Vanges i Burs socken.
Ett par mycket gamla gårdar är två parter Vanges i Burs socken. Den större av egendomarna Vanges, som numera brukas av lantbrukaren Pehr Bandelin, har troligen varit i samma släkts ägo sedan 1600-talet. Tyvärr har man inte riktigt klart belägg för hur länge släkten Bandelin varit ägare av Vanges, ty för åtskilliga år sedan försvunno de äldsta handlingarna under en vindsröjning. En del handlingar finnas dock alltjämt kvar, som tyda på att gården på 1750-talet var i nämnda släkts ägo, berättar lantbrukaren Lars Bandelin, som i många är brukat fädernegården till dess han för någon tid sedan överlät densamma på sonen Pehr Bandelin.
Den gamla vackra gården har under senare tider restaurerats invändigt, men exteriören har fortfarande sin ålderdomliga prägel. Meningen är att manbyggnaden ytterligare skall moderniseras. – Det är meningen, säger hr L. Randelin, att det skall bli centralvärme etc. så snart tiderna för dylika arbeten bli gynnsammare än vad de äro för tillfället.
Ekonomibyggnaderna äro rymliga och ladugården har plats för ett 30tal klavbundna djur. Häststallet har trenne spiltor och övriga nödvändiga utrymmen för hästarnas hemvist.
Jordbruket har centraliserats.
Till här nämnda egendom Vanges är det ganska vidsträckta ägor och’ ännu större ha de fordom varit. För att rationalisera jordbruket, ägnar man sig åt hemjordarna, meddelar hr L. Bandelin, som vi följa med på en tur utåt Hummelbosholm. Ute på denna holme har Vanges en stor areal, som delvis är skogsbevuxen.
Förr i tiden, berättar hr B., då vi vandra omkring på den intressanta holmen, hade vi många åkrar härute, och då var det väldigt besvärligt att hålla vägar och stängsel. Den yttre delen av holmen såldes för några år sedan till Gullgårda, som använder denna mark till fårbete. Till Van ges finns det fårbeten och andra beten tillräckligt ändå. Förresten var det föga lönande att odla jordarna härute, för det blev sällan riktigt bra skördar. Lång väg är det ju också hit från gården och med nuvarande tillgång på arbetskraft är det helt enkelt omöjligt att bearbeta jorden på holmen. Det är bättre att använda de här markerna till fårbeten, ty fåren trivs bra här och bli riktigt köttiga och granna.
Vid stranden mot Bandelundaviken, visar oss hr B. sin egen gamla fiskarbod, som uppfördes för ett par hundra år sedan. I den finns det kojplatser och naturligtvis fiskedom av olika slag.
På den tiden vi brukade jordarna här på holmen, fiskade vi ganska mycket, säger hr B. Det var många ”kallduppningar” man fick vara med om på höst och vår, och dem har man allt känning av ännu. Fisket var då av större betydelse än nu och det var många bodar här, av vilka det numera inget mera finns kvar än stensättningarna.
Men vid stranden av Bandelundaviken har andra små trevliga stugor vuxit upp under senare år – sportstugor, som anlitas av weekend-firare från närliggande bygder.
Det finns ännu en del odlade jordar på Hummelbosholm, men de flesta jordägarna ha som förut antytts upphört med åkerbruket därute. Det vill till mycket nederbörd, om åkrarna på den torra holmen skola bära någorlunda givande skördar. Men för fåraveln är som sagt holmen ett eldorado.
Åkerbruket till Vanges bedrives således hemma kring gården. Det är ett 60-tal tnld åkerjord till egendomen ifråga, vilket man tycker kan räcka. Jordarna bestå merändels av lättare jordarter såsom sandmylla och grusblandad mylla, som är i god växtkraft och sålunda givetvis mycket värdefullare att odla än markerna på holmen. Åkerjorden är täckdikad.
Till nämnda Vanges hör också cirka 120 tnld skogsmarker samt 6 tnld ängsmark. Betena äro goda ock likaså skogstillgången, fastän en del av arealen består av hällmark. Men det finns gott om skog för både virke och ved för gårdens behov – och mera till.
Innan vi lämna Vanges, försöka vi att få en bild av den intressanta manbyggnaden, men eftersom de omgivande dejligt grönskande träden, stå ganska tätt intill bostadshuset, är det omöjligt att med’ kameraögat fånga den. Men med liten fantasi, kan man nog räkna ut hur ett gammalt ärevördigt corps des logis till en större gotländsk bondgård ser ut. Dessbättre ha vi på Gotland flera vackra manbyggnader, som har sin stil bevarad sedan forna dagar.
T-a
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 september 1943
N:r 203