Höstplöjning eller skall man kanske hellre säga vårplöjning i februari torde inte precis höra till vanligheten på våra breddgrader. Åtminstone har detta inte varit fallet under de tre närmast föregående vintrarna, då så här dags tjälen gick djupt ned i jorden, som i sin tur täcktes av ett mäktigt snötäcke och sålunda var föga lämpad för plogbillen. I år är emellertid klimatet ett annat. Den vårvinter som, efter en liten köldknäpp i december, började någon gång i januari, råder alltjämt. Snön har praktiskt taget gått all världens väg, och den tjäle som funnits har för längesen tinats upp av ”vårregn” och blidgrader. Åkrarna ligga åter bara, klara för plog och plöjare om – nota bene det inte är för surt. Större delen av den gotländska åkerjorden torde väl vid det här laget ligga svart och färdigplöjd i väntan på den riktiga vårens ankomst. På sina håll har man emellertid i dessa tidiga februaridagar, där jordens beskaffenhet tillåtit detta, fullbordat den avbrutna eller eljest försenade höstplöjningen. Förutsättningen för att detta arbete skall med någon framgång kunna fullföljas är emellertid att jorden är någorlunda torr och plöjningsmässig, sålunda tillåtande plog och dragare att fullgöra sitt ansvarsfulla värv utan allt för stora besvärligheter. Flertalet av de gotländska jordbrukarna torde dock som sagt ha avslutat sin höstplöjning – tillfällena därtill ha ju denna vinter varit tämligen rikliga. Det kan därför antagas, att de åkrar som ännu inte blivit föremål för den höstliga bearbetningen, tillhöra sådana brukare, vilka av olika anledningar inte ha för sed att verkställa någon höstplöjning. Hur som helst måste man nog betrakta februariplöjning som en ganska sällsynt förteelse, vilken dock i år varit och ännu år möjlig. Och på torrare jordar bör det, som redan antytts, kunna gå tämligen väl för sig med dylik kombinerad höst- och vårplöjning.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 februari 1943
N:r 27