När Gotland fick sin första motorlivräddningsbåt.

”Bror Ulrich” anländer till Hoburgen först i vår.

Det var i måndags en märkesdag 1 fler än ett avseende, då Svenska sällskapets för räddning av skeppsbrutna nya motorlivräddningsbåt döptes och sattes i sjön för tjänstgöring vid Hoburgs livräddningsstation. Det var den första motorlivräddningsbåten till Gotland, och det var den första båt av detta slag i Sverige som byggts av stålplåt och som därtill helsvetsats.
Att det var något ovanligt på färde nere vid Hammarbyverken utanför Danvikstull i Stockholm i måndags förmiddag, det kunde man förstå av flera omständigheter. När Gotlands Allehandas medarbetare kom dit höll man just på med att fästa grova stålwirer på en vitmålad motorbåt med namnet Hoburg målat på långsidorna. Den stod på en tralla, som just körts ut ur verkstaden. Så vinkar förmannen och kranbjässen på sin ponton lyfter sakta hela farkosten i vädret och sätter den sedan försiktigt på underslag på kajens brädgång. En talarestol placeras vid stäven, där ett par pappskivor täcka båtens namn — Hoburg är stationsnamnet — högtalare uppmonteras och så börja de inbjudna att anlända. Verkstadschefen direktör Magnusson tar emot och han får taga emot en ganska lysande församling, i vilken man utom representanter för varv, statliga myndigheter, direktörer, inspektörer, ingenjörer och assuradörer, press, fotografer m. fl. i första linjen räknade in fyra amiraler med örlogsflottans högsta chefer, amiralerna Tamm och Ekstrand i spetsen, svensk rederirörelses store man generalkonsul Axel Ax:son Johnson och Sveabolagets chef direktör Em. Högberg — Elektriska svetsningsbolaget och dess anläggning Hammarbyverken är ett dotterbolag till Sveabolaget — vidare svensk varvsrörelses grand old man dr Hugo Hammar, generallotsdirektör Petersson, marinöverdirektör Qvistgaard m. fl. m. fl.
Och så kom då donator fröken Sigrid Ulrich. Sällskapets energiske och sympatiske ombudsman sjökapten Hans Hansson, Göteborg, som haft några bråda dagar sista tiden, tar en sista blick över det hela medan hans maka hjälper fröken Ulrich upp till mikrofonen på tribunen.
Här tog så den gamla damen till orda och höll — som generalkonsul Johnson senare framhöll vid lunchen — ett det mest förtjusande invigningstal, som väl någonsin hörts vid en stapelavlöpning.
Hon erinrade om hurusom hon hos sin fader, guvernören på den sista svenska besittningen, den lilla västindiska ön S:t Barthélemy lärt sig älska havet och dess folk såsom hennes fader alltid gjorde. Sex gånger färdades hon också mellan hemlandet och denna ö, som hon lämnade sedan hon på sin faders order för sista gången halat ned den svenska tretungade flaggan på S:t Barthélemy medan den franska flaggan gick i topp till tecken att Frankrike övertagit ön. I minnet av sin fader och hans kärlek till havet och dess män, och med den tacksamhet hon själv hyste mot sjöfolket, var det henne en stor glädje att denna dag få ge livräddningssällskapets nya motorbåt sin faders namn, Bror Ulrich. Med att så skedde önskade hon den också ett varmt lycka till, hoppades att den under Guds beskydd måtte fylla sin uppgift och med sin duktiga besättning bli ett målel till nödställda sjömäns räddning.

Propellertrumman och rodret.

Retuschören har åstadkommit en fyrbladig propeller men den är annars med tre blad.
En blombukett vandrade över från talarinnan till livbåtens befälhavare kapten Gottfrid Kihlman från Sundre, som tog emot blommorna och välgångsönskan samt från båtens stäv riktade ett tack för donationen och på Hoburgs-stationens vägnar tog emot gåvan.
Direktör Högberg i Sveabolaget erinrade om att detta fartyg i motsats till vad annars brukar vara fallet med nybyggen, levererades fullt färdigt vid sjösättningen och överlämnade därför båten till livräddningssällskapet, på vars vägnar leveransen mottogs av generalkonsul Johnson. Och så lyftes båten i höjden och sänktes varliga ned i sitt rätta element.
Medan de närvarande därefter begåvo sig till den traditionella sjösättningslunchen gjorde varvets folk båten klar och avgick med densamma till Nybroviken, där den sedan under tisdagen var föremål för allmänhetens intresse.
Vid Hammarbyverken låg f. ö. sjösättningsdagen även ett par bekanta båtar, ångarna Fårösund av Slite och gamla Nestor, som nu fått en ny uppgift på gamla dagar.

Ett intressant båtbygge.
Som förut omtalats har ”Bror Ulrich” konstruerats av ingenjör Alf Palmqvist i Göteborg, vars planer efter hansdöd fullföljdes av ingenjör Wald, Holm. Hammarbyverken byggde båten i samarbete med Bolinder-Munktell, som svarade för maskineriet. Skrovet har utformats av båtbyggare Hj. Johansson i Långedrag och ingående prov ha under dr Hammars ledning företagits i Götaverkens provtankar. Största längden är 12,60 och bredden 3,80, djupet invändigt 1,70 och djupgåendet 0,80.
Båten är byggd av prima svenskt fartygsstål och helsvetsad. Den har inga spant i vanlig mening utan tankarna, som ligga bordvarts runt hela båten, tjänstgöra med sina väggar som skelett. Båten, som liknar en större lotskutter med kraftigt språng har midskepps maskinrummet, till vilket man kommer ned från däckshuset akterut. Detta är rymligt tilltaget och försett med soffor akterut samt med manöveranordningar och kartbord med kompass på förkant ovanpå motorrummet över maskinrummet och skansen förut finnes plats för raketlinor etc. på trätrall inom järnräck. För om maskinrummet ligger en mindre skans och här nere placeras även en radiomottagare.
Båten består sålunda i mittlinjen långskepps av manöverrum, maskinrum och skans samt längst förut kabelgatt och längst akterut akterpik. Styrhytten eller manöverrummet är självlänsande men helt inbyggd. Mellan dessa större rum och bordläggningen ligga på varje sida 6 dubbeltankar, det blir alltså 12 tankar på varje sida eller sammanlagt 24, och därtill komma då de båda pikarna för- och akterut.
Av tankarna tjänstgöra de två främre övre på var sin sida av maskinrummet som bränsletankar. Med så många flyttankar anses båten praktiskt taget osänkbar även om en del tankar skulle skadas. Däcket är även det helsvetsat och sålunda av plåt.
Maskineriet består av en, trecylindrig 75 hkrs Bolinders råoljemotor vilken kan manövreras helt och hållet även från styrhytten. En man kan alltså sköta både navigering och motor. Till motorn är kopplad en kraftig centrifugallänspump. Båten är vidare elektriskt utrustad, ackumulatorbatteriet är placerat akterut i maskinrummet under styrhytten. Propellern har placerats i en tunnel, varigenom den ligger helt skyddad vid ev. grundkänningar. Rodret har gjorts så att dess nedre del tillverkats av mjukare materiel, skulle sålunda rodret ev. komma i kontakt med botten eller grund, bör det förr böjas än springa sönder. Däcksstöttorna äro utförda på liknande sätt, så att de förr böja sig än springa av. Båten beräknas normalt kunna göra 10 knop.
Styrhytten är av ek och teak. Inredningen är enkel men rejäl. Båten är försedd med ihålig mast av spruce och har försetts med storsegel utan gaffel samt stagfock. God ventilation har ordnats ombord.

