Arbetareföreningens föreläsningar.

I går afton höll lektor Hj. Jansson sin andra föreläsning i serien över ämnet: »Folkens tro om döden och de döda». Efter en kort återblick på förra föreläsningen sysselsatte sig tal. till en början med likbränningen eller seden att bränna de döda. Denna sed har troligen uppkommit i Indien och därifrån utbrett sig vidare till andra folkslag. Under den senare bronsåldern var likbränning det vanligaste begravningssättet här i Norden. Den dödes brända ben nedlades i en gravhög tillsammans med gravgåvor. Den förnämsta gravhögen från denna tid är Björns på Håga i närheten av Uppsala. En undersökning av denna hög har gett en god föreställning om hur likbränningen försiggick omkring 1100 år f. Kr. I övergångstiden mellan brons- och järnåldern användes omväxlande jordande och bränning av de döda. Under järnåldern blev jordandet det förhärskande begravningstattet.
I fortsättningen av föreläsningen redogjorde tal. för antikens uppfattning om döden och de dödas tillvaro, sådan denna föreställning utvecklats ur den grekisk-romerska myttologtion och skildrats av Homerus.
Slutligen uppehöll sig tal. vid den nordiska mytologien, som delvis påverkats av den grekiska kulturen. I detta sammanhang omnärndes de s. k. båtgravarna och skeppssättningarnas av vilka senare flera påträffats här på Gotland.
Det intresserade auditoriet mottog föreläsningen mod hjärtligt bifall.

Gotlands Allehanda
Måndagen 1 mars 1920
N:r 50

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *