Gotländska bilbolaget bjuder modernaste service. Vetenskapliga metoder, tidsparande organisation. Time is money också för kunden.
Staden utanför murarna växer och växer. Trots kris- och dyrtid skjuter det ena nya byggnadskomplexet efter det andra upp ur marken. Sakta men säkert breder staden ut sig i norr, söder och öster, medan den av naturliga skäl för längesen gjort halt i väster. Där ju havet obevekligt ”tar emot” …
Till dessa stillsamma reflexioner är den närmaste anledningen, att i dessa dagar ett nytt stort komplex står färdigt att slutgiltigt tas i bruk för sitt speciella ändamål, dels att inrymma en modernt utrustad bil-service jämte garage och andra för branschen erforderliga lokaler, dels med sina fem lägenheter bidraga till avhjälpandet av den bostadsbrist, som den rådande byggnationen till trots, alltjämt är för handen i vårt lika vist som lätt styrda samhälle.
Företagets ledare, direktör Holger Sundström.
Det nya komplexet, skinande vitt, har rakat i höjden ute på Öster, närmare bestämt på den mark som av poetiska kvartersdöpare undfått det skogsspelande namnet Tjädern. Mitt emot sig har det förresten det ännu så länge obebyggda kvarteret Trasten, även det sålunda förmedlande ljuva sensationer av Pans drillande domäner. Någon skog är det annars inte frågan om eftersom nybygget rätt och slätt ligger i hörnet av Österväg och Norra Hansegatan, där det f. ö. utmärkt väl pryder sin plats. Till byggherre har det direktör Holger Sundström, till ägare Gotländska bilförsäljningsaktiebolaget och de första spadtagen togos någon gång i april 1942. Exteriören är sober i stilen, välgörande fri från alla skämmande – och skrämmande – krusiduller eller andra störande element. Stadsdelen har med andra ord med det sundströmska bygget tillförts ett både förnämt och intressant drag i sitt ungdomliga anlete, vilket vem som helst med ett visst välbehag kan vila sina estetiskt mer eller mindre blaserade ögon på. Och om mannen bakom verket, direktör Sundström själv, måhända just nu skulle gå omkring med vissa speciella lustförnimmelser i kroppen, må ingen förtänka honom detta: Besvären äro slut. Efter sig lämnade de blott tillfredssrällelse. Väl förtrogen med de gamle romarnas klassiska personager skulle han givetvis med full rätt, när han efter pressvisningen sitter vid sitt skrivbord, också med Cicero kunna filosofiskt utbrista: Utförda mödor äro behagliga (Acti labores jucundi, heter det visst), men han gör det inte. I stället betraktar han det utomordentligt vackra älghuvud, en 21-taggare, som i konserverat skick på chefsrummets östervägg tilldrar sig alla besökares djupa beundran – ett minne från en lyckad jakt, från ett egenhändigt avfyrat praktskott i en bauersk trollskog någonstans i landet väster om Visby…
Men nu var det fråga om Öster i Visby och om bilbolagets nya komplex därsammastädes vilket vi hade nöjet att häromdagen ”inspektera” med chefen, biträdd av ingenjör H. Aller vid General Motors, som ciceron. Låt oss alltså i några hastiga svep bese det pampiga nybygget! Detsamma utgöres av tvenne byggnader, nämligen butikslager-, kontors- och bostadsfastigheten, som reser sig till tre våningars höjd. Norr om denna byggnad ligger en annan lägre, men i gengäld bredare. Den är också synnerligen inventiös, inrymmande bl. a. den stora reparationshallen, lackeringsverkstad, garage, skyddsrum m. m. allt i bästa ”vibrerande” och armerade betong. Ifråga om utförande, inredning och maskinell utrustning utgör denna del av komplexet ett hypermodernt bil-”lasarett”, där såväl enklare som mera komplicerade operationer utföras snabbt och effektivt med tillvaratagande av de allra senaste erfarenheternas lärdomar på den internationella bil-servicens område.
Entrén till den 32x22x5 meter stora hallen är förlagd till västra gaveln och består av s. k. jalusiportar motsvarande dem som numera finnas i exempelvis moderna brandstationer. Nog sagt om den detaljen och eftersom vi för dagen inte ha någon jättebuss att manövrera in, kasta vi ett öga på en, som det senare visar sig, mycket finurlig manick, kamperande i det fria omedelbart vänster om entrén. Det är det s. k. sotskåpet, medelst vilket man pr tryckluft renar dukarna till sitt ägandes gengasaggregat. Naturligtvis behöver man inte göra jobbet i egen hög person – det finns ju utvalt folk även till sådant – men om man prompt vill göra det fullkomligt egenhändigt, går detta mycket väl för sig om man så vore skrudad i – frack! Sotskåpet tilllåter helt enkelt inte att man grisar ner sig.
Den stora hallen, som helt saknar pelare och därigenom ger möjligheter att manövrera alla de tjugo fordon som, om det kniper kunna tagas under behandling på en och samma gång, är utomordentligt praktiskt inrättad. Ljus får den från alla sidor, även från taket, vidare är den luftkonditionerad och kan sålunda byta luft ftra gånger i timmen. Till vänster om den stora inkörsporten ligger verkmästarens upphöjda kontor, med sina väggar av glas – verkmästaren kan alltså ha ständig uppsikt över hela hallen. I anslutning till kontoret finns ett väntrum för kunderna. En förnämlig sak är också den hydrauliska lyften, som lätt och behändigt lyfter ända upp till fem-tonsbilar i luften och gör dem lätt åtkomliga för hrr montörer. En speciell finess är den fotoelektriska strålkastarinställninningen genom vilken man, även vid fullt dagsljus, kan snabbt och tillförlitligt läsa av strålkastarstyrkan jämte inställningen av strålkastarna. En ventilslipmaskin av modernaste modell ingår också i utrustningen, liksom cylinder- och pelarborrmaskiner, en hydraulisk press av 80 tons kapacitet, vidare en hydraulisk avfettningstank, i vilken motordelar o. dyl. tvättas i en särskild lösning, som på kort tid gör dem fria från mer eller mindre hopbeckade oljor och andra föroreningar. Fin sak. Men man har också tänkt på arbetarnas ren- och bekvämlighet. Till deras förfogande står sålunda ett särskilt klädrum, i vilket var och en har ett dubbelskåp, ett avsett för smutsiga, ett för rena kläder. Men innan man efter väl slutad arbetsdag går hem till familjen och till den ändan dragit av sig verkstadsmunderingen – vita overaller – och tagit på sig en mera ”civil” dress, måste man givetvis ha vaskat av sig. För det ändamålet står ett särskilt ”rostfritt” tvättrum till förfogande och jämte det har man även tillgång till en härlig dusch. Ett trivsamt lunchrum för montörerna har man också tänkt på.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 februari 1943
Nr: 32