Vid lunchen
efter sjösättningen höllos flera tal. Det har förut omtalats hurusom generalkonsul Johnson berörde de senaste lejdbåtsförlusterna — han är ju själv redare för Brasil och dagens värd direktör Högberg i Sveabolaget representerar ju rederiet för den sprängda Svea jarl. Han betonade vikten av att ordna för besättningarna på bästa sätt. Som stålman hade tal. ett alldeles särskilt intresse för stållivbåtar av en bättre konstruktion, i tillämpliga delar liknande sådana livräddningsbåtar som Bror Ulrich. Och han hade heller ingenting emot tanken på att ev. bygga dem av rostfritt stål, dess mindre underhållskostnader skulle det bli. Vi kanske kan bygga så bra sådana båtar att de bli en exportvara. På hans förslag sände församlingen vidare ett hyllningstelegram till den nyss sjösatta båtens gudmor fröken Ulrich.
Landshövding Nylander hade varit förhindrad att komma till sjösättningen men infann sig under lunchen samt framförde därvid gotlänningarnas tack för detta vackra tillskott till livräddningsmaterielen på ön. Vi tycka ibland nere på Gotland sade landshövdingen, att vi äro bortglömda, men varje tecken på hågkomst hälsas därför också med tacksamhet av varje gotlänning. Landshövdingen hälsade denna båt välkommen till Gotland och framförde ett tack till alla, som haft med båtens tillkomst att göra. Sällskapets ombudsman kapten Hansson framförde ett tack för den framgång sällskapet nu kunnat inregistrera. Det är roligt att arbeta för en sak, som alla kännd varmt för. Att det nu var något särskilt med intresset för densamma kunde man förstå av anslutningen kring detta 12 meters nybygge av sjöfarts- och varvs. män, som annars äro vana vid 12,000 tonnare. Kapten Hansson konstatera. de, att en omsvängning inträffat, så att medan det förr bland folket i skansen hette att redarna voro mest ledsna för att en båt gick bort, har man ni kunnat konstatera, att tanken på fol. ket är dominerande. Kapten Hansson riktade i detta sammanhang er honnör till svensk sjöfarts och svenskt sjöfolks aktive vän, en av sällskapet stiftare och dess först ordförande 1907-27, lotskapten O. Stenberg, son också var närvarande.
Tillsyningsmannen på Hoburgsstationen hemmansägare Hans Jakobsson, Västergårda. i Sundre, tackade pi stationspersonalens vägnar för den nya båten samt skildrade vidare hur mal för några år sedan en trettiondagshelg räddade besättningen på en strandad Hamburgångare på Hoburgsrevet. Ef ter fåfänga försök med raketapparaten på natten måste man taga till livbåten då det dagades nästa morgon och lycka des också ta ombord de 17 från have risten och landsätta dem, När man vä fått dem ombord på den gamla rodd båten kunde man inte komma in til stationen utan tog land i en annan län ning, men vattnet hade då fallit och även här måste man i sjön för att komma i land. Hr Jakobsson uttalade ett tack till livräddningssällskapet men riktade detta tack alldeles särskilt till ombudsmannen kapten Hansson, som aldrig tröttnar i omtanke och omsorger för livbåtarnas personal. Det blev applåder efter det utbringade levet. De närvarande syntes gott sentera den lämnade skildringen och den gotländska dialekten vållade heller inga svårigheter.

Allmänheten livligt intresserad.
På tisdagen var det meningen att göra en provtur med den nya motorlivbåten, som var föremål för allmänhetens livliga intresse, där den låg förtöjd längst in i Nybroviken nedanför Aerotransports paviljong. Många besökare lämnade en skärv till verksamheten. På eftermiddagen besöktes båten av bl. a. landshövding Nylander, direktör Edw. Lithander, donator fröken Sigrid Ulrich, m. fl. Isen i Nybroviken hade genom kylan blivit rätt bastant och ehuru livbåten nog kunnat forcera sig ut, avstod man under förhanden varande förhållanden från någon provtur.
På grund av förhållandena — knapp. heten på bränsle bl. a. har motorn icke kunnat provköras i behövlig utsträckning efter insättandet i livbåten, men den fungerade dock bra på vägen från varvet över Strömmen till Nybroviken. Därifrån återfördes den på onsdagen till varvet för en del fortsatta kompletteringar och justeringar, varjämte motorinstallationen skall slutprovas. I’ leveransbestämmelserna stadgas bl. a. en provgång, varvid motorn skall vara i oavbrutet arbete i tre timmar. Vidare har genom sista tidens köld i Stockholms skärgård isarna lagt sig och det är därför helt naturligt att man uppskjutit överresan till Gotland tills vidare.
Befälhavare ombord blir som förut nämnts hr Gottfrid Kihlman och motorman hr Erik Munkhammar från Sundre. Även tillsyningsmannen över stationen sedan många år tillbaka hr Hans Jakobsson var med om sjösättningen och leveransen. Samtliga återvände emellertid på onsdagen till hemorten i avvaktan på den slutliga leveransen.

Livräddningsväsendet på Gotlandskusten
har med den nya motorlivräddningsbåten till Hoburgen fått ett särdeles gott tillskott. Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutna har som bekant stationer framför allt på svenska västkusten men även utmed ostkusten och på Gotland. På ostkusten finnas motorlivbåtar vid Grönhögen på Öland, Enskär, Simpnäs, Singö, Örskär, Fågelsundet och Bönan, av vilka örskärsbåten, den för litet sedan omtalade Dan Broström, liksom Vinga- och Käringö båtarna på västkusten äro patrullerande. Den nya motorbåten till Hoburgen är stationär och alltså icke avsedd för patrullering. De övriga stationerna på Gotland äro Karlsöstationen, som endast har raketapparat, samt Gotska Sandön, där man har både roddlivbåt och raketapparat. Statens livräddningsstationer på Gotland äro de vid Fal-udden, Visby och Skärsände på Fårö, av vilka Visbystationen som bekant har både roddlivbåt och raketapparat medan de andra endast ha roddlivbåtar.
Hoburgsstationen tillkom år 1911. Roddlivbåten där bär namnet ”Elisabeth Wachtmeister” och stationens personal har under tiden till och med 1941 bärgat sammanlagt 22 personer med hjälp av livbåten och 13 på annat sätt. Livbåten har vidare legat i beredskap vid ett fartyg medan raketapparaten varit i beredskap för 2 fartyg med tillsammans 25 mans besättning.
Gotska Sandöns livroddbåt ”Hedvig Lagerbring” har från 1915, då den tillkom, bärgat 6 man och stationen har dessutom bärgat 9 man medan livbåten dessutom legat i beredskap vid ett fartyg med 4 man. Karlsöstationen tillkom 1931 och från denna station ha 7 man bärgats i land varjämte raketapparaten varit i beredskap för ytterligare ett fartyg med 10 man. Dessa siffror tyda icke på många förlisningar vid Gotlandskusten, men under åren 18631937 blevo dock 362 fartyg vrak vid Gotlands kuster och det är ju med livräddningsstationer som med brandkårer, det är en trygghet och en stor tillgång att de finnas, det är roligt att de icke behöva tagas i användning så ofta.
Bland livräddningssällskapets närmaste planer ingår bl. a., att enligt framlidne hovjägmästare Helge Ax:son Johnsons testamente bygga en motorlivbåt för Stockholms södra yttre skärgård, en ny livbåt skall vidare byggas för Simpnäs livräddningsstation, den patrullerande livbåten Dan Broström skall flyttas till västkusten och ersättas med en ny livbåt vid Örskär. Vidare skola fyra äldre motorbåtar på ostkusten ersättas med nya livbåtar då medel härför anskaffats. Förutom vad som donerats av enskilda och bolag —flera bolag ha donerat till speciella uppgifter såsom reparationer o. dyl. — influtit genom fester och på annat sätt, kan nämnas, att besättningarna på svenska fartyg insamlat sammanlagt 26,194 kr. under 1941, vilka medel avsatts till en särskild fond, för vilken i sinom tid skall byggas en livbåt med ett namn, som utgör en honnör för sjöfolket.
Det kan också nämnas, att när Hoburgsstationen kom till 1911 drog den en kostnad på 14,165 kr., raketstationen på Stora Karlsö anlades 1931 för en kostnad av något över 5,000 kr. och Gotska Sandöns livbåt — som har utombordsmotor — och raketapparat kostade 1915 6,814 kr. Hoburgens nya motorlivbåt går löst på 100,000 kr, och donationer till densamma ha gjorts av fröken Sigrid Ulrich, Lidingö, samt av Kooperativa förbundet.
Genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens välvilja har man fått hjälp med anläggande av den slip, på vilken båten skall fraktas upp och ned mellan havet och det båthus, som man ännu skall uppföra vid Hoburgen. Det gamla båthuset skall till en del komma till användning men flyttas till den nya slipen.

Livbåten har lyckligt sjösatts.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 januari 1943
N:r 11