Pigg åttioåring skjuter själv sin julhare.

I morgon för jämnt åtta decennier sedan såg vid Gjellungs i Väskinde en duktig sork för första gången dagens ljus. Hans fader var lantbrukaren Petter Jons Liljegren, och själv erhöll pilten i dopet namnet Hugo. Enligt naturens ordning tillväxte gossen i ålder och visdom, blev en kraftig, bredaxlad yngling, en jordens idoge brukare, som emellertid inte gärna lät något \”våg\” i pärk, varpa och stångstörtning gå förbi, utan att själv vara aktivt med i leken — de ädla gotländska idrotterna hade i honom en entusiastisk utövare. Och ännu i ålderns sena dar sitter kvar den gamla ungdomskärleken till pärkboll och varpa, liksom idrottspriser, en gång för längesen förvärvade, alltfort pryda sin plats bland Hugo Liljegrens penater på Gjellungs. Men också odalmannens och den självägande bondens glädje och ansvar bleve. honom tidigt för, unnade, ty redan 1882, d. v. s. vid endast 19 års ålder, övertog han Gjellungs av sin fader. Gården brukade han i egen regi ända till 1938, då han efter ett mer än halvsekellångt husbondeskap överlämnade den till mågen Elis Nyström.
Av offentliga förtroendeuppdrag, som Hugo Liljegren innehaft, kan nämnas ordförandeskapet i kommunalnämnden, varjämte han även med stor pondus uppburit \”körkväldarns\” roll i hemförsamlingen.
En kär hobby, som alltjämt skänker åttioåringen en upplivande vederkvickelse, är jakten. Senast till julen, utan sällskap och utan hund, sköt han högst personligen en präktig hare, som alltså kom lagom till helgen.
Varm djurvän är \”farbror Liljegren\”, framförallt stor älskare av hästar. Som ett gott bevis härför kan nämnas, att han aldrig saknas på en travtävling, var denna än äger rum på gutaön. Ännu kör han f. ö. regelbundet till stan, helst då med älsklingshästen Gullen, i skaklarna, en gammal trotjänare, som vid stadsresorna själv vet när och var han skall \”pustä\”, naturligtvis i hemligt samförstånd med körsvennen.
Som av ovanstående antydningar torde framgå, är morgondagens jubilar, f. d. hemmansägaren och kyrkvärden Hugo Liljegren, fortfarande i besittning av en ypperlig vigör, andligen och lekamligen. I dagspressen följer han ivrigt med vad som händer och sker i världen, han deltar i sysslorna på gården och sågs ännu i höstas gå bakom plogen som den äkta kärngute han är. Också till det yttre gör han skäl för epitetet, en representativ typ för sin generation av gutar, en vördnadsvärd pater familias i ett gammalt gotländskt bondehem. Därtill har han gjort sig känd som en gemytlig herre, gästvänlig och godhjärtad, en trevlig sällskapsmänniska, den där, om det kniper, gärna drar både en spader och en god historia.
Honnör för den pigge åttioårige guten!

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 28 januari 1943
N:r 22