Hotande eldsvåda mitt i Visby i morse.

Familjs bohag till spillo, elden anlagd?

För jämnt ett år och två dagar sedan brann DBV:s paviljong ned till grunden. Hur elden uppkommit blev aldrig klarlagt. I morse inträffade en ny »julbrand», av hittills outredd anledning. Ödets ironi eller finns det ett samband?

För tredje året i följd har nu en minst sagt mystisk eldsvåda utbrutit. Samtliga bränder har skett under julen eller i nära samband med denna. Natten till söndagen före jul 1950 brann Knut Holmbergs snickerifabrik ner. Eldsorsak: okänd. Julkvällen 1951 brann Pav ner. Eldsorsak: okänd. Tidigt i morse, tredjedag jul 1952, brann det i en magasinsbyggnad vid Hästgatan. Eldsorsak: hittills okänd. Därtill kan läggas ett par andra bränder i Visby, som man heller inte vet hur de uppstått. Opererar här en pyroman?
En brand, som ett tag såg ganska hotande ut, utbröt vid 6-tiden i morse i en magasinsbyggnad vid Hästgatan 21 i Visby. Elden upptäcktes av i grannskapet boende, som omedelbart larmade brandkåren. I byggnaden som tillhör dir. Martin Wiman, Tings i Kräklingbo, förvarade AB Medéen & Wetterlund en del maskiner och vidare hade firma Löfquists Möbler ett upplag där. Detta blev lågornas rov.
Elden upptäcktes genom den intensiva rök som utvecklades. Hela gården till fastigheten Hästgatan 21 var fylld av rök och även i lägenheterna i närheten märkte man att allt inte stod rätt till. Snart kunde man också efter dånet och sprakandet lokalisera eldhärden till magasinsbyggnaden. Brandkåren alarmerades och kom omgående till platsen.
Byggnaden, som är av trä, brann friskt men tack vare tegeltak förmådde inte elden bryta igenom. Det blev emellertid ett svårartat arbete för brandmännen att bekämpa elden då rökutvecklingen var av det våldsammare slaget. Elden började strax innanför en dörr från gårdssidan intill Medéen & Wetterlunds järnhandel och spred sig sedan upp till gaveln mot de fastigheter som är sammanbyggda med magasinet och som i övervåningarna uteslutande innehåller bostadslägenheter. Förutseende nog hade byggherrarna här tänkt på brandfaran och låtit uppföra stabila brandmurar. Tack vare dessa inträffade nu ingen katastrof.
Elden fick man ganska snabbt under kontroll, men då och då blossade den åter upp och först efter drygt två timmar hade man kommit så långt att eftersläckningsarbetet kunde börja.
I nedre våningen till magasinet förvarade Medéen & Wetterlunds järnaffär en del maskiner samt vidare plåt och spik. Maskinerna klarade sig bra men fick givetvis massor av vatten på sig. I övre våningen hade firma Löfquists Möbler ett upplag, som helt förstördes. Bl. a. gick en dyrbar antiksoffa till spillo. Upplaget var försäkrat men skadorna torde överstiga försäkringssumman. Även magasinsbyggnaden var försäkrad. Summan är 18.000 kr.
Det möbelupplag som Löfquists hade i magasinet var delvis privatägt — firman hade tagit hand om möblerna och diverse annat för en familj och magasinerat detta tillsammans med en del egna möbler. Genom branden är nu familjen blottställd på allt sitt bohag. Värdet av detta överstiger 15.000 kr.
Kriminalpolisen som undersöker brandplatsen i dag har konstaterat var elden börjat: i en spilta i det stall som järnaffären använde som lagerlokal. I spiltan har troligen legat något litet hö. Några elektriska ledningar finns inte där. Antingenfmåste någon varit inne i stallet och handskats vårdslöst med eld eller också är elden direkt anlagd.
Den senare åsikten vinner stöd i det faktum att många bränder som ägt rum i Visby aldrig blivit klarlagda — egendomligt är\’ minst sagt att under de tre senaste årens jultider eldsvådor utbrutit. Orsaken är i samtliga fall okänd.

Gotlänningen
Lördagen den 27 December 1952
Nr 300