Massmördaren hade tagit sitt liv

Liket anträffades i Bosarpssjön.

MALMÖ 23/8 (TT). Mångmördaren Tore Hedins lik anträffades vid sjutiden på lördagsmorgonen i Bosarpssjön omkring 25 meter från den vassgrupp, där hans båt observerades på fredagen. Spaningarna efter vettvillingen hade då pågått hela natten till lördagen med såväl polis som militär och civilpersoner. Det var ett notvarp som gav resultatet. Hedin var klädd i samma persedlar som uppgavs i det utsända signalementet och hans klocka hade stannat på 4.06, dvs. några minuter efter det Hedin avslutat det efterlämnade brevet.
Polisen misstänkte först att han då han tog livet av sig, stoppat stenar i fickorna eller föuankrat sig vid någon större sten, men detta visade sig ej vara fallet.
Polisen undersöker nu även möjligheten av att Hedin kan ha begått mordet i Broakulla natten till den 6 april i år, då poststationsföreståndaren Ilen Davidsson bragtes om livet.
Enligt den hittills företagna utredningen hade Hedin den dag detta mord förövades jourtjänst. Det är därför knappast troligt att han kunnat vara frånvarande så många timmar som åtgår för att köra den 20 mil långa sträckan till Broakulla från Tjörnarp, där Hedin då var anställd. Undersökningarna fortsätter dock.
Det nionde dödsoffret för massmördaren Hedins våldsgärning under natten till fredagen har nu krävts. På lördagsmorgonen avled på Hörby lasarett en av de två skadade pensionärerna från ålderdomshemmet i Hurva, änkefru Maria Pettersson, till följd av de skador hon fick vid mordbranden. Hon var i 65-årsåldern.
Tore Hedin var ovanligt fästad vid sina föräldrar och ville göra allt för dem, omtalar en moster till honom för SDS, och det är närmast ofattbart att tänka att han, som erkänt Tjörnarpsmordet, under den tid som förflutit sedan dess kunnat uppträda så lugnt och behärskat. Han gick i giftastankar och hade redan så smått börjat planera för sitt hem. bl. a. genom att köpa litet möbler.
Hurva och intilliggande byar är oerhört upprörda över det hemska dådet. Att något skulle hända hade man allmänt på känn i samhället efter uppträdet på ålderdomshemmet häromdagen, då Hedin misshandlade sin fästmö, men något så hemskt som dramat natten till fredagen kunde man knappast föreställa sig.
Hedin har flera gånger tidgare hotat fröken Östberg till livet, en gång med pistol, och flickan var nu fullkomligt livrädd för honom.
Då fröken Östberg på tisdagskvällen hade besök av Hedin lär denne, enligt vad hon uppgav vid förhöret om misshandeln, ha sagt att om hon inte teg så hade han medel att tysta henne. Samtidigt härmed stoppade han handen innanför kavajen som för att dra fram en pistol.

Mördaren blev sannspådd.
När det bland de polismän som deltog i spaningarna efter Hedin diskuterades hans roll i Tjörnarpsmordet, erirade sig en av dem att Hedin vid ett tillfäre låtit undfalla sig yttrandet »att den som har gjort det här är nog närmare än dom tror».
Föga anade man väl då hur »sannpådd» Hedin skulle bli.
Det var en ren händelse som gjorde att inte Tjörnarpsmördaren avslöjades redan i våras. En polisman i ett distrikt intill Tjörnarp, fick nämligen enligt HD en av de märkta sedlarna som försvann vid, branden hos kvarnägare Nilsson i Tjörnarp, i sin hand och larmade polisen i Tjörnarp. När han telefonerade råkade han emellertid träffa på Hedin själv, och mördaren vidarebefordrade givetvis inte upplysningen om sedeln, som ofelbart skulle ha lett till att han blivit fast.
En tjörnarpsbo, som för sin del starkt misstänkte Hedin för mordet på kvarnägaren i Tjörnarp men ej vågade klä sina misstankar i ord Utanför familjekretsen, sade enligt NST vid ett tillfälle till Hedin att denne ju bar den mördades klocka. Denne rodnade starkt och svarade icke med ett ord. Han hade faktiskt samma länk till sin klocka, som den Allan Nilsson hårt men som man aldrig påträffade vid sållandet av askan i det brunna huset.

