Jag har skakat av mig rädslan,

säger getingen Rune Stenström.
Det är lögn som det stod i en tidning att min grabb stängde Sune Karlsson otaktiskt i ett av heaten vid speedwaymatchen i Eskilstuna. Sune kom upp i sprutat efter Runes maskin och bröt tävlingen därför. Ja, så talar den speedwaybitna mamman — mamma till Gotlands ende »riktige» speedwayförare, 20-årige Rune Stenström. Rune är inte obekant för de motorintresserade. Han har ju visat framfötterna flera gånger här hemma, både på jordbanan vid A 7 och på Galgberget, där han svarat för fantastiska tider.

Det är nu andra året som visbygrabben Rune tävlar för Getingarna i Stockholm, och i kretsarna kring honom däruppe, vill man ha sagt, att han blir bättre och bättre dag för dag.
I morse kom Rune hem efter att i går kväll tävlat på Hammarby i seriematchen mot Vikingarna, som fick finna sig i att förlora stort. Nio poäng hjälpte Rune till med, och det var minsann inte fy skam.
Det blir lite jobbigt ibland att fara mellan Gotland och fastlandet, berättar Rune, när vi telefonkantar honom på hans jobb vid Tygverkstäderna. Maskinen har jag ju förstås inte med mig på resorna, »Jappen», den står i stallet där uppe. Jag tror att jag börjar komma på allvar nu. Jag känner mig i ganska skaplig form och har skakat av mig räddheten, och då skall det väl bli bättre vad tiden lider, får jag hoppas.
Banan i Hammarby som jag tränar på och mina speedwaykamrater, som alla är prima kompisar, gör så klart sitt till för trivseln och resultaten.
Bästa kamrat är Sune Karlsson, som alltid är mig behjälplig. F. ö. åker jag alltid i par med honom.
Nu på söndag är Rune och hans Jap åter på startlinjen, det gäller seriepoäng och inte bara hans klubbkompisar utan även vi håller väl tummarna för honom i sporten, som fordrar djärvhet, starka armar och kallt huvud.
ELLDE

Gotlänningen
Fredagen 29 augusti 1952
Nr 199