Johanson, Kysings i Vall, vid vårtinget instämt kyrkoherden Mårten Lyth i Vall. Under vittnesförhören upplystes, att kyrkoherden Lyth kallat Johanson åsnespark m. m. d., för hvilket yrkades ansvar. Vid ett föregående sammanträde fäldes kyrkoherden Lyth att för oqvädingsord böta 5 kronor samt utgifva rättegåugskostnader med 24 kronor. Ersättningsmålet nppsköts för vidare bevisnings förebringande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Oktober 1880
N:r 81