Kategori: 1880 01 Januari

hade igår förflutit sedan D. B. W:s sparbank blef härstädes öppnad. Den vigtiga, välgörande, lyckosamma, i följd af omsorgsfull förvaltning förlustfria verksamhet, som denna inrättning hittills utvecklat och allt framdeles lofvar att utveckla, har tvifvelsutan beredt den en ärofwl plats i länets finansiella. häfder, och några korta historiska drag om dess stiftelse och fortgång torde derför nu vara på sin plats.
Förslaget om upprättandet af en sparbank med sällskapet D. B. V:s garanti väcktes af framlidne landskamréraren L. J. Gardell 2 Juni 1829 och blef af sällskapet antaget 26 November samma år. Lördagen 9 Januari 1830 var sparbankens första insättningsdag. Gardell, som hedern utaf stiftelsen af Gotlands första sparbank med rätta tillkommer, blef dess kassaförvaltare och bokförare, de 4 första ären utan ersättning och sedan till år 1844 mot ett obetydligt arvode. År med år växte förtroendet för den nya anstalten, och med förtroendet växte insatserna så småningom. Vid 1:a årets slut var insatssumman endast 4,500 riksdaler riksmynt, vid dét 2:a årets 7,500, vid det 4:e 10,625 riksdaler, o. s. v. Den 1:a innevarande månad år 1880 utgjorde insättarnes tillgodohafvande 580,352 kr.
Från bankens öppnande till sistlidne Juli hade i densamma blifvit insatt summa 2,582,044 kronor, och den räntevinst, som banken beredt sina talrika kunder, hade utgjort ej mindre än 567,852 kronor, summa ansvarsbelopp sistnämda dag 3,149,867 kr. Från banken hade från början till nämda 1 Juli 1879 uttagits 2,530,631 kr., hvadan de till antalet 5,685 insättarnes innestående behållning d. 30 Juni 1879 var 599,236 kr. Att denna behållning några föregående år varit något större, men åter minskats, och att den på de 6 månaderna efter 1 Juli 1879 nedgått till ofvan nämda belopp af 580,352 kr., bevisar — liksom mycket annat — att det emellanåt och nu senast varit mycket hårda tider; men just då har sparbanken uppfylt sin vackra bestämmelse, att nämligen i bekymrets och nödens dagar vara en tillförlitlig och lätt åtkomlig hjelpare genom att med år efter år samlad räntevinst tillhandahålla de behöfvande hvad de under de goda dagarne hopsparat och hvilket eljes på ett onyttigt, kanske till och med skadligt sätt möjligen skulle hafva blifvitalldeles förskingradt. Och man må hoppas, att allt efter som tiderna åter börja ljusna, skall allmänheten, och isynnerhet arbetare, tjenare och de unge af alla klasser, sjeltve och genom sina målsmän, i ökadt antal och med ökad ifver skynda att åt sparbanken anförtro sina besparingar, för att såmedels framdeles, när åter bistra tider komma, hafva för behofvets stund en säker och ovärderlig behållning.
Att D. B. V:s sparbanks skuld till sina insättare är till fullo betäckt genom goda inteckningar och andra säkra värdepapper, samt att den äger en reservfond af 56,350 kronor, må i förbigående nämnas, för att visa, på hvilka säkra grundvalar denna inrättning hvilar. Så bör också en sådan inrättning vara grundad och betryggad. Ty den förvaltar och förkofrar till största delen just de värnlöses arfvedel och arbetarens med svett och möda förvärfvade, för tider af sjukdom, arbetslöshet och nöd samt för ålderdomen besphrade medel. »Sparbankarna äro» — såsom det heter i lektor Bergmans tal på D. B. V:s jubeldag 1864, då sällskapet fylde sitt 50:e år — »välgörenhetsanstalter af ädlaste slag; de äro den så kallade förekommande fattigvårdens mäktigaste bundsförvandter, ja, de äro så mäktiga, att om deras förmåner allmänt blefve erkända och begagnade, skulle de till och med förekomma och göra obehöflig sjelfva fattigvården.»
Vid ett femtioårs-minne, så värdt högaktning och välsignelse som det nu ifrågavarande, torde det kanske intressera mången, att se namnen på de män som under de förflutna 50 åren handhaft denna sparbanks angelägenheter. Vi uppräkna dem här och beteckna dem bland dessa, hvilkas lifsgerning redan är afslutad, med en 7 — en anspråkslös minnets stjerna till tack för mödor, föredömligt offrade åt en god och fosterländsk sak.
Från och med år 1830 hafva, tid efter annan, gruppvis och efter hvarandra, fler eller färre år (en och annan ett, två till tre årtionden), nedanstående män varit ledamöter i styrelsen: landssekreteraren L. Hambraeus, tullförvaltaren J. Ruuth, handl. P. H. Löfvenberg, d:oKristian Engeström, majoren G. Fåhrens, räntmästaren M. F. Ihre, fabrikörerna Karl Bergman* och N. Holmberg, kaptenen J. Norrby, landskamreraren Gardell, bankdirektören L. Jacobson, konsuln R. Cramér, lektorn Karl Cramér, tullförvaltaren W. Fålrsens, lektorn Karl Johan Bergman, handl. Klaes Henrik Vallér, dito Karl J. Kolmodin, konsuln Karl Stenberg, landssekreteraren J. Hambreus, landskamreraren J. Gardell, läroverksadjunkterna Karl Aug. Veström och O. Rosman, fältkamreraren Karl Aug. Ljungholm, handl. Karl J. Vickman”, handl. I. Lindgren, lektorn D. Söderberg, apotekaren Karl J. Marelius, majoren P. F. Ihre, länsbokhållaren E. Molander, bankdirektören H. Petterson och länsbokhållaren A. Bokström. — Från 1844 till 1867 var skolläraren L. J. Ringbom* sparbankens bokförare. — För närvarande består styrelsen af hrr Karl Joh. Bergman (ordför.), Aug. Bokström (vice ordför.), Joh. Hambreus (verkställande direktör), Karl J. Marelins och H. Petterson. Deras ersättare äro: hrr E. Molander och P. F. Ihre. Sparbankens tjenstemän äro: hrr Karl Aug. Veström (kamrerare) och Karl J. Kolmodin (kassör).
I går afton hade verkställande direktören inbjudit för detta och nu varande styrelseledamöter till en enkel fest å stadshotellet, dervid dagens betydelse för sparbankssaken på Gotland, betydelsen af sjelfhjelp och sjelfbestånd tolkades i lifliga ordalag.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 Januari 1880
N:r 3

Utgånget fartyg:
Från Visby: 6 Jan. skeppet Kristina, Pettersson, Gibraltar för order, trävaror.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 7 Januari 1880
N:r 2