Genom Grekland, Italien, Schweiz, Tyskland, Holland, Belgien, Danmark och Sverige har han farit och för att klara uppehället i Sverige anmälde han sig som betupptagare på en gård på Gotland — den tvättäkta turken Mehmet Fethi Kanchelik från Istambul. En människa som av sättet och ansiktsuttrycken att döma verkade vara ensam, bedrövad, men i ytan ansträngt glad. En i alla fall ödmjuk och vänlig människa.
Varför har han ensam lämnat Turkiet? Det vet kanske bara han själv, men han ville dock när sign. stötte på honom, när han stod i all sin ensamhet utanför ett ställe vid hamnen prata så gott det gick på sin brutna engelska.
Vi gick in på det lilla hamnkafeet, slog oss ner vid ett bord. Han var trött och hungrig. När han inte med irriterad blick tittade sig omkring, drog han djupa bloss på sin cigarrettstump. Han verkade vara nere.
Hans uppträdande gjorde att man blev rörd, i hans vackra ansikte lyste vänlighet.
Han tittade ut genom fönstret, förklarade att det var den vackraste stad han varit i — människorna, alla blonda, bebyggelsen och ringmuren — allt tyckte han var så rogivande.
Regnet hade dock fått honom på andra tankar. Efter fem dar på ön måste han härifrån. i I går kväll tog han båten till fastlandet, innan dess hann han dock få se lite mera av den stad han tyckte så mycket om, och några små minnessaker offrade han några slantar på.
Mehmet Fethi Kanchelik, 37 år, har arbetat med det mesta och på de flesta platser t.o.m. i Sydafrika.
Passet hade gott om internationella stämplar och en av dessa visade att hans uppehållstillstånd i Sverige snart är ute.
— Jag arbetar mig över till min onkel i New York, sa Mehmet.
Kommer Du tillbaka till Istambul? — I don’t know!
ELLDE.
Gotlänningen
Tisdagen 28 oktober 1952
Nr 250