Mördarens brev
MALMÖ (TT). Det av mördaren efterlämnade brevet lyder i sin helhet: »Telefonen ringer, polisen springer och letar efter mig. Men mig hittar dom ej. Men min övergivna bil har ni hittat nu och det är ändå något och vill ni lösa en gåta så leta i det våta, fall ni tror jag är där.
Ja, mina vänner, varför nu detta. Som synes en dåres verk och det kan hända att det. är det också. Som man känner sig själv känner man andra och där ser ni, i dag röd, i morgon död. Man vet aldrig när det är tid att lämna in.
Ja, jag skall nu bara i korthet omtala vad jag gjort och varför, så att ni skall slippa att ljuga. I sept. 1943 ’satte jag fyr på Gustavshills bryggeri i Annelöv och anledningen var att jag stulit havre på vinden till min häst därhemma som svalt och för att det inte skulle synas så slängde jag en sticka i halmen innan jag gick med den följd som blev. (Här kan inskjutas att brandorsaken ej blev klarlagd. Skadorna belöpte sig på 36.000 kr). Sedan på hösten 1946 stal jag mc L 150 i Kristianstad och satte i Asum.
I november 1951 närmare bestämt den 28 kl. 02,30 mördade jag kvarnägare John Folke Man Nilsson i Tjörnarp samt satte samma dag kl. 3.50 fyr på hans fastighet. Skälet var behov av penningar och jag kom över 4.360 kr vid ifrågavarande tillfälle.
Och nu är anledningen den att jag blivit bedragen av den tös som betytt allt för mig här i livet, och det löner jag så här.
Den 21 aug. kl. 24.00 slog jag ihjäl min mor och far samt satte eld på huset och därefter körde jag till den svekfulla flickan i Hurva dit jag kom kl. 00.30. Efter att ha studerat lämpligt sätt slog jag ihjäl henne och hennes chef kl. 01.30, varefter jag kl. 02.00 satte eld på huset efter att ha dränkt in med bensin.
Ja nu slutar jag, hoppas ni kan tyda det till vad ni vill ha det till och så får jag som min yttersta vilja förklara att om det blir något kvar efter mig så skall (två namn) lika dela det som är kvar för de är dom bästa kamrater jag haft och dom behöver det lika bra båda.
I hopp om att endast fakta kommer till pressen slutar jag härmed men beklagar att inte jag blev kriminalare för då hade många ouppklarade brott kommit fram för det är om jag skall vara ärlig det enda jag duger till.
Nå, nu är kl. 4.00 den 22 augusti 1952 och nu slutar jag detta och min sorgliga levnad i hopp att bli förstådd och förlåten av dom som kan och har möjlighet och lust därtill.
Glad, lugn och sansad går jag i döden, ty nu är allt uppfyllt.

Tore Hedin
Mördare.
Adress: Okänd.
P. S. Mina föräldrar dödade jag för att dom skulle få slippa se och lida för vad jag gjort. D. S.

Polisministern utlovar undersökning.
STOCKHOLM 23/8 (TT) Så fort jag kommer upp till Stockholm på lördagen skäll jag begära en detaljerad information och undersöka om massmordet ger anledning till några åtgärder, yttrade inrikesminister Hedlund, som på fredagskvänen valtalade i Markaryd, när Sv. D. bad om en kommentar med anledning av t. f. fjärdingsman Tore Hedins massmord. Av särskilt intresse är givetvis att få klarlagt om det tidigare funnits skäl till misstankar att mördaren vart sinnessjuk och farlig för sin omgivning. Så länge jag inte känner till detaljerna kan jag inte titta något annat än att en polisman inte är farligare än andra människor vid ett vansinnesutbratt, slutade polisministern.

Gotlänningen
Lördagen 23 augusti 1952
Nr 194