hade igår afton sin årssammankomst i församlingshuset, hvarvid sedan ett par verser ur psalmen 63 sjungits pastor Hallberg med några ord hälsade de närvarande välkomna. Dir rektör Axel Dandelson höll därefter ett tankeväckande och intressant föredrag om »Människan såsom ett mellanting mellan det oändligt stora och det nändligt lille».
Tal. påpekade först, att alla storleksförhållanden äro relativa, och lät åhörarne göra en oriantarande färd i det oändligt lillas värld, bland mikroskopiska varelser, infusioner, baciller, ända ned till atomer och ionar utan mar terielt substrat. Därefter öfvergick han till att visa, huru universum också rymmer oändligt stora mått, och förde åhörarna på ljusets vingar på en färd genom världsrymden, genom den stjärnbild, Vintergatan, i hvilken vi befinna oss och som i genomskärning torde räkna sina 10,000 ljusår. Vintergatan är dock blott en nebulosa, men, det finnes skäl, som tala för att bakom denna stjärnbild finnas ännu andra. Men inför dessa afstånd svindlar tanken. I jämförelse med dessa rymder är jorden blott ett stoftgrand och människan ett infusoriedjur på detta stoftgrand. Och dock är människan någon trots sin litetnhet. Materialisterna med sin världsskådning stirra sig blinda på den rent fysiska människan, och det andliga medvetandet, ideal och moral existera i grunden ej för dem. Vi ha dock detta och Vi ha också en religion, fri från Vidskepelse, att hålla oss till. Vi äro utvecklingsbara och vi böra ej nöja, oss med hvad vi äro, utan det bör alltid finnas för oss ett framåt och ett uppåt. Människan är ett intressant studieobjekt och genom, att studera henne kan man lära känna hennes utveckling, genom att studera folkraserna, från de mest ociviliserade naturfalken till den mest civiliserade nutidsmänniskan, kan man också få kan bild af den väg människan tagit vid sin utveckling och man kan få en aning om den Väg människan skall gå. »Kommande händelsar kasta sin skugga framför.» Det är en af människans dyrbaraste förmågor att kunna göra analalogislut, att kunna skymta framtiden. Utvecklingen har gått framåt; det som Jesus själf ifrigast lärde, människokärleken, har aldrig varit så, nära sitt mål som just i vår tid. De lägre klasserna lyftas. De arma och fattiga ha aldrig förr varit så omhuldade som i vår tid, och missionen har heller aldrig bedifvits så kraftigt och ädelt som i våra dagar. Tal. slutade med att uttrycka den fasta förvissningen att mänskligheten går en god framtid och ett ädelt mål till mötes.
Efter föredraget sjöngs ett par verser af psalmen 3 hvarefter hr F. Borgström på ett särdeles tilltalande sätt utförde trenne violinnummer: »Blif min så år världen min» af Ball, Fjällsång af Randel och Rysk folkvisa. Hr Bargström, besitter en god teknik och bjuder på ett vackert, temperamentsfullt spel, som gör honom till en gärna hörd förmåga. Frkn Lisa Södergren sjöng därefter vackert och behagligt »Rosenknoppen» af Fahlstedt och Goijers »Vallgossen». Frkn Södergrens röst gör att man i henne torde kunna vänta en blifvande sångerska af rang. Ackompanjemanget utfördes till hr Borgström af frk:n E. Swensson och till fr:kn Södergren af ,frkn M. Stengård, båda väl fyllande sina platser. Sedan därefter pastor Hejneman deklamerat Topelius dikt »Vintergatan» löfvergick man till de eigentliga förhandlingarna. hvarvid års- och revisionsberättelserna upplästes och an, svarsfrihet beviljades. Behållningen från 1911 utgjorde kr. 36:31, inkomsterna under året kr. 359:15 och utgifterna kr. 271:66; alltså en behållning till 1913 af. kr. 123:80. Till styrelse utsågs pastor J. Söderberg, ,ordf., pastor O. Hallberg, v. ordf., frknr H. Frösell och J. Lithberg, sekr., frkn M. Teliander, kassaförv. samt frkn E. Rundqvist och hr G. Storm till öfriga styrelseledamäster. Till sånganförare valdes pastor J. Söderberg och revisorer blefvo frknr T. Ekström och A. Söderström med frkn Edda Greweberg som suppleant. Framkommet förslag om namnförändring för Visbykretsen diskuterades. Ändringen skulle innebära ett tilläggsnamn till det gamla och hade föreslagits »Visby kyrkliga ungdomsförening». Meningarna vadelade, enär en del menade att letta namn skulle för allmänheten innebära endast en sida af föreninens verksamhet, som i själfva verket är fosterländsktreligiöst. Frågan förklarades emellertid hyllande tills vidare.
Efter en treflig afton, hvarunder tésupé intogs under gemytlig. stämning och tal hällas, för den afflyttande frkn E. Berg, för ordföranden, etc., samt ytterligare musik och sång utförts, afslöts sammankomsten med bön och afstun, gardet af fem verser af den Eklundska psalmen »Fädernas kyrka».
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 29 januari 1913
N:r 23