Med hänsyn till att Burgsviks lotsplats icke kan dras in utan att sjöfartssäkerheten eftersättes, anser Sveriges redareförening att lotsplatsen måste bibehållas, säger föreningen i sitt yttrande över lotsstyrelsens hemställan om att lotsplatsen skall bibehållas. Likaså tillstyrker föreningen att befattningen som lotsförman där skall återbesättas med ordinarie innehavare.
Ett indragande av Burgsviks lotsplats skulle innebära, att hela södra delen av Gotland från Ronehamn på ostkusten till Klintehamn på västkusten skulle bli utan lotsuppassning. Det är vidare känt att infarten till Burgsvik är besvärlig, varför enbart av denna anledning biträde av lots är behövligt för sådana fartyg, vilkas befälhavare icke har ingående kännedom om farvattnet. Visserligen kan statistiskt visas, att antalet lotsningar vid Burgsviks lotsplats är förhållandevis ringa, men i likhet med lotsstyrelsen hyser föreningen filen uppfattningen, att detta icke kan tillmätas avgörande betydelse. Burgsvik är den enda skyddade ankarplatsen på en kuststräcka av cirka 70 sjömils längd. Vid ogynnsamma väderleksförhållanden är det därför angeläget, att lotsuppassning i Burgsvik finns tillgänglig för fartyg, som icke kan hålla sjön utan måste söka skyddad ankarplats.
Gotlänningen
Tisdagen 21 oktober 1952
Nr 244