begicks igår afton ute i Bro socken. Förloppet därvid var, enligt åsyna vittnens utsago, följande: För några dagar sedan kom hemmansägaren Adolf Emanuel Hallberg, Tuer i Bro, in i smeden Fr. R. Johanssons vid Halner i Bro smedja. Då han där uppförde sig bråkigt och störde arbetet, körde en smedsgesäll, 25-årige Erik Dahlberg, ut honom ur smedjan. Ond häröfver hotade H. då att återkomma en annan dag och då taga knif med sig.
I går afton anlände Hallberg med skjuts från Visby till smeden Johansson för att aflämna en del smidesvaror från Visby och frågade då efter Dahlberg. Denne, som befann sig i en angränsande byggning, kom strax därefter tillstädes, och Hallberg gick då mot honom sökande med händerna i fickorna. Ett ögonblicks handgemäng uppstod, och ett par sekunder senare sjönk Dahlberg samman med utropet: »Han stack mig». Kort därpå dog han. Såväl smeden Johansson som en lärling stodo vid tillfället strax intill, men kunde intet göra för att förebygga dådet, som var ett ögonblicks verk. Hallberg for efter dådet hem och yttrade vid hemkomsten, att han skulle taga sig af daga. Han tog också en slaktmask med sig i sängen, men man höll vakt öfver honom, så att han ej blef i tillfälle att fullfölja sin afsikt.
Sent igår, kväll inkom till polisen här meddelande om mordet, och kommissarie K. Liljeborg for genast ut till platsen för att häkta Hallberg. Denne erkände oförbehållsamt, att han stuckit Dahlberg med en jaktknif, men kunde ej uppge annan förklaring af dådet, än att gammalt agg varit rådande mellan parterna. Han förklarade också, att han vid tillfället ifråga varit alldeles nykter, och föreföll för öfrigt mycket ångerfull.
Hallberg förklarades genast häktad och infördes till kronohäktet i Visby för att där undergå ransakning. Han är född 1860 och ogift. Om han är fullt normal torde kunna sättas ifråga, och han lär äfven tidtals varit hemfallen åt dryckenskap.
Ett dåd af detta slag är dess bättre mycket sällsynt här på Gotland, och man kan då lätt förstå hvilken bestörtning det vållat i trakten.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 7 Juni 1913
N:r 129