Ett 60-tal hade mött upp i Fritidshemmet för att lyssna till makarna Olsson på söndagskvällen. Makarna Olsson inramade med sång och musik ett föredrag av fru Olsson om »Hur en blind ser på livet». Pastor Joelsson hälsade välkommen och läste från Ps. 103. Fru Olsson, som varit blind från födelsen har detta till trots rest så gott som över hela vårt land som evangelist. Vi fick även veta att olika kulörer och nyanser inte alls är främmande ens för den, som aldrig har sett. I fru Olssons ungdom byggdes föräldrahemmet om, och när färger och färgkombinationer skulle bestämmas blev den uppgiften hennes. Nya gardiner skulle sättas upp, och det blev även det hennes lott att fara till stan och välja ut och köpa dem, allt gjorde hon till allas belåtenhet, ja t.o.m. till förvåning. Att laga finare gästmiddag med dukning och dekorationer helt på egen hand hör även till en blind husmors kunnande. Det är för övrigt villkoret, för att bli godkänd vid blindskolans skolkök. I dec. i fjol redde och iordningställde fru Olsson det hem, som hon nu också sköter ensam.
Att organist Olsson kunde stiga fram till pianot och ackompanjera sin fru till de sånger hon sjöng det förvånade ej kanske, men att utan tvekan slå an ackordet till sånger som sjöngs i mötet det är mer. Makarna Olsson förde oss ut i frihet från den bundenhet av vanföreställning där vi haft svårt att umgås med den blinde vi möter i, livet. Hela programmet utmynnade i en maning att söka det sanna ljuset, som kan lysa både seende och blinda genom livet ocl» som vi alla behöver. Mötet som var arrangerat av Blå bandet leddes av dess v. ordf. som hälsade nya medlemmar välkorrina. Vidare erinrades om ett stort möte i Missionshuset på söndag. Det är Helgeandskyrkans i Visby VP och VF med ledare, som då svarar för programmet.
Joel.
Gotlänningen
Onsdagen den 22 oktober 1952
Nr